”I´m going to miss you loads honey, text me when you get there, okay?” suckade min mamma och lät en ensam tår sippra ner för hennes kind.

”Please don´t cry, you´re making me cry” viskade jag patetiskt tillbaka och strök bort tårarna som började svämma över i mina ögon. Jag skulle aldrig vänja mig vid att säga hejdå, det var precis lika jobbigt varje gång. Pappa stod bakom mamma och drog tröstande händerna längs med hennes armar. ”Take care of my daughter son”, min pappas röst var ansträngd och jag visste innerst inne att han var lika känslosam som mamma, han vågade bara inte visa det.

”Of course si.. Ricky, i´ll take care of her” sa Niall snabbt tillbaka och la en arm runt min midja. Jag pussade mamma på kinden innan jag vände mig om och började gå därifrån. Tårarna rann försiktigt ner för mina kinder men jag bestämde mig för att inte titta tillbaka. Niall tog tag i sin väska, sa ett snabbt hejdå till mina föräldrar och skyndade sig efter mig. Jag sa inte ett ord under våran korta promenad, och inte förrän vi stannade i kön till planet så öppnade jag min mun.

”I´m not used to say goodbye you know, it´s so hard. Seeing her cry as you leave”, min mening övergick till en tyst viskning och ytterligare ett par tårar smet ifrån mina ögon. ”Sch baby, don´t cry. I know it´s hard, but you can call her as fast as we´re landing in Ireland and it will feel so much better. Come here” mumlade han tröstande och drog in min skakiga figur under sina armar. Kön började sakta röra på sig och vi närmade oss allt snabbare kvinnan som skulle checka in att vi hade gått på planet.

”Ha en trevlig resa” sa hon artigt och log mot mig, som fortfarande stod invirad i Niall´s armar. ”What did she say?” frågade han förvirrat medan vi letade efter våra platser. ”She said have a nice flight” skrattade jag uppgivet och visste att jag förmodligen hade mascara under mina ögon. Vi hittade slutligen våra platser och jag kröp snabbt ihop i mitt säte. Jag satte på mig säkerhetsbältet och tog tag i Niall´s hand efter att han gjort precis samma sak. Det dröjde inte länge innan vi var uppe i luften och kunde knäppa av oss säkerhetsbältena. Jag sträckte mig efter den lilla handväskan jag hade med mig och tog upp en vit tuss, doppad i sminkborttagningsmedel. Jag drog försiktigt tussen runt,under och över mina ögon innan jag slängde den i platspåsen. Niall suckade lätt bredvid mig och jag vred förvånat på ögonbrynen, då hans blick var fastklistrad på mig.

”what?”. ”I love the fact that you don´t need to wear make up, and you´re so incredible and i can´t believe that you´re mine” suckade han ännu en gång och lade en hand över mitt lår. ”Aw Nini, you´re making me blush” fnittrade jag generat och bet tag i min läpp. Niall flinade åt min reaktion och lutade sig bakåt i sitt säte.

När vi klev ut i ankomsthallen upprepade sig i stort sätt samma sak som hänt en dag tidigare. Jag stod generat bakom Niall som blev indragen i sin mammas famn. ”You have to be Melanie!”, jag tittade frågandes upp ifrån marken och rodnade när jag såg att Niall´s mamma stirrade på mig.

”That´s me” skrattade jag nervöst och tittade på Niall för att få något stöd. Han drog mig till sin sida och placerade en lätt puss på min kind. ”Mum, this is my lovely girlfriend Melanie and Melanie, this is my mum. Maura”. Jag var på väg att säga ”Jag vet allting om din släkt så du behöver inte förklara”, men insåg hur skrämmande det lät och stod istället tyst kvar med ett leende. Maura la snabbt armarna om mig i en typisk mamma-kram, innan hon backade undan. Niall grep tag i min hand och vi gick alla tre mot utgången.

”Bob is home with Greg,Denise and Theo. They needed help with the baby crib” förklarade hon medan hon låste upp sin bil. Jag hoppade enkelt in i baksätet med Niall efter mig och placerade min packning vid golvet. ”So Melanie my dear, tell me a something about you. I know a lot cause Niall here could´nt stop calling me to talk about you after you got together” skrattade hon glatt och Niall rodnade djupt vid min sida.

Jag drog nervöst i mjukisbyxorna jag bar när Maura öppnade dörren till Niall´s hus. ”We´re home!” skrek hon högt för att överrösta julmusiken som spelades. ”They should be in the living room” muttrade hon, mer till sig själv, och försvann in i huset för att leta rätt på dom. Niall la snabbt armarna om min midja och böjde sig ner för att stjäla en kyss.

”What do you think so far?” mumlade han, fortfarande med sina läppar mot mina. Jag lutade bak huvudet en aning och skrattade åt hans trumpna grimas. ”You´re mum´s pretty cool”. ”Well well well, isn´t it my little brother?”. Vi vred huvudena åt rösten och jag försökte att backa undan ifrån Niall´s famn när jag såg Greg, men Niall släppte mig inte. ”You bet it is, and i have my beloved Melanie right here” skrattade Niall och gav mig en lätt puss på kinden innan han gick över till Greg för att ge honom en kram. Greg släppte Niall och gick fram mot mig. Hans långa figur var en aning skrämmande och jag log osäkert.

”No need to look so afraid, i´m Niall´s brother. Greg” skrockade han och tittade ner mot min utsträckta hand. Konstigt, jag minns inte att jag sträckte fram den. ”We Horans don´t do handshakes love, we do hugs” flinade han och drog in mig i en kram. Jag stod chockad kvar på samma plats innan jag insåg vad som hände och kramade tillbaka.

”Hi I´m Denise, you must be Melanie!”, ännu en röst ljöd bakom Greg och jag log när jag såg henne komma gåendes mot mig. ”Hi, yes that would be me” skrattade jag lite mer avslappnat och kramade om henne. Det var konstigt, att jag inte tyckte att det var pinsamt att se så sliten ut framför Niall´s familj. Bara genom att kliva in i hallen fick mig att känna mig trygg. En lång figur kikade fram genom dörröppningen och sekunden där på var jag insvept i ännu en kram. ”Welcome to the family love” skrattade Bob högt och jag hörde väl vart Niall fått sitt skratt ifrån. ”Your grandma and grandpa will be over in an hour, so you can go upstairs and get ready if you want to” sa Maura som kom upp vid Bob´s sida och log mot oss. ”Yes mum, see you in a bit” suckade Niall lättat och drog med mig bort till trappan.

Jag drog händerna längs min klänning och puffade upp mitt hår innan jag öppnade badrumsdörren. Niall stod med ryggen mot mig, framför sin helkroppsspegel och knäppte knapparna på sin skjorta. Hans blick mötte min igenom spegeln och han stannade upp i sina rörelser.

”What? Is there something wrong?” frågade jag nervöst när han fortsatte att stirra utan att säga någonting. Han harklade sig lätt och en ljusrosa färg täckte hans kinder. ”You look absolutely stunning” andades han tyst ut och drog en hand igenom sitt rufsiga hår. ”So do you” fnissade jag en generat och gick fram mot honom. Han drog kvickt in mig i sin famn och vände oss mot spegeln. Hans haka vilade mot min axel, hans armar låg runt min midja och våra fingrar var sammankopplade.

”I want to say hi to Theo” viskade jag lågt och såg leendet på Niall´s ansikte växa sig bredare. ”Let´s go then”. Han pussade mig löst på kinden innan han tog min hand och drog med mig ut ur rummet. ”Greg! Where´s my little boy?” ropade Niall när vi gick ner för trappan och jag såg Maura skratta inifrån köket.

"In here you idiot, you´re scaring him with your screams” suckade Greg retfullt och gav Niall en lös klapp på huvudet när vi klev in i vardagsrummet. Jag lät min blick fara fram över den mörka soffan som stod lutad intill väggen. Denise satt i mitten av soffan med ett litet knyte i famnen och vaggade sakta fram och tillbaka. Niall la en hand vid min svank och ledde mig fram till soffan så att jag kunde sätta mig ner.

”Oh my god he´s the cutest thing i´ve ever seen” viskade jag och beskådade den nyfikna figuren i hennes famn. Man såg så många drag ifrån Greg, drag som var så lika Niall. ”Hi there” sa jag lågt och sträckte fram handen för att röra vid hans arm. Theo spärrade upp ögonen innan ett sött gurglat ljud lämnade hans mun. Ett smalt leende spred sig över hans ansikte och han sträckte glatt upp händerna i luften.

”I think he likes you, do you want to hold him?” skrattade Denise och lyfte upp Theo mot mig. Jag nickade leendes och tog försiktigt hans lilla kropp i min famn. ”Oh my god i think i might die. I´m in love with him” fnittrade jag överlyckligt och lät Theo ta tag i min lediga hand. ”He´s as charming as his dad and his uncle” flinade Denise och klappade Greg på benet, som nu suttit sig ner vid hennes sida. Jag tittade upp mot Niall med det största leendet jag förmodligen någonsin burit och såg att han pratade med Bob. Båda två tittade leendes på mig innan de fortsatte att prata i en låg ton.

”Take care of her Niall, she´s a keeper” sa Bob plötsligt till Niall, förmodligen inte medveten om att jag hörde. Jag böjde generat ner ansikte mot Theo och försökte att inte visa mina röda kinder.

”The food is ready!” hojtade Maura inifrån köket och jag gav försiktigt tillbaka Theo till Denise. ”Let´s eat” sa Niall lyckligt och hjälpte mig upp ifrån soffan. Om julborden i sverige var stora så var det här julbordet enormt. Det fanns dubbelt så mycket mat och tio olika sorter av allt som fanns på bordet.

”Jesus that´s a lot of food” skrattade jag häpet och kände samtidigt hur Niall´s hand sakta gled ifrån min svank ner mot min rumpa. Jag drog snabbt upp hans hand igen och log mot Maura. ”let´s just say that my husband and our sons eats for sixteen people” flinade Maura med ett brett leende, ett leende som påminde om Niall i minsta detalj.

”Yeah i noticed” påpekade jag retsamt tillbaka och petade Niall i sidan.

~

”So i guess it´s my turn to say that i love your family” skrattade jag glatt, smått påverkad av vinet jag druckit när vi klev in i Niall´s rum. Niall flinade åt mig och försvann in i badrummet, förmodligen för att ta en snabb dusch då han nyligen påstod att han stank svett. Jag satte mig ljudlöst på sängen och tog upp min mobil. Nyfiken och en aning onykter gick jag in på twitter för att titta till mitt nyhetsflöde. En klump bildade sig i min mage och jag täckte snabbt över min mun med handen. Hatet fortsatte att strömma in, och det blev bara värre. Det kändes som om någon boxade ett hål igenom mig när jag såg trenden någon taggat i en kommentar. Luften gick ur mig i samma sekund jag klickade på trenden. Över 290 000 tweets om mig med taggen ”EwMelanie”. Hur kunde människor göra så här? Tårarna började svämma över i mina ögon och jag la snabbt ner mobilen i min väska. Duschen stängdes av inne i badrummet och jag skyndade mig med att torka bort tårarna som inte ville backa undan. Niall klev ut ur badrummet med en handduk runt midjan och jag tog första bästa chans att smita in och låsa dörren efter mig.

”I´m just going to wash away the make-up” sa jag högt som en förklaring och lät kranen stå och spola. När vattnet var allt ljud jag kunde höra bröt jag ihop. Tårarna som jag försökt att dölja rann hejdlöst ner för mina torra kinder. Mitt hjärta slog forare än någonsin och det svarta mörkret i min mage växte sig bara större. Var jag verkligen så ful? Var jag verkligen så ovärd att leva? Vad är det för fel på just mig?

Poor Melanie :(

JAG ÄR JÄTTE TRÖTT OCH ORKAR INTE LÄSA IGENOM DET JAG HAR SKRIVIT SÅ OM NI HITTAR NÅGOT STAVFEL OSV SKRIV GÄRNA DET SÅ ÄNDRAR PÅ DET DIREKT! 

Tre kapitel kvar och en epilog... *Suck*  Jag hoppas att ni tycker om det though, jag planerar på att stanna uppe hela natten och skriva klart den. Vet inte om jag orkar dock.. Mawhaha

14 kommentarer och ni får kapitel 22 i morgon om jag hinner klart ;) x