Tidigare i TLLF :

”Melanie come on it´s just me” Niall´s röst var så mjuk och avslappnad att det knappt gick att undvika att öppna ögonen. Jag kikade försiktigt upp på hans muskulösa kropp och insåg inte förrän nu att han stod framför mig. Hans hand tog försiktigt tag i en hårslinga som levt sitt liv och placerade det bakom mitt öra. Jag bet nervöst tag i min läpp och tittade ännu en gång upp på honom, den här gången med mer mod i ögonen.

”i feel the same way about you Melanie” 

Jag stirrade på Niall med vidöppna ögon och kunde knappt tro mina öron. Mitt hjärta rusade och mina kinder ändrade snabbt färg till en stark röd ton. Jag visste inte vad jag skulle säga, vad jag skulle göra. Hur skulle jag reagera? Skulle jag kyssa honom? Krama om honom? Be om förlåtelse? Börja skratta? Låta tårarna rinna som Niagarafallen? Tankarna for omkring inuti mitt huvud men innan jag hann fundera vidare slog Niall armarna om mig i en kram som bara han kunde göra. Jag andades äntligen ut, lättad över att jag inte behövde göra någonting, inte för stunden i alla fall. Jag grävde ner huvudet vid hans nacke och njöt av hans närhet. Ett lågt skratt började bubbla upp inom mig, något som ofta hände när min nervositet släppte, och jag kände hur ett lyckorus virvlade runt i min kropp. ”What is it?” frågade Niall förvånat och lutade sig bakåt för att få en bättre syn av mig. Jag gömde mig snabbt bakom mina händer och gav mig själv en mental spark när jag började fnittra. Jag kunde inte hindra det. Fnissningarna övergick snabbt till skratt och det hjälpte inte när Niall tittade på mig med höjda ögonbryn.

”I´m.. i´m sorry” flämtade jag mellan skratten och torkade mig under ögonen som givetvis börjat rinna. Niall var fortfarande förvirrad och det var nästan så att jag tyckte synd om honom. Det var så extremt mycket känslor som släpptes inom mig och allting släpptes på en och samma gång. Niall borde inte behöva stå ut med mig när jag är på det här viset, och jag visste mycket väl vad som väntade. Tårarna började rinna allt mer hysteriskt och jag fick gång på gång kippa efter andan. Mina skratt övergick till snyftningar och innan jag och Niall visste ordet av det grät jag hej vilt.

”Melanie..?” Niall´s röst var oroad och jag ville förklara för honom att allting var okej, men det var hopplöst. ”Just.. I´m fine” grät jag och försökte irriterat få bort mascaran som kletat ut sig under ögonen. ”You don´t seem fine to me” konstaterade Niall förvirrat och lade ena armen bakom min rygg.

”I´m fine.. Just.. I just need to cry” snyftade jag och insåg sedan hur patetiskt jag måste se ut. En blandning av en snyftning och ett skratt for ur min mun och jag spärrade upp ögonen sekunden innan jag bröt ut i höga skratt för andra gången den här kvällen, trots att tårarna fortfarande rann.

”Okay Melanie take a deep breath” sa Niall tydligt och lade tryggt andra armen om mig så att han kunde dra upp mig i sin famn. ”I´m sorry” mumlade jag snyftandes och försökte lugna ner mig själv medan Niall strök mig över ryggen. ”You have nothing to be sorry for, i guess you had a lot of emotions” sade han och pussade min axel där tröjan inte längre täckte min hud. Jag rös till av hans beröring och vände mig om så att jag enkelt kunde se in i hans blåa, magiska ögon. Tystnaden låg som ett täcke över oss, men för en gångs skull så var det ingen obekväm tystnad. Niall lutade försiktigt på huvudet och log svagt. Jag rodnade av hans intensiva blick och vek försiktigt undan så att jag stirrade ner på soffan.

”Can i kiss you?”. Frågan kom så plötsligt och överrumplade mig.

”wh..what?” stammade jag chockat och stirrade på Niall, som nu var flera centimeter närmare. ”Can i kiss you?” upprepade han med ett osäkert leende. Jag svarade inte på frågan utan lutade mig försiktigt närmare och slöt ögonen innan hans läppar snuddade vid mina. Niall drog mig försiktigt närmare hans kropp, så att våra magar snuddade, medan hans mjuka läppar sakta smekte mina. Jag backade försiktigt bort och tittade nervöst upp under mina ögonfransar. All nervositet och all osäkerhet blåste bort ifrån min kropp när jag såg det enorma leendet som trädde fram över Niall´s läppar.

”I´ve been dreaming about that moment” erkände han och rodnade svagt när han insåg vad han precis hade sagt. ”Me too” viskade jag fnittrigt och lutade pannan mot hans axel, allt för att dölja mitt röda ansikte. Niall lyfte upp min haka med sina grova fingrar, strök försiktigt tummarna över mina kinder som var torra av alla tårar, och pussade mig snabbt på läpparna. ”Melanie.. ” började han och jag mötte frågandes hans blick.

”I heard what you said to Lucy, and believe me when i say that i don´t want you to get any hate. But both you and i know that you´ll get hate, you´re a fan and i guess you know what the real world look like..” Jag nickade åt hans ord och väntade på att han skulle fortsätta ”..but i like you and the fans have to accept that. So Melanie, would you do me the honor by being my girlfriend?” Hans kinder skiftades till en svag rosa nyans och hans havsblåa ögon fick en mörkare ton.

”You.. you want me to be your girlfriend?” stammade jag dumt fram. ”I kinda thought you understood that when i kissed you” konstaterade han med en axelryckning. Jag blev helt stum, hur.. hur kunde en kille som Niall vilja ha ett förhållande med en tjej som mig? Jag samlade mig och tog ett djupt andetag.

”I´d love to be your girlfriend Niall”. Niall vred upp blicken igen och hans leende var så brett att hans ansikte skulle kunna spricka. Utan att längre tveka över mina handlingar kastade jag armarna om hans hals och pussade upprepade gånger på huden där hans axel och hals möttes. ”Gosh Melanie, take it easy” sade han försiktigt men råkade ändå låta ett stön slippa mellan hans läppar. Jag backade generat undan och var ännu en gång glad över att jag hade långt hår att gömma mig bakom.

”No need to be embarrassed, i just.. It´s kind of a turn on when someone kisses your neck, and i think it´s a bit early for that stuff” skrattade han glatt och lade armarna om min kropp för att dra ner mig mot honom. Jag ignorerade hans svar, med ännu rödare kinder, och virade en slinga av mitt hår runt mitt finger.

”So.. are we going to keep it a secret, from everyone?” frågade jag nyfiket och mötte hans blick. ”I need to tell the boys i think, and i understand if you want to tell someone. But be careful, cause we need to keep it a secret from the social media and from the fans, okay?” mumlade han och strök med fingrarna längs med mina käkben. Jag nickade glatt och kände hur fjärilarna i min mage for runt som vilda hästar.

”What do you say, should i ask the boys and their girlfriends to come over for dinner? ” föreslog Niall och tog upp sin mobil ifrån sin jeansficka. ”Do so, but i´ve never met the girls in real life. They won´t hate me.. will they?” frågade jag nervöst och lekte med mina fingrar. ”Are you kidding me? They´ll love you!” skrattade han glatt och jag log lättat. ”I hope you´re right. I´ll blame everything on you if not” flinade jag och hasade av hans knä, noga med att vara rädd om mitt ben. Niall himlade retsamt med ögonen och ställde sig upp med sin mobil. Han lutade sig ner mot mig och putade lätt med läpparna i en

”Ge mig en kyss” gest. Jag sträckte så gått jag kunde på mig för att nå längre, och log blygt sekunden innan våra läppar möttes. ”You´re so cute” mumlade Niall leendes och pussade min näsa innan han gick ut till köket. Var det här verklighet eller bara ännu en dröm? Jag nöp mig diskret i armen och log ännu bredare när jag kände smärtan. Niall´s glada röst gick att tyda inifrån köket och hela mitt inre värmdes upp när jag hörde hur han nämnde mitt namn. Jag sträckte mig efter min mobil som låg på bordet och suckade.

”Niall?” ropade jag in mot lägenheten och hörde hur steg skyndade sig in dit jag satt. ”Yes?” frågade han nyfiket och slog sig ner bredvid mig innan han slängde upp benen på soffbordet. ”I haven´t told you this before.. But I sort of own a pretty big fan account on tumblr. I thought about it and people will start wondering if I just stop posting stuff, so I think it´s the best if I just go on like always. Would that be okay with you?” Jag kisade nervöst åt hans håll och bet osäkert tag i min underläpp.

”Why are you asking that? Of course it is. I find it pretty cute by the way” flinade han och hoppade närmare för att kunna lägga en arm bakom min rygg. ”I don´t know..” jag ryckte på axlarna och lutade mig mot hans axel,

”.. I thought that you´d find it weird if your girlfriend posts stuff about you and your friends”. Niall tittade leendes ner på mig och pussade försiktigt mitt hår. ”I still can´t believe that you´re my girlfriend” erkände han ut ifrån ingenstans och log. ”What?” frågade jag förvånat och backade undan några centimeter, så att jag slapp anstränga mig för att behöva se honom i ögonen. ”Niall, I´m the one who should be honored” sa jag simpelt, men blev förvånad när jag såg hur lyckan i hans ögon slocknade.

”Niall..?” försökte jag och petade honom lätt i sidan. ”Did i say something wrong?”. Niall svarade inte utan slängde bak huvudet mot soffan. ”Melanie, i don´t want you to feel honored cause the one and only Niall Horan is your boyfriend. But what you said made me feel like that´s all i am to you. A famous pop star ”. Jag chockades av hans ord.

”Are you serious? Niall i can´t lie, when i first met you i was overwhelmed by the fact that you were Niall Horan, the guy i´ve been dreaming about for so long. But when you came to my apartment that night... it made realize that I knew Niall Horan from One Direction, not Niall Horan, the irish boy from Mullingar,. I´m so sorry If I made you feel that way”. Niall satt fortfarande tyst vid min sida och stirrade framför sig.

“should I leave?” jag visste inte hur jag skulle hantera situationen, och sträckte mig hjälplöst efter kryckorna. Just som jag var på väg att resa mig ifrån soffa lades två breda armar runt min midja och drog ner mig i någons knä. Niall´s knä. ”You´re not going anywhere” mumlade han mot min nacke och log mot min hund.

”Thank you for saying that, i just got a bit confused” erkände han med en suck och lät mig vrida på min överkropp så att vi satt ansikte mot ansikte.

”The boys will be over in an hour or two” viskade han tyst innan han pussade mig på mina läppar, och i den stunden visste jag att säga ”ja” var det bästa svaret jag någonsin .

Jag är inte jätte nöjd med kapitlet men jag gjorde mitt bästa, och jag hoppas att ni ändå tycker att det var okej att läsa haha, så många kommentarer som möjligt? ;)) xx