Niall´s point of view

Musiken dunkade omkring mig och jag skrattade åt något Louis just sagt när en stor hand lades över min axel. Jag snurrade förvånat runt och mötte en enorm man med ett strängt ansiktsuttryck.

”I think you need to take your girlfriend home, she won´t stop drinking and she´s all upset and won´t stop crying” muttrade han surt innan han försvann igen. Mitt hjärta stannade för en sekund. Var det min Melanie han pratade om? Jag knuffade undan människor som stod i vägen och kände en våg av lättnad när jag såg Melanies rygg, hon såg ut att må bra. Lättnaden spolades ur min kropp lika snabbt som den kom dit. Melanie skakade okontrollerat och människorna runt omkring henne såg alldeles skräckslagna ut.

”Melanie, baby come here” sa jag högt så fort jag nått fram till henne och drog in hennes kalla kropp i min famn. Hon snyftade och grät om vartannat, hon var helt förstörd. Louis hade följt efter mig och stod chockat kvar när jag vände mig om med Melanie i min famn. ”We´re going home, say goodbye to the others. I´ll see you in a few days yeah?” hojtade jag snabbt och fick en nickning till svars innan jag skyndade mig mot utgången.

 ”Melanie, look at me baby do you hear me?” Jag klappade försiktigt till Melanie på kinden för att få en reaktion ifrån henne. Taxin vi nyss klivit ur körde iväg ner för gatan och jag slog snabbt in koden till min lägenhetsport.

”Yes Niall i hear you” sluddrade hon och drog gång på gång en hand igenom sitt toviga hår. ”How much did you drink? It´s not good for you Princess” suckade jag tröttsamt, men ändrade mig snabbt när jag såg hur Melanie var på väg att bryta ihop. Hennes underläpp darrade och hennes annars gröna ögon var fyllda av tårar.

”I´m so sorry Niall, please don´t leave me”, hennes tysta snyftningar blev högre och det dåliga samvetet sköljde in över mig. ”No love i´m not leaving you why would you say that, scchh please stop crying”. Jag drog snabbt Melanie intill mig och drog en lugnande hand upp och ner över hennes kalla rygg. Hon skakade fortfarande och alkoholen som fanns i hennes kropp gjorde att hon knappt kunde stå rakt.

”Let´s get you inside, you need some painkillers and a lot of sleep”. Vi gick i tystnad upp till min dörr medan Melanie fortsatte att mumla små meningar till sig själv. Jag ignorerade det och sköt upp dörren till min välbekanta lya.

”They were right all the time” mumlade Melanie medan hon trampade av sig sina höga klackar och snubblade in i lägenheten. Jag skyndande mig upp vid hennes sida och lade snabbt armen om hennes midja som ett stöd.

”What are you talking about baby?” viskade jag tröstande och strök min tumme över hennes kind när vi klev in i mitt sovrum. Melanie lät en meningslös suck lämna hennes läppar innan hon med en duns la sig ner på sängen. ”They were right, i don´t deserve you at all.. I´m just fat and obsessed with alcohol”, hennes mening dog ut och hon lät en ensam tår rinna ner för hennes ljusrosa kinder. ”No no baby who told you that?” utbrast jag snabbt, men höll ändå min ton nere, och började sakta hjälpa Melanie av med kläderna.

”Fans..” var det sista jag hörde innan små tysta läten lämnade hennes kropp. Hon hade somnat.

Jag försökte att inte bry mig om det sista ordet som lämnat hennes läppar, men smärtan inom mig ströp mig sakta inifrån. Hade hon blivit såhär på grund av mina fans? Vad hade dom gjort mot henne? Hade hon mött någon där? Frågorna virvlade runt i mitt huvud medan jag på något sätt lyckades få på Melanie en av mina t-shirtar.

Tio minuter senare kröp jag ner i sängen bredvid Melanie och lade snabbt armarna om hennes smala midja. Vem skulle vilja skada en underbar tjej som henne?

 Melanie´s point of view

Jag öppnade sakta ögonen men stängde dom snabbt när huvudvärken drog över mig. Varför mådde jag såhär? Jag försökte återigen öppna ögonen och lutade mig sakta upp på överarmarna. ”Hello?” väste jag och försökte att tänka på den dunkande smärta som gömde sig i mitt huvud.

”Hey love, take these”, Niall kom gåendes igenom dörren och räckte över en ipren och ett glas vatten. ”Thank you Niall, i don´t remember drinking that much though” suckade jag tröttsamt och ställde ner vattnet på sängbordet.

”What do you remember then?”. Niall slog sig ner bredvid mig på sängen och drog lugnande rörelser med sina fingrar över min bara arm. Gåshuden spred sig snabbt över min kropp och jag lutade mig ner mot kudden igen. ”Well we went to that club, and we danced. Oh, i were going to look for you but i had to run outside cause i had to puke..” jag grimaserade vid mina egna ord, men smärtan bakom vad som hände här näst var värst.

”and.. uhm these girls came to me and told me stuff. Anyway so i went inside again and i guess i had a few drinks too much” suckade jag och försökte lämna ämnet, men blicken Niall gav mig fick mig att inse att det var hjälplöst.

”What kind of stuff did they tell you, and be honest with me” sa han bestämt och jag såg hur han knöt sina nävar i sitt knä. Jag svalde ljudlöst. ”They told me that i didn´t deserve you, and that they were surprised that the club had let me in, since i´m so ugly....” tårarna började byggas upp igen och jag knep snabbt ihop mina ögon i hopp om att inte starta en så stor scen av det hela. ”Go on” morrade Niall och tonen i hans röst fick mig att rysa.

”They said that you paid someone to let me in even if i looked like i do, they called me a hoe and told me that i was supposed to support you, not being drunk and..” Jag lät mina ögon vara stängda och lyssnade på Nialls stadiga andetag. ”And?” ”They told me that i´d do them all a favour if i jumped of a bridge...” Sekunden senare lyftes vikten ifrån sängen och när jag kisade mot Niall´s tidigare plats var han borta. Dom hade rätt, han skulle lämna mig. Han tyckte att jag var patetiskt, patetisk och fu..

”Melanie? Baby please stop crying you´re making me cry” . Jag öppnade chockat ögonen och genom mina tårar såg jag Niall rusa fram emot sängen. ”I thought you decided to leave me” snyftade jag hjälplöst och klamrade mig fast vid Niall så gott jag kunde.

”Slow down baby girl, i won´t leave you. Not now not ever” viskade han och strök mig försiktigt över ryggen i lugnande rörelser. ”I´m just going to leave a little message on twitter” mumlade han mot mitt öra och fortsatte att vagga mig fram och tillbaka. ”You don´t need to do that, it wasn´t a big deal. I´m just sensitive and i´m good at overreacting” suckade jag och drog händerna under mina ögon för att fånga upp tårarna.

”Do you hear yourself? They called you all those nasty things, they even told you to kill yourself!” muttrade Niall förbannat och en av hans varma armar lämnade min kropp för att ta fram sin mobil. Jag kröp ihop i Nialls famn och lutade mitt huvud mot hans varma bröst. Jag fokuserade på hans hjärtslag och kände hur min kropp slappnade av i hans närvaro. ”Melanie?” viskade Niall efter en liten stund och jag tittade upp på honom.

”We have to be at the airport in eight hours. I´ll pack a few things and you should probably sleep some more..”, Jag nickade sömndrucket,

”And Melanie?”. Jag log svagt mot Niall som sakta lutade sig ner mot mig. ”I love you”. Mina ögon spärrades upp och mitt hjärta började slå oregelbundet. Sa han precis det där eller inbillade jag mig? ”Wha..What?” stammade jag och kände hur min haka sakta gled neråt. Niall log smått åt min reaktion och lutade sig längre ner, så att jag kände hans varma andetag mot mina läppar.

”I love you Melanie” upprepade han och innan jag hann svara pressade han sina läppar mot mina. Jag slöt mina ögon och smälte in i den alldeles för snabba kyssen. ”I love you too” viskade jag när kontakten mellan våra läppar bröts. Niall log lyckligt och lutade sig ännu en gång ner för att placera ut kyssar över hela mitt ansikte.

~~

”That´s our plane!” sa jag högt för att få med Niall åt rätt håll, då hela flygplatsen i stort sätt var fylld med skrikande tjejer. Jag förstår dom dock, jag hade varit i exakt samma position om jag inte hade krockat med Niall. Vi kämpade oss med hjälp av några vakter fram till rätt avdelning innan vi gav fram våra biljetter. Mannen som tog emot dom nickade stelt mot oss och meddelade att vi kunde på ombord planet. Jag gick före Niall och hoppade snabbt in bland våra säten innan han följde efter. Vi satte oss till rätta och väntade på att planet skulle lämna England. Fjärilarna var oroliga i min mage med tanke på att min familj för första gången skulle få träffa Niall och tvärtom. Men innerst inne visste jag att det skulle bli helt fantastiskt. 

Jag är inte nöjd med det här kapitlet, så jag är ledsen om det blev crap och min dåliga känsla finns med i texten haha. 

Anyways, det är fem kapitel kvar nu plus en epilog, så sex stycken om man tar allt tillsammans. Jag tror att novellen kommer att vara helt slut vid slutet av den här veckan. Därav kommer jag att ge er lite sneak peak på vad nästa novell kommer att handla om, oså behöver jag som vanligt eran hjälp ;)

Enjoy! x