Ex Animo ~ Chapter 28 Part 1
2012-10-31 
Marion´s perspektiv:
Min dator dog.. igen, så ni får nöja er med ett halvt kapitel i dag! Har ju en annan dator, dock kom jag inte på det föräns nu.. så jag ska nog skriva lite i morgon bitti ;)
"your hand fits in mine like it´s made just for me.." xx
Ex Animo ~ Chapter 28 Part 1
Marion´s perspektiv:
Ex Animo ~ Chapter 27
Jag rusade nervöst fram till spegeln med mascara borsten i högsta hugg och håret uppsatt i en bulle efter duschen jag precis klev ut i från. Mascara borsten gled lätt emot mina ögonfransar och fick dom att se svartare och längre ut. Jag log nöjt åt min spegelbild och slängde iväg handduken på sängen medan jag gick fram emot min garderob.
Jag gick frustrerat in i vårt hus med Harry hack i hälarna. I vanliga fall hade han gett mig en extra kram eller kyss nu när våra föräldrar sov, men i stället gick han förbi mig in i köket med mobilen upptryckt i ansiktet. Jag drog av mig ytterkläderna och smög upp på rummet för att så tyst som möjligt stänga dörren efter mig. Jag gav ifrån mig en djup suck av lättnad när jag såg att rummet inte var så stökigt som jag hade föreställt mig, det var endast några kläder i sängen.. och på golvet..
Kapitel 27 gott folk! ;)
3 kvar!
Ex Animo ~ Chapter 26
Marion´s perspektiv:
Jag stod på flygplatsen tillsammans med Anne,pappa och Gemma och väntade på Harry. Dock var vi inte ensamma då hela flygplatsen var överfylld av ungdomar som otåligt väntade på att deras favorit killar skulle anlända.
Jag skrattade lätt åt Marion´s röda kinder när hon stirrade ut igenom fönstret och såg ut att försvinna bort i sina egna tankar.
Sorry att det blev så sent ;)
Ex Animo ~ Chapter 25
Jag satt med ett brett leende på läpparna i min mosters, Amy´s bil med flyttkartongen bredvid mig. Det hade blivit ett rätt långt hejdå när jag skulle lämna familjen Styles och Smith, något jag egentligen inte ville göra det.
ännu ett kapitel ;) Tiden flyger iväg!
Ex Animo ~ Chapter 24
Jag fixade frustrerat till lockarna och log trött emot Paul som kom åkandes. Han stannade till vid vägkanten och såg till så att jag hoppade in i bilen och var oskadd innan han trampade ner pedalen och körde vidare.
Fick bli ett bildlöst kapitel i kväll, hinner inte skriva mer nu, men ni får mer i morgon!
Http://twitcam.com/cgqc5
Ex Animo ~Chapter 23
En lätt knackning ekade igenom huset och fick min uppmärksamhet att vändas mot dörren i stället för att vara fastklistrad hos Marion. På tal om henne, hon vände på klacken och joggade snabbt ner längs trappan.
"Haaaazzaaaaa" tjöt Louis någonstans i bakgrunden och fick mig att snabbt hålla telefonen en bit ifrån mitt öra.
"Hanna, ska du med eller?" hojtade jag och lyckades fånga allas uppmärksamhet.
Jag sitter i Harry Styles bil, på väg till en studio för att få höra killarna spela in låtar. Om det här nu är en dröm, vilket det troligtvis är, så vill jag definitivt inte vakna upp.
Jag skrattade glatt åt ett skämt Amaya just drog och ställde mig upp. Luke tittade leendes efter mig när jag gick emot stereon och kopplade in min iphone. Med några enkla drag över skärmen och några touchar här och var hade jag fått igång låten "Can´t Be Tamed" med Miley Cyrus. Luke flög upp ur soffan så fort låten börjades spelas, då det var en av hans absoluta favoritlåtar.
Lite weird kapitel.. haha ^^
Ex Animo ~Chapter 22
Hannas perspektiv:
Morgonen därpå vaknade jag upp av ett fasligt stökande nere i köket. Jag satte mig yrvaket upp och tog stöd av armarna bakom mig. När jag tänkte sparka till Marion lite lätt var hennes sida av sängen tom. Förvånat reste jag mig från sängen och gick med vingliga steg fram till dörren. Mitt huvud reagerade på att jag rest mig för fort och ställde till med en ordentlig huvudvärk. Just som jag öppnat dörren från hennes rum fick jag i panik föra händerna till huvudet för att försöka dämpa smärtan.
På några få sekunder var det över och jag kunde öppna ögonen igen. Dock hade jag hellre velat ha dom stängda, kanske.
Niall stod i dörröppningen, till vad jag antog var gästrummet, i ett par rutiga pyjamas byxor. Han hade visserligen inte världens six pack, men hans magrutor var på god väg. När jag slutligen slet blicken från hans överkropp stängde jag sakta munnen som öppnat sig en aning och mötte hans klarblåa ögon. En stöt gick längs min kropp och fick mina kinder att ändra nyans en aning. Han fyrade iväg ett lätt leende och tittade sedan retsamt på mina bara ben. SHIET. Jag backade snabbt in i rummet och drämde igen dörren, utan minsta tanke på att folk trodde att jag var dum i huvudet. Med ett ansikte rött som en tomat letade jag upp gårdagens mysbyxor och drog på mig dom till min pyjamaströja. Jag gick bort mot Marion´s fönster och öppnade det en aning, men stängde det snabbt när vinterkylan spred sig i rummet. Jag öppnade prövande dörren och kikade försiktigt ut för att se om någon stod utanför. Och med någon menar jag en Irländsk drömprins med de underbaraste ögonen i hela världen. Jag tog några djupa andetag och gick sedan sakta ner för trappan i riktning mot köket.
"God morgon snygging!" flinade Marion när jag klev in i köket. Liam och Niall satt vid köksbordet, tack och lov hade de tröjor på sig, medan Harry och Marion fixade fram frukost.
"Kan inte du väcka Louis och Zayn?" log Marion och placerade fram ägg på bordet.
"kommer dom inte tycka att det är helt.. weird, då?" frågade jag osäkert och lutade mig mot dörrkanten.
"Tror jag knappast, men jag följer med upp" log Niall och reste sig från bordet. Jag nickade blygt och vände mig om för att börja gå uppåt med en ljus rodnad över kinderna. Varför skulle jag jämt rodna? Han sa ju inget till mig? Dock pratade han med mig. Niall Horan prata..
Jag avbröts mitt i mina tankar med att Niall kom upp vid min sida.
"Du är så söt när du rodnar" skrockade han och log uppmuntrande mot mig. Jag fnissade svagt och klämde fram ett "tack" medan jag försökte att gömma ansiktet.
Niall stannade upp vid dörren han förut kom ut ifrån och klev in. Jag smög efter och stannade chockat upp där jag stod. En av de gulligaste synerna jag någonsin sätt. Visst, man har ju sätt i videor och på bilder att killarna är bästa kompisar, men jag trodde aldrig att de skulle sova i samma säng.
Louis låg på sidan med täcket över benen, medan Zayn sov med huvudet i samma höjd som Louis mage, och med hans ena ben över Louis ben. Jag fnissade smått och märkte snabbt hur min hand for upp till munnen när mitt fniss inte blev så lågt som jag trodde. Det var tydligen tillräckligt för att Louis skulle vakna.
Niall flinade åt mig och puttade Zayn på ena axeln.
"ey, mitt fina kärlekspar, det är frukost" skrattade han och försökte att hålla sig så lugn som möjligt.
Söta,fina,rara,urgulliga Niall står här framför mig och försöker sluta skratta, sådant man alltid drömt om. Eller som man möjligtvis lyckas fånga på film.
Zayn öppnade trött ögonen och lika så Louis. När de väl insett hur de låg började de skratta generat medan de reste sig från sängen.
Mina ögon blev stora som golfbollar när jag insåg att både Louis och Zayn stod framför mig i underkläder.
"Uh, jag.. jag går ner.." stammade jag fram och vände mig snabbt om, flydde ut ur rummet och vidare ner mot köket.
Marion och Harry hade slagit sig ner vid det stora bordet tillsammans med Liam och var i full gång med att fixa frukost till de själva.
Liam log stort mot mig när jag slog mig ner bredvid Marion.
"Så, lyckades ni?" skrattade han medan han fixade i ordning sin macka.
"vadå?" frågade jag dumt.
"Med att väcka killarna" flinade han nickade mot trappan. Jag skulle precis öppna munnen när de alla tre steg in i köket.
"Luktar ljuvligt" skrockade Louis och satte sig bredvid mig. Niall och Zayn trängde sig ner på varsin stol vid sidorna om Liam och började genast lassa upp mat på deras tallrikar.
+
Jag och Marion gick omkring inne i någon slags affär med enbart målarfärger efter att ha kommit överens med Harry. Han skulle fixa i ordning Marion´s rum medan vi skulle köpa målarfärg, då rummet fortfarande stod omålat.
Killarna hade begett sig hem för någon timma sedan då klockan blivit fyra och alla var rätt trötta.
"Vad tror du om den här?" log Marion och höll upp en bit papper i en ljus-lila färg. Jag skakade lätt på huvudet och gick vidare in mot den vitare avdelningen.
"Inteee vitt" gnällde Marion och tittade avskytt på den vita väggen.
"Den här?" skrattade jag och visade upp en gräddvit färg med en skiftning av guld. Hon tittade tveksamt på den innan hon granskade den noggrannare.
"Prefekt" log hon efter ett tag.
"Toppen, kassan nästa?" suckade jag lyckligt och små-joggade till kassan. Med tanke på att jag sprang med händerna i en "superman" jäst så var det inte så konstigt att folk tittade på mig.
Marion kom skrattandes fram bakom mig och la fram färgen på disken. Tjejen som satt bakom kassan såg inte ut att vara äldre än oss, hon såg inte heller jätte glad ut. När Marion ställde sig vid mig så sken tjejen upp i ett chockat leende.
"Uh, är du Marion?" frågade hon fnissigt och tittade med vida ögon på henne. Marion nickade förvånat och log tveksamt.
"som är Harry Styles syster?" sa hon ännu mer fnissigt och förde ena handen mot munnen. Ett lätt skratt for ur munnen på Marion innan hon nickade glatt.
"Åh, skulle du kunna be honom följa mig på twitter, och säg att jag är hans största fan!" tjöt hon och sprang iväg, för att strax komma tillbaka med en bit papper, som innehöll hennes twitternamn.
"Vad heter du?" log Marion och la försiktigt ner papperslappen i sin svarta axelväska.
"Ajla Swift" sa hon snabbt och tog emot pengarna Marion räckte henne.
"Det där var.. skumt" skrattade jag när vi klev innanför dörren i deras hall. Marion nickade, fortfarandes skrattandes efter vad som hänt och ställde ner färgen på golvet.
"Harry!!" skrek hon och sparkade av sig skorna. Efter någon minut hördes tunga steg från ovanvåningen, och vidare mot trappan. Harry kom ner mot oss och tittade gillandes på färgen.
"Så, är ni redo damer?" flinade Harry och räckte fram varsin svart t-shirt till oss båda. Jag tittade förvirrat på den innan jag förstod att vi skulle ha den för att skydda våra egna kläder.
"Jag hade inga byxor att låna ut, så om ni inte har några från ni tyvärr måla utan" flinade han och vickade på ögonbrynen.
"Perv" fnös Marion och ryckte tröjan ur hans grepp. Jag skyndade mig upp efter henne och vidare in på rummet där vi stängde om oss. Vi bytte snabbt om och drog på oss varsitt par shorts som Marion aldrig använde.
"redo" log Marion och öppnade dörren för Harry.
När vi hade kommit igång med målningen hörde jag en hög flämtning bakom mig, vilket fick mig att vända mig om.
Marion stod med öppen mun och stirrade på Harry, det var inte förrän hon vände på huvudet åt mitt håll som jag såg den vita kinden hon fått. Jag började genast skratta åt hennes reaktion, men det dröjde inte länge innan hon hade gett tillbaka.
Marion´s perspektiv:
Jag kände hur min ena kind blev kladdig och tittade chockat på Harry. Han hade på något jävla vis lyckats träffa min kind med sin pensel. Hanna började skratta från andra sidan rummet , men jag gav mig inte så lätt. Harry log stolt mot Hanna och gav mig perfekt tillfälle. På några få sekunder hade jag doppat penseln i färg och sedan skakat färg mot Harry. Hans bruna hår var mer vitt än brunt och fick honom att se extremt charmig ut. Jag skrattade åt hans äcklade min när han petade i sitt färgade hår.
"Ug, nu du" flinade han och skrattade ondskefullt medan han kletade på mer färg på sin pensel.
"Hanna, hjälp mig!" tjöt jag när han började jaga mig runt i rummet.
"nope, du får allt klara det där själv" skrattade hon och fortsatte med sin del av rummet.
"Harry, vi behöver måla. sluta" sa jag mellan skrattattackerna och började sakta måla, hela tiden med blicken på honom. Han nickade lätt och började måla igen, vilket glädje mig.
Några timmar senare var vi alla tre helt slut och skit trötta. Jag släppte ut mitt uppsatta hår för att sedan sätta upp det i en bättre knut på huvudet. Tröjan åkte upp en bit och blottade min svank, just då som jag kände hur ännu mer färg träffade min nakna hud.
"HARRY!" tjöt jag argt, dock på skoj, och försökte se hur mycket färg det var som hade stänks på min svank.
Bakom mig stod Harry med händerna på knäna och as garvade, medan Hanna stod strax bredvid honom med tårade ögon..
Kort och halvt onödigt kapitel, kändes kul att skriva iaf.
Ex Animo ~Chapter 21
”Vilken film då?” frågade Louis där han stod vid hyllan med filmer.
”Jag röstar för Taken!” tjöt Niall glatt och sprang fram till Louis.
”Vad sägs som Love Actually?” frågade Harry snällt. Louis och Niall vände sig om som på kommando och blängde på honom. Jag tittade förvånat på Harry, sedan på Louis och tillbaka på Harry.
”Han ser den filmen dagligen” förklarade Liam och himlade med ögonen. Jag skrattade lätt åt tanken, att Harry sitter och ser en kärleksfilm om och om igen var inget jag hade väntat mig.
Hanna satt tyst i soffan och tog upp så lite plats som möjligt, jag antar att hon fortfarande är i chock.
”Då bestämmer jag att vi ser Taken först, och sedan ser vi..” mumlade Louis och drog fingret längs alla filmer ”..Titanic eller Sick girl?”.
”TITANIC!” tjöt jag och kastade mig fram emot Louis.
”Vad säger ni andra?” flinade Louis och höll upp de två filmerna. Det räckte med att jag såg framsidan av ”Sick Girl” för att jag skulle få kalla kårar.
”Titanic” sa Hanna plötsligt och ställde sig upp. Jag tittade förvånat på henne och log sedan stort när hon äntligen vågade prata.
”Då ser vi Titanic..” log Niall och ryckte filmen ur Louis hand. ”..Efter Taken” la han bestämt till och stoppade in filmen i vår dvd.
Harry kastade sig i soffan och suckade nöjt. Jag skrattade lätt åt honom och knödde mig ner vid ena armstödet.
”Harreh!” tjöt Niall och kastade sig över Harry. Harry muttrade något ohörbart och satte sig sedan upp. Han drog mina ben över sina, så att jag satt med ryggen mot ryggstödet. Zayn slog sig ner vid andra armstödet och ryckte åt sig en av chipsskålarna.
Eftersom soffan var rätt stor så fick god plats och slapp trängas. Hanna satte sig halvt osäkert ner på en tom yta bredvid Harry, och fick Niall på sin högra sida.
Liam startade igång filmen och satte sig ner bredvid Zayn.
HANNAS PERSPEKTIV:
“I don´t know who you are. I don´t know what you want. If you are looking for a ransom, I can tell you that I don´t have money. But what I do have are a very particular set of skills. Skills I have acquired over a very long career. Skills that make me an nightmare for people like you. If you let my daughter go now, that´ll be the end of it. I will not look for you, I will not pursue you. But if you don´t, I will look for you, I will find you.. and I will kill you..”
Jag log när jag hörde Niall viska citatet för sig själv. Det är helt sjukt, att jag sitter i samma soffa som One Direction. Att jag sitter en halv centimeter från Niall och ser på Taken.
Det är sådant man läser om i noveller, inte sådant som händer i verkligheten.
Niall märkte tydligen att jag fastnat med blicken på honom då han vände sig mot mig och log. Jag log rodnandes tillbaka och vände uppmärksamheten mot Bryan istället.
~~
Jag satt med handen över min halvt öppna mun och kände tårarna svämma upp i mina ögon.
Rose hade precis insätt att Jack var utom räddning. När han hade sjunkit utom synhåll i havet kunde jag inte hålla mig längre. Tårarna började rinna ner för mina kinder blandat med känslor från hela dagen. Jag täckte för ansiktet med händerna och lät tårarna rinna. Just som jag skulle ställa mig upp för att fly från soffan kände jag ett par starka armar runt mig. Jag tittade snabbt upp och såg Niall le svagt åt mig med tårfyllda ögon, bara den synen räckte. Tårarna började rinna hej vilt igen och fick mig att framstå som en idiot.
När jag lugnat ner mig en aning vände jag snabbt på huvudet för att se Marion krångla sig ur Harry´s omfamning. Hon flög upp på golvet och började gråta helt hysteriskt. Jag tror vi alla såg lika chockade ut när hennes hysteriska gråtande började blandas med ett minst lika hysteriskt skratt. Hon stod upp och fläktade med händerna framför ansiktet samtidigt som hon as garvade med tårar rinnandes ner för hennes kinder.
”Aw, bejb” skrattade Harry fnissigt och log mot oss andra. Jag kände hur ett svagt skratt började bubbla upp i min mage, och slutligen bröt sig lös. När det första fnisset lämnat min mun började jag as garva. Tårarna byggdes återigen upp i mina ögon och fick mig att skratta ännu mer. Niall tittade frågandes på mig med ett roat leende och skrattade lätt.
”Vad är det för fel på tjejer egentligen?” skrattade Louis som nu hade vaknat.
”Det kallas humörsvängningar” flinade Harry stolt och nickade mot Marion som nu mera låg på golvet och höll sig för magen.
”Du skulle sätt Danielle när hon var övertrött häromdagen. Hon började gråta för att de inte hade någon ost hemma” skrattade Liam och fick mig att rycka till.
”Just det ja! Hur mår Danielle? Jag har inte pratat med henne sen eran turné”
Jag tittade chockat på Marion som nu satt upp stödd på sina armar och log mot Liam.
”Det är bara bra, hon pratar om dig rätt ofta faktiskt. Jag tror hon ska dansa för LMFAO om några dagar” log han stolt.
MARIONS PERSPEKTIV:
Jag fiskade upp min iphone och bläddrade fram till ”Princess xx” i kontakt listan.
To Princess xx : Dani! Liam berättade att du skulle dansa för LMFAO några dagar?! X”
From Princess xx : Heeej! Shiet vad längesen! Så sant som det är sagt, haha. Vad sägs som om en fika snart? X”
”Du Hanna, vad skulle du säga om att ta en fika med Danielle någon dag?” frågade jag när vi senare den kvällen låg i min säng.
”Danielle?” frågade Hanna dumt och satte sig halvt upp.
”Danielle, som i Danielle Peazer” flinade jag.
”Danielle Peazer som i Liam Payne´s flickvän Danielle Peazer!?”
”Jepp” skrattade jag och såg på när hon fick ännu ett frispel. Slutligen tog hon ett djupt andetag och log ivrigt mot mig.
”of course!”
När Hanna senare den kvällen hade somnat tog jag i smyg upp min dagbok och slog upp en ny vit sida och skrev ner saker om dagen.
Ännu en lyckad dag hade nått sitt slut.
Fick bli ett halvt idiotiskt kapitel.. höhö.
Har lite dåliga besked, tror inte att den här kommer bli jätte lång, inte så lång som jag väntat mig i början iaf. Men den är inte slut än ska ni veta! ;) Kommer ju självklart börja på en ny efter denna, har redan lite planer. Kommer nog bli en hel del roligare att skriva och läsa den andra tror jag..
Hoppas ni tyckte om det här kapitlet iaf! :D
Tänkte utmana er lite, bara för skojs skull.. För att se om ni klarar det ;)
7 kommentarer till nästa? ;)) xx
Ex Animo ~ Chapter 20 part 2
Jag vaknade med ett ryck och satte mig tröttsamt upp i sängen.
”Marion?! Du får ta och komma ner hit ett tag!” jag suckade till ljudet av pappas röst och placerade fötterna på det kalla golvet. Jag räknade till tre innan jag tog sats och hoppade bort till mattan. Jag skyndade mig med att öppna min garderob och fiska upp ett par raggstrumpor. Jag drog på mig dom och gick sedan mot dörren. Pappa och Anne stod i hallen, påklädda, medan Harry satt vid köksbordet när jag kom ner med mina pyjamaskläder. Pappas ögon blev en aning stora när han såg att jag hade på mig mina korta pyjamasshorts och min rosa mimmi pigg tröja.
”Eh, jag och Carl ska dra oss snart. Men vi kommer hem igen i morgon runt 4 tror vi. Ni får lägga upp dagen och så vidare” log Anne och tittade menande på pappa. Pappa nickade, släppte blicken från mina ben och log sedan mot Anne.
”Ha en bra dag!” log Harry och vinkade glatt åt dom. Pappa öppnade dörren för Anne och gick sedan ut efter henne. Han vinkade snabbt innan han stängde dörren och lämnade en tystnad efter sig.
”så, ska vi planera dagen?” flinade Harry och klappade på köksbordet. Jag slog mig ner på en tom stol och tittade nyfiket på honom.
”Om jag åker och handlar grejer till ikväll, så fixar du det du ska göra tills din kompis kommer hit. Och så kan du väl förbereda henne på att hon kommer träffa sina idoler?” flinade han.
”Visst..” gäspade jag och reste mig. ”.. Vänta, hur vet du att ni är hennes idoler?” frågade jag chockat och tittade på honom.
”Hörde dig och den där killen nämna det på turnén” flinade han och ryckte lätt på axlarna. Jag nickade sakta och vände mig om för att gå upp mot mitt rum igen.
Några minuter senare ropade Harry hejdå och smällde igen dörren efter sig. Jag plockade undan de sista kläderna från sängen och gick bort mot vårt ”Ungdomshörna”. Jag kopplade in min mobil i högtalarna och satte på ”I´m sexy and i know it”.
Med musik dunkandes i hela huset gick det rätt fort att städa. Jag hann till och med duscha,sminka mig och äta frukost innan det knackade på dörren.
Med nervösa och ivriga fingrar stängde jag av musiken och sprang ner till dörren. Jag slet upp dörren och stirrade rakt in i Hannas gröna ögon.
”Oh jeez” flämtade jag när jag såg hennes taniga kropp när hon osäkert log mot mig. Jag drog in henne i en varm kram och kände hennes armar runt mig. Utan förvarning började hon snyfta och skaka i min famn. Jag backade undan, utan att släppa hennes kropp, och tittade in i hennes tårfyllda ögon.
”Jag har saknat dig” log hon snyftandes och torkade sig lätt i ögonen. Jag kramade om henne igen och greppade tag i hennes resväska.
”ta av dig skorna och kom med in. Jag har en överraskning till dig” log jag. Hon tittade nyfiket på mig och drog lätt av sig sina slitna sneakers. Jag greppade tag i hennes hand och började gå upp för trappan.
När Hanna för åttonde gången hade frågat vad det var för överraskning hade jag berättat allt sen pappa och Anne började ”dejta”. Jag hade precis berättat klart om det som hände igår när hon stirrade på mig.
”Säg att du skämtar?!” utbrast hon och höll för munnen. Jag skakade lätt på huvudet, och skulle precis berätta att de var på väg hit när ytterdörren öppnades.
”Jag är hemma!” hojtade Harry och stängde dörren. Jag vände på huvudet för att se Hanna sitta blixt stilla med tårade ögon.
”Ska du sitta här, eller vill du hälsa?” flinade jag och drog upp henne från sängen. Hon gick på darriga ben efter mig ner för trappan, men stannade i dörröppningen till köket.
”Hej! Du måste vara Hanna!” log Harry och släppte ner matkassarna på golvet. Hanna nickade stumt och stirrade fortfarande på Harry.
Han gick fram emot henne med öppna armar och fångade in hennes lilla, darriga kropp i sin trygga famn. En liten, konstig känsla spred sig i mig när han viskade något i hennes öra. En känsla som jag känt varje gång jag sätt bilder på Harry och Caroline, avundsjuka. När jag insett att jag var avundsjuk på Hanna, bara för att hon fick en kram av Harry, gav jag mig själv en mental spark i röven. Varför var jag så barnslig?
Hanna backade leendes undan från Harry´s kram och drog fingrarna under ögonen.
”Uh, jag ska bara upp och fixa mig lite” sa Hanna och drog en djup suck. Jag nickade glatt och såg henne försvinna upp för trappan.
Jag gick emot Harry och tog upp en av påsarna. Just som jag fått upp den på köksbordet kände jag två armar runt min midja. Jag skrattade lätt åt Harry och började plocka upp varorna, noga med att inte visa hur påverkad jag blev av hans närvaro. När jag packat upp den proppfulla godispåsen, de fem chipspåsarna och de fyra flaskorna läsk tittade jag på Harry med ett höjt ögonbryn.
”Hade du tänkt övergöda oss?” skrattade jag och vände mig helt om. Han stod med händerna på bordet, lutad mot mig och flinade.
”Du behöver gå upp lite, klenis” retades Harry och knäppte mig lätt på magen. Jag skakade lätt på huvudet samtidigt som jag skrattade och slingrade mig ur hans ställning. Han tittade förvånat efter mig när jag ställde upp godiset och chipsen i skåpet. Han fixade snabbt till sin lugg och fiskade upp sin iphone som just vibrerat.
”killarna är här om några minuter” log han och tittade på klockan.
”Redan? Klockan är ju bara 4” sa jag förvånat och slängde en blick på klockan.
”Japp” log Harry och började dra fingrarna över sin skärm. Hanna kom ner för trappan, ny sminkad och med andra kläder på sig. Hon log ett svagt leende mot oss och ställde sig bredvid mig.
”Niall!” tjöt Harry. Jag kände och såg i ögonvrån hur Hanna ryckte till av hans namn.
”Köper ni med pizza?” frågade han sedan och började gå runt i köket. Hanna vände chockat blicken mot mig och började dra med mig bort från köket.
”Ska killarna komma hit?!” viskade hon chockat. Jag nickade leendes och fick ta emot en varm kram.
Någon halvtimma senare öppnades dörren nere i hallen när jag och Hanna var uppe på mitt rum. Hon satte sig spikrakt upp i sängen och släppte sin mobil. Jag log lugnande mot henne och drog på mig ett linne. Mina svarta håliga jeans fick också åka på innan vi började gå ner för trappan. De sista metrarna till köket gick Hanna långsammare och långsammare. Slutligen fick jag dra henne till killarna, men stannade upp i dörröppningen. Hanna förde sakta handen till munnen och stirrade chockat på killarna. Jag harklade mig lätt och fick genast alla killarnas uppmärksamhet.
”Marion!” tjöt Louis och gick emot mig med breda armar. Jag nickade menande mot Hanna och fick Louis uppmärksamhet att vändas mot henne. Lika så de andras uppmärksamhet.
”Det här är Hanna” log jag och såg på när hon fick kramar av alla killarna. Slutligen stod Niall framför henne med ett brett leende.
”Hejsan” skrattade han, och det lilla räckte. Tårarna svämmade över i Hannas ögon och började rinna ner för hennes kinder. Jag tror det var ett smart drag att använda vattentät mascara.
Niall log gulligt mot henne och drog in henne i sin famn. Hon skakade kraftigare samtidigt som hon försökte lugna ner sig själv. Harry klev fram till mig med ett brett leende och skrattade lätt åt Hanna och Niall.
När Hanna lugnat ner sig en aning stod hon bredvid mig medan killarna började skära upp pizzorna.
”Redo för en galen kväll?” flinade Louis och gick emot oss. Han drog in mig i en snabb kram och la sin arm runt min midja.
”Mer än redo” skrattade jag och lutade huvudet mot hans axel.
Jag antar att det här var en kväll jag sent skulle glömma..
Lite gulligull gull ^^ haha, var rädd för att jag tappat skrivlusten där ett tag, men nu när killarna är med igen så blev det mycket roligare att skriva ^^ Vad tycker ni om det här då? ;)
fem kommentarer sammanlagt på det här och förra , alltså part 1 oh 2 ^^
Ps, förlåt om det blev stavfel, grammatik fel! är svin trött! ^^
puss o kram! xx
Ex Animo ~ Chapter 20 part 1
Jag tvekade i några sekunder, reste mig sedan och gick raskt fram till dörren.
”Det var inte men..” Niall började precis prata när jag dök ner i hans famn. Han stod still i några sekunder, innan han snabbt placerade sina trygga armar runt min rygg. Hela jag krympte där jag stod, snacka om att killen har vuxit. Några få tårar började sippra ner för mina kinder medan jag begravde huvudet i hans axel.
Jag vet inte hur länge vi stod där och höll om varandra, jag ville bara inte att minuterna skulle ta slut. En tyst harkling bakom Niall fick oss båda att vända oss om. Killarna stod i trappan med olika ansiktsuttryck. Harry klev fram till oss och öppnade prövande armarna. Jag tittade ursäktande på Niall, släpptes från hans famn och hoppade in i Harry´s famn.
”Helvette vad jag saknat dig” mumlade han i mitt hår, vilket fick ännu mer tårar att falla.
”Ey, jag vill också vara med!” tjöt Louis och omfamnade oss båda två. Fler tårar började rinna i takt med mina fnissningar. Strax hade jag fem starka armar runt mig, och flera hundra liter tårar forsandes ner för mina kinder. Jag skrattade lätt och lutade huvudet mot Harrys bröst. Sakta släpptes greppet om mig, men Harry´s armar var fortfarande skyddande runt mig.
Vi gick ner mot soffan igen, där vi alla kurade ihop oss. Det blev rätt trångt, eftersom vi var sex stycken i en 4 mannars soffa.
Jag satt i Harry´s knä, lutad mot ryggstödet och hade benen över han och Louis, medan Niall satt på andra ryggstödet och log mot mig.
”Vet ni vad jag tycker?” sa Louis plötsligt, och avbröt den tysta stämningen som låg över oss. Allas blickar riktades mot Louis, som satte sig upp ordentligt.
”Vad sägs som att.. vi frågar era föräldrar om vi skulle kunna få ha huset i en natt, och så har vi filmkväll och bara myser?”
Jag tänkte snabbt igenom kvällen som skulle bli, och log åt bara tanken.
”ett problem bara..” suckade jag och fick blickarna att vändas mot mig istället.
”Hanna, en kompis till mig, kommer bo här ett tag, och hon är typ.. ett fan” flinade jag. De frågade ut mig om Hanna, så jag fick dra hela historien med hennes familj för killarna, som i sin tur lovat att inte prata med någon om det.
” Hej hopp!
Första gången jag skriver och är glad.
Jag är nog mer än glad, mega super duper glad!
I går hände det sjukt mycket saker.
Det var lite små tjafs mellan mig och killarna, men det hela slutade med att vi satt i två och en halv timma och pratade ut om allt. Killarna stack nyss hem, Harry är på sitt rum och pappa och Anne kom för några minuter sedan.
Just det ja, Hanna kommer hit i morgon! Min fina, underbara Hanna.. jag kan knappt bärga mig till att få krama henne.
Nu ska jag ner till köket och prata med pappa om Hanna.
Puss o Hej! Xx”
Jag vek ihop dagboken och la ner den under madrassen. Med några smidiga steg tog jag mig ut ur rummet och vidare ner mot köket.
Jag gjorde en snabb piruett i dörröppningen och log sedan mot Anne och pappa.
”Någon verkar vara på bra humör” skrattade Anne och slog sig ner vid köksbordet med en kopp te.
”Pappa, du kommer ihåg Hanna va?..” pappa nickade och drack sedan en klunk av sitt te ”.. hon kommer hit i morgon, jag vet inte hur länge hon stannar. Men tills hon hittar en lägenhet” babblade jag på och log som en dåre.
”Det ska väl fungera. Harry ska ju köra ut oss ur huset i morgon vad jag vet, och vi lär ju inte få komma hem på två,tre dagar” flinade pappa och nickade mot något bakom mig.
Jag vred snabbt på huvudet och såg Harry´s lockar komma närmare.
Väl bredvid mig la han armen runt min midja och log fjäskande mot föräldrarna.
”Ni måste förstå..” började Harry med en tillgjord röst ”.. att vi ungdomar måste få ha lite fritid, vi kan inte alltid ha två hökar över oss”.
Jag skakade skrattandes på huvudet och slängde en blick på klockan. Visarna visade tydligt att klockan var kvart över 11, och att jag behövde gå och lägga mig för att orka med morgondagen.
”Tror jag ska nana nu” gäspade jag och gick fram för att ge dom båda varsin kram. När jag sedan vände mig om räckte jag diskret ut tungan mot honom och gick förbi bort mot trappan.
Just som jag tänkte öppna dörren till mitt rum grep någon tag runt min midja. Ett högt tjut kom ut ur min mun tillsammans med skratt.
”Ge.. dig!” flämtade jag när han inte slutade kittla mig.
”Lika kittlig som alltid alltså?” skrattade han retandes och gick närmare mig.
”Godnatt kram?” frågade han senare och sträckte ut armarna.
Jag klev glatt in i hans famn och kände hans starka armar omkring mig.
”Godnatt syster” mumlade Harry och gav mig en snabb kyss på kinden. Jag rodnade svagt och kände de små,små fjärilarna försöka vakna till liv. Jag tvingade dom bestämt att gå och dö igen, och viskade ett ”natti” till honom innan jag försvann in på mitt rum.
Kort kapitel, behöver bara några minuter att skriva part 2 ^^
Det kommer upp snart antar jag! ;)
så , fem kommentarer sammalagt på de här delarna för nästa? ;) love yah! xx
Ex Animo ~Chapter 19
HARRYS PERSPEKTIV
Jag såg Marion och Luke försvinna in bland mängden av fans.
”Det var ju..pinsamt” suckade Niall frustrerat och drog handen igenom sitt ostyriga hår.
”japp, men jag antar att vi får vänja oss” muttrade Louis och slog sig ner vid bordet igen.
”Seriöst, jag kan inte koppla av med alla dom här utanför, kan vi inte dra hem till.. mig?” sa jag och nickade diskret mot fönstrets riktning. Killarna nickade och reste sig återigen från bordet.
Vi blev visade in i köket och ut på bakgården, för att där bli upphämtade av en rätt grinig Paul.
”Ni vet vad jag har sagt om att sticka ut utan vakter” muttrade han surtnär vi suttit oss till rätta.
”Tror du på fullt allvar att de skulle döda oss?” skrattade jag och svängde med mina lockar. Han gav mig en menande blick i backspegeln vilket fick mig att bli en aning osäker.
”Kanske inte döda er, men det skulle kunna gå riktigt illa. Du minns ju vad som hände med Niall och Liam sist..”
Jag minns mycket väl när Niall och Liam kom ingåendes, båda två skadade och med söndriga kläder. Jag glömmer inte heller Paul´s blick i första taget..
”Jaja” suckade jag och tittade ut genom fönstret.
Några minuter senare parkerade Paul bilen på vår uppfart.
”Se till att ha någon med er nästa gång” flinade Paul när vi alla klev ur bilen. Jag bugade och gjorde någon honnör samtidigt som jag hojtade ”Yes sir!” och log. Han skrattade lätt åt mig och började sedan rulla ut bilen.
”Jag behöver nog inte varna er för Marion, ni såg ju hur hon var förut” skrattade jag och öppnade dörren.
Så fort dörren öppnats täcktes luften med musik. Jag flinade lätt åt killarna och klev in i hallen. Eftersom jag knappt hörde mina egna tankar, antog jag att hon inte skulle ha hört mig om jag ropade heller.
Jag sparkade av mig skorna och började gå upp för trappan. Min haka föll till golvet, och jag såg i ögonvrån hur killarna stannade upp precis bakom mig.
Marion stod i shorts och en sport-bh och dansade. Hennes kropp såg inte ut att innehålla några ben, inte på det sättet hon rörde på sig. Det kanske inte var världens schystaste sak att stå och titta när en tjej dansar i smyg, men vem tar inte chansen om man får den?
Hon avslutade sin lilla dans med fyra piruetter och gjorde någon avslutnings gest innan hon skuttandes gick fram till vår stereo.
Jag vände mig om i ren panik och skulle precis börja fösa ner killarna för trappan när hon harklade sig bakom mig.
”Vad är det här för fasoner?” skojade hon och drog en hoodie över huvudet.
”Öh, asså, vi.. vi kom nyss och..” stammade jag fram, jag tror vi alla blev lika chockade över att hon inte fräste eller lät helvettet braka loss. Hon avbröt mig med en lätt fnysning.
”Man tjuvkikar inte i alla fall, och nästa gång, var noggrannare med att sticka innan musiken tystnar.
Ett lätt leende visades på hennes läppar samtidigt som hon passerade oss och vidare bort mot duschen. När dörren väl stängts bakom henne andades killarna ut.
”Det där var riktigt..skumt” sa Louis halvt chockat. Jag nickade stumt och vände mig mot killarna. Just som jag öppnade munnen hörde jag ett lyckligt skrik inne ifrån badrummet.
MARIONS PERSPEKTIV:
Jag hade precis tagit av mig shortsen när min iphone började vibrera på golvet. När jag insåg vem det var ifrån gav jag ifrån mig ett högt skrik och skyndade mig med att svara. Min mobil pep till och visade att jag bara hade någon procent eller två kvar.
”vänta” pep jag till personen i luren och rusade ut ur badrummet, fullt medveten om killarnas chockade blickar. Just som jag landat i köket, fått ner pulsen och suttit telefonen på laddning insåg jag att jag sprungit ner i trosor och sport-bh. En lätt röd nyans spred sig över mina kinder när jag tog upp telefonen mot örat.
”Babe!” jag gav ifrån mig ännu ett litet tjut när jag hörde Hanna´s tunna röst.
”Oh herre gud, hur är det med dig? Vart är du? Hur har du det?” babblade jag på, men blev snabbt tystnad.
”Det var därför jag ringde. Jag har det bra, har bott hos min moster en bit utanför London ett tag. Fått rensa hjärnan och så. Händelsen kan fortfarande komma tillbaka som en chock, men jag har liksom..vant mig typ..” -suckade hon och forsatte - ”.. så jag undrade om jag skulle kunna få bo hos dig ett tag, tills jag hittat en egen lägenhet? Saknar London” skrattade hon nervöst fram.
”visst! Det är bara att komma! När kommer du?” flämtade jag glatt och hoppade lätt på stället.
”går det bra om jag kommer.. i morgon under dagen?” jag nickade ivrigt och pep ett snabbt ”toppen”.
Vi pratade en stund, innan blickarna i ryggen, eller ska jag säga blickarna över hela kroppen, brände för mycket. När jag slutligen lagt på vände jag mig om mot gruppen av killar.
”Hanna kommer hit i morgon!” tjöt jag, och fick ett gäng förvirrade ansikten riktade mot mitt ansikte, för en gångs skull. Jag joggade glatt upp mot badrummet igen och låste ordentligt om mig. Kläderna åkte av i ett svisch, medan jag plockade fram vad jag skulle ha.
När Schampo,balsam,tvål och en rakhyvel låg framme klev jag in i duschen, och lät dess varma strålar träffa min kropp.
En lätt rysning spred sig längs ryggraden när jag kände kylan slå emot mig då jag skulle ägna mig åt mina orakade ben.
Jag öppnade badrumsdörren så tyst som möjligt, drog handduken tätare om mig och tassade bort till mitt rum. Väl inne på mitt rum bytte jag snabbt om, drog på mig ett par mysbyxor och ett linne, och gick ner mot köket.
”Harry?!” Det kändes konstigt att ropa hans namn, men samtidigt något enormt bra.
”Yeah?” muttrade han från vardagsrummet. Jag tittade fram i dörröppningen och såg killarna sitta som hösäckar i soffan och spela fifa.
”När kommer pappa och Anne hem?” frågade jag och försökte att trycka bort den irriterade tonen i rösten. Han tittade på mig med ett höjt ögonbryn och vände sedan blicken mot teven.
”Hur har du tänkt att jag skulle veta det?” skrattade han och slängde en snabb blick på mig igen. Jag suckade, lite väl högt, och gick sedan tillbaka in i köket.
Min iphone hade nästan laddat klart, så det fick räcka för ikväll.
”När kommer ni? X” skickade jag snabbt iväg till pappa och gick sedan ut i vardagsrummet. Louis var den första som förvirrat tittade upp mot mig när jag klev närmare dom.
”får jag plats någonstans?” frågade jag och gick ännu närmare.
Harry tittade upp på mig, satt stilla i några sekunder innan han reagerade på min fråga.
”öh, här?” sa han och hoppade närmare Zayn. Jag kröp ihop på den lilla platsen i soffan och drog närmaste filt om mig.
”Ska ni spela eller glo på mig?” flinade jag när de haft spelet pausat i några minuter, samt haft sina blickar på mig.
”Ska du inte typ.. fräsa åt oss?” frågade Niall förvånat ifrån hans fåtölj. Hans fråga fick mig att tänka efter en del. Visst, jag hade all rätt att vara sur, fast samtidigt inte. Det var ju deras val, jag kan ju inte tvinga dom att hålla kontakten med mig?
Just som jag tänkte svara honom kommer minnena från de sömnlösa nätterna, de enormt tomma dagarna och smärtan från de sms jag aldrig fick, tillbaka. Tårar började sakta bildas i mina ögon, medan halsen snörpte ihop sig. Jag reste mig snabbt från soffan och lämnade kvickt vardagsrummet. Jag tror inte jag är redo.. inte än. Jag skyndade mig vidare mot mitt rum och smällde igen dörren med en hög smäll. Tårarna började rinna över i ögonen och vidare ner över kinderna när jag slängde mig på sängen. Jag torkade ögonen med kudden några gånger, lugnade ner andetagen och la mig på rygg.
Min blick var fastklistrad på ränderna i taket medan jag sakta lät tankarna,minnena och allt som hade med killarna att göra komma tillbaka. Alla lyckliga minnen, kyssen från Harry. Smeknamnen och hemlisarna som jag och Louis delade, kramarna, kyssarna på kinden.
Precis allt, om det ändå kunde komma tillbaka.
Jag hörde fotsteg i trappan, och sedan hur en irländsk stämma harklade sig utanför dörren.
”Marion?”
Vad säger ni nu då? ;)
Tack för kommentarerna! ^^ 5 till nästa? ;)))))
//Emilia xoxo
Ex Animo ~Chapter 18
Jag gäspade stort och drog täcket tätare omkring mig. Tenshi sträckte ut sin långa kropp på täcket och la sig sedan ner vid sidan av min kropp. Jag vände mig om, så att jag låg på mage, och drog täcket tätare om min kropp. Om man ändå kunde få stanna i sängen hela livet, dock skulle det nog bli rätt tråkigt..
Med en djup suck satte jag mig upp och drog handen igenom mitt rufsiga hår. Desperat försökte jag hitta min klocka, men kom på att jag inte var hemma i mitt rum längre. Jag fann min iphone liggandes längst ner i sängen, och fångade upp den för att titta på klockan. 8.45 Great. Eftersom jag under gårdagen inte tänkte på att min kartong med kläder stod nere bland alla andra väskor. Så tyst jag kunde öppnade jag dörren och klev ut i det kalla huset. Jag tassade ner för trappan och svor åt mig själv när ena trappsteget knakade. Irriterat välte jag undan två av kartongerna och fann min egen.
Lycklig att ha hittat den bar jag upp den i min famn och vände mig om. Jag var just på väg att börja gå upp igen när jag mötte Harrys blick vid köksbordet. Harry i alla fall. Hans blick var mer på mina ben än på mitt ansikte. Jag suckade bara högljutt, drog ner tröjan en aning över låren och gick sedan upp igen.
”Marion! Kan du låsa efter mig?”
jag vände mig om när jag stod högst upp i trappan och tittade på honom med en irriterad blick. Jag nickade, ställde ner kartongen och började gå ner igen.
”Vart ska du då?” frågade jag och försökte att behärska min attityd.
”Jobbet” flinade han, men när han såg mitt ansiktsuttryck slutade han genast.
”som vanligt då” suckade jag och ställde mig vid dörren. Det tog några ynka sekunder innan han tog in det jag sa och skyndade sig till dörren. Han drog på sig jackan och trädde i fötterna i sina sprillans nya sneakers.
”Jag är hemma runt 3 igen” muttrade han och började gå ner mot parkeringen.
Utan svar stängde jag dörren och låste snabbt, vände på klacken och började ännu en gång gå upp för trappan.
+
”Den här då?” suckade jag och höll upp ett gulligt linne med fjärilar och blommor.
”Hur ska jag kunna veta? Du får prova” skrattade Josh och kikade snabbt igenom några kepsar. Jag letade reda på min storlek och gick sedan bort mot provrummen.
Linnet var rätt öppet på ryggen, hade en lagom djup urringning och var luftig. Lite som en kort tunika. Jag la fram linnet till den fräkniga kassörskan, som i sin tur skannade in det på sin dator.
Jag gav henne pengar för tröjan och gick sedan tillbaka till Josh.
”Är du nöjd nu? Mina ben går av” skrattade Josh och låtsades ramla.
Jag flinade bara åt honom och tittade igenom mina fyra påsar.
”Jepp, jag har vad jag vill ha. Ska vi ta en fika och sedan bege oss hemåt?” Han nickade ivrigt och började gå ut ur köpcentret.
När vi slagit oss ner på ett sött café som låg neråt gatan, rätt gömt och kanske inte det första du går till. Jag tittade mig omkring och drog blicken längs de ljus rosa väggarna, tavlor av olika slag prydde väggarna och fick hela stället att se mysigare ut.
Luke kom tillbaka med en bricka, bestående av två kaffe och två små kakor till det.
Just som han satte sig ner hördes skrik en bit bort, någonstans utomhus. Jag ryckte lätt på axlarna åt Luke´s förvånade min och svalde en liten klunk av kaffet. De brände gott i halsen, men var på väg upp igen när hela cafét började eka av knackningar. Jag tittade snabbt upp på Luke, som för sin del satt chockad och stirrade ut. När jag väl vände på huvudet blev mitt ansiktsuttryck nog lika dant på ett ungefär. Inte en enda millimeter av världen utanför fönstret syntes till, istället var där smockfullt av skrikandes,gråtandes och tossiga tjejer. Jag vred huvudet ännu en bit för att se fem killar stå och hämta andan. Plötsligt började en av dom skratta, och det ljudet gav mig rysningar längs hela ryggraden. Ett skratt som jag älskade, men hatade.
”Jag kommer aldrig tröttna på det där” skrattade Louis och slängde snabbt med sin lugg. Zayn flinade mot killarna och sträckte på ryggen. När jag såg Harry´s blick glida över cafét vände jag mig om mot Luke, gav honom en kall blick och tittade sedan ner i min kaffe. Han fattade vinken och ägnade sig åt sitt kaffe han med.
Efter ett antal lugnande andetag tittade jag upp och bort mot killarna, som nu hade slagit sig ner vid ett bord några meter i från vårat. Great.
Jag tittade på Luke igen och log svagt.
”Så, filkväll hos mig eller dig i kväll? Känns som om vi har en del att prata om” flinade Luke och vickade lätt på ögonbrynen. Jag skrattade åt honom och skakade lätt på huvudet.
”Kör till, men då är vi hos dig” log jag och klappade honom lätt på axeln.
Bordet där killarna satt, som tidigare varit i fullgång med prat och skratt, tystnade plötsligt.
Jag drog in ett djupt andetag och försökte ignorera de brännande blickarna i ryggen.
”Vad köpte du?” log Luke och nickade mot mina tiotals påsar.
”Du var ju med?” skrattade jag och tittade anklagande på honom.
”Ja, jo men jag var inte så noga med att se vad du köpte” skrattade han.
”Well, jag köpte ett par t-shirtar, två shorts, tre jeans, några nya underkläder och en hoodie” räknade jag högt och vek av ett finger för varje plagg.
”Oh herre min gud, är du i behov av så mycket kläder?” sa Luke chockat.
”Nope, men det är alltid bra att ha” log jag och drack av kaffet.
En tyst harkling hördes bakom mig vilket fick mig att hastigt vända blicken bakåt.
”Hej”. Jag tittade upp i de isblå ögonen och kände hur mina överarmar knottrade sig. Trots att jag egentligen ville kasta mig i hans armar, vände jag blicken mot Luke och sedan tillbaka på Niall.
”Ville du något?” log jag mot Niall. Han tittade osäkert på mig och avfyrade ett sött leende.
”Eh, nej, eller jo, alltså. Jag har saknat dig” stammade han fram.
”Ehm, aha, det var ju..” pladdrade jag på och vände mig sedan mot Luke. ”vi går” muttrade jag och reste mig med ett ryck från stolen. Jag greppade tag i mina påsar, fick Luke´s arm runt midjan och sedan började vi gå mot utgången.
”Åker du hem nu?” jag vände mig irriterat om mot Harry och nickade.
”Okey, jag tror vi drar hem om en stund också” log han tveksamt och vinkade snabbt. Jag gav ifrån mig en hög fnysning innan jag slog upp dörren till cafét. Det jag inte räknat med dock var alla hundra fans som stod utanför.
”känner du dom?!”
”Prata inte med min Harry!”
”OMG DET ÄR JU HARRYS SYSTER?!”
”SHIET! DET ÄR JU HON!!”
”KAN JAG DÅ DIN AUTOGRAF?!”
meningarna ekade i mitt huvud under hela bilresan hem.
”Hur fan står dom ut?” muttrade jag och gned fingrarna mot tinningen.
”Antar att dom är vana” flinade Luke och klappade mig lätt på benet.
”Du.. jag vet att du kommer hata mig nu, men jag tror inte vi kan ha filmkväll hos mig ikväll. Jai har bjudit över den där Moose, så vi ska tydligen ha fifa turnering”. Ursäktade sig Luke och tittade medlidsamt på mig.
”Det är okej, jag får låsa in mig på rummet” skrattade jag och log mot honom.
Några minuter senare stod vi på garageuppfarten vid vårt nya hus.
”Vi hörs bejb!” hojtade Luke innan han smällde igen bildörren.
Jag gav honom en slängkyss innan jag vände på klacken och begav mig in mot huset.
Förlåt för att det kommer så sent, och tack så sjukt mycket för att ni kommenterar och läser ^^
Ex Animo ~Chapter 17
HARRY´S PERSPEKTIV
Jag såg hennes ryggtavla sakta försvinna in i mörkret. Med ett fånigt leende lekandes på mina läppar styrde jag stegen in i affären igen. Folk runt omkring mig i butiken slängde frågande blickar på mig där jag gick omkring för mig själv och log. Men just nu får de tycka vad det vill, för inget i hela världen kan få lyckan inom mig att försvinna. Jag styrde lättsamt stegen mot kylavdelningen och plockade med mig ett mjölkpaket och en låda ägg.
Kassören tittade på mig och avfyrade ett fjäskigt leende. Jag log svagt tillbaka innan jag började gå mot utgången.
”varför tog det sån tid?” muttrade mamma stressat när jag klev in genom dörren. Jag ryckte glatt på axlarna och sträckte henne påsen. Hon kikade ner i den med ett snett leende och tittade sedan upp igen.
”Tack”, och med dom orden försvann hon in i köket igen.
”Vad är det du ska baka?” frågade jag nyfiket och klev in bakom henne. Hon började plocka fram skålar och liknande saker när en hög knackning ekade igenom huset.
”Det är nog Carl, kan du öppna?”
jag tittade snopet på henne, och gick utan svar mot hallen. Just som jag öppnat dörren tonade sig Carl upp framför mig.
”Tja grabben!” skrattade han och gav mig en ”high-five”. Jag måste dock erkänna att Carl är en riktigt skön snubbe.
”Tjena!” flinade jag och började gå bort mot trappan.
”Marion kommer hit vid 2 i morgon, så att du vet”. Jag nickade glatt och begav mig vidare mot mitt rum.
MARIONS PERSPEKTIV:
”Hallå?”
”JOOOOOSH!!” skrek jag innan jag började skratta.
”Ska du göra mig döv?” Skrattade han i andra sidan luren.
Jag fnissade svagt och la mig till rätta i morgon.
”Jag flyttar i morgon..” suckade jag och lutade bak huvudet mot kudden.
”Flyttar!?” jag såg hans oroliga ansiktsuttryck framför mig och började därför flina.
”Mhm... fast bara något kvarter bort” la jag till med ett lätt skratt.
”MEN FAN TA DIG MÄNNISKA DU SKRÄMDE JU SKITEN UR MIG” skrek Josh i luren, som jag snabbt höll en bit bort från mitt öra.
”Haha,Japp, lite det som var meningen också” skrattade jag.
”Men jag ska sova nu, blir antagligen en rätt tidig morgon i morgon. Men jag tänkte fråga om inte du och jag kunde typ.. åka och shoppa, eller något i morgon?” sa jag tveksamt.
”Kör till, ska jag plocka upp dig vid.. 4?”
”Blir toppen. Då hörs vi i morgon!” mumlade jag trött innan han sa ett snabbt ”hejdå” och la på luren. Tröttsamt la jag telefonen på golvet och la mig sedan till rätta i sängen..
+
Jag drog min svarta stickade mössa över huvudet och greppade tag i mina vantar. Det hade blivit minusgrader utomhus, men inte en snöflinga i sikte. Josh gnuggade snabbt sina händer mot varandra och hoppade in bilen. Jag log snabbt mot mig själv i spegeln och gick sedan ut genom dörren.
Jag klev ur bilen och hoppade lätt på stället. Josh kom upp bakom mig med min resväska och började gå in mot huset. Just som jag började gå kände jag något blött på min näsa. Sakta men säkert började luften fyllas av små, vita snöflingor. Jag vände upp blicken och stirrade upp i den näst intill vita himlen.
”JOSH!” skrek jag glatt och började hoppa upp och ner. Han vände sig frustrerat i hallen och suckade högt.
”Ja?” muttrade han, och vinkade lätt åt någon i bakgrunden, vilket jag antog var pappa. Som jag gissat syntes pappa i dörröppningen och log mot mig.
”Det snöar!” skrattade jag och började snurra runt. Några sekunder senare hörde jag skratt från dörröppningen. Jag tittade dit och såg att Anne och Harry också anslutit sig till pappa och Josh.
Alla fyra stod nu och tittade på mig med roande leenden.
Jag log lyckligt mot dom innan jag började snurra runt på min plats.
”Ey, kom igen! Du kommer bli sjuk” muttrade slutligen Josh och sprang emot mig. Jag gav honom ett retsamt flin och sprang sedan tvärs över trädgården. Dock hade han längre ben än mig, vilket förstås ledde till att han var snabbare. Efter bara några sekunder hade han fått tag på mig och kastat mig över hans axel, som om jag var lätt som luft.
Jag stödde upp armbågarna på hans rygg och vilade sedan mitt huvud i mina händer. När han bar in mig i hallen släppte han ner mig med en duns på hallmattan. Jag lipade lätt åt honom innan jag satte mig ner på första trappsteget. Medan pappa och Josh småpratade så knöt jag av mig mina skor, ställde dom vid alla andras och gick sedan fram till pappa.
”Nu är jag här” sa jag rastlöst och slog ihop händerna. Josh harklade sig lätt bakom mig och flinade svagt.
”tack för att du körde mig älskade du” skrattade jag och tog emot en snabb kram, hela tiden med Harrys blick brännandes i nacken.
En lätt jamning i bakgrunden fångade min uppmärksamhet. När jag såg min bruna pälsboll stå högst upp i trappan gav jag ifrån mig ett lätt ”iiih” och rusade upp för trappan. Tenshi jamade ännu en gång och började genast spinna när jag tog upp henne i min famn. Med ett lyckligt leende gosade jag ner ansiktet i hennes mjuka och varma päls.
När jag kikade upp över henne såg jag att alla förutom Harry hade lämnat hallen.
”Vad tittar du på?” frågade jag vasst, men försökte ändå låta rätt trevlig. Dock så låter jag alltid grinigare än vad jag är.
”Öhm, iget” muttrade han snabbt och började gå upp för trappan. Han passerade mig utan ett ord och var precis på väg att svänga in i -vad jag antog var- hans rum.
”Ehm, förlåt. Jag menade inte att låta så sur” suckade jag snabbt. Han vände sig om med höjda ögonbryn och skakade lätt på huvudet, sedan försvann han in bakom den stängda dörren. Själv stod jag förvirrad kvar på den tomma ytan, medan känslorna flög runt inom mig.
Jag gick in på mitt egna rum och skannade av rummet noga. Väggarna var vita, och hela rummet var i stort sätt ”ofärdigt”. Just som min blick föll på sängen i rummet, vilket var den enda möbeln i rummet just nu, harklade sig någon bakom mig.
Jag gjorde en lätt piruett för att sedan stå öga mot öga med pappa.
”Jo just det ja, Anne och jag tänkte att du och Harry kanske kunde måla det här någon dag? Så att ni får lära känna varandra mer” log han gulligt och nickade mot väggarna.
Lära känna honom mer, toppen. Det var ju precis det jag ville.
Tänkte jag ironiskt och nickade mot pappa. Han sken upp i ett brett leende och började gå bort mot Harrys rum. Jag tog några lätta steg ut, nedför trappan och började söka efter min väska.
”letar du efter något?”
jag tittade upp och såg Anne komma gåendes med ett sött leende på läpparna.
”Uhm, ja min väska” sa jag med ett nervöst skratt. Hon pekade bort mot krokarna på väggen, där min chockrosa väska hängde.
”Tack” log jag och började sedan gå upp mot mitt rum igen.
Väl där inne fiskade jag upp min dagbok ur väskan. Som en gammal vana borstade jag snabbt av den och tog upp min bläckpenna.
Jag tog upp en ny sida och förde pennan mot det vita pappret.
”Kära du!
Jesus vilket liv jag har, men helt ärligt. Jag bor just nu i samma hus som killen som tog mitt hjärta, krossade det och svek mig. Han är nu min halvbror, och ingen mindre än popstjärnan Harry Styles.
Kan livet bli bättre? Tro mig.. det kan det!
Jaja, man ska inte klaga, eller vad är det man säger?
Vi ska nog måla om mitt rum i övermorgon, om inte hans jävla musik kommer i vägen. Annars gör jag det mer än gärna själv. Fast jag får väl försöka se det positivt, om jag nu ska tillbringa en stor del av livet här.
Luke kommer förbi i morgon och plockar upp mig. Lyckligtvis nog har jag fått med honom på en shoppingrunda här i London!
Får se hur det blir med det hela. Ska nog tillbrina resten av dagen här uppe på rummet.
Antar att jag har rätt mycket händelser på Facebook och Twitter.
Så, vi hörs och syns!
xoxoxox”
ett litet kapitel sådär på morgon kvisten ;)