Hannas perspektiv:

 

 

 

Morgonen därpå vaknade jag upp av ett fasligt stökande nere i köket. Jag satte mig yrvaket upp och tog stöd av armarna bakom mig. När jag tänkte sparka till Marion lite lätt var hennes sida av sängen tom. Förvånat reste jag mig från sängen och gick med vingliga steg fram till dörren. Mitt huvud reagerade på att jag rest mig för fort och ställde till med en ordentlig huvudvärk. Just som jag öppnat dörren från hennes rum fick jag i panik föra händerna till huvudet för att försöka dämpa smärtan. 

 

På några få sekunder var det över och jag kunde öppna ögonen igen. Dock hade jag hellre velat ha dom stängda, kanske. 

 

Niall stod i dörröppningen, till vad jag antog var gästrummet, i ett par rutiga pyjamas byxor. Han hade visserligen inte världens six pack, men hans magrutor var på god väg. När jag slutligen slet blicken från hans överkropp stängde jag sakta munnen som öppnat sig en aning och mötte hans klarblåa ögon. En stöt gick längs min kropp och fick mina kinder att ändra nyans en aning. Han fyrade iväg ett lätt leende och tittade sedan retsamt på mina bara ben. SHIET. Jag backade snabbt in i rummet och drämde igen dörren, utan minsta tanke på att folk trodde att jag var dum i huvudet. Med ett ansikte rött som en tomat letade jag upp gårdagens mysbyxor och drog på mig dom till min pyjamaströja. Jag gick bort mot Marion´s fönster och öppnade det en aning, men stängde det snabbt när vinterkylan spred sig i rummet. Jag öppnade prövande dörren och kikade försiktigt ut för att se om någon stod utanför. Och med någon menar jag en Irländsk drömprins med de underbaraste ögonen i hela världen. Jag tog några djupa andetag och gick sedan sakta ner för trappan i riktning mot köket.

 

"God morgon snygging!" flinade Marion när jag klev in i köket. Liam och Niall satt vid köksbordet, tack och lov hade de tröjor på sig, medan Harry och Marion fixade fram frukost.

 

"Kan inte du väcka Louis och Zayn?" log Marion och placerade fram ägg på bordet.

 

"kommer dom inte tycka att det är helt.. weird, då?" frågade jag osäkert och lutade mig mot dörrkanten.

 

"Tror jag knappast, men jag följer med upp" log Niall och reste sig från bordet. Jag nickade blygt och vände mig om för att börja gå uppåt med en ljus rodnad över kinderna. Varför skulle jag jämt rodna? Han sa ju inget till mig? Dock pratade han med mig. Niall Horan prata..

 

Jag avbröts mitt i mina tankar med att Niall kom upp vid min sida.

 

"Du är så söt när du rodnar" skrockade han och log uppmuntrande mot mig. Jag fnissade svagt och klämde fram ett "tack" medan jag försökte att gömma ansiktet.

 

Niall stannade upp vid dörren han förut kom ut ifrån och klev in. Jag smög efter och stannade chockat upp där jag stod. En av de gulligaste synerna jag någonsin sätt. Visst, man har ju sätt i videor och på bilder att killarna är bästa kompisar, men jag trodde aldrig att de skulle sova i samma säng.

 

Louis låg på sidan med täcket över benen, medan Zayn sov med huvudet i samma höjd som Louis mage, och med hans ena ben över Louis ben. Jag fnissade smått och märkte snabbt hur min hand for upp till munnen när mitt fniss inte blev så lågt som jag trodde. Det var tydligen tillräckligt för att Louis skulle vakna.

 

Niall flinade åt mig och puttade Zayn på ena axeln.

 

"ey, mitt fina kärlekspar, det är frukost" skrattade han och försökte att hålla sig så lugn som möjligt.

 

Söta,fina,rara,urgulliga Niall står här framför mig och försöker sluta skratta, sådant man alltid drömt om. Eller som man möjligtvis lyckas fånga på film.

 

Zayn öppnade trött ögonen och lika så Louis. När de väl insett hur de låg började de skratta generat medan de reste sig från sängen. 

 

Mina ögon blev stora som golfbollar när jag insåg att både Louis och Zayn stod framför mig i underkläder.

 

"Uh, jag.. jag går ner.." stammade jag fram och vände mig snabbt om, flydde ut ur rummet och vidare ner mot köket.

 

 

 

Marion och Harry hade slagit sig ner vid det stora bordet tillsammans med Liam och var i full gång med att fixa frukost till de själva. 

 

Liam log stort mot mig när jag slog mig ner bredvid Marion.

 

"Så, lyckades ni?" skrattade han medan han fixade i ordning sin macka.

 

"vadå?" frågade jag dumt.

 

"Med att väcka killarna" flinade han nickade mot trappan. Jag skulle precis öppna munnen när de alla tre steg in i köket.

 

"Luktar ljuvligt" skrockade Louis och satte sig bredvid mig. Niall och Zayn trängde sig ner på varsin stol vid sidorna om Liam och började genast lassa upp mat på deras tallrikar.

 

 

 

 

 

 

 

+

 

 

 

 

 

Jag och Marion gick omkring inne i någon slags affär med enbart målarfärger efter att ha kommit överens med Harry. Han skulle fixa i ordning Marion´s rum medan vi skulle köpa målarfärg, då rummet fortfarande stod omålat.

 

Killarna hade begett sig hem för någon timma sedan då klockan blivit fyra och alla var rätt trötta. 

 

"Vad tror du om den här?" log Marion och höll upp en bit papper i en ljus-lila färg. Jag skakade lätt på huvudet och gick vidare in mot den vitare avdelningen.

 

"Inteee vitt" gnällde Marion och tittade avskytt på den vita väggen.

 

"Den här?" skrattade jag och visade upp en gräddvit färg med en skiftning av guld. Hon tittade tveksamt på den innan hon granskade den noggrannare.

 

"Prefekt" log hon efter ett tag. 

 

"Toppen, kassan nästa?" suckade jag lyckligt och små-joggade till kassan. Med tanke på att jag sprang med händerna i en "superman" jäst så var det inte så konstigt att folk tittade på mig. 

 

Marion kom skrattandes fram bakom mig och la fram färgen på disken. Tjejen som satt bakom kassan såg inte ut att vara äldre än oss, hon såg inte heller jätte glad ut. När Marion ställde sig vid mig så sken tjejen upp i ett chockat leende.

 

"Uh, är du Marion?" frågade hon fnissigt och tittade med vida ögon på henne. Marion nickade förvånat och log tveksamt.

 

"som är Harry Styles syster?" sa hon ännu mer fnissigt och förde ena handen mot munnen. Ett lätt skratt for ur munnen på Marion innan hon nickade glatt.

 

"Åh, skulle du kunna be honom följa mig på twitter, och säg att jag är hans största fan!" tjöt hon och sprang iväg, för att strax komma tillbaka med en bit papper, som innehöll hennes twitternamn.

 

"Vad heter du?" log Marion och la försiktigt ner papperslappen i sin svarta axelväska.

 

"Ajla Swift" sa hon snabbt och tog emot pengarna Marion räckte henne.

 

 

 

 

 

 

 

"Det där var.. skumt" skrattade jag när vi klev innanför dörren i deras hall. Marion nickade, fortfarandes skrattandes efter vad som hänt och ställde ner färgen på golvet.

 

"Harry!!" skrek hon och sparkade av sig skorna. Efter någon minut hördes tunga steg från ovanvåningen, och vidare mot trappan. Harry kom ner mot oss och tittade gillandes på färgen.

 

"Så, är ni redo damer?" flinade Harry och räckte fram varsin svart t-shirt till oss båda. Jag tittade förvirrat på den innan jag förstod att vi skulle ha den för att skydda våra egna kläder.

 

"Jag hade inga byxor att låna ut, så om ni inte har några från ni tyvärr måla utan" flinade han och vickade på ögonbrynen.

 

"Perv" fnös Marion och ryckte tröjan ur hans grepp. Jag skyndade mig upp efter henne och vidare in på rummet där vi stängde om oss. Vi bytte snabbt om och drog på oss varsitt par shorts som Marion aldrig använde.

 

"redo" log Marion och öppnade dörren för Harry. 

 

 

 

När vi hade kommit igång med målningen hörde jag en hög flämtning bakom mig, vilket fick mig att vända mig om.

 

Marion stod med öppen mun och stirrade på Harry, det var inte förrän hon vände på huvudet åt mitt håll som jag såg den vita kinden hon fått. Jag började genast skratta åt hennes reaktion, men det dröjde inte länge innan hon hade gett tillbaka.

 

 

Marion´s perspektiv:

 

Jag kände hur min ena kind blev kladdig och tittade chockat på Harry. Han hade på något jävla vis lyckats träffa min kind med sin pensel. Hanna började skratta från andra sidan rummet , men jag gav mig inte så lätt. Harry log stolt mot Hanna och gav mig perfekt tillfälle. På några få sekunder hade jag doppat penseln i färg och sedan skakat färg mot Harry. Hans bruna hår var mer vitt än brunt och fick honom att se extremt charmig ut. Jag skrattade åt hans äcklade min när han petade i sitt färgade hår.

"Ug, nu du" flinade han och skrattade ondskefullt medan han kletade på mer färg på sin pensel.

"Hanna, hjälp mig!" tjöt jag när han började jaga mig runt i rummet.

"nope, du får allt klara det där själv" skrattade hon och fortsatte med sin del av rummet. 

"Harry, vi behöver måla. sluta" sa jag mellan skrattattackerna och började sakta måla, hela tiden med blicken på honom. Han nickade lätt och började måla igen, vilket glädje mig.

 

Några timmar senare var vi alla tre helt slut och skit trötta. Jag släppte ut mitt uppsatta hår för att sedan sätta upp det i en bättre knut på huvudet. Tröjan åkte upp en bit och blottade min svank, just då som jag kände hur ännu mer färg träffade min nakna hud.

"HARRY!" tjöt jag argt, dock på skoj, och försökte se hur mycket färg det var som hade stänks på min svank.

Bakom mig stod Harry med händerna på knäna och as garvade, medan Hanna stod strax bredvid honom med tårade ögon..

 

 

 

---

Kort och halvt onödigt kapitel, kändes kul att skriva iaf. 

Tack till månen och tillbaka för kommentarerna, ni anar inte hur glad jag blir :')

JAG ÄLSKAR ER!<3

 

Vad säger ni, 7 till nästa? ;))<3

 

//Puss och Kram, Emilia xx