Jag stod på flygplatsen tillsammans med Anne,pappa och Gemma och väntade på Harry. Dock var vi inte ensamma då hela flygplatsen var överfylld av ungdomar som otåligt väntade på att deras favorit killar skulle anlända. 

Just som jag för sjuttioelvte gången skulle vända mig till Gemma för att fråga när planet skulle anlända så ekade skriken i flygplatsen till en nivå som jag trodde var omöjlig att uppnå. Mina händer flög upp för att försöka skydda mina stackars öron så gott som möjligt medan jag på tå försökte spana efter något tecken på killarna.

Ett par dörrar öppnades och fick de irriterande skriken att öka ännu mer, vilket var det värsta jag har varit med om.

"HARRY MARRY ME!"

"I LOVE YOUR ASS LOUIS!"

Skriken blandades med gråt och meningar, vissa mer trevliga än andra. Gemma greppade tag i min hand och vinkade hej villt åt det hållet killarna kom ifrån och det dröjde inte länge innan Paul kom fram till oss. Han ledde oss ut ur antré hallen och vidare in i en avdelning av flygplatsen jag aldrig varit på tidigare.

Han kramade om oss alla, vilket var lite nervöst då jag aldrig träffat honom förut. Dörren till rummet öppnades och ett par livvakter kom in gåendes med killarna i mitten.

"Harry!" tjöt Gemma och sprang fram till sin bror som fångade upp henne i sin famn. Killarnas föräldrar och syskon kom strax därpå och kramade om deras söner och bröder i varma kramar.

Själv stod jag där bredvid pappa och kände mig som en idiot, jag tror att han kände lika dant.

Jag skulle vända mig mot honom när jag såg att han försvunnit bort för att prata med Niall´s mamma och bror. Just som jag tänkte fiska upp min mobil ur fickan för att inte se helt retarded ut kände jag en varm andedräkt fläkta i nacken, vilket fick mig att snabbt vända mig om. Harry stod bakom mig och log ett brett leende samtidigt som han höll armarna utsträckta. Jag klev glatt in i hans famn och kända den bekanta "Harry-doften" slå emot mig som en våg. 

"Vi går bakvägen ut till bilen så länge" hojtade Harry till Anne och drog med mig genom en okänd svart dörr.

 

Så fort dörren bakom oss hade stängs ordentligt öppnade han nästa dörr som ledde ut till en avskild del av flygplatsen. När mina ögon vant sig vid det skarpa ljuset insåg jag att det stod sex stycken svarta bilar parkerade, som av någon anledning var olåsta.

Harry greppade tag i min handled och drog mig snabbt bort mot bilarna innan han öppnade en av dom och hoppade in i baksätet.

Han stängde dörren bakom mig och drog sedan in mig i sin famn för en lång underbar Harry kram.

"Jag har saknat dig.." mumlade han mot mitt hals och pussade mig försiktigt. Jag kikade upp på honom och lutade mig in för att få en snabb puss, men hann inte så långt innan dörren till bilen for upp. Gemma kikade leendes in i bilen och hoppade in när hon såg mig och Harry sitta mitt emot varandra i varsitt säte.

Jag log snabbt mot Gemma och vände sedan blicken mot Harry. Han flinade retsamt och bet sig lätt i läppen medan han lät sin blick glida över mig. Mina ögon blev nog komiskt stora och mina kinder komiskt röda när jag vände blicken mot fönstret för att fästa blicken på något annat. Jag ville inte drunkna i hans ögon här i bilen, och den risken var stor..

 

 

Jag skrattade lätt åt Marion´s röda kinder när hon stirrade ut igenom fönstret och såg ut att försvinna bort i sina egna tankar. 

"Kan inte du,jag, Niall och Hanna gå ut i morgon?" frågade jag efter en stunds fundering. Hon tittade förvirrat upp emot mig och slängde ur sig ett "gå ut?".

"Äta på något mysigt ställe och kanske se en film?" 

 "Visst, låter bra" log hon och tog upp sin mobil ur sin jackficka.  Hon drog några gånger över skärmen med sin tumme innan ett brett leende visades på hennes läppar.

"hon ser mer än enormt mycket fram emot det" skrattade hon och skrev in något tillbaka.

Jag nickade glatt och skrev in ett snabbt meddelande till Niall.

 

To Nialler x : "Du,jag,Marion och Hanna ska ut i morgon, bara en förvarning ;) x"

From Nialler x : " Oh.. när? Ser fram emot det!! x"

 

Ett skratt for ur min mun när jag såg lilla Niall nervöst springa omkring och göra i ordning sig en dag i förväg. 

Innan jag visste ordet av det var vi hemma och hela familjen försvann in. Carl bar min väska medan mamma och Gemma gick en bit framför för att planera hur de skulle fira att jag kommit hem. 

Marion gick någon meter framför mig med blicken djupt fokuserad på mobilen och sin handväska hängandes över högra axeln.

"Fryser du inte?" skrattade jag och nickade ner mot hennes bara ben som endast bar ett par strumpbyxor och en kort midjekjol.

"Nja, lite kanske" flinade hon och slog bak blicken emot mig.

 

 

+

 

 

 

"Harry! vi sticker till affären och handlar, jag tror vi blir hemma igen om en timma" ropade mamma och drog på sig ytterkläderna. Carl skyndade sig ut i hallen och hoppade i sina kängor innan han drog på sig sin vinterjacka och tog mammas hand i sin.

Gemma kom gåendes från vardagsrummet med ett bekymrat ansiktsuttryck.

"Jag kan inte stanna. Det har tydligen gått någon vattenläcka i lägenheten så jag måste hem och titta till den" muttrade hon surt och ryckte åt sig sin röda stickade mössa. Hon gav ifrån sig ett smått grinigt leende och kramade om oss alla innan hon försvann ut genom dörren.

"Okey.. vi syns senare!" sa mamma snabbt och gick ut på den snöklädda trappen med Carl hack i häl.

Dörren stängdes i samband med att dörren på övervåningen öppnades. Marion kom ut i ett par tights och en hoodie och hade fullt upp med att sätta upp sitt hår i en knut på huvudet. Jag lutade mig mot dörrkarmen och tog in hela hennes skönhet där hon stod med tungan ut och fokuserade sin blick uppåt för att försöka se sitt hår.

När hon slutligen lyckades tog hon några glada skutt ner för trappan, gjorde en piruett och slutade upp framför mig.

"Jag ska ut" sa hon snabbt och letade fram sina termobyxor i högen med vinterkläder. Hon hoppade smidigt i dom och sträckte sig efter sin svarta jacka innan hon räckte ut tungan mot mig.

"Jag känner mig som en uppstoppad tomat" flinade hon när hon klev i skorna och drog mössan över huvudet.

"en jätte söt uppstoppad tomat" påpekade jag och klev själv i mina skor. Mina jeans fick räcka som termobyxor för en dag.

 

 

Marion föll utmattad ner i snön och stirrade upp mot himlen som nu hade blivit ordentligt mörk.

"Det är så vackert" suckade hon lyckligt och vred på huvudet en aning så att hon mötte min blick. 

Jag nickade och lutade mig ner över henne samtidigt som jag sträckte ut en hand. Hon tog den leendes medan en lätt rodnad spred sig över hennes kinder. Vi stod några centimeter ifrån varandra och stirrade djupt in i varandras ögon. Jag tog de sista centimetrarna som var kvar och lät mina läppar sakta finna hennes. Till en början stod vi bara still och lät våra läppar vila mot varandra innan det började rycka i hennes mungipor. 

Jag började försiktigt röra på mina frusna läppar och log svagt när jag kände hur hon svarade igenom att lätt massera mina läppar med hennes.

"vi borde gå in" suckade jag och backade lätt undan ifrån henne. Hon nickade medan hon bet sig i läppen och lät blicken oroligt flyga omkring över tomten.

 

Det är helt sjukt hur en viss person kan få ditt hjärta att rusa..