Jag gäspade stort och drog täcket tätare omkring mig. Tenshi sträckte ut sin långa kropp på täcket och la sig sedan ner vid sidan av min kropp. Jag vände mig om, så att jag låg på mage, och drog täcket tätare om min kropp. Om man ändå kunde få stanna i sängen hela livet, dock skulle det nog bli rätt tråkigt..

 

Med en djup suck satte jag mig upp och drog handen igenom mitt rufsiga hår. Desperat försökte jag hitta min klocka, men kom på att jag inte var hemma i mitt rum längre. Jag fann min iphone liggandes längst ner i sängen, och fångade upp den för att titta på klockan. 8.45 Great. Eftersom jag under gårdagen inte tänkte på att min kartong med kläder stod nere bland alla andra väskor. Så tyst jag kunde öppnade jag dörren och klev ut i det kalla huset. Jag tassade ner för trappan och svor åt mig själv när ena trappsteget knakade. Irriterat välte jag undan två av kartongerna och fann min egen.

 

Lycklig att ha hittat den bar jag upp den i min famn och vände mig om. Jag var just på väg att börja gå upp igen när jag mötte Harrys blick vid köksbordet. Harry i alla fall. Hans blick var mer på mina ben än på mitt ansikte. Jag suckade bara högljutt, drog ner tröjan en aning över låren och gick sedan upp igen.

 

”Marion! Kan du låsa efter mig?”

 

jag vände mig om när jag stod högst upp i trappan och tittade på honom med en irriterad blick. Jag nickade, ställde ner kartongen och började gå ner igen.

 

”Vart ska du då?” frågade jag och försökte att behärska min attityd.

 

”Jobbet” flinade han, men när han såg mitt ansiktsuttryck slutade han genast.

 

”som vanligt då” suckade jag och ställde mig vid dörren. Det tog några ynka sekunder innan han tog in det jag sa och skyndade sig till dörren. Han drog på sig jackan och trädde i fötterna i sina sprillans nya sneakers.

 

”Jag är hemma runt 3 igen” muttrade han och började gå ner mot parkeringen.

 

Utan svar stängde jag dörren och låste snabbt, vände på klacken och började ännu en gång gå upp för trappan.

 

 

 

 

 

+

 

 

 

 

 

”Den här då?” suckade jag och höll upp ett gulligt linne med fjärilar och blommor.

 

”Hur ska jag kunna veta? Du får prova” skrattade Josh och kikade snabbt igenom några kepsar. Jag letade reda på min storlek och gick sedan bort mot provrummen.

 

 

 

Linnet var rätt öppet på ryggen, hade en lagom djup urringning och var luftig. Lite som en kort tunika. Jag la fram linnet till den fräkniga kassörskan, som i sin tur skannade in det på sin dator.

 

Jag gav henne pengar för tröjan och gick sedan tillbaka till Josh.

 

”Är du nöjd nu? Mina ben går av” skrattade Josh och låtsades ramla.

 

Jag flinade bara åt honom och tittade igenom mina fyra påsar.

 

”Jepp, jag har vad jag vill ha. Ska vi ta en fika och sedan bege oss hemåt?” Han nickade ivrigt och började gå ut ur köpcentret.

 

 

 

När vi slagit oss ner på ett sött café som låg neråt gatan, rätt gömt och kanske inte det första du går till. Jag tittade mig omkring och drog blicken längs de ljus rosa väggarna, tavlor av olika slag prydde väggarna och fick hela stället att se mysigare ut.

 

Luke kom tillbaka med en bricka, bestående av två kaffe och två små kakor till det.

 

 

 

Just som han satte sig ner hördes skrik en bit bort, någonstans utomhus. Jag ryckte lätt på axlarna åt Luke´s förvånade min och svalde en liten klunk av kaffet. De brände gott i halsen, men var på väg upp igen när hela cafét började eka av knackningar. Jag tittade snabbt upp på Luke, som för sin del satt chockad och stirrade ut. När jag väl vände på huvudet blev mitt ansiktsuttryck nog lika dant på ett ungefär. Inte en enda millimeter av världen utanför fönstret syntes till, istället var där smockfullt av skrikandes,gråtandes och tossiga tjejer. Jag vred huvudet ännu en bit för att se fem killar stå och hämta andan. Plötsligt började en av dom skratta, och det ljudet gav mig rysningar längs hela ryggraden. Ett skratt som jag älskade, men hatade.

 

 

”Jag kommer aldrig tröttna på det där” skrattade Louis och slängde snabbt med sin lugg. Zayn flinade mot killarna och sträckte på ryggen. När jag såg Harry´s blick glida över cafét vände jag mig om mot Luke, gav honom en kall blick och tittade sedan ner i min kaffe. Han fattade vinken och ägnade sig åt sitt kaffe han med.

 

Efter ett antal lugnande andetag tittade jag upp och bort mot killarna, som nu hade slagit sig ner vid ett bord några meter i från vårat. Great.

 

Jag tittade på Luke igen och log svagt.

 

”Så, filkväll hos mig eller dig i kväll? Känns som om vi har en del att prata om” flinade Luke och vickade lätt på ögonbrynen. Jag skrattade åt honom och skakade lätt på huvudet.

 

”Kör till, men då är vi hos dig” log jag och klappade honom lätt på axeln.

 

Bordet där killarna satt, som tidigare varit i fullgång med prat och skratt, tystnade plötsligt.

 

Jag drog in ett djupt andetag och försökte ignorera de brännande blickarna i ryggen.

 

”Vad köpte du?” log Luke och nickade mot mina tiotals påsar.

 

”Du var ju med?” skrattade jag och tittade anklagande på honom.

 

”Ja, jo men jag var inte så noga med att se vad du köpte” skrattade han.

 

”Well, jag köpte ett par t-shirtar, två shorts, tre jeans, några nya underkläder och en hoodie” räknade jag högt och vek av ett finger för varje plagg.

 

”Oh herre min gud, är du i behov av så mycket kläder?” sa Luke chockat.

 

”Nope, men det är alltid bra att ha” log jag och drack av kaffet.

 

 

En tyst harkling hördes bakom mig vilket fick mig att hastigt vända blicken bakåt.

 

”Hej”. Jag tittade upp i de isblå ögonen och kände hur mina överarmar knottrade sig. Trots att jag egentligen ville kasta mig i hans armar, vände jag blicken mot Luke och sedan tillbaka på Niall.

 

”Ville du något?” log jag mot Niall. Han tittade osäkert på mig och avfyrade ett sött leende.

 

”Eh, nej, eller jo, alltså. Jag har saknat dig” stammade han fram.

 

”Ehm, aha, det var ju..” pladdrade jag på och vände mig sedan mot Luke. ”vi går” muttrade jag och reste mig med ett ryck från stolen. Jag greppade tag i mina påsar, fick Luke´s arm runt midjan och sedan började vi gå mot utgången.

 

”Åker du hem nu?” jag vände mig irriterat om mot Harry och nickade.

 

”Okey, jag tror vi drar hem om en stund också” log han tveksamt och vinkade snabbt. Jag gav ifrån mig en hög fnysning innan jag slog upp dörren till cafét. Det jag inte räknat med dock var alla hundra fans som stod utanför.

 

”känner du dom?!”

 

”Prata inte med min Harry!”

 

”OMG DET ÄR JU HARRYS SYSTER?!”

 

”SHIET! DET ÄR JU HON!!”

 

”KAN JAG DÅ DIN AUTOGRAF?!”

 

 

 

meningarna ekade i mitt huvud under hela bilresan hem.

 

”Hur fan står dom ut?” muttrade jag och gned fingrarna mot tinningen.

 

”Antar att dom är vana” flinade Luke och klappade mig lätt på benet.

 

”Du.. jag vet att du kommer hata mig nu, men jag tror inte vi kan ha filmkväll hos mig ikväll. Jai har bjudit över den där Moose, så vi ska tydligen ha fifa turnering”. Ursäktade sig Luke och tittade medlidsamt på mig.

 

”Det är okej, jag får låsa in mig på rummet” skrattade jag och log mot honom.

 

 

Några minuter senare stod vi på garageuppfarten vid vårt nya hus.

 

”Vi hörs bejb!” hojtade Luke innan han smällde igen bildörren.

 

Jag gav honom en slängkyss innan jag vände på klacken och begav mig in mot huset.

 

 

 

---

Förlåt för att det kommer så sent, och tack så sjukt mycket för att ni kommenterar och läser ^^