HARRY´S PERSPEKTIV

 

Jag såg hennes ryggtavla sakta försvinna in i mörkret. Med ett fånigt leende lekandes på mina läppar styrde jag stegen in i affären igen. Folk runt omkring mig i butiken slängde frågande blickar på mig där jag gick omkring för mig själv och log. Men just nu får de tycka vad det vill, för inget i hela världen kan få lyckan inom mig att försvinna. Jag styrde lättsamt stegen mot kylavdelningen och plockade med mig ett mjölkpaket och en låda ägg.

Kassören tittade på mig och avfyrade ett fjäskigt leende. Jag log svagt tillbaka innan jag började gå mot utgången.

 

”varför tog det sån tid?” muttrade mamma stressat när jag klev in genom dörren. Jag ryckte glatt på axlarna och sträckte henne påsen. Hon kikade ner i den med ett snett leende och tittade sedan upp igen.

”Tack”, och med dom orden försvann hon in i köket igen.

”Vad är det du ska baka?” frågade jag nyfiket och klev in bakom henne. Hon började plocka fram skålar och liknande saker när en hög knackning ekade igenom huset.

”Det är nog Carl, kan du öppna?”

jag tittade snopet på henne, och gick utan svar mot hallen. Just som jag öppnat dörren tonade sig Carl upp framför mig.

”Tja grabben!” skrattade han och gav mig en ”high-five”. Jag måste dock erkänna att Carl är en riktigt skön snubbe.

”Tjena!” flinade jag och började gå bort mot trappan.

”Marion kommer hit vid 2 i morgon, så att du vet”. Jag nickade glatt och begav mig vidare mot mitt rum.

 

MARIONS PERSPEKTIV:

 

 

”Hallå?”

”JOOOOOSH!!” skrek jag innan jag började skratta.

”Ska du göra mig döv?” Skrattade han i andra sidan luren.

Jag fnissade svagt och la mig till rätta i morgon.

”Jag flyttar i morgon..” suckade jag och lutade bak huvudet mot kudden.

”Flyttar!?” jag såg hans oroliga ansiktsuttryck framför mig och började därför flina.

”Mhm... fast bara något kvarter bort” la jag till med ett lätt skratt.

”MEN FAN TA DIG MÄNNISKA DU SKRÄMDE JU SKITEN UR MIG” skrek Josh i luren, som jag snabbt höll en bit bort från mitt öra.

”Haha,Japp, lite det som var meningen också” skrattade jag.

”Men jag ska sova nu, blir antagligen en rätt tidig morgon i morgon. Men jag tänkte fråga om inte du och jag kunde typ.. åka och shoppa, eller något i morgon?” sa jag tveksamt.

”Kör till, ska jag plocka upp dig vid.. 4?”

”Blir toppen. Då hörs vi i morgon!” mumlade jag trött innan han sa ett snabbt ”hejdå” och la på luren. Tröttsamt la jag telefonen på golvet och la mig sedan till rätta i sängen..

 

 

+

 

 

 

Jag drog min svarta stickade mössa över huvudet och greppade tag i mina vantar. Det hade blivit minusgrader utomhus, men inte en snöflinga i sikte. Josh gnuggade snabbt sina händer mot varandra och hoppade in bilen. Jag log snabbt mot mig själv i spegeln och gick sedan ut genom dörren.

 

Jag klev ur bilen och hoppade lätt på stället. Josh kom upp bakom mig med min resväska och började gå in mot huset. Just som jag började gå kände jag något blött på min näsa. Sakta men säkert började luften fyllas av små, vita snöflingor. Jag vände upp blicken och stirrade upp i den näst intill vita himlen.

”JOSH!” skrek jag glatt och började hoppa upp och ner. Han vände sig frustrerat i hallen och suckade högt.

”Ja?” muttrade han, och vinkade lätt åt någon i bakgrunden, vilket jag antog var pappa. Som jag gissat syntes pappa i dörröppningen och log mot mig.

”Det snöar!” skrattade jag och började snurra runt. Några sekunder senare hörde jag skratt från dörröppningen. Jag tittade dit och såg att Anne och Harry också anslutit sig till pappa och Josh.

Alla fyra stod nu och tittade på mig med roande leenden.

Jag log lyckligt mot dom innan jag började snurra runt på min plats.

 

”Ey, kom igen! Du kommer bli sjuk” muttrade slutligen Josh och sprang emot mig. Jag gav honom ett retsamt flin och sprang sedan tvärs över trädgården. Dock hade han längre ben än mig, vilket förstås ledde till att han var snabbare. Efter bara några sekunder hade han fått tag på mig och kastat mig över hans axel, som om jag var lätt som luft.

Jag stödde upp armbågarna på hans rygg och vilade sedan mitt huvud i mina händer. När han bar in mig i hallen släppte han ner mig med en duns på hallmattan. Jag lipade lätt åt honom innan jag satte mig ner på första trappsteget. Medan pappa och Josh småpratade så knöt jag av mig mina skor, ställde dom vid alla andras och gick sedan fram till pappa.

”Nu är jag här” sa jag rastlöst och slog ihop händerna. Josh harklade sig lätt bakom mig och flinade svagt.

”tack för att du körde mig älskade du” skrattade jag och tog emot en snabb kram, hela tiden med Harrys blick brännandes i nacken.

 

En lätt jamning i bakgrunden fångade min uppmärksamhet. När jag såg min bruna pälsboll stå högst upp i trappan gav jag ifrån mig ett lätt ”iiih” och rusade upp för trappan. Tenshi jamade ännu en gång och började genast spinna när jag tog upp henne i min famn. Med ett lyckligt leende gosade jag ner ansiktet i hennes mjuka och varma päls.

När jag kikade upp över henne såg jag att alla förutom Harry hade lämnat hallen.

”Vad tittar du på?” frågade jag vasst, men försökte ändå låta rätt trevlig. Dock så låter jag alltid grinigare än vad jag är.

”Öhm, iget” muttrade han snabbt och började gå upp för trappan. Han passerade mig utan ett ord och var precis på väg att svänga in i -vad jag antog var- hans rum.

”Ehm, förlåt. Jag menade inte att låta så sur” suckade jag snabbt. Han vände sig om med höjda ögonbryn och skakade lätt på huvudet, sedan försvann han in bakom den stängda dörren. Själv stod jag förvirrad kvar på den tomma ytan, medan känslorna flög runt inom mig.

Jag gick in på mitt egna rum och skannade av rummet noga. Väggarna var vita, och hela rummet var i stort sätt ”ofärdigt”. Just som min blick föll på sängen i rummet, vilket var den enda möbeln i rummet just nu, harklade sig någon bakom mig.

Jag gjorde en lätt piruett för att sedan stå öga mot öga med pappa.

”Jo just det ja, Anne och jag tänkte att du och Harry kanske kunde måla det här någon dag? Så att ni får lära känna varandra mer” log han gulligt och nickade mot väggarna.

Lära känna honom mer, toppen. Det var ju precis det jag ville.

Tänkte jag ironiskt och nickade mot pappa. Han sken upp i ett brett leende och började gå bort mot Harrys rum. Jag tog några lätta steg ut, nedför trappan och började söka efter min väska.

”letar du efter något?”

jag tittade upp och såg Anne komma gåendes med ett sött leende på läpparna.

”Uhm, ja min väska” sa jag med ett nervöst skratt. Hon pekade bort mot krokarna på väggen, där min chockrosa väska hängde.

”Tack” log jag och började sedan gå upp mot mitt rum igen.

Väl där inne fiskade jag upp min dagbok ur väskan. Som en gammal vana borstade jag snabbt av den och tog upp min bläckpenna.

Jag tog upp en ny sida och förde pennan mot det vita pappret.

 

”Kära du!

Jesus vilket liv jag har, men helt ärligt. Jag bor just nu i samma hus som killen som tog mitt hjärta, krossade det och svek mig. Han är nu min halvbror, och ingen mindre än popstjärnan Harry Styles.

Kan livet bli bättre? Tro mig.. det kan det!

Jaja, man ska inte klaga, eller vad är det man säger?

 

Vi ska nog måla om mitt rum i övermorgon, om inte hans jävla musik kommer i vägen. Annars gör jag det mer än gärna själv. Fast jag får väl försöka se det positivt, om jag nu ska tillbringa en stor del av livet här.

 

Luke kommer förbi i morgon och plockar upp mig. Lyckligtvis nog har jag fått med honom på en shoppingrunda här i London!

Får se hur det blir med det hela. Ska nog tillbrina resten av dagen här uppe på rummet.

Antar att jag har rätt mycket händelser på Facebook och Twitter.

Så, vi hörs och syns!

xoxoxox”