"Redo för ännu en dag?" skrattade Louis när jag grimaserade av Pauls konstanta telefonsamtal.

"så redo jag kan bli" flinade jag och svängde lätt med lockarna.

"Du skulle ha hört Niall i går" sa han i en tystare ton och sneglade leendes mot den blonde irländaren. Jag gav honom en frågande min och fick som svar :

"Han pratade bara om Hanna, och då menar jag verkligen konstant, hela tiden" flinade han och vickade finurligt på ögonbrynen.

"pratat om henne på som på ett bra sätt?" skrattade jag.

"Allt från hur len hennes röst är till hur vacker hon är" 

"Aw, har vår lilla Nialler äntligen hittat sin prinsessa?" flinade jag retsamt och vilket fick Louis att skratta.

"Killar! det blev tydligen ändrade planer idag, så vi ska på en photoshoot istället" meddelade Paul innan han svängde bilen och fortsatte åt motsatta hållet.

 

"Hur går det med dig och Marion då?" frågade Louis, fast denna gång i en viskning. Han var den enda i bandet som visste om att jag hade känslor för henne. Dock skulle jag berätta för de andra snart, det känns inte så schyst att berätta för en och inte resten.

 

Jag log bara som svar på hans fråga vilket fick honom att höja på ögonbrynen av förvåning. 

"Vadå har det hänt något?" viskade han uppspelt och lutade sig en bit fram.

"kan man väl säga.." flinade jag retsamt och vände uppmärksamheten utåt och upptäckte att vi var framme.

"Meh, du kan inte bara säga så" sa Louis trumpet och putade med underläppen när jag påpekade att vi var framme. 

"Du får reda på det senare" skrattade jag och öppnade bildörren. Höga skrik fick mig att diskret knipa ihop ögonen och hålla händerna smått för öronen.

När vi passerade förbi grindarna som skiljde oss ifrån fansen blev skriken högre medan meningar, vissa trevligare än andra, ropades till oss i hopp om att bli svarade. Jag gav några av fansen som stod längst fram varsin "high five".

 

 

När vi kom in i den stora byggnaden dämpades skriken utanför vilket var en lättnad för oss alla fem.

Även om jag älskar våra fans och har vant mig vid allt skrik så gör det ändå rätt ont i öronen när man gång på gång hör skrik.

 

"Den här vägen" sa en man klädd i en svart kostym och ledde oss in i ett rum där vår stylist Lou satt tillsammans med ett gäng andra kvinnor.

"Killar!" log en av tjejerna stort och visade att Louis skulle följa med henne bort för att styla sitt hår. Själv blev jag genast visad till sminket där jag skulle bli i ordning fixad. Harry,Zayn och Liam fick följa med Lou bort till kläderna för att välja ut snygga outfits till dagens photoshoot.

 

Ca fyra timmar senare satt vi i bilen på väg hem igen med trötta leenden på våra läppar. Trots att klockan bara var runt 5 så var jag super trött och hade inga andra planer för dagen förutom att slappa och ta det lugnt.

"Jag tror det kommer bli rätt tomt i huset i kväll" muttrade Harry plötsligt och tittade upp från sitt knä.

"Hanna flyttar ut" förklarade han snabbt när han fick allas blickar vända mot sig. Jag kände en liten orolig bubbla växa inom mig när han precis yttrat orden. Han vände blicken mot mig och flinade svagt innan han fortsatte "fast endast en lite bit ifrån".

Jag försökte att ignorera killarnas nyfikna och retsamma blickar resten av bilresan, vilket jag lyckades rätt bra med då de slutade stirra efter ett tag.

 

Paul släppte av oss en och en varav jag och Zayn kom först. Jag vinkade glatt åt den svarta bilen som åkte vidare och började gå in mot villa området. 

Det var några få meter kvar till min infart när min mobil vibrerade. Jag stannade irriterat upp och drog upp telefonen ur fickan med en suck och läste smset han skickat.

 

 

Jag gick med ett leende in i vårt vita hus och hojtade ett "Jag är hemma!" innan jag gick vidare till köket. Kylskåpet lockade till sig min uppmärksamhet och fick mig att så tyst som möjligt få upp det.

Jag skulle precis sträcka mig efter pålägg till en macka när mamma klev in bakom mig och harklade sig.

"Du måste inte äta nu, vi ska äta middag snart, och föresten åt du innan du åkte" flinade hon och pekade hotfullt mot osten i min hand.

"Det var ju fyra timmar sen" suckade jag och la besviket in osten igen. Hon gick skrattandes förbi mig och började plocka fram kastruller och stekpannor hon skulle använda till vad jag antog skulle bli vår middag.

Jag öppnade försiktigt skåpet över kylen och sträckte mig efter den ynkliga godispåsen som stod där helt ensam.

"Niall!" tjöt mamma surt när jag ryckte åt mig den och rusade upp för trappan. Jag skrattade lågt för mig själv och stängde dörren med en smäll och kastade mig i sängen.

Jag fiskade upp en chocklad bit ur påsen och krånglade upp min mobil ur fickan.

Harry hade skickat adressen till lägenheten som tydligen skulle bli Hanna´s, och det visade sig att den inte alls låg så långt härifrån.

Med brist på liv gick jag in på twitter och skrev en snabb tweet om photoshooten och fick genast massor av tweet´s tillbaka.

 

 

Jag satt med ett brett leende på läpparna i min mosters, Amy´s bil med flyttkartongen bredvid mig. Det hade blivit ett rätt långt hejdå när jag skulle lämna familjen Styles och Smith, något jag egentligen inte ville göra det.

Det bästa var ju dock när Harry gav mig Niall´s nummer, trots att jag aldrig skulle våga smsa honom.

 

"är du redo?" skrattade Amy när vi stod utanför den stora vita byggnaden. Jag nickade ivrigt och tog snällt nyckeln ur hennes hand, trots att jag hellre hade velat slita till mig den.

Jag gick med snabba steg upp för de tre trapporna och stannade sedan utanför en dörr med numret "23" på utsidan. Jag tog ett spänt andetag och låste snabbt upp dörren innan min haka föll till golvet. 

Jag stängde den snabbt och lät kartongen ligga kvar på golvet medan jag sparkade av mig skorna. Amy klev skrattandes in i lägenheten medan jag med ett stort leende gick omkring och skådade varenda vrå av mitt nya "hus".

 

Samma kväll låg jag i min dubbelsäng och stirrade upp i det vita taket, i min egna lägenhet.