He´s Back ~ Chapter 35 ~ The Last Chapter
2014-02-23 
Ett halvår passerade förbi utan att jag fick se en glimt av Zayn. Ett halvår utan att ha fått se hans magiska ögon, hans mjuka hår eller hans fantastiska kropp. Ett helt halvår utan att få höra hans röst. När han väl hamnade i fängelset tittade poliserna upp hans bakgrund och insåg att han brutit mot alldeles för många regler för att kunna släppas så snart igen. Han förflyttades till en ungdomsgård i utkanten av England, utan någon mobiltelefon eller något annat han kunde nå mig med. Mitt liv rasade ihop framför mina ögon och jag hade aldrig känt en sådan stor saknad tidigare i mitt liv. Efter några veckor lugnade det ner sig och jag kunde förtränga tankarna på att jag inte fick se honom. Det värsta var att jag inte visste hur lång tid det skulle ta innan jag fick träffa honom, ett år? Två år? Mamma ångrade sitt raseriutbrott mer än någonsin och bad om ursäkt i princip varje dag, som om det var hennes fel att han åkte fast. Vilket det delvis var, men det var ingenting som hon behövde veta om. Snön lämnade marken, träden och växterna började blomma, värmen kom tillbaka och plötsligt var det mitt i Juni.
Jag drog en hand igenom mitt hår och tittade ut över skolgården. Liam kom gåendes över gräsmattan med världens bredaste leende och vinkade åt mitt håll. Jag sprang så gott jag kunde i klackskorna jag bar och kastade mig i hans famn så fort jag nådde honom. ”I´m so ready for summer break, this last few months´ve been horrible” suckade Liam nöjt och begravde sitt huvud vid min nacke. ”Me too, but sadly enough we´ll be back in this building after three months” skrockade jag med ett retsamt flin på läpparna. ”Stop, you´re making me depressed..” svarade Liam med ett högt skratt och jag kunde känna hur han vinkade till någon bakom mig. ”Who is it?” frågade jag nyfiket trots att jag hur enkelt som helst hade kunnat vända mig om och titta efter, men det var bekvämare att stå kvar i Liam´s famn. ”Harry and Felicia” mumlade han lågt och släppte min kropp. Jag log mot honom innan jag vände mig om för att se Felicia och Harry komma gåendes, hand i hand. ”Hey Samantha! Have you seen my sister?” ropade Felicia glatt och sprang fram för att krama om mig. Harry härmade henne snabbt därefter innan han började prata med Liam om något som vi inte var det minsta intresserade av.
”Nope I haven´t seen her yet” svarade jag och beskådade Felicias ljusblåa klänning. ”I love your dress, it´s amazing” suckade jag avundsjukt och korsade armarna över bröstet som en envis femåring. ”Pfft, look at your dress. You look like a model” fnissade Felicia rodnandes tillbaka och nickade mot min fluffiga klänning. Jag himlade med ögonen och knuffade lätt min höft mot hennes. ”Hello superstars!” ljöd en hög röst bakom oss och både jag,Felicia,Harry och Liam vände oss om. Alexandra kom gåendes med Emmie, båda två vackrare än någonsin. ”Hiya! Where´s that boyfriend of yours?” frågade jag glatt och drog in dom båda i en snabb kram.
”I don´t know really, he said he´d show up later with a surprise or something.. I didn´t listen but i´m sure he´ll be here soon” skrattade hon ryckte på axlarna. ”Typical you I guess, I mean you never listen” flinade jag retsamt och fick en lätt klapp på rumpan som svar. ”Ow, my bum is for me and myself only” tjöt jag förvånat och gav henne ett ont öga.
”I like your bum, and i´m your friend. Therefore i´m allowed to touch it” försvarade hon sig själv med och viftade med fingret framför min näsa. Jag fnös åt hennes kommentar men kunde inte låta bli att le, jag kunde inte ha fått en charmigare bästa vän. Ett högt tjut for över skolgården och i princip varenda elev grimaserade eller höll sig för öronen.
”Sorry sorry, i´m sorry” ursäktade sig min rektor snabbt och drog allas uppmärksamhet mot scenen han stod på. Det var någon förhöjd engångs-platta som dom hade använt, och sedan målat vit. Det såg inte det minsta modernt eller välordnat ut, men det dög för att komma från min skola. Jag lade armen om Alexandras midja, ställde mig bredvid resten av gänget och väntade på att min rektor skulle fortsätta att prata.
”So chidlren, it´s time for summer break once again..” suckade rektor, också kallad Mr Brandol, vilket fick en del av oss elever att himla med ögonen. Ni förstår, Mr Brandol hade en tendens att få allting att låta så dramatiskt, det var typiskt honom.
”A few of you students will leave this school and never come back, which makes me really sad..” fortsatte han och babbla på, och det var ungefär där de flesta slutade lyssna. ”He´s sad because he knows that there will come a new headmaster soon ” skrockade Liam lågt i mitt öra och petade mig i sidan. Jag hyschade honom genom att sätta ett finger över mina läppar och höja på ögonbrynen. Han räckte snabbt ut tungan och lade sedan en arm över mina axlar.
”And now it´s time for some party!” ropade plötsligt Mr Brandol och skakade på händerna i luften, förmodligen i ett försök att vara häftig. Jag fick en snabb glimt av någon med svart hår på andra sidan scenen och kände hur mitt hjärta svällde efter längtan. Om han ändå vore här med mig.
”Thinking about him again?” frågade Liam medlidande och drog mig bort från Alexandra och in i hans famn. Trots att det var en rätt tempofull låt så började vi dansa någon form av tryckare. ”It´s just so hard, as fast as I see someone with black hair, or here someone say something that starts with either an ”z” or an ”s” I get this longing feeling. My heart is empty, it´s like my whole fucking body is missing him Liam. Even my feet” suckade jag nedstämt men lyckades ändå få Liam att skratta med mina val av ord.
”Gosh I wish I could do something. I mean I didn´t like him, and I kind of made the whole your-mum-hates-Zayn thing start, but none of you deserves this” sa han tröstande och strök en hand över mitt huvud. ”Yeah, but let´s talk about something else” skrattade jag sedan trots att jag inte alls kände för att skratta. Men det hjälpte alltid, att skjuta bort tankarna och saknaden och lossas som om det inte existerade.
Musiken spelade fortfarande högt och en del dansade som om det var sista dagen i deras liv, medan en del satt på bänkarna runt om och antingen pratade eller sög av varandras ansikten.
”Samantha!”. Jag vred förvånat på huvudet för att försöka se vart ljudet kom ifrån. ”Samantha! Over here!” hördes ännu en gång och jag snurrade runt ett helt varv innan mina ögon landade på Felicia. Hon kom springandes, fortare än vad jag någonsin sett henne springa förut, med armarna vilt viftandes. ”What is it?” frågade jag när hon kom närmare och väntade på att hon skulle hämta andan. ”He..´s Jesus Samantha He´s Back!” flämtade hon andfått men lyckades på något sätt behålla det enorma leendet på hennes läppar. ”Who´s back?” frågade jag dumt då jag inte vågade tro på det min hjärna redan listat ut åt mig. ”Zayn! He´s back!” tjöt hon uppspelt och grep tag i min arm.
”Are you kidding me? Where?”. Min puls steg och jag kände hur min hjärna sakta stängdes ner. Felicia drog med mig igenom folkmassan och bort mot parkeringsplatsen. Min blick flög fram och tillbaka över bilarna tills jag fastnade på Niall som stod lutad mot sin svarta bil. En lång figur klev ut framför honom och drog en hand igenom sitt hår. Min kropp började skaka, mina knän kände för att ge vika och mina ögon började rinna som Niagara fallen. Jag log åt samma håll som Felicia stod, tror jag. Med alla tårar i ögonen så var det svårt att se. Mina ben tog sats och jag fann mig själv springandes mot killen som fick mitt hjärta att slå volter.
Jag ville ropa, skrika hans namn men min röst hade försvunnit. Den var helt väck. Marken rörde sig allt snabbare under mina ben och jag hörde hur Niall sa något, trots att det lät alldeles för långt bort.
Jag saktade in farten och blinkade så mycket jag kunde med ögonen för att få bort den suddiga synen. Zayn stod inte mer än tio meter framför mig med armarna utsträckta och hade själv tårar i ögonen. Min kropp slukades upp av hans famn och jag började gråta helt hysteriskt mot hans tröja. Han böjde ner huvudet så att han kunde vila sin haka uppe på mitt huvud och drog gång på gång händerna över min kropp, som att försäkra sig om att jag faktiskt var där. ”You´re back” snyftade jag med ett lätt skratt och försökte att dra honom allt närmare mig själv, trots att vi stod så nära du kunde komma. ”Jump baby” viskade Zayn hest med en sprucken röst och tog tag i min midja. Jag gjorde som han sa och virade benen runt hans midja och höll armarna runt hans nacke. Han satte mig på motorhuven på bilen och började pussa min panna om och om igen. Jag tog tag i hans käke och förde våra läppar tillsammans. Blixtar sköts upp inuti mig och jag kände hur mitt hjärta sakta läkte ihop. ”God i´ve missed you” mumlade jag och tackade gud över att min kropp hade lugnat ner sig. ”I´ve missed you more” stönade han tillbaka och lade armarna om mig ännu en gång. Louis klev ut ur sin bil en bit bort och gick över till oss. ”Good to see you man” skrockade han och sträckte ut armen för att high-fiva Zayn, som i sin tur fortfarande höll en arm tight runt min kropp. Felicia,Harry,Liam,Alexandra och Emmie kom springandes över parkeringsplatsen och stannade inte förrän de stod runt oss. ”I own you a big apologize Zayn, I´m so sorry mate”, Liam bad skamset om ursäkt och sträckte hoppfullt ut handen till Zayn. Det kändes som om vi alla höll andan i minst tio minuter innan Zayn skakade Liam´s hand och gav honom ett snett leende. ”I understood why you did it, I mean I´d do anything to protect my baby from the bad in this world” mumlade han och gav mig en snabb puss på läpparna. Felicia stod i Harry´s armar med ett sött leende på läpparna. Emmie stod bredvid Alexandra, som i sin tur hade Niall´s armar runt sin midja. Louis stod själv med ett brett flin och en cigg mellan läpparna.
Jag tittade upp på Zayn och lade armarna om hans nacke.
”I love you” mumlade jag och log smått när han närmade sig mitt ansikte med sina fantastiska läppar.
”And I love you”
And that my friends.. Is the end of He´s Back..
He´s Back ~ Chapter 34
Zayn´s point of view
Jag saktade in bilen en bit ifrån Samantha´s hus och stängde av motorn. Vi visste båda vad som skulle hända om Samantha´s mamma såg oss. Samantha lutade sig över till mig och gav mig något som skulle vara en snabb kyss, men som övergick till att våra tungor utforskade varandras munnar. Plötsligt bankade det hårt på Samanthas ruta och hon höll på att bita av våra tungor av rädsla. I ett försökt att se så lugn ut som möjligt vände hon sig om, men i samma sekund som vi båda tittade dit stannade tiden. Fuck. Samantha´s mamma var röd i ansiktet av ilska och om jag inte visste bättre skulle jag tro att hon var på väg att krossa rutan med sin blick.
”What do we do” viskade Samantha i ren panik och vände sig om mot mig. ”Let´s just get out of the car and talk to her” föreslog jag självsäkert trots att jag var minst lika nervös som Samantha. ”Okay” pustade hon hest ut innan vi båda två klev ur bilen. ”I thought I made it fucking clear to the both of you, you´re not allowed to see each other!” skrek Samantha´s mamma, Michelle och viftade med armarna. ”Who are you to decide that?” frågade plötsligt Samantha argt och jag undrade vart hon fått självsäkerheten ifrån. ”Excuse me?” fnös Michelle och stirrade argt Samantha i ögonen. Att säga att det här var obehagligt skulle inte vara en lögn.
”I said, who are you to decide that? I´ll see him if I want to and nothing you say can change that” fräste Samantha lika ilsket tillbaka och jag tog försiktigt tag i hennes hand. Hon skakade, hennes hand var så liten i min och jag önskade så gärna att jag kunde ta med henne hem igen, bort ifrån hennes ilskna och rasande mamma. ”Michelle.. Maybe we should sit do-” började jag att föreslå men blev genast avbruten. ”Don´t you dare Zayn! You know I really liked you at the start, even though I got bad vibes when you first entered our house. But when Liam told me about what you did to my daughter...” sa hon hårt och skakade nästan osynligt på huvudet.
”You meant saving me? you´re mad at Zayn for saving your daughter from getting raped and abused? That´s why you´re mad? You wanted me to get raped and abused?” tjöt Samantha bredvid mig och jag tittade med nervös blick mellan de båda. Michelle var på väg att fräsa något tillbaka men lugnade sedan ned sig. Åtminstone var det det jag trodde. ”Well that´s nice to know, I mean I never thought you wanted me to get beaten up, they could have killed me and I´m sure you wouldn´t even car-” Smack. Jag tittade chockat på Samantha, som vid det här lagret täckte för sin röda kind med tårar i ögonen.
”How could you? Fuck” spottade jag argt fram och sket fullständigt i att det var min flickväns mamma jag svor åt, kvinnan var ju mentalt sjuk. I ögonvrån såg jag hur Michelle chockat täckte över sin mun, men jag kunde inte bry mig mindre. Jag drog snabbt Samantha till mig och pussade hennes panna.
”Shall we go back to my place?” viskade jag och strök en hand över hennes rygg. Hon nickade mot min axel och jag kunde enkelt förstå att det inte skulle dröja länge innan hon bröt ihop. Halvt om halvt diskret vände jag mig mot bilen och öppnade dörren så att Samantha kunde hoppa in. ”Where do you think you´re doing? Let go off my daughter you sick bastard!” skrek hon argt och tog några snabba steg fram mot oss. Jag var på väg att försvara Samantha när hon själv vände sig om.
”Can you stop with blaming Zayn for everything? I´m the one who wants to leave, I don´t want to be near you” suckade hon uppgivet och höll ett stenhårt tag om min hand. ”I don´t care Samantha, you´re staying with me. I´m your mum and if you don´t listen then I won´t hesitate to call the cops, or even get our gun” hotade Michelle och höll upp sitt finger i ett varnande tecken. ”Maybe I should stay, not to be with her of course but you know... I can always call you tonight?” sa sedan Samantha och jag chockades faktiskt över hur lätt hon gav upp. Men å andra sidan så hade hon kanske inget val, vem vet vad hennes mamma skulle ta sig till om hon åkte med mig hem igen. ”Yeah maybe that´s the best, for now” suckade jag besviket och lade armarna om hennes lilla figur.
”I love you” viskade hon i mitt öra och gav mig en snabb puss på läpparna. ”And I love you more” sa jag högt, medveten om att hennes mamma hörde det jag sa. ”Come on Samantha, I want him to leave” röt hennes mamma argt och jag gav henne en sista mörk blick innan jag gick runt bilen.
”Call me?” mimade jag till Samantha och fick en sista nickning till svar och hoppade sedan in i bilen. Motorn drog igång med ett högt läte och jag körde fort ut ifrån området hon bodde i. Samantha´s mamma var inte alls den jag trodde att hon var när vi först träffades. Jag förstår att hon ville skydda sin dotter, jag menar titta på mig. Det är inte direkt såhär en mamma hoppas att sin dotter ska träffa, men jag tycker ändå att Michelle borde respektera valet vi gjort. Av ilskan mot både mig själv och Michelle fick mig att lägga i ännu en växel och trycka ner spaken. Jag bråkade med mig själv i en tjugotredjedels sekund innan jag körde in på vägen som ledde in till stan. Den här ilskan skulle inte försvinna om jag inte fick åtminstone lite alkohol i kroppen..
Jag korsade armarna över mitt bröst och gick surt före mamma in i huset. ”Samanth-” ”I don´t wanna talk to you” fräste jag argt innan hon hann säga det hon tänkt att säga. ”But you have to unde-” ”I said, I don´t want to talk to you” fräste jag ännu en gång och gjorde min mening extra tydlig genom att säga varje ord extra långsamt. Jag gick upp för trappen och såg Felicia´s ögon enorma ögon.
”Hi” muttrade jag grinigt och drog en hand igenom mitt hår. ”Hi, I´ll wait for you in your room” sa hon snabbt, gav min mamma en dyster blick och försvann sedan bort mot mitt rum. I ett snabbt ryck sparkade jag av mig skorna och gick efter Felicia. Jag hörde mamma mumla något bakom sig och förstod rätt snabbt att hon pratade i telefon, förmodligen för att söka tröst hos sina väninnor. När jag väl klev in i mitt rum smällde jag igen dörren extra högt och sjönk sedan ihop på min säng med ett argt vrål.
”That was... quite unexpected. I mean you´re mum has always been so calm and understanding.. I´ve never seen her like this before” pustade Felicia ut, antagligen osäker på om jag tänkte svara henne eller inte. ”She´s so mean” muttrade jag och satte mig sedan till rätta i sängen. Felicia gjorde mig snabbt sällskap och vi drog båda upp knäna till hakan. ”So your mum realized that you´re still seeing Zayn huh?” frågade hon fundersamt och trummade med fingrarna mot sina jeansklädda ben.
”Yup, and as you probably saw she didn´t like the idea too much..” flinade jag och strök försiktigt handen över min kind som fortfarande ömmade.
”Yeah I saw that... You know I can go if you want to be alone? Maybe we should meet tomorrow or something instead? I mean I´d want to be alone if I were in your clothes” sa Felicia förstående och ställde sig upp ifrån sängen. ”I think I need to clear my thoughts.. you know? But i´ll call you tomorrow, oka- what´s that? Is that a promise ring?” frågade jag mitt i min egen mening och grep tag I Felicias hand.
”Yes, Harry gave it to me..” fnissade hon lyckligt och såg på när jag beskådade ringen. ”it´s beautiful” mumlade jag avundsjukt och log upp mot min bästa vän. ”Oh and congratulations” sa jag sedan och ställde mig upp för att krama om henne.
”Thank you Samantha, I really do hope you and your mum can work this out” suckade hon sedan och gav mig en snabb puss på kinden. Jag nickade tacksamt och följde Felicia ut till hallen. Mamma stod i dörröppningen till köket med händerna på midjan medan Felicia drog på sig sin jacka.
”Tell Harry I said hi” mumlade jag med ett snett leende och vinkade hejdå samtidigt som hon försvann ut igenom dörren.
”Can we talk?”. Mammas ljusa stämma ljöd bakom mig och jag knep både plågsamt och argt ihop ögonen. Det var förmodligen det bästa, att prata ut om det, men allt jag egentligen ville var att springa tillbaka in i Zayn´s armar.
”I´m sorry love, I don´t know what happened to me. I just couldn´t get the image of you getting abused out of my head, and somehow I blamed it all on Zayn. I feel so mean and bad” suckade mamma nedstämt och jag vände mig mot henne. Våra blickar möttes och hennes ögon vattnades på direkten. Jag antar att det var för att min kind var illröd av hennes handflata.
”Oh my baby, I´m so sorry” snyftade hon plötsligt och skyndade sig om för att omfamna mig. Först tvekade jag på om jag skulle krama tillbaka, men när jag kände hur hennes kropp började skaka fick jag för dåligt samvete. Jag lade armarna om henne och lutade min panna mot hennes axel. ”You know what, I´ve acted like a pig. Let´s call Zayn and ask him to come over, I really need to apologize” suckade hon skamset och drog händerna under sina ögon. ”You´ve been acting like a pig to be honest, but I´ll call Zayn right away” skrattade jag lättat och skyndade mig bort till min mobil. Jag slog snabbt in Zayn´s nummer och förde luren till örat. Ton efter ton gick fram utan någon kontakt ifrån honom. Jag lade surt ifrån mig telefonen och hörde samtidigt mammas upprörda ton ifrån vardagsrummet,”Samantha, you need to see this”. Jag joggade ut till vardagsrummet och kände hur min haka höll på att åka ner till golvet när min blick fastnade på teveskärmen.
Zayn syntes på skärmen, men han var inte ensam. Två polismän drog och slet i honom i ett försök till att få in honom i polisbilen. En kvinnas röst tog över ljudet och jag lyssnade spänt på vad det var som hade hänt.
“The use of drugs and alcohol only grows bigger,recently this evening a young boy got arrested for beating a guy unconscious and driving while he was affected by far too many things. The consequences for the boy aren´t decided yet but from what i´ve heard he´s going to stay in jail for a while. The man who got beaten up is in the hospital and he´s getting the help he needs. We´ll come back later when we know more about the consequences that´s waiting for the young boy” och innehållet på skärmen byttes till något helt annat.
Vad hade hänt?
Hängde ni med på vad som hade hänt? ^_^ Om ni vill ha svar på kommentarerna ni skickar så är det super smart att lämna eran mail, på så sätt kommer det ett mail till er när jag har svarat. Annars är det bara att gå in på bloggen och titta om jag har svarat bland kommentarerna! :D Som sagt, kommentera om ni inte förstår och kommentera gärna även om ni förstod vad som hände ;)
SISTA KAPITLET AV HE`S BACK KOMMER UPP OM CA 2 DAGAR JESUS
He´s Back ~ Chapter 33
”Samantha? Where have you been? I´ve tried calling you tons of times, and you know how worried I get” sa min mamma upprört och tog ett djupt andetag. Jag himlade med ögonen.
”I´m sorry, I completely forgot about calling you mum” svarade jag ärligt..
”That´s okay, but where have you been?”
”Oh, I stayed at Felicia´s last night” ljög jag och hoppades på att hon skulle gå på det.
”You mean your Felicia? The girl who´s waiting for you in your room?” Jag var död.
”Eh..Uh..” stammade jag patetiskt fram och kände hur min puls steg allt mer och mer.
”Come home. Now”
Jag väntade otåligt på att dörrklockan skulle ringa. Det hade gått nästan sju dagar sen jag såg Felicia sist, jag hade aldrig känt en sån här saknad efter någonting tidigare. Om man tänker efter så har vi inte känt varandra så länge som man brukar ha känt någon när man har dom här känslorna. Men bara tanken på Felicia fick mitt inre att bubbla. Det lät så tjejigt och fånigt när jag tänkte på hur jag uppförde mig, men jag kunde inte hjälpa det.
Dörrklockan ekade igenom vårt hus och jag hörde mammas uppspelta röst ifrån hallen. Jag himlade med ögonen innan jag skyndade mig ner för trappan för att möta min flickvän. Mamma pratade glatt på om något oviktigt medan Felicia hängde upp jackan på en av våra många krokar. ”Oh, Harry´s in his room” sa hon sedan och Felicia nickade glatt. Jag kunde inte hjälpa att känna hur mitt hjärta tog ett extra skutt av leendet som uppstod när hon hörde mitt namn. Jag tror i alla fall att det var därför hon log.. Felicia vände sig om, förmodligen för att gå upp till mig men stannade på sin plats när hon såg mig. Mamma tittade över sin axel för att se var Felicia stirrade på, och bröt ut i ett finurligt leende när även hon fick syn på mig. ”I´ll leave you two to it” fnittrade hon glatt innan hon vände på klacken och försvann tillbaka in i köket. Jag vred tillbaka blicken till Felicia och stapplade några oförberedda steg bakåt när hon kastade sig i min famn.
”I´ve missed you so much” fnissade hon glatt mot min hals. ”I´ve missed you more” svarade jag tyst och hjälpte henne upp så att hon kunde vira sina ben runt min midja. Jag började gå upp för trappan igen och fortsatte att dra min hand över Felicias rygg. Det var så skönt att ha henne tillbaka i min famn, tillbaka hos mig igen. Hon var min och det var här hon skulle vara, hos mig. Tanken på vad jag skulle göra och på hur hon skulle reagera svindlade fortfarande inom mig. Jag sköt bort tankarna och släppte ner Felicia på min säng. Hon såg så lycklig och helt fantastiskt vacker ut. Hur kunde jag bli så här lycklig? Vad gjorde jag för att få någon som henne i mitt liv?
”Harry? Is there something wrong?” ljöd plötsligt Felicias vackra stämma och jag bröt loss från min trans. Jag tittade på henne där hon satt, med ett oroligt leende på läpparna. Med ett djupt andetag skakade jag på huvudet och vände mig om för att stänga dörren. ”I can tell that you´re lying babe, please tell me what´s bothering you?” frågade hon bedjande och putade med underläppen. Jag skakade på händerna i ett försök till att få bort nervositeten i min kropp. Innan hon hann öppna munnen igen gick jag ner på ett knä framför henne, och storleken på henne ögon fördubblades.
”I´m not proposing to you” förklarade jag snabbt innan det kunde bli några fler missförstånd. Hon nickade, fortfarande i ett chockat tillstånd och släppte mig inte med blicken för en sekund. Jag tog upp den silvriga asken ifrån min ficka och hon gav mig både exalterat och nervöst leende. Förmodligen för att hon inte hade en susning om vad som pågick.
”Felicia..” började jag och såg hur hon nickade lätt, ”I haven´t known you for that long, but the feelings I have for you are only growing stronger. I use to ask myself, what I did to deserve someone as lovely as you in my life, I mean I haven´t been that nice to people if you think about it. I haven´t done the things I´m supposed to do in school, to be honest i´m ju- okay I don´t know why I said that. But what i´m trying to say is that I love you, I really do. I want us to be toghether, forever you know? So since we´re a bit too young to get engaged, I thought this was almost as perfect..” jag öppnade asken och visade henne ringen som fanns inuti. ”It´s a promise ring..” mumlade han chockat och tog sedan upp en hand över sin mun. Hennes ögon tårades och jag höll själv på att bryta ihop av synen.
”Oh my god Harry I love you so much” snyftade hon plötsligt och kastade sig ner om halsen på mig.
Lyckan i min kropp var obeskrivlig. Jag skrattade lättat åt hennes reaktion och tog upp ringen ifrån asken. ”Give me your hand” viskade jag mjukt och höll upp ringen. Vi tittade båda på när jag trädde ringen över hennes finger och jag visste att vi båda såg fram emot dagen jag gjorde det här, med en riktig förlovningsring. Det var så här jag ville ha det, jag kunde inte tänka mig ett liv utan Felicia. Hon var ljuset i mitt liv och det var så det skulle förbli. Hon är min.
Niall´s Point Of View
Jag körde ner handen i min jeansficka och tittade bort mot busshållplatsen. När jag såg hennes vackra figur gå mot mig ökade jag genast på stegen och skyndade mig fram. ”Hi!” ropade jag glatt och vinkade lätt med handen för att hon skulle se mig i det dunkla mörkret. ”Hello” fnittrade hon glatt och vinkade lika hysteriskt tillbaka. Det var någonting som vi brukade göra. Vinka helt hysteriskt för att slippa en oftast pinsamma spänningen som uppstår när en del människor möts. När vi kom fram till varandra drog jag snabbt in henne i min famn och andades in hennes parfym. Hon luktade som en ängel. ”Thank you for doing this” sa hon sedan och backade undan för att se in i mina ögon.
”Spending time with you? Darlin´ there´s no need to thank me. I love spending time with you” skrockade jag och lade armen runt hennes midja för att dra henne intill mig. Tanken på alla fyllegubbar som var ute nu fick en överbeskyddande känsla att växa inom mig. ”So where´s this.. lake you´ve been talking about?” frågade jag för att få tankarna på annat och hängde upp min ryggsäck på ryggen. ”It´s just a few meters away, I can´t believe you´ve never gone Ice skating before” flinade hon stolt och drog sin mössa ännu längre ner på huvudet. Hon såg så fruktansvärt söt ut. ”I haven´t thought about it before” erkände jag och ryckte på axlarna. Jag var faktiskt lite nervös, eftersom att jag skulle pröva något jag aldrig gjort förut inför min flickvän. Min flickvän.'
Orden fick fortfarande min kropp att bli alldeles varm. ”What are you thinking about?” frågade Alexandra nyfiket och drog med mig in på en mindre väg som ledde in till parken. ”About you being my girlfriend” svarade jag ärligt och log en aning generat. ”Really? What about it?”. Hennes blick och leende kunde verkligen få vem som helst att falla ner på knä. ”I´m so happy, that´s all” skrockade jag och pussade hennes numera rosa kinder. Resten av promenaden spenderades i en bekväm tystnad med ett leende på bådas läppar.
”Here it is!” sa Alexandra uppspelt när den istäckta sjön syntes framför oss. Varför hade jag aldrig sett den förut? Några enstaka människor var ute och åkte på isen, men det var inget som störde vår romantiska känsla. Alexandra tog upp en tjock filt, en sån som vatten inte kan gå igenom, och lade den på marken. Sekunden senare satt hon ner och höll på att knyta på sig skridskorna. ”Wait wait you gotta help me with that” sa jag snabbt och praktiskt taget kastade mig ner på marken bredvid henne. Leendet på hennes läppar var obeskrivbart. Jag plockade fram de svarta skridskorna ur min väska och tog sedan av mig mina skor. Alexandra hade redan fått på sig sina och väntade på att jag skulle ta på skridskorna på mina fötter. Hon var snabb med att knyta åt dom så fort dom var på och frågade sedan om det kändes bra. ”It feels good but this is terryfying, am I supposed to stand on these?” frågade jag oroligt och tittade på de sylvassa, smala skenorna under mina skridskor. Alexandra himlade med ögonen och ställde sig försiktigt ut.
”Come on”. Jag reste mig osäkert och tog tag i hennes hand för att inte falla omkull. På några snabba steg tog hon sig ut på isen och tittade sedan med ett roat leende på mig, som förmodligen såg fasansfullt dum ut. Jag grep tag i trädet som stod lutat ut över isen och försökte att hålla mig så stadig som möjligt. ”You look adorable” fnittrade hon och sträckte ut ena handen för att ta emot mig. Jag drog henne snabbt intill mig och stirrade in i hennes ögon.
”I´m gonna die” viskade jag hest i ren panik och hoppades på att jag inte skulle ramla. ”No you won´t die, I promise you. Now follow me” skrattade hon ljust och började backa på skridskorna, så att jag kunde åka framåt. ”I´m gonna die i´m gonna die” sa jag skrämt men kunde inte låta bli att skratta av situationen. Jag menar, en kille full med tatueringar och piercingar griper tag i sin flickvän och är livrädd, över att åka skridskor. Som vanligt så hade jag inte turen på min sida och kände hur min ena skridsko fastnade i isen. Med ett gällt skri föll jag fram, över Alexandra och drog med henne ner i marken. Hon stönade smärtsamt när min kropp landade på henne. ”Sorry, i´m so sorry” ursäktade jag mig snabbt och trodde på riktigt att jag hade skadat henne, men när hennes läppar sprack upp i ett brett leende kunde jag lättat andas ut. ”God I thought I hurt you” pustade jag och tittade ner i hennes klara ögon. ”I´d still love you if you hurt me” skrattade hon glatt men när vi båda hörde vad hon sagt stannade världen upp. ”You..you love me?” frågade jag förvånat och kände hur mitt hjärta växte i min bröstkorg. Rodnaden på hennes kinder var starkare än vad jag någonsin sätt förut, hon såg helt underbar ut. Hon bet tag i sin underläpp och nickade blygt.
”Yes, I love you” erkände hon plötsligt och jag såg nervositeten i hennes ögon. När jag inte svarade försökte hon snabbt flytta på sig men jag hade henne fast mellan mina ben och armar. ”I´ve imagined you saying that so many times, but I never thought it would feel this amazing. God Alexandra I love you too, I love you so much” andades jag ut och såg hur nervositeten i hennes ögon byttes ut mot något annat. Det byttes ut mot kärlek.
”I love you Niall” viskade hon ännu en gång och lutade sig upp för att lägga armarna om min nacke. Jag brydde mig inte om de brinnande blickarna från de andra skridskoåkarna. Alexandra hade precis sagt dom orden jag velat höra under en sådan lång tid, och ingenting annat kunde vara viktigare.
”And I love you” viskade jag tillbaka innan våra läppar möttes i en het, passionerad kyss.
Det är många som bett om Alexandra/Niall/Harry/Felicia kapitel, so here you gooo. Sådär sött att man vill lipa :')
Nästa kapitel blir det näst sista kapitlet i He´s Back, och det kommer upp antingen i morgon eller på tisdag kväll. Sista kapitlet, alltså kapitel 35 publiceras på Onsdag/Torsdag och sedan kommer Epilogen till Helgen.
Tack för ert tålamod när det gäller min uppdateringen, I know it sucks sometimes :33
Älskar er mest av allt och ni anar inte hur glad era kommentarer gör mig :')
20 kommentarer till kapitel 34? xx
He´s Back ~ Chapter 32
Tio minuter senare och jag hade precis hällt i alla ingredienser i skålen. ”Zayn, do you have a whisk?” undrade jag och tänkte vända mig om för att titta på honom, då han suttit på köksbordet hela tiden. Innan jag kunde vända mig om helt och hållet ställde sig en kropp bakom mig och två armar lade sig runt min midja, en med en visp i handen. ”Thank you” fnissade jag nervöst av den sexuella stämningen som låg i luften. Jag försökte att inte tänka på den minimala bulan som växte sig allt större mot min rumpa. ”Za-””Schh” viskade Zayn hest vid mitt öra och avbröt min fnittriga attack. Jag bet tag i min läpp och började vispa ihop ingredienserna i bunken, samtidigt som Zayn sakta smekte mina höfter. Han började sakta röra sina höfter i upprepande rörelser mot min bak och jag lät mitt huvud falla bak mot hans axel.
”I love you” mumlade han hest samtidigt som han började kyssa min nacke. ”I´m hom- oh my god porn!”. Jag spärrade chockat upp ögonen när jag hörde Niall´s irländska stämma. Jag förväntade mig någon stel, jobbig stämning men leendet på Niall´s läppar berättade något annat. ”Fuck off Niall” skrockade Zayn och viftade med handen åt sin rumskompis. ”I´m glad I slept at Louis place last night” flinade han innan han försvann bort mot sitt rum.
”Well that was.. awkward” pustade jag generat ut så fort Niall var utom synhåll. ”Don´t care about him, he´s a horny fucker” sa Zayn och ryckte på axlarna bakom mig samtidigt som hans händer letade sig innanför min tröja. ”No Zayn, not here” väste jag bestämt och drog bort hans händer. ”Whyyy?” gnällde han besviket och pussade snabbt min kind. ”Well, Niall´s in the house” förklarade jag och vred på huvudet för att ge honom en seriös blick. Vår dialog avbröts när min ringsignal ljöd ifrån hallen.
”Oh my god I completely forgot about mum!” tjöt jag panikartat och rusade ut till min jacka. Jag tog snabbt upp mobilen i handen och såg de 2345683888 missade samtalen jag hade från mamma. Jag svarade snabbt det nuvarande samtalet och pressade ihop ögonen.
”Samantha? Where have you been? I´ve tried calling you tons of times, and you know how worried I get” sa min mamma upprört och tog ett djupt andetag. Jag himlade med ögonen.
”I´m sorry, I completely forgot about calling you mum” svarade jag ärligt..
”That´s okay, but where have you been?”
”Oh, I stayed at Felicia´s last night” ljög jag och hoppades på att hon skulle gå på det.
”You mean your Felicia? The girl who´s waiting for you in your room?” Jag var död.
”Eh..Uh..” stammade jag patetiskt fram och kände hur min puls steg allt mer och mer.
”Come home. Now”
Nu börjar det snart dra ihop sig mot slutet.... Men jag har planer på nästa novell, och jag tror att den kommer bli rätt bra ;) xx
JAG HAR IDÈE TORKA
He´s Back ~ Chapter 31
”Hello?” ropade jag osäkert och hängde av mig min jacka. Lägenheten låg i ett dystert mörker och jag kände hur min puls steg allt mer och mer. När jag tittade in i vardagsrummet så var jag tvungen att anstränga ögonen för att kunna se något över huvudtaget. En ihopsjunken figur satt i soffan med huvudet vilandes i sina händer. Cigaretter och ölburkar låg slängda bredvid honom och jag tog försiktigt ett steg närmare. ”Zayn?”. Han tittade upp på mig med sorgsna ögon och flera sår i ansiktet.
”Oh Samantha”
”Oh my god Zayn what happened?” frågade jag förskräckt samtidigt som jag skyndade mig över till honom. Jag lät min väska falla till marken och satte mig på huk framför hans kropp. ”You need to leave” mumlade han förstört och jag kunde känna alkoholen i hans andedräkt. ”Have you been drinking? Why and what happened to your face? Why do you look so sad? Did someone die?” frågade jag och ignorerade det han nyss sagt.
”Samantha, I want you to leave” sa han ännu mer bestämt och ställde sig upp. Jag svalde ner den obehagliga klumpen som vilade i min hals och grimaserade åt hans humör. ”Why do you want me to leave..?” frågade jag besviket men hade fortfarande inga planer på att gå hem. ”I want you to leave because I don´t want to see you, in fact I don´t want to be near you”, hans röst hårdnade och jag kände hur klumpen i min hals växte sig allt större.
”W-what?”. ”Just leave for fucks sake, I don´t wanna see you. Is that so fucking hard to understand?” röt han argt och jag skyggade skrämt tillbaka. Jag förväntade mig att han skulle be om ursäkt, eller åtminstone se ångerfull ut men allt jag såg var ilska. Han tog ett hotfullt steg mot mig och jag tog snabbt flera steg bakåt.
”Zayn you´re scaring me” sa jag osäkert och tittade upp i hans mörka ögon. ”Then.Fucking.Leave” fräste han och det var droppen för mig. Vad fan hade hänt med honom? ”You know what, I really thought you´d changed. But I guess the egoistic asshole still lives in you. Goodbye Zayn” sa jag surt,tog upp min väska ifrån marken och styrde stegen mot dörren. Plötsligt hördes en hög smäll bakom mig och jag vände mig förvånat om. Zayn stod lutad mot väggen med knytnävarna hårt knutna, som om de slagit in i tapeten. Sekunden senare sjönk han ihop och satte sig ner på knäna. Han lutade huvudet mot väggen och synen framför mig fick min mage att vrida sig.
”Zayn?” frågade jag, osäker på vad jag skulle göra. ”Please don´t go..” viskade han hest och tro det eller ej, hans röst var tjock av gråt.
”But you wanted me to leave, you told me that you didn´t want to see me..” sa jag förvirrat men gick ändå närmare hans ledsna figur. Plötsligt bröt han ihop framför mig. Han begravde huvudet i sina handflator och satte sig ner på rumpan med en duns. Hans kropp började skaka och först nu förstod jag att han grät. Zayn Malik, traktens tuffaste kille grät. Utan att tvivla på vad jag skulle göra skyndade jag mig fram till honom och lade armarna om hans sårbara kropp. Tårarna forsade ner för hans kinder medan jag försökte att lugna ner honom genom att stryka en hand över hans rygg. Han lutade sitt huvud mot min axel och drog snabbt ner mig i sitt knä. Fortfarande extremt osäker på vad som pågick fortsatte jag att stryka hans rygg och viska lugnande ord.
”I´m sorry” grät han hest och det tog allt i mig för att jag själv inte skulle börja gråta. Han såg så liten ut. ”I´m just afraid that your mum and Liam are right... I´m not good for you and both you and I know it” snörvlade han och drog händerna under sina ögon. Jag placerade mina händer på hans kinder och stirrade in i hans bruna ögon.
”Zayn..” började jag och såg till så att han lyssnade, ”.. I don´t care if you´re good for me or not. I love you and that´s all that matters. Screw mum and Liam, let them think what they want but I ain´t leaving you. Okay?” förklarade jag och såg ett litet, lättat leende träda fram över hans spruckna läppar. ”I love you more” skrockade han trött och visade på så sätt att han slutat gråta. ”I really didn´t mean what I said before, I hope you know that”, han vaggade min kropp fram och tillbaka och gnuggade sin näsa mot mitt nyckelben.
”It´s okay, you didn´t know what to do” svarade jag och pussade hans panna. Han log sött mot mig och skakade på huvudet. ”I don´t know what I did to deserve someone as you in my life” erkände han helt uppriktigt och uppmanade mig till att ställa mig upp, vilket jag gjorde. Han reste sig snabbt på fötter och innan jag hann registrera vad som hände lyfte han upp mig i sin famn. ”Can we cuddle in bed for a while?” frågade Zayn och gick bort till sängen. Jag nickade och höll ett stadigt grepp runt hans hals medan han satte sig ner på sin säng.
”I love you” viskade han och drog sin hand längs min kind. Jag log och kände hur mina kinder blev rödare än vanligt. Hans kinder vred mitt huvud mot honom. Våra blickar möttes samtidigt som våra läppar närmade sig varandra. I samma sekund som jag kände hans läppar mot mina exploderade fjärilarna i mage. Fan ta Liam, fan ta mamma, fan ta alla som hade något att säga om oss. Jag älskade Zayn och det var det enda som betydde någonting. Jag vände mig mot honom, med benen på varsin sida av hans kropp. Han lade en hand på min rygg och höll den andra vid min käke. Jag fördjupade kyssen och tog tag i Zayn´s stylade hår.
”mhm I love you” mumlade han mot mina läppar och jag drog lätt i hans hår som svar. Han var allt jag behövde. Hans hand som tidigare vilat på min rygg letade sig in under min tröja. Hans fingrar smekte min hud och jag kände hur gåshuden spred sig över mina armar. Zayn lade sig ner på rygg och drog ner mig med honom. Jag satt över hans midja och log generat mot honom. Han skrockade glatt åt min reaktion och tog tag i kanten på min tröja, för att kunna dra den över mitt huvud. ”You´re so beautiful” mumlade han så fort tröjan var av och drog händerna längs min nakna överkropp. ”It´s not fair if i´m the only one who doesn´t have a shirt on” viskade jag andfått och försökte att ignorera det faktum att mina kinder var lika röda som två övermogna tomater. ”I guess you´re right” flinade Zayn och lyckades på något snabbt sätt att vända oss, så att jag var den som låg underst. Jag backade upp så att jag kunde lägga huvudet på kudden medan Zayn drog sin t-shirt över huvudet. Det var inte så att jag inte hade sett hans kropp förut, men jag blev lika mållös varje gång jag såg honom utan tröja.
”Like what you see?” skrockade han hest och när jag insåg att ett litet tält började synas i hans mysbyxor blev hela mitt ansikte rött och supervarmt. ”Breathe baby, you´ve done this before” sa han lugnt och klättrade upp i sängen igen. Han särade försiktigt på mina ben och lade sig emellan dom, med armarna på varsin sida av min överkropp.
”I´m so happy that you´re mine” mumlade han och kysste mig snabbt på munnen. Jag putade besviket med läpparna när jag inte längre kände hans läppar mot mina. Men min besvikelse försvann lika fort som den kommit när hans läppar i stället tog kontakt med min käke. Jag slöt ögonen av njutning och lät honom utforska min hund med sina läppar och sin tunga. Han fortsatte längre och längre ner och stannade upp först när han nådde kanten av min bh.
”Let´s get rid of this” mumlade han långsamt och bad mig lyfta upp ryggen en bit ifrån sängen. Jag gjorde som han sade och lät honom knäppa upp min bh. Allt som existerade i mitt huvud var att jag älskade Zayn. Han var allt som existerade i min värld just nu. Jag märkte inte ens att han slängt iväg min bh och fortsuttit med sina kyssar. Mina händer fann hans hår och jag masserade lätt hans hårbottnen samtidigt som han placerade öppna kyssar över min hud. Han vandrade längre och längre ner tills han stötte emot tyget från min kjol. Jag drog upp honom mot mig igen och nickade mot hans mysbyxor. I ett svep drog vi av oss byxorna och låg tillsist i endast underkläder. Jag kände spänningen stiga och tog ett djupt andetag för att lugna ner mina nerver. Zayn märkte att jag var nervös och lutade sig över mig ännu en gång för att sammankoppla våra läppar, som vid det här laget svullnat av allt kyssande. Jag lät ett lågt stön lämna min kropp när Zayn bet tag i min underläpp och lät sedan sin tunga utforska min mun. Jag tog tag i hans hår ännu en gång och försökte att hålla min kropp i styr, men det var svårare än vad jag trodde att det skulle vara.
”Za-zayn.. Baby I want you” stönade jag utan att riktigt tänka på vad det var jag sagt. Zayn stelnade till över mig och hans andetag blev tyngre. ”Are you.. are you sure? I don´t want you to do anything you´ll regret” sa han oroligt och jag log åt hur mycket han brydde sig om mig. Jag bet tag i min underläpp och nickade.
”I´ve never been this sure about anything before” viskade jag hest och drog ner honom mot mina läppar. ”I love you, remember?” påminde jag honom om och leendet som växte på hans läppar kunde förgylla ett helt liv. Just nu var han den största källan till att jag kände mig hel och lycklig. ”This will be a night you won´t be able to forget” viskade han hest och kysste huden strax under mitt öra. ”I trust you” fnissade jag och lade upp armarna om hans breda nacke. Hans händer tog tag i mina trosor och började sakta dra ner dom längs med mina ben. Jag rodnade som en idiot, här låg jag spritt språngande naken framför killen som fick mitt hjärta att slå tio tusen gånger fortare.
”No need to be embarrassed love, you´re wonderful” mumlade Zayn stöttande och lade en hand på mitt lår. Jag tog ett djupt andetag och försökte att stänga ute alla onödiga och förvirrande tankar. ”you sure you want this?” frågade han ännu en gång samtidigt som han drog av sig sina svarta kalsonger. Hans penis slog upp mot hans mage och storleken på mina ögon fördubblades. Han log stolt åt reaktionen han fick innan han sträckte sig över till sitt nattduksbord och öppnade lådan. Ut ur den tog han fram ett silvrigt litet paket, och det behövdes inget geni för att lista ut vad det var för något. Min puls var uppe i min hals när jag insåg att jag faktiskt var på väg.. på väg att ha sex. I hela mitt liv så hade jag haft tanken ”Jag vill inte ha sex förrän jag hittar den rätta” och nu ligger jag här, på väg att ha sex med killen jag älskade. Zayn var på väg att öppna munnen och fråga om jag inte hade ångrat mig, men jag avbröt honom.
”Don´t you dare ask if I want this, cause I do. Okay?” sa jag snabbt vilket gjorde att Zayn skrattade åt min nervösa och nästan skakiga röst. Han lade sig till rätta mellan mina ben och jag svalde ljudlöst när jag kände hans kompis mellan mina ben. Det var nu det gällde. ”Just relax baby girl” uppmanade Zayn och lade bort en hårslinga som hamnat i mitten av mitt ansikte. ”okay” andades jag nervöst ut och lade upp armarna om hans nacke ännu en gång. ”Okay, here we go..” mumlade han ansträngt samtidigt som han sakta trängde sig in i mig. Jag bet tag i min underläpp och försökte att hålla mig själv lugn. Smärtan dunkade där nere men det var inte så illa som folk hade beskrivit det.
”You´re so good baby” viskade Zayn när han var inne hela vägen. ”God I love you so much” och ”You´re amazing” var de få ord som upprepades när vi kom in i vår rytm. Jag lät mitt huvud falla tillbaka mot den vita fluffiga kudden och njöt av varenda sekund som Zayn var inuti mig. Det var den bästa känslan jag någonsin känt.
Min kropp hamnade i någon trans och allt som existerade i mitt huvud var Zayn,Zayn och Zayn.
Oh my god.... Gud mina kinder är lika röda som två övermogna tomater, jag tror att jag dör.. Det finns inget värre än att skriva sånt här, blah. Hahaha läser det hällre än skriver helt klart.
Jag har inte läst igenom det, då jag skulle dö för mycket, så jag ber hemskt mycket om ursäkt om det är stavfel eller konstiga meningar. Men well, I hope you liked it anyway! (Tycker att jag förtjänar rätt många kommentarer ) ;)xx
He´s Back ~ Chapter 30
”Get out of my house” muttrade jag i stället och pekade på dörren. Han höjde förvånat på ögonbrynen. ”Get the fuck out of my house, I don´t want you here” tjöt jag högre och kände hur all ilska förvandlades till gråt. Liam såg att jag var på gränsen till att brista och ställde sig upp ifrån min säng. Utan så mycket som ett till ord lämnade han mig ensam på mitt rum. Så fort dörren stängdes bakom honom kastade jag mig ner på sängen och lät tårarna forsa ner i min vita kudde.
”So care to tell us now?” frågade Alexandra otåligt så fort vi kommit ut ur fysik salen. Jag himlade med ögonen åt hennes nyfikenhet och väntade in Felicia,Emmie och Marcel. ”Why are you so mad at Liam? Has he done anything?” frågade Marcel och jag suckade högljutt. ”Okay just stop with the questions, can we sit down somewhere?”. Alexandra nickade och drog med oss in i ett av skolans många hörn där det fanns både soffor och fåtöljer, ”So, what happened?”.
”..and then my mum told me I wasn´t allowed to see him anymore, but fuck that. I´ll see him if I want to” fnös jag och korsade armarna över mitt bröst. Först nu tittade jag upp på dom andra och såg deras förvånade reaktioner. Marcel satt med ögonen uppspärrade och både Felicia och Emmie höll en hand för munnen. Alexandra´s ögon var stängda och hon masserade långsamt sin panna med sina fingrar. ”You mean to tell me.. that you almost got raped and still care more about this new thing with Zayn?” frågade hon förvirrat och tittade på mig med sina blå gröna ögon. Hon lade sitt bruna hår över ena axeln och korsade sedan, precis som jag, armarna över bröstet.
”Are you crazy Samantha? I´d be scared for life if that happened to me, and you don´t even seem to care” suckade hon frustrerat och gav mig en seriös blick. ”I do care, I had nightmares and my whole life got turned upsidedown. But still, I love Zayn more than anything else and that´s what I care most about. I don´t care if it sounds crazy, I can´t help that i´m in love” förklarade jag gnälligt och drog en hand igenom mitt trassliga hår. Min hand fastnade och jag muttrade fram en otrevlig svordom medan jag lirkade loss min hand.
”I think it´s quite cute to be honest, not that you almost got raped. But the way you feel towards Zayn” sa Felicia plötsligt och hade en svag rosa nyans på kinderna, något hon ofta hade. ”I mean, I know how you feel because I feel the same with Harry. I wouldn´t stay away from him even in my mum told me otherwise” mumlade hon sedan och lät ett sött leende vila på hennes läppar. Samma leende som hon alltid fick när Harry nämndes.
”I don´t really know what to say, I.. Nope I don´t know what to say” skrockade Marcel och ryckte på axlarna. Jag log glatt mot honom, hans charmiga personlighet fick allt han sa att låta underbart.
”We need to go, my math class starts in a few minutes and Mr Brook will kill me if I turn up late. Last lesson this year” suckade Emmie och drog med sig Felicia upp ifrån sin fåtölj. ”I´ll see you during the break yeah? Goodbye!” ropade Emmie samtidigt som hon och sin syster försvann runt hörnet. Jag skrattade åt deras ledsna miner och log av skadeglädje när jag tänkte på att jag inte hade några mer lektioner, inte förrän i januari nästa år. ”Why are you smiling? It´s creepy” skrattade Alexandra och bröt min trans och jag räckte retsamt ut tungan. ”Let´s go, I don´t wanna spend my christmas break in school” sa jag sedan och ställde mig upp. Marcel och Alexandra härmade snabbt mina rörelser och vi gick alla tre bort till våra skåp. En välbekant figur närmade sig sakta och jag låtsades som om jag inte såg att han vinkade. Med blicken nerborrad i min skolväska, som låg inne i mitt skåp, hörde jag hur hans steg kom allt närmare.
”Samantha? Please I´ve tried to explain why I did it, it was for your own be-”
”I don´t wanna hear it Liam, you don´t know what´s best for me” muttrade jag och drog på mig min fluffiga vinterjacka. Jag smällde igen skåpet med en trött suck och vände mig sedan mot Alexandra, som stod vid sitt skåp någon meter bort.
”We need to have a sleepover during next week, or else I won´t survive” skrattade jag och sträckte ut armarna samtidigt som jag gick mot både henne och Marcel. Han nickade instämmande och stängde sitt skåp innan han, precis som jag, öppnade armarna och drog in mig i sin famn. Jag ställde mig på tå och pussade hans kind, han var verkligen lång. Alexandra harklade sig bakom oss och vi drog oss sakta ur våran kram. ”I want a hug too” fnittrade hon och lade snabbt armarna om min kropp. Jag lutade hakan mot hennes axel och log när hennes hår bestämde sig för att täcka för hela mitt ansikte. ”Have an awesome break!” tjöt hon till sist innan både hon och Marcel vände sig om för att gå åt andra hållet, dit jag inte skulle. Jag tog upp mobilen ur min jackficka och klickade fram Zayn´s nummer. Konstig nog så hade vi inte smsat eller ringt så mycket.
To Zaynie: Can I stay at yours for a while? Do you have time to pick me up? X
Jag bet lätt tag i min läpp när meddelandet hade skickats och ignorerade Liam´s närvaro när jag gick förbi honom. ”Come on, I don´t want you to be mad at me” gnällde han tjurigt och följde tätt mina steg. ”You should have thought of that before you told my mum everything about me and Zayn” suckade jag irriterat och hoppades på att Zayn skulle svara så snabbt som möjligt, då jag inte hade någon större lust att stå här och bråka med Liam.
Det hade nästan gått en timma sedan mitt första sms, och jag började tappa tålamodet. Jag hade helt och hållet glömt av att tänka på egen skjuts hem, att gå var inte ett alternativ längre då himlen hade öppnat sig och snön öste ner. Det var inte så att jag inte tyckte om snön, men det var praktiskt taget omöjligt att se någonting och vinden var inte direkt varm.
Mitt sms hade fått sällskap av sju till men jag hade fortfarande inte fått något svar. Överreagerade jag? Var det bara mina fix idéer som tvistade till det i mitt huvud?
”Why isn´t he answering?” muttrade jag mer eller mindre för mig själv, men Liam är Liam och självklart så hörde han vad jag hade sagt. ”Who?” frågade han skeptiskt och jag himlade med ögonen, ”Zayn”. Han fnös ogillande och kliade på sin skäggstubb. ”I can drive you home you know” suckade han plötsligt och reste sig upp ifrån stolen han tidigare suttit på. ”I guess I don´t have a choice” mumlade jag och hasade upp väskan över min axel igen. Vi gick tillsammans i en obehaglig tystnad ut till den sista dörren innan vi klev ut i ovädret.
När vi väl satt i bilen så bestämde jag mig för att något inte stämde. Zayn gick aldrig så länge utan att titta på sin telefon, något måste vara på tok. ”Can you drop me off at this adress?” frågade jag och visade upp adressen på min mobil. ”Why? I thought you wanted to go home..” sa Liam fundersamt och gav mig en mistänkt blick.
”Can you or can you not?” frågade jag igen, mer irriterad än tidigare. Liam ryckte hopplöst på axlarna och nickade sedan.
”Okay”.
”Wait, I know this place... Samantha you´re not allowed to see Zayn!” sa Liam upprört när han kört in i det något mer dystra området. ”I don´t care” fräste jag argt och knäppte min jacka, redo för att gå ut i kylan. ”Nope I won´t, I´ll drive you back home again” suckade han grinigt och var på väg att vända bilen. ”Drive me to his apartment or i´ll walk” hotade jag och tog tag i dörrhandtaget på bilen. ”Okay Okay, you can´t walk so i´ll drive you. But god Samantha I don´t like it..”. Jag log triumfierande och kunde inte hjälpa ett litet skratt som lämnade mina läppar. ”what are you laughing at?” frågade Liam förvånat men trummade lätt på ratten med sina fingrar. ”You´re quite funny. I mean you act all tough and then you change your mind because you don´t want me getting..cold?” flinade jag och höjde på ögonbrynen. ”What can I say? I care about you and I don´t want you to get sick because of me” erkände han och vände på huvudet för att ge mig ett smalt leende. Det kändes bra att inte vara ovänner, trots att jag fortfarande var extremt sur över det han gjort mot både mig och Zayn. ”You know Samantha, I´m sorry about last time” sa han plötsligt och drog en hand igenom sitt hår.
”I know you´re sorry, wait here it is drop me off here”. Liam stannade bilen vid trottoaren och lät motorn vila. ”Call me if you need a ride home, okay? And please Samantha be careful” uppmanade han och gav mig en sista vinkning innan han körde iväg. Jag drog upp luvan på min jacka och skyndade mig sedan bort till lägenheterna. Porten som egentligen brukade vara låst stod öppen och jag klev förvånat in i byggnaden. En konstig och avsmakande lukt spred sig runt mig och jag rynkade äcklat på näsan. Med snabba och förväntansfulla steg tog jag mig upp för den första trappan och gick bort till Zayn och Niall´s lägenhet. Jag var på väg att knacka när jag insåg att dörren inte var helt stängd. Min fot knuffade lätt till dörren och jag klev in i den smala hallen.
”Hello?” ropade jag osäkert och hängde av mig min jacka. Lägenheten låg i ett dystert mörker och jag kände hur min puls steg allt mer och mer. När jag tittade in i vardagsrummet så var jag tvungen att anstränga ögonen för att kunna se något över huvudtaget. En ihopsjunken figur satt i soffan med huvudet vilandes i sina händer. Cigaretter och ölburkar låg slängda bredvid honom och jag tog försiktigt ett steg närmare. ”Zayn?”. Han tittade upp på mig med sorgsna ögon och flera sår i ansiktet.
”Oh Samantha”
Förlåt för den sega uppdateringen, men som jag tidigare sagt har jag haft en jobbig vecka. Har varit sjuk och haft fullt upp med redovisningar och prov. Buuuuut i´m back ^^
I nästa kapitel får ni vara beredda på dirt och en helt förskräckt Emilia... O.o
25 kommentarer till nästa ;) x
He´s Back ~ Chapter 29
Små fjäderlätta pussar placerades ut över min hud och jag vaknade sakta till liv. ”Goodmorning beautiful” viskade Zayn hest. Hans morgonröst var det sexigaste jag någonsin hört och gåshud spred sig snabbt över min hud.
”Morning” mumlade jag sömndrucket och lade mig på mage med huvudet begravt i kudden. ”Did you sleep well?” frågade han mjukt och lade en hand på min svank. Jag rös lätt men försökte att inte visa hur påverkad jag blev, i stället nickade jag. Hans hand drog upp tyget på min t-shirt och jag gjorde mitt bästa för att inte rodna. Zayn låg på sidan bredvid mig och började rita små mönster över min hud med sina fingrar. ”You´re really beautiful when you´re sleeping” sa han och lät sitt välkända leende sprida sig på hans gudomliga läppar.
”Oh so you´re watching me while i´m sleeping? That´s not creepy at all you know..” skrattade jag och vände mig om. Han gjorde en lätt grimas innan han lutade sig ner och lät sina läppar fånga upp mina i en mjuk kyss. Jag slöt ögonen och lade försiktigt upp armarna om hans nacke. Det var dom här stunderna som jag uppskattade mest, när jag var alldeles ensam med Zayn. Han lutade sig ännu längre ner och fördjupade kyssen. Hans händer letade sig ännu en gång upp innanför min tröja och jag drog skakigt efter andan ju högre upp dom kom. ”Relax baby” viskade han mot mina läppar och smekte ödmjukt mina bröst. Jag njöt av känslan och lät ett oförberett stön lämna mina läppar. Zayn flinade i kyssen och backade försiktigt undan, innan han gnuggade sin näsa mot min och suckade. ”I´d like to stay here forever, but I think we need to go home”. Jag nickade besviket och tog tag i hans handled för att kunna dra bort hans händer. Han putade barnsligt med underläppen och jag kunde inte hjälpa att skratta åt hans söta beteende. Jag rullade bort ifrån hans kroppsvärme och satte mig upp i sängen. ”I think I can cover these with foundation” mumlade jag fundersamt och tittade på blåmärkena som färgade mina armar och ben. ”I hope so, or else your mum will kill me.” Jag vände mig om mot Zayn och himlade lätt med ögonen. ”You´re so dramatic” skrattade jag innan jag ställde mig upp och gick fram emot min skolväska. Lyckligtvis nog hade jag alltid min sminkväska i skolväskan, vilket i detta fall var det enda jag hade med mig hit. Jag tog upp foundation tuben och började skapa ett mästervärk.
Några minuter senare klev jag ut till köket, där Zayn satt, och visade upp mina armar. ”Wow, I can´t see them” sa han chockat och inspekterade mina armar. ”The magic of foundation” förklarade jag stolt och visade sedan väskan som jag packat. ”When shall we leave?” frågade jag och slog mig ner framför honom. ”I was waiting for you, so let´s go” skrockade han och ställde sig upp ifrån bordet. ”you couldn´t have said that before I sat down? Now I have to stand again” muttrade jag grinigt men samtidigt med en ton av skämt i rösten. Han räckte snabbt ut tungan och gick sedan ut i hallen. Jag följde trött efter och drog på mig vinterjackan som hängde på väggen innan jag klev ut i kylan. Zayn låste dörren bakom oss och tog sedan tag i min hand. ”What are we gonna do when we get back?” frågade han, konstigt nog med oro i rösten. ”What do you mean?” undrade jag samtidigt som vi gick bort till bilen. Zayn ryckte på axlarna och höll upp bildörren åt mig så att jag kunde sätta mig. ”I just..” mumlade han innan han smällde igen dörren och joggade runt till förarsätet. ”I just hope it will be the same as before, I mean I understand that you´re gonna tell your friends about what has happened the past days, but we´ll stay the same. Right?” frågade han och lade en hand på mitt lår. Jag log mot honom och strök försiktigt min tumme över hans slitna hand. ”Of course we´ll stay the same, I love you Zayn”. Ett lättat leende letade sig upp på hans läppar,”And I love you”.
”So what did you tell my mum? I don´t think it´ll be a good idea to tell her two different stories..” skrattade jag när vi närmade oss mitt hus. ”I told her that you stayed with me for a few days, So just tell her that I took you on a small vacation or something” sa Zayn med ett lekfullt leende och trummade lätt på ratten. ”Yeah, such a lovely vacation” skrattade jag återigen och himlade med ögonen. Zayn svarade inte på min mening, då jag antog att det dåliga samvetet hade tagit över honom.
”I´ll follow you to your door” log Zayn mjukt och klev ur bilen. Jag nickade tacksamt och tog min skolväska över axeln innan jag följde efter honom ut i snön. Vi gick hand i hand upp för stenplattorna och jag försökte att göra mig mentalt redo för att ljuga min mamma rätt upp i ansiktet.
Dörren öppnades med en hög smäll och både min och Zayn´s blick drogs mot min mamma. Hon var illröd i ansiktet och det var nästan så att jag såg rök stiga ifrån hennes huvud. ”Mum? Are you okay?” frågade jag skrämt när hon kom allt närmare. ”No i´m not fucking okay” röt hon förbannat och jag höjde förvånat på ögonbrynen. Hon svor aldrig. Innan någon av oss hann reagera hade hon gripit tag i min arm och dragit mig ifrån Zayn. Jag grimaserade lätt av smärtan som uppstod när hon pressade sina fingrar mot mina ömma blåmärken. ”Don´t you dare come near my daughter again, you fucking asshole!” fräste min mamma argt mot Zayn, som förvånat tog ett steg bakåt av hennes utfall. ”Mum, what´s wrong with you?” frågade jag oroligt och försökte att få henne att släppa min arm. Hon ryckte tag i mig igen och jag kunde inte hindra snyftningen som lämnade min kropp när smärtan blev för stark. Hon var på väg att prata igen när hon insåg att jag hade ont. I både skräck och ilska släppte hon min arm och lyckades samtidigt dra med sig en del av sminket jag kletat ut över min arm. ”What the..?” viskade hon hest och drog försiktigt tummen över en större del av min hud. De blå-lila-gröna-gula märkena syntes allt tydligare och hon svalde med en ilsken blick. ”If I see you near Samantha again, I will personally seperate your head from your body!” skrek hon och gestikulerade vilt med armarna. ”Mum calm down, what are you talking about?” frågade jag och försökte att behålla mitt lugna humör, men tro mig när jag säger att det inte var lätt då jag hade en galen kvinna vid sidan av mig. ”Liam told me, Liam told me everything Samantha. You almost got raped and still you stay with this..this monster! He could have caused your death for christ sake!” Liam? Min Liam? Jag såg Zayn knyta sina händer till knytnävar vid sina sidor. Han gav mig en lätt nickning innan han vände sig om och gick, lämnade mig i min galna mammas famn. Så fort hans bil lämnat vår gata kastade sig mamma om halsen på mig och tårar började genast rinna ifrån hennes ögon. ”I´m so glad he told me, how could you keep this from me Sam” tjöt hon hysteriskt och för en kort sekund kändes det som om hon var ute efter att kväva mig. ”Mum calm down, I didn´t get raped. Okay?” suckade jag och försökte att ta mig ur hennes famn. ”I promise you Samantha, if I see you with him again you´ll get grounded for four months and I´m serious” sa hon hest medan vi gjorde vår väg in mot huset. Hon hade verkligen problem med sitt humör. Egentligen ville jag skrika på henne, ringa upp Zayn och be honom hämta mig. Men jag visste innerst inne att det inte skulle göra saken bättre.
Ytterdörren gled upp ännu en gång och Liam syntes i dörröppningen. Mitt inre kokade, varför var han tvungen att säga till min mamma? Mamma släppte min kropp när vi kom in i hallen och stängde dörren efter oss. ”Go upstairs with Liam, I´ll cook us some lunch” suckade hon sedan, precis som om det som hade hänt inte existerade längre. Jag stampade ilsket upp på mitt rum och försökte att behärska mig själv när jag kände Liam´s närvaro bakom mig. I samma sekund som vi klev in i mitt rum stängde han dörren bakom oss och vände sig sedan mot mig. ”I had no choice Samantha, your mum asked if I knew where you were and I told her.. well I told her the truth” suckade han och satte sig ner på kanten av min säng. Jag drog frustrerat en hand igenom mitt hår och stirrade tyst ut igenom mitt fönster. ”Samy?” frågade Liam oroligt och jag kände hans brinnande blick i min rygg. Jag hade ingen lust att prata med honom, det fanns ingenting som gjorde att jag ville prata med honom. Om min mamma skulle få reda på sanningen så var det från mig, och inte ifrån en av mina vänner. ”So you´re going to ignore me?” fnös Liam bittert och kliade sig på sin nästan osynliga skäggstubb.
"Come on Samantha, I did the right thing and you know it. Who knew what Zayn were doing back in that lake house. He´s not good for you, he´s dangero-” Jag avbröt honom och vände mig snabbt om. ”No Liam! That´s where you´re fucking wrong! He may be a bit dangerous, but not for me. And how would you know if he´s bad for me or not!..” Liam öppnade munnen för att börja prata men jag skakade argt på huvudet. ”I don´t wanna hear it, Liam you did the wrong thing. If someone should´ve told my mum the truth than that would be me, not you. I love him Liam, okay? I love him so fucking much and thanks to you I´m not allowed to see him. But believe me when I say that I will keep seeing him. Even if that means I have to leave my mum, so thanks a fucking lot!” röt jag och försökte att få ner min puls igen.
”Sama-”
”Get out of my house” muttrade jag i stället och pekade på dörren. Han höjde förvånat på ögonbrynen. ”Get the fuck out of my house, I don´t want you here” tjöt jag högre och kände hur all ilska förvandlades till gråt. Liam såg att jag var på gränsen till att brista och ställde sig upp ifrån min säng. Utan så mycket som ett till ord lämnade han mig ensam på mitt rum. Så fort dörren stängdes bakom honom kastade jag mig ner på sängen och lät tårarna forsa ner i min vita kudde.
Oh my god... Jag är lite sur på Liam.. Trots att jag vet att han gjorde det för att vara snäll, men ändå..
Vad tycker ni? x
Kan ni få ihop 25 kommentarer igen? ;) xx
(Ps, den här veckan blir den jobbigaste veckan på länge, då jag har flera redovisningar,prov och annat bajs. Det kommer antagligen inte komma upp ett kapitel förrän på Torsdag/Fredag kväll, och jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det men jag har inte tid. Det finns så mycket jag måste hinna med, och sorligt nog hamnar novellen i efterkälke. Meeeen, under sportlovet så hoppas jag på att kunna skriva klart novellen, och då kommer uppdateringen återgå till sitt vanliga jag)