MARIONS PERSPEKTIV:

”Varför sa du inte något?!” utbrast jag i telefonen medan Luke suckade i andra sidan luren.

”Så du menar att om jag sagt till dig att vissa av konserterna var av One Direction och resten av Pitbull, så hade du åkt med?”

”Det är väl klart?” fnös jag skämtsamt och hörde honom skratta svagt.

”Jahopp, men då syns vi I morgon? Vi möts vid busshållplatsen klockan halv 7 så tar vi taxi tillsammans till flygplatsen då? Planet går runt 8.” frågade han lite gladare.

”Sure! Vi hörs, puss på dig” suckade jag och la på. Jag tittade igenom sista delen på pappret igen och satte händerna framför ansiktet.

”Vi hoppas att du kommer trivas och får en bra tid!

// Pitbull & One Direction”

”fanfanfanfanfan” upprepade jag medan jag la undan pappret, lika bra att försöka göra det bästa av situationen. Jag och Hailey, min brors flickvän, hade kommit rätt nära varandra och var goda vänner. Trots att hon var 2 år äldre än mig så kändes det som om vi var jämn gamla.

Något av det bästa med att han var tillsammans med Hailey var att jag fick mina naglar fixade gratis, eftersom hon höll på med manikyr och grejer.

To: Haileeeyy<3

Mina naglar behöver hjälp.. kan dom komma över?? ;)) x”

From: Haileeeyy<3

Dina naglar är så välkomna så, du kan väl hänga med du med?? ;)) x”

jag skrattade och gick ut i hallen. Mobilen åkte ner i jeansfickan medan jag tog på mig mina jeffrey campbell skor och lämnade huset. Pappa var på sin andra dejt med någon kvinna, jag har ingen aning om vem hon är, men hon gör pappa lycklig, och då tycker jag också om henne.

Han har sagt att han ska ta med mig på restaurang med henne någon dag så vi får lära känna varandra.

Jag öppnade dörren till Haileys hus och klev in.

”Hej! Vad kul att du kunde följa med dina naglar över!” skämtade hon och gav mig en kram.

”Allting för dom vettu” flinade jag och gick efter henne in i köket. Hon hade redan plockat fram massvis med saker som jag inte ens visste namnet på.

”Så.. hur går det med killarna och allt?” frågade hon medan hon började ta bort resterna från mitt gamla nagellack. Hailey var en av dom få som visste om hela historien med killarna.

”Hade ju kunnat vara bättre..” suckade jag ”men nu ska jag ju tydligen vara bakgrundsdansare för dom och Pitbull” hon tittade chockat upp på mig, så jag fick dra hela ”uttagnings” saken igen. Först hade jag ju varit överlycklig, sen så ångrade jag mer än något annat att jag följde med och deltog.

"Men ska de uppträda samtidigt? jag menar, ska någon av dom vara förband för den andra?" frågade hon och gjorde en rolig grimars. jag skakade lätt på huvudet.

”Nope, men en del av konserterna är för One Direction, andra är för Pitbull. Så vi kommer åka omkring med One direction medan Pitbull dyker upp på platserna där han ska uppträda när det är dags” log jag.

”Men du, upp med hakan! Se det som en chans för dig att få mer dansjobb!Du behöver ju inte prata eller vara nära dom, right?” sa hon uppmuntrande och log mot mig.

”Tack Hailey!” skrattade jag och kramade om henne innan jag lämnade huset. Hailey var duktig på att få en att tänka om och se från andra perspektiv.

Jag inspekterade naglarna och log stort för mig själv. Två rosa naglar, resten var vita med rosor och diamanter på.

~~ITSALIINEHERE~~

Jag stoppade in sista biten av mackan i munnen och började gå upp mot mitt rum. Jag drog fram min rosa resväska och la upp den på sängen. Plagg efter plagg åkte ner i väskan tillsammans med lite annat nödvändigt. Som smink, hår och kropp produkter och liknande.

Slutligen så satte jag mig på väskan och drog igen dragkedjan. Jahopp, då bär det av i morgon..

Jag kände en liten klump av nervositet som växte sig starkare i magen medan jag drog av mig kläderna. Jag la fram ett par mysbyxor och ett slapp linne på skrivbordet innan jag kröp ner i sängen med min nyköpta dagbok. Jag la mig på mage och fattade tag om pennan innan jag förde den mot den tomma sidan.

”Kära dagbok..

det är väl oftast så man börjar?

Hur som helst, får ta och berätta lite om mig själv nu då när jag ska försöka skriva i dagboken regelbundet.

Jag heter Marion Smith och är en 17 årig dansare, fyller 18 den 25 september (woop woop).

Min mamma gick bort när jag var 8 år, sedan dess har jag bott i London med min pappa och bror.

Jag träffade på fem killar i min skola,Harry,Louis,Liam,Niall och Zayn, som efter ett tag blev som mina bröder.

De hjälpte mig igenom stunderna när jag var som svagast, och fick mig alltid att le eller skratta. För sent upptäckte jag att mina känslor för Harry växte sig starkare..

De sökte till x-factor, gick vidare och kom 3:a.

Jag är stolt över dom, trots det dom gjorde..

Vid vecka sex så slutade dom plötsligt svara på mina samtal och sms. Först så trodde jag bara att dom inte hade tid, men det visade ju sig att jag hade fel..

Jag har inte hört ett knyst från dom på ett år, vilket känns rätt tomt..

I går fick jag meddelandet om att jag kommit med som dansare i en turné som kommer åka runt i Europa under september, och självklart så är en del av konserterna för One Direction. Resten är för Pitbull.

Nu ska jag inte deppa mer, utan ska försöka sova.

Känner jag mitt liv rätt kommer det bli en låååång dag i morgon..

Godnatt! Xx”

jag reste mig från sängen och la ner dagboken i väskan innan jag återigen kröp ner under mitt varma täcke.

~~

”håll käften!” fräste jag och smällde till den chockrosa väckarklockan. Den gav ifrån sig ett litet ljud innan den blev tyst. Jag nickade belåtet och klev upp ur sängen. Jag skulle möta Luke och Jai om en halvtimma, så jag behövde inte stressa så mycket. Jag hoppade i mina mysbyxor och drog på mig linnet innan jag gick fram till spegeln. Vi skulle bara sitta på ett flygplan hela dagen, så då brydde jag mig inte om att sminka mig. Mitt hår fick sitta i en slarvig tofs innan jag drog med min resväskan ner till hallen.

”Min fina flicka” suckade pappa och gick fram emot mig. ”lova att ta väl hand om dig?” mumlade han mot mitt hår. Jag nickade och kramade om honom tillbaka.

”Jag lovar, om du lovar att jag får träffa din tjej när jag kommer hem igen?” flinade jag och drog på mig min jeansjacka. Jag tog fram mina converse -dom ända skorna jag hade som inte bestod av klack eller platå- och knöt på mig dom. "Du får ringa hem Josh" log jag och gav pappa en sista kyss på kinden innan jag skyndade mig ut mot Luke och Jai.

”Där kommer ju min tjej!” skrattade Luke och la armen om mig i en snabb kram.

”Heeej, jag kommer dö” skrattade jag och kramade om Jai lika snabbt. Vi vinkade till oss en taxi och stod strax utanför flygplatsen.

”redo?” flinade Jai och tog armkrok med mig, likaså Luke.

”Nix” skrattade jag innan vi gick in. Lite längre bort stod ett gäng med ungdomar tillsammans med någon som jag mycket väl kände igen. Paul. Luke la märke till att jag saktade ner farten och gav mig en enkel knuff i ryggen.

”Kom ihåg, det här är din chans att glänsa. Visa dom att du inte bryr dig om dom, okej? Låtsas att du inte känner dom” viskade Luke nerböjt mot mig. Jag nickade och försökte övertyga mig själv om att killarna inte skulle märka att jag var här. Jag skulle vara en vanlig dansare, punkt slut.

”är alla här?” frågade en annan vakt och började sedan räkna in oss en och en.

Killarna skulle sorligt nog sitta på samma platser som oss.. Pitbull däremot åkte till platserna på eget vis och dök bara uppe dom gångerna han skulle vara på scen.

”Har Marion,Luke och Jai kommit?” hojtade Paul och tittade ner på sitt papper. Vi räckte upp händerna och nickade medan Paul log mot oss och bockade i något på sitt papper.

Flera vakter började gå mot vår gate, så vi hängde på och försökte smälta in.

Jag gick någon meter bakom Luke när vi gick inne i flygplanet. Han nickade in mot ett par säten och satte sig längst in. Precis när han svängde in mot sätet så mötte jag ingen mindre än Louis blick. Hans ögon borrade sig djupt in i mina och hans mun formades till ett litet ”o” .

Jag vek snabbt undan blicken och bokstavligt talat hoppade in bredvid Luke.

”Vad är det med dig?” flinade han och nöp mig lätt i kinden. Jag slog bort hans hand och stirrade in i sätet framför mig. Tårarna envisades med att tränga fram gång på gång, men efter ett par djupa andetag så lugnade jag ner mig. Jag kände ingen av dom, de var bara fem killar som var med i ett band. Herregud, de känner säkert inte ens igen mig! Jag tittade sedan upp mot Lukes oroliga ansikte och tvingade fram ett leende. Han skakade bara lätt på huvudet och la ena armen om mina axlar. När planet var uppe i luften knäppte alla loss sina bälten, jag stoppade in hörlurarna i öronen och satte på Grease på spotify. Att det var möjligt att älska en film så mycket? Helt underbar! Jag lutade mig mot Luke och somnade till John Travoltas röst.

LOUIS PERSPEKTIV:

Jag lutade mig bakåt i sätet och tittade på alla dansare som satte sig tillrätta vid olika platser. Jag vet inte riktigt hur Pitbull tog sig till platserna, men det var inte mitt problem.

En mörkhårig rätt muskulös kille nickade bak mot någon och hoppade in i sätet några platser framför mig. Just som jag tänkte vända bort blicken så träffas jag av ett par grön blåa, allt för bekanta ögon. Marion. Min blick drunknade i hennes och min haka åkte ner en bit. Fan vad jag har saknat henne. Jag tänkte precis le och gå emot henne när hon vek undan blicken och kastade sig in bredvid killen. Vad hade jag tänkt med? Att hon skulle krama om mig och glömma bort att vi ignorerade henne? Att vi inte tagit upp kontakten på ett år? Att Harry kysst henne och sen stuckit? Harry och Niall kom skrattandes genom gången i flygplanet och slog sig ner på sätena bredvid mig innan planet lyfte. Liam och Zayn kom också gåendes djupt försjunkna i sina egna tankar innan de slog sig ner på de två platserna höger om mig.

Liam tittade upp och jag passade på att ge honom en ”Vi-måste-prata” blick. Han nickade diskret och satte sig till rätta. Jag satte själv på ”grease” på ipaden och försökte somna till filmen. Tankarna gick omkull uppe i huvudet tills allt plötsligt stod still. Jag blundade och lät drömmarna sakta men säkert ta över mitt sinne.

~~

”Woah!” utbrast en kille i gruppen när vi klev ur bilarna framför vårt första hotell. Om jag inte hade varit med i ett band hade jag nog reagerat lika dant, men man hade vant sig vid lyx. Rätt tråkigt om ni frågar mig. Jag såg Marion och den där killen en bit framför oss och saktade därför ner en bit. Om Harry skulle få reda på att hon var en av dansarna skulle han flippa ur..

Liam fattade vinken och gick bredvid mig, eftersom vi båda gick rätt segt så hängde de andra killarna på.

”Okey, Liam,Niall och Zayn får egna rum som vanligt. Harry och Lou, ni delar” förklarade Paul och gav oss nycklar till rummen. Dansarna hade redan fått nycklarna till sina rum och försvunnit upp längs korridorerna..

Nu börjar den här novellen komma igång lite, har varit lite segt i början ^^

Hoppas ni gillar det här kapitlet ! ;)

Vad sägs som 2 komentarer till nästa del? :)

//Emilia xoxox

Ett år senare..

Marions perspektiv: 

Trots att det snart var slutet på augusti var det fortfarande varmt vissa dagar, men inte idag.

Regnet öste bokstavligen ner och vinden gjorde det inte mycket bättre. Med snabba steg skyndade jag mig från busshållplatsen och bort mot lokalen. Jag stoppade in nycklarna i låset och vred om innan jag drog upp dörren och klev in. För en främmande person så skulle den här lokalen inte vara något speciellt på något sätt. Men för mig var det hemma, doften,väggarna allt som har och göra med den här lokalen är mitt hem.

Jag klängde av mig min hoodie och rätade till min sport-BH innan jag vek upp mysbyxorna till knävecken. Musiken sparkade igång och ”Without you” med David Guetta ljöd i lokalen.

Jag stretchade i ungefär 20 minuter innan jag satte på ”Dance again” och lät musiken ta över min kropp.

~jagskrivernågothär~

jag stängde av musiken och fixade till kläderna igen innan jag började gå mot dörren, det var först då jag insåg att jag haft publik. En blond figur stod lutandes mot dörren och log mot mig.

Jag log osäkert tillbaka och öppnade dörren.

”Du är sjukt bra, vet du det?” påpekade hon och nickade bak mot platsen där jag nyss stod.

”Uhm.. tack.. tror jag” svarade jag och började gå mot busshållplatsen.

”Mitt namn är Hanna Sundström föresten” skrattade hon och sträckte fram sin hand.

”Marion Smith, jag antar att du inte kommer härifrån?” log jag och inspekterade henne smått i smyg. Hennes blonda hår nådde nästan svanken när hon gick, hon var något längre än mig också.

”Nix, jag har bott i Sverige hela mitt liv, men flyttade hit för tre dagar sen, så det är lite nytt för mig” flinade hon och drog in händerna i sina jeans. Hon hade snygg stil, det kunde jag inte neka. Ett par slitna jeans, en grå tröja och en röd/rosa skjorta över det.

”Har du alltid bott här?” frågade hon glatt.

”Nej, jag bodde i Oxford förut, eller, för 9 år sedan” flinade jag , och hoppades på att hon inte skulle fråga vidare, vilket hon gjorde. Jag tog ett djupt andetag och började berätta allt från när mamma lämnade oss tills att vi flyttade hit. När jag var klar blinkade jag bort tårarna som börjat bildas i mina ögon och tittade upp mot Hanna. Hon gick med halvt öppen mun och tom blick.

”Vilket datum störtade planet?” stammade hon fram, fortfarande med lika tom blick.

”26 september” Svarade jag frågande. Hon stannade upp och drog snabbt händerna under ögonen. Grät hon? När hon såg min blick så log hon svagt och kom sedan upp bredvid mig.

”Min bror var med på det planet” sa hon nervöst och drog gång på gång händerna under ögonen. Jag vände mig mot henne med utsträckta armar och kramade om henne samtidigt som mina tårar började byggas upp igen. Hon skakade lätt när vi stod där och grät ut i varandras armar mitt i en park, det såg antagligen konstigt ut, men det var något jag behövt göra sen mamma försvann ur mitt liv.

Någon som varit med om exakt samma sak och som kände samma smärta som en själv.

Jag,Josh och pappa har pratat mycket om det här, vi delar smärtan och kämpar sida vid sida, men någon i min egen ålder var något helt annat.

Vi började gå mot busshållplatsen i lagom tid för att se sista bussen försvinna ur vårt sikte. Jag slängde ur mig ett ”fan” och tog upp min mobil.

HANNAS PERSPEKTIV

Vi klev in i busskuren och ställde oss tätt för att inte frysa. Jag såg hur hon tog upp mobilen och drog tummen över skärmen några gånger. Hennes kinder var fortfarande smått våta efter alla tårar, lika så mina.

”Josh? Kan du hämta upp oss?” hon blev tyst i några sekunder innan hon suckade högt, ”Varför? Jo för att vi vill plåga dig” sa hon med ironi i rösten. Jag flinade svagt, men kände ett sting i magen när jag förstod att det var hennes bror hon pratade med. Hon mumlade något i stil med ”Tack” innan hon la ner mobilen igen.

”Han är här om fem minuter” log hon och gömde händerna innanför sin hoodie.

”Vart ska han släppa av dig?” jag sa adressen till henne och såg sedan en snygg bil svänga in vid busshållplatsen. Marion drog med mig till bilen och öppnade sedan dörren åt mig. Själv hoppade hon in i framsätet och kramade om sin, vad jag antog var, bror.

”Tack” flinade hon och klappade honom lätt på benet.

”Så min fina dam, vart ska jag släppa av dig?” frågade han glatt och fann min blick genom backspegeln. Jag sa återigen adressen och försökte få bort den lilla rodnaden som visades på mina kinder.

~~

”Tack för skjutsen!” ropade jag och stängde bildörren efter mig. Marion vinkade glatt innan bilen försvann ur sikte. Vi hade bytt nummer och bestämt för att ta en fika på stan någon dag . Mamma slängde upp dörren och drog in mig i hallen.

”Vart har du varit?!” fräste hon och stirrade in i mina ögon.

”ute och gått, precis som jag sa till dig. Men med tanke på att du jämt är stupfull så är det inte så konstigt att du inte kommer ihåg!” fräste jag tillbaka. Jag såg hennes hand komma farandes och knep ihop ögonen, som om det nu skulle dämpa smärtan.

Hon gick med bestämda steg in i köket igen och försvann in i sin egna värld.

Jag tog sammanbitet av mig skorna och gick upp mot mitt rum. När jag vält stängt dörren så visste jag inte om jag skulle vara överlycklig eller gråta. Mamma har varit såhär sen min pappa dog 5 år efter olyckan med min bror. Hon fixade det helt enkelt inte, och fann vägen ut ur all sorg genom alkohol.

Jag vred om nyckeln till rummet och drog av mig kläderna och satte på mig mina pyjamas shorts. Jag stannade upp när jag skulle dra pyjamas tröjan över huvudet och gick upp på knä i min säng. Niall´s vackra ansikte prydde väggen ovanför min säng och hans blåa ögon borrade sig in i mina. En salt tår rann ner för min kind i följd av flera till. Hade jag inte haft Niall hade jag inte varit här idag. Han har hjälpt mig igenom alla svåra stunder jag haft, bara funnits där för mig och lyssnat. Även om det bara var igenom bilder eller videoklipp så är han min hjälte.

Jag blev ett fan av One Direction för något år sedan. Jag hade suttit hemma vid datorn och surfat runt på internett när en video på One direction visades. När jag första gången såg han i musikvideon till ”What makes you beautiful” så föll jag pladask. Efter det så sökte jag upp varenda video och bild jag kunde komma åt på honom och killarna. Jag kan ju inte direkt säga att de andra killarna inte var något speciellt, men Niall hade det där lilla extra.

När min syn blev för suddig för att jag skulle kunna se hans vackra ansikte så lät jag mina läppar lätt placeras mot hans på planschen innan jag backade undan.

”Godnatt, jag älskar dig” mumlade jag och la mig sedan tillrätta i sängen.

MARIONS PERSPEKTIV:

När jag kom innanför dörren så rusade jag direkt till högen med post som låg på köksbordet.

Jag och mitt dansgäng var med i en uttagning för en turné som skulle hållas under hela september. Vi väntade alla lika spänt på att vårt brev skulle komma. Idag var sista dagen man hade chansen att komma med, så om mitt brev inte låg i den här högen var det kört för mig.

Luke och Jai var de ända som kommit med än så länge. Jag lästa snabbt igenom texten på alla brev innan min blick fastnade på ett brunt brev med mitt namn på. Jag tog upp brevet och med två lätt skakande händer så öppnade jag.

”Till Marion Smith”

”Vi har glädjen att meddela dig att du kommit med som dansare inför turnén som kommer att ske 1-30 september.

Vi står för dans tillbehör samt boende...”

Jag läste ivrigt vidare och log större och större tills jag kom till sista meningen i brevet. Jag öppnade munnen halvt och kände en klump i magen som bara växte sig starkare.

Helvete.. 

Vad är det som är ett helvete? Det får ni reda på i nästa kapitel! ;)

Ni ska veta hur glad ni gör mig när ni komenterar och läser ^^

4 komentarer till nästa? :))

//Emilia xox

Marions perspektiv. 6 veckor senare

jag tittade ännu en gång på telefonen i hopp om att se ett meddelande visas, men det var tomt. Efter att ha väntat i ytterligare en halvtimma utan framgång slängde jag äcklat bort den halvt uppätna mackan. Varför svarar han inte?! Det dröjde max en kvart innan han svarade, och nu har det snart gått en vecka..

”Kom igen, du har knappt ätit något på två dar!” utbrast Josh när han såg min slängda macka i diskhon. Jag skakade bara lätt på huvudet och gick upp på mitt rum. Min mage skrek av hunger, men smärtan i mitt bröst var större, och det slutade med ännu en dag utan riktig mat

Jag tog upp min macbook och gick in på youtube. Som vanligt letade jag upp killarnas video dagbok från x-factor och tittade in på det nyaste, vecka 6.

Bara av att höra killarnas röst fick mig att dra efter andan. Louis var lika omogen som vanligt, men fick mig ändå att skratta. Jag insåg inte hur mycket jag saknat resten av killarna också.

Efter ett tags surfande på internett så smällde jag igen datorn med en djup suck. Ville han inte prata med mig? Min mobil vibrerade till och jag tog hastigt upp den ur fickan.

Amaya, dansgruppens ”hövding” hade smsat mig om en träning i kväll i parken.

En snabb blick på klockan visade att jag skulle vara i parken om 40 minuter. Varför inte komma lite tidigare? Jag drog på mig ett par mörkgråa mysbyxor och en chockgrön magtröja till det.

Min dansgrup ”The Hip trust” var ett skönt gäng på fyra killar och fyra tjejer.

Jag,Jenna,Amaya,April,Luke,Jai,Beau och Zac. Vi var som en enda stor familj, dock var Amaya och Beau tillsammans, och var gruppens ”hövdingar” om man säger så. Luke var den som var mig närmst i gruppen. Inget kunde skilja oss åt. Inga förutom Luke,Jenna och Jai visste om att jag är kompis med killarna, eller var..

jag närmade mig parken när en svart skugga kom utspringandes från dungen.

”Babe!” utbrast April och sprang emot mig. Jag slets ur mina egna tankar och log stort mot henne.

”Vad händer i kväll?” frågade hon glatt och la armen om mina axlar.

De flesta i gruppen var mellan 18-20 år. Alltså var jag yngst, men det märktes knappt.

”Inget tror jag.. vadårå?” skrattade jag.

”Bra, för du ska med mig hem, hela gänget ska med plus Jennas syster Tilde” flinade hon och sprang de sista metrarna fram till platsen där gänget alltid samlades. Luke sprang emot mig med öppna armar och ett brett leende. Strax bakom honom kom Jai gåendes med ett retsamt leende på läpparna. Tro mig, känner du dom inte så ser du ingen skillnad på dom. Mer lika tvillingar får du leta efter. Jag kramade snabbt om dom innan vi slöt oss till gruppen.

Aya stod -som vanligt- i mitten och babblade på om något uppträdande vi skulle göra.

”Har ni fattat?” flinade Aya plötsligt och tittade runt på var och en.

”Vänta, fattar vi vad?” frågade jag efterblivet och fick en halvt irriterad blick av Aya. Jag log oskyldigt vilket fick hela gruppen att skratta åt mig.

”Det är en turné som går av stapeln om ett tag, de söker dansare och ska ha en audition om några dagar. Jag vill att vi alla anmäler oss så att vi får en chans här i livet” skrattade Aya och började plocka ihop alla saker.

Efter många frågor,svar och funderingar så insåg vi att det kunde vara ett bra sätt att visa upp oss och sprida vårat namn runt i trakten.

”Vi syns i kväll!” ropade jag och lämnade sedan gruppen efter ett svettigt danspass.

Jag hörde steg efter mig och vände mig om för att se Luke komma springandes mot mig.

”hej” sa han glatt och saktade in.

”hej?” skrattade jag och tittade upp på honom. Det negativa med att vara bästis till långa killar.

Luke och Jai hade nyss flyttat hemifrån och bodde i en lägenhet inte så långt ifrån mitt hus.

Jag tillbringade mesta dels av min tid där, annars låg jag på rummet och gick igenom alla minnen med killarna gång på gång.

”Du ska inte tänka på dom har vi ju sagt!” suckade Luke, jag tittade förvirrat upp mot honom och höjde ena ögonbrynet.

”Åh kom igen! Det är alltid lika dant! Du biter dig i läppen och får en bekymmers rynka mellan i pannan. Jag skrattade lätt åt honom och hävde mig sedan upp på hans rygg.

”Skynda dig nu hästen. Jag tror det börjar regna snart” skrek jag högt och manade på honom.

Han skakade skrattandes på huvudet och började små jogga längs trottoaren.

”Ska vi hämta upp dig vid 8?” flinade han och släppte ner mig på marken utanför mitt hus.

”Jag smsar dig” jag gav honom en lätt puss på kinden innan jag sprang in och vidare upp för trappan. Jag slängde en snabb blick på min iphone och gav ifrån mig en irriterad suck när skärmen lös upp tom.

To : Luuukeee

”Ledsen, tror jag stannar hemma i kväll. Krama Aya från mig. Puss”

Fron : Luuukeee

”Det är dom eller hur? Vet du, jag smsar Aya. Puss”

Jag slängde mobilen på sängen och begav mig sedan mot badrummet. Kläderna fick hamna i en hög på golvet innan jag klev in i duschen. Vattnet strålade varmt mot min kropp där jag stod djupt inne i mina egna tankar.

När jag var klar och benen var nyrakade så klev jag ur duschen och drog en handduk runt kroppen innan jag virade in håret i ännu en.

Jag tassade in rummet och la fram ett par ljusblåa matchande spets underkläder, ett par mysbyxor och ett linne.

Jag slängde bort handduken och drog snabbt på mig underkläderna. Mysbyxorna och linnet åkte också på innan jag tog fram min macbook.

Jag fick upp en hemsida där de skrev om Harry Styles och någon Caroline Flack. När jag läste att de dejtade fick jag en klump i magen, som vägrade att gå över. Hon var ju typ dubbelt så gammal som honom?! Betydde kyssen han gav mig någonting alls för honom? Hade han glömt mig? Hade resten av killarna också glömt mig? Betydde jag ingenting för dom?

Med alla dessa frågor -som tog kål på mig- i huvudet så gick jag ner mot köket.

pappa skulle inte komma hem förrän sent i natt så jag var tvungen att fixa middag/kvällsmat själv.

Äcklat tog jag fram en morot ur kylen och tog sedan upp en kniv. Jag skalade snabbt moroten innan jag inspekterade kniven. Jag la den slött mot handleden och rös till när bladet nuddade min tunna hud.

Jag skulle precis pröva att trycka lite hårdare när dörren flög upp. Luke kom in rusandes, och tack vare dropparna som rann längs hans ansikte antog jag att det börjat regna ute.

Hans leende utbyttes snabbt mot en orolig blick innan han gick med bestämda steg mot mig och ryckte bort kniven från min hand. Han tittade snabbt igenom mina handleder innan han stirrade in i min blick. Jag log så oskyldigt jag kunde, men han såg igenom det.

”Tänk inte ens tanken!” röt han och la ner kniven i vasken.

”sorry..” suckade jag och bet av en bit av moroten.

”Nu vågar jag ju inte lämna dig ensam igen.. jag tog med några filmer i alla fall” mumlade han och hämtade en påse från hallen. Jag log slött mot honom när han kom emot mig. Han svarade leendet och satte sedan på The Curse Of The Black Pearl . Jag gav ifrån mig ett litet glädje tjut innan jag plockade upp filten och satte mig till rätta i soffan medan Luke plockade upp en godispåse plus resten av filmerna. Han satte sig bredvid mig med en suck och la armen runt mig. Jag la en bit av filten över hans axlar och fick ett tacksamt leende tillbaka.

Om det var någon som fick mig på andra tankar var det Johnny Depp, eller Jack Sparrow som var min absoluta favorit.

När han kommer seglandes på sin lilla båt så spricker jag. Luke skrattar åt mig när jag börjar hyperventilera och nynna i takt med låten.

”Andas, han är bara påhittad” suckade Luke och flinade lätt åt mig. Jag vände snabbt på huvudet och stirrade in i hans ögon.

”Min..Man..Är..Inte..påhittad..” Fräste jag och gav honom ett litet, retfullt leende innan kriget var igång. Jag satt på hans mage och kittlade honom medan han vred sig av skratt.

”Okejokej!” pustade han ut när jag slutat.

Jag satte mig tillrätta igen med ett nöjt leende som prydde mina läppar.

”Du är sjuk..” flinade han och drog handen igenom sitt hår.

”Och det är därför du älskar mig” sa jag överlägset. Han knuffade mig lätt i sidan med en suck.

”Antagligen”

Kapitel 4 gott folk! ^^

lite halvt onödigt kapitel sådär mitt i allt, men snart kommer den igång på riktigt! tror det här bli en rätt bra novell ändå! ^^ ledsen för inget kapitel i går! skolan kom i vägen ;)

4 komentarer till nästa del? :D<3

//Emilia xoxo

HARRYS PERSPEKTIV:

Jag tog ett djupt andetag innan jag hoppade in i bilen tillsammans med Louis och mamma.

Niall,Zayn och Liam åkte i Liams bil med hans pappa. Vi skulle åka tillbaka till London för att tävla i ”The x-factor”. Om vi har tur, så stannar vi i 10 veckor och vinner allt. Jag hade grubblat över det här rätt länge, men bestämde mig för att det var det bästa.

mamma svängde in vid Marions parkeringsplats och knuffade lätt ut mig ur bilen. Jag tittade oroligt upp mot huset innan jag långsamt började gå upp mot dörren.

Louis gjorde tummen upp mot mig medan mamma log sitt gulliga leende.

Efter några djupa andetag lät jag knogarna slås mot dörren två gånger och hörde sedan hur någon gick i trapporna.

Dörren öppnades långsamt och en trött Carl visades i dörren. Han spärrade upp ögonen och log sedan mot mig.

”Hej Harry!” sa han glatt och försökte kväva en gäspning. Klockan var ju visserligen bara halv 6, men ändå.

”Jag tänkte bara säga hejdå till Marion, men jag antar att hon sover?” flinade jag och blev visad in i huset. Carl försvann upp för trapporna, ljudet av en dörr avslöjade att han gått in och väckt Marion. Efter några minuter hördes snabba steg i trappan och en figur kom snabbt emot mig. Hon kastade sig i min famn och knöt händerna bakom min rygg. Fjärilarna blev med andra ord sjövilda i magen, men jag försökte att inte visa det.

”jag kommer sakna dig” suckade hon mot mitt bröst. Jag strök henne sakta över håret och drog sedan en hand igenom det. Hon kisade upp mot mig och bet sig lätt i läppen.

”Det finns en sak jag måste göra innan jag åker..” babblade jag nervöst och tog ännu ett djupt andetag. Hon kikade upp på mig med en frågande blick och ett leende.

MARIONS PERSPEKTIV

Jag tittade upp mot honom och gav honom en frågande blick. Längre än så hann jag inte.

Hans blick flackade mellan mina ögon och mina läppar. Jag svalde ljudlöst och försökte att inte se så nervös ut, men jag misslyckades antagligen .

Han närmade sig med ansiktet, och sekunden senare slöt sig våra läppar till varandra. Det blev en lätt puss, innan vi båda drog oss tillbaka. Jag log stort mot honom och bet mig lätt i läppen.

Han tittade nöjt på mig innan han tog tag i mina händer.

”Jag kommer sakna dig” suckade han

”Vi fixar det här. I värsta fall är det bara 10 veckor tills vi syns igen” log jag och knuffade honom lätt mot dörren.

”Vi får smsa och ringa varandra hela tiden” mumlade han och kramade om mig en sista gång innan han backade ut på trappen. Han drog med mig ut vilket fick mina ben att knottra sig. Jag stod ju faktiskt bara i ett tunt linne och ett par pyjamas shorts. Han lutade sig närmare och lät snabbt sina läppar finna mina innan han gick bort mot bilen.

Han vinkade snabbt innan han öppnade dörren och hoppade in. Bilens bakdel försvann ur min syn och jag gick suckandes in i huset igen.

Jenna stod bakom mig med stora ögon och ett brett flin på läpparna.

”vadå?” utbrast jag och slog ut med armarna.

”HAN KYSSTE DIG!” skrek hon och hoppade på stället. Jag skrattade åt henne, men insåg sedan vad det var som hade hänt och började hyperventilera på stället där jag stod.

Harry hade ju faktiskt kysst mig, det betyder väl något eller?! Visserligen skulle jag kanske inte se honom på 10 veckor..

~~

Jag tog leendes upp mobilen och skickade ett ”lycka till! Jag hejar på er! Xx” till Hazzzaa. Några minuter senare fick jag ett ”Tack! Saknar dig xx” tillbaka. Jag log slött mot skärmen och tog ett bett på min smörgås.

Jenna hade nyss åkt hem och jag satt ensam hemma och åt frukost. Eller lunch med andra ord då klockan hade blivit halv 2.

Efter att ha pratat med pappa en stund hade jag fått pengar att shoppa för, något av det bästa med att bo i en hyfsat rik familj. Det sämsta med det var ju att min pappa knappt var hemma.

Jag gick upp mot rummet och rotade runt i min garderob efter något snyggt att ha på sig.

Sommaren började äntligen närma sig och det var hyfsat varmt ute.

Jag tog på mig en svart tub-BH och ett USA linne över med fransar. Till det fick det bli ett par jeansshorts och lite smycken.

Väl ute i hallen knöt jag på mig mina slitna vita converse och ett par solglasögon och lämnade huset. Det kändes kontsigt att gå i så platta skor då jag oftast går i klackar.

Jag pluggade in hörlurarna i öronen och började gå mot bussen.

~~

Jag lämnade Victoria´s secret och började gå mot närmaste Starbucks. När jag suttit mig ner med en latte så gick jag igenom vad jag köpt och var nöjd med dagen. Det var rätt komiskt att titta på folk som skyndade sig fram och tillbaka längs gatorna.

Min blick fastnade på en kvinna som lugnt lunkade fram mellan affärerna. Hennes orange lockiga hår flög i vinden och lyfte fram hennes is blåa ögon. hon påminde något enormt om min mamma. Ett klump av saknad spred sig i bröstet och jag fick hastigt dra efter andan för att inte börja gråta.

Chapter 3 gott folk! ^^

5 komentarer till nästa del? :)<3

 MARIONS PERSPEKTIV

”Så.. hur går det i skolan?” frågade Jenna när vi stod framför filmhyllan. Jag förstod precis vad hon menade, men passade på att driva lite med henne.

”Det går nog rätt bra, VG i de flesta ämnena, Kommer i tid till lektioner och så vidare” mumlade jag och höll fram ”Paranormal activity,” ”Grease” och ”Mean Girls”.

Hon stod med armarna i kors och med höjda ögonbryn mot mig, med blicken ”Du vet mycket väl vad jag menar”. Jag flinade åt henne och ryckte lätt på axlarna.

”Sådär faktiskt..” suckade jag efter många om och men, och försökte att inte se allt för intresserad ut av konversationen.

”Sådär..?” fortsatte Jenna trevande.

”Du vet Harry?, Mina känslor för honom vill liksom inte sluta växa.. det går inte en dag utan att fjärilarna i min mage blir sjövilda i hans närhet” mumlade jag snabbt och bestämde mig sedan för Grease och Mean Girls. Jenna skrattade lätt åt mig innan hon sken upp i ett brett leende.

”snäääälaaaa rara söööta Marion..” sa Hon och prutade med läpparna. Hon höll ”The Lion King” i ett fast grepp.

”sure” suckade jag och gick bort mot godisavdelningen.

Efter någon halvtimma var vi på väg hem med en påse mellan oss. Jag stönade och tog ett bättre grepp om påsen.

”snälla, inte här” muttrade Jenna på skoj. Jag blängde på henne, och fick samma blick tillbaka.

Två sekunder senare bröt vi ut i as garv och lät påsen stå själv på trottoaren. Jag höll ena handen för magen och lutade mig mot en tegelvägg medan Jenna stod och vek sig dubbel av skratt och försökte hitta min blick. Jag tittade mot henne och slängde ur mig ett ”vafan skrattar vi åt egentligen?”.

”jadu..” fnissade hon och försökte dämpa sitt andra skrattanfall. Jag skakade lätt på huvudet åt oss båda innan jag tog ett djupt andetag och greppade tag om påsen.

dom som såg oss nu skulle nog lätt kunna missta oss för ett par fulla ungdomar som inte hade något vett i skallen, men det var sådana vi var, flummiga.

JENNAS PERSPEKTIV

efter några skrattanfall och flummiga gångstilar var vi äntligen innanför dörren hemma hos Marion. Jag ställde skorna intill väggen och hängde av mig vårjackan innan jag gick efter Marion ut i köket. Hon tömde godispåsen vi köpt i en skål innan hon räckte över den till mig.

Själv tog hon vår chipspåse plus coca colan.

Jag ställde godisskålen på sängbordet innan jag utmattat slängde mig i hennes säng.

”Någon är tydligen trött” skrattade Marion när hon satte på ”Grease”. Jag fnös åt henne på skoj sträckte mig efter godisskålen. Hennes mobil vibrerade till och ett brett leende spred sig på hennes läppar.

”låt mig gissa.... Harry?” flinade jag. Hon räckte ut tungan åt mig och förde tummarna över skärmen snabbt innan hon låste iphonen och la sig till rätta i sängen.

”såå vad skrev han?”

”Han undrade bara vad jag gjorde och om jag hade kul” sa hon lätt och ryckte på axlarna. Jag knuffade henne lätt i sidan och vickade på ögonbrynen åt henne innan jag fäste blicken vid teven igen.

”jaag älskar den här scenen!” utbrast jag när Sandy har bytt stil och Danny får syn på henne.

”OH han är så sexig!” skrattade Marion och ställde sig upp i sängen. Jag hängde på och började härma filmen. Låten drog igång och både jag och Marion sjöng som idioter.

När Sandy och Danny lyfter med sin bil så la vi oss utmattade på sängen. Dörren öppnades till rummet och pappa tittade in.

”vad håller ni på med?” flinade han med ett höjt ögonbryn. Jag slängde en snabb blick på Marion, och fick en lika dan innan vi båda bröt ut i massor av fnissningar, som sedan övergick till skratt. Carl skakade lätt på huvudet innan han skrattandes lämnade rummet.

”nästa film?” frågade jag glatt. Marion nickade och satte sedan på Lejon kungen.

~~

”Ska du berätta för Harry?” gäspade jag och drog täcket tätare omkring mig.

”Nej! Är du galen?” utbrast Marion från sin del av sängen. ”dessutom så ska han iväg till x-factor med resten av killarna på måndag.

”Då vet du ju inte om han tycker om dig tillbaka?, ofta?! Vad coolt” flinade jag, trots att hon inte kunde se det.

”Jag vill inte veta om han tycker om mig eller inte.. det skulle bli så fel..” suckade hon.

”Tänk på saken, godnatt snygging”. Mumlade jag ner i kudden. ”Godnatt bejb” svarade hon trött innan tystnaden la sig i rummet.

Nu går det fort ;)  det var en tjej som undrade vem Jenna var, men eftersom hon inte kommer vara med så mycket mer än det här så orkade jag inte lägga ner tid på någon personbeskrivning. Men tjejen på bilden är lik henne i mina tankar, så då kanske ni får en uppfattning om hur hon ser ut :)

Hoppas ni gillar det här lika mycket som det förra :))                                                                                     så.. två komentarer till nästa kapitel? ;)<3

//Emilia xoxo

”Hejdå!” ropade jag och vinkade glatt åt henne när hon klev in i taxin. ” Jag ringer er när vi har landat. Älskar er!” ropade hon tillbaka innan hon stängde dörren. Jag tittade efter henne när bakluckan på taxin försvann ur min syn. Jag var 8 år sista gången jag såg henne..

Senare på kvällen så gick jag ner till köket för att ta något att äta. Pappa gick omkring med telefonen I högsta högg och väntade på att mamma skulle ringa.

En hög ringsignal ekade genom huset. Pappa tittade chockat på sin telefon innan han snabbt svarade. “Carl?”. jag följde hans samtal och tittade spänt på när jag såg pappas ansikte förvridas till en orolig grimas. “VA?!” utbrast han och stirrade tomt framför sig. Jag blev mer och mer orolig för varje sekund.

pappa viskade slutligen ett “mm” och lät mobilen falla till marken. “pappa?” frågade jag oroligt och gick fram emot honom. “Marion.. mamma kommer inte komma hem på ett väldigt,långt tag” suckade han och andades hackigt. När han insåg vad han just sagt bröt han ihop och började gråta hysteriskt. Jag förstod inte någonting, och gick istället fram för att krama om honom. Jag var näst intill tårar då pappa såg så förstörd ut. “hennes flygplan störtade..” snyftade han hackigt och skakade lätt på huvudet. Jag tog med ens in det han sa, men förstod inte riktigt. Mamma kunde ju inte vara död? Eller?

Vad fan var det som hade hänt?

Jag minns fortfarande varje dag det året.. vissa mer smärtfria än andra. Jag och pappa blev tajtare än tajtast då vi stöttade varandra igenom de svåraste tiderna.

Inte långt efter mammas död flyttade vi ifrån Oxford och bosatte oss I London.

Det har gått 9 år sedan mammas död, även om det känns som I går....

Vad tycker ni? 

Ni gör min dag om ni kommenterar, just so you know ;)

// Emilia xoxo

Marion Smith  är en glad tjej på 17 år. Hon är 1,66 cm lång och har kastanjebrunt hår som når en bit nedanför axlarna. Hennes ögon är stora och blåa med en gnutta grönt i tillsammans med ett par små smilgropar under munnen. Hon har rätt markerande ögonfransar och ögonbryn och fylliga läppar. Hon har normal kroppsbyggnad men tränar upp sin kropp dag för dag tack vare hennes passion för dans. Hon pratar med allt och alla och är långt ifrån blyg. Om det är en spänd eller knepig situation så får hon nästan alltid folk att börja prata och le igen.

Hon är en sprallig person och tycker inte om att sitta hemma och inte göra något, utan rör på sig nästan jämt. Hon är en snäll och omtänksam person som alltid tar sina vänner i första hand. Det är inte lätt att få henne arg, men om du lyckas så är hon inte rolig att ha och göra med...

Hanna Sundström är en glad och positiv sjutton årig tjej med världens sämsta humor. Hon skrattar åt precis allt och inget. Hon är 1,65 cm lång. Även om hon nästan alltid är glad, så är hon en känslig person.

Hon tar lätt åt sig om folk hon känner säger taskiga saker eller behandlar henne illa. Hennes största intresse är basket vilket hon kommit långt med. Hon är ibland ute och tävlar med sitt lag och är rätt stora i England. killarna har hjälpt henne igenom en stor del av sitt liv och hon är därför en "Directioner". Hon har långt blont hår som lyfter fram hennes gröna ögon. Hon har långa ögonfransar och rätt fylliga läppar.

Josh Smith är Marion´s bror på 21 år. Han har mörkt rufsigt hår som gärna står lite hej vilt. Han har snygg stil och har uttöjning i höger öra. Han har en tjej vid namn Hailey, hon är lång,blond och en riktig godbit. Josh finns alltid där för Marion och har varit som hennes halva sen olyckan inträffade..

Sådär, då var personbeskrivningen ute! vad tycker ni? ^^ Är själv lite taggad för i morgon :D Tror det här blir as bra! 

//Emilia xoxo