Jag drog den gråa tröjan över huvudet och suckade över min egna spegelbild. Mina svarta jeans hängde löst över min rumpa och min tröja satt tight vid min hals. Jag drog en hand igenom mitt fågelbo till hår och kletade på den lilla mängd mascara jag faktiskt fick lov att använda.  

Mitt liv hade förändrats totalt den natten Louis hade kommit hem, misshandlad och berusad. Eftersom han inte var äldre än 13 när det hände blev det genast kalabalik i huset. Mamma blev mer överbeskyddande än någonsin och bestämde att ingen av oss skulle få möjligheter att ha kul. Det var förmodligen inte så hon tänkte dock..

När jag var tolv hade jag och Louis levt med reglerna våra föräldrar kommit med i fyra år, då nästa olycka kände för att inträffa. Louis hade samma kväll haft ett raseriutbrott och bråkat med pappa, lämnat huset och var spårlöst borta. Den dagen, för fyra år sedan, var sista gången jag såg min bror. Polisen hade letat efter honom i några veckor innan man drog slutsatsen att han antingen flytt ifrån landet eller var död. Mina föräldrar hade  redan den dagen bestämt sig för att hålla koll på mig dygnet runt. De följde mig till bussen, litade på att Daniel hade koll på mig under bussresan, följde mig hem ifrån bussen och lät mig inte vara själv i en sekund. Som ni förstår var det inte alltid det roligaste att alltid vara uppvaktad på det sättet. Dan, som jag kallar honom, var den enda vän jag hade. Han fanns där för mig när Louis inte gjorde och kände mig mer än vad mina egna föräldrar gjorde.

 

"have a good day and call me when you're home, okey?" Påminde mamma och drog upp dragkedjan på min uppknäppta jacka så långt det gick. Jag blängde på henne i några sekunder innan jag drog väskan över axeln och lämnade huset.  

"Becca!" Tjöt Dan fjolligt och sträckte upp händerna vid sätet han satt på. Jag skakade skrattandes på huvudet åt min löjliga vän och slog mig ner bredvid honom. 

"so how was your morning, Carrot?" Jag ryckte lätt på axlarna och tittade upp på Dan.

"Terrible as usual, yours guinea pig?". Jag och Dan har en tendens att kalla varandra för saker i de flesta meningar, något vi alltid har gjort. 

"My dad wasn't home so it was pretty good". Dans pappa kunde inte stå ut med att hans egen son faktiskt var homosexuell, något han blivit mobbad för i gymnasiet. Även hans egen pappa hade slängt ur sig elaka kommentarer om hur äckligt det var att vara "bög" när Dan var i närheten. Jag var den första som fick det bevisat när Dan erkände att han var homosexuell, något jag inte hade något emot. Han kunde sitta tillsammans med en och diskutera om vilka killar som var snyggast, jag kunde till och med byta om i hans närhet utan att någon av oss brydde sig särskilt mycket. 

 

 

"Good morning class" jag rycktes tillbaka till det tråkiga klassrummet och tittade upp på Mr Holter och mumlade ett "Good morning" tillbaka i takt med  de andra eleverna.

Hela låten var så förtrollande, lika så hennes gudomliga röst. 

Jag hoppade skrämt till när jag kände en stor hand på min axel och tittade förvirrat upp.

"Rebecca?" Frågade Mr Holter och nickade emot min stängda anteckningsbok. 

 

Jag vinkade smått åt Dan och tryckte mig så gott som möjligt emot skåpen när eleverna susade förbi. Dan stannade upp framför mig och vred snabbt in koden på sitt lås och öppnade smidigt det gråa skåpet.

"What about Starbucks later? " frågade han snabbt och var fokuserad på att finna sin SO-mapp.

"Well, i would if i didn´t had to meet mum right after this fucking school" muttrade jag och blängde smått på honom.

"Oh, sorry. I totally forgot about your parents" suckade han nedstämt och gav mig ett halvt leende. Jag ryckte lätt på axlarna och ställde mig på tå för att ge honom en snabb kind puss. 

"See you at lunch, ey?" sa jag snabbt och började backa ifrån honom. 

"Yep, wish me good luck" skrattade han och nickade emot sin So mapp. Vår So lärare var känd som den sura,griniga,ilskna och förövrigt allt dåligt du kan komma på, tanten som gick omkring och spred en surmulen stämning runt eleverna. Jag vände mig om i god tid för att se ryggen på en lång figur innan jag några sekunder senare chockat satt på golvet. 

"Oh shit, i´m sorry" Killen, vem det nu var, vände sig förskräckt om och sträckte ut ena handen för att hjälpa mig upp. Jag borstade av mina jeans av ren vana och log svagt emot honom innan jag sträckte mig efter min bok.

"I´m trying to read, can you please be quiet? fräste jag vasst och stirrade på dom. Det var något med min blick som var så obehaglig att de flesta gärna undvek den, i vilket fall när jag är arg, enligt Dan. 

 

 

 

Jag hann knappt komma in på uppfarten innan mamma öppnade dörren och log emot mig. Jag himlade irriterat med ögonen och pressade fram ett väldigt enormt falskt leende.

"How was your day honey?" frågade hon vänligt och hängde en bit av mitt hår bakom örat. 

"Oh it was perfect, i met this guy who fucked me in the corridor in front of everybody, so i may get pregnant" Sa jag snabbt och la huvudet på sned med ett leende. Hon muttrade något om att jag borde passa mig och försvann sedan in i huset. Jag flinade åt mitt eget fynd och hängde av mig de jobbiga vinterkläderna innan jag tog några snabba steg och stängde dörren efter mig till mitt enorma rum. 

Jag sparkade av mig det på tok för varma täcket och satte mig upp i sängen. Mina ögon for runt omkring i det mörk belagda rummet för att finna en punkt att titta på, men det enda som syntes var mörker. Jag drog suckandes ena handen igenom mitt blonda hår och famlade i mörkret på jakt efter min mobil. Min hand greppade tag om det gummiaktiga skalet och letade desperat efter knappen. Ett stark ljus spred sig i rummet och fick mig att hastigt knipa ihop ögonen. Jag kikade försiktigt fram igenom ögonfransarna och försökte så gott som möjligt skriva in min kod och komma in på inställningarna. Jag drog tummen längs ljusmätaren och log svagt när det skarpa ljuset dämpade sig. Siffrorna som först såg ut som en smet började smälta ihop till sina vanliga former och visade att klockan var "05:44". Det betydde alltså att mamma,pappa och Louis borde komma in och gratulera mig om sådär.. tre timmar.
Jag gäspade och täckte för min mun samtidigt som jag frustrerat kände kylan komma krypandes. Antingen så är det för varmt eller så är det för kallt, det kan då aldrig vara lagom.
Jag drog upp täcket över mina knottrade ben och kröp så gott som möjligt ihop i den gråa t-shirten som tillhörde Louis. Just som jag var på väg att somna igen så ekade höga knackningar igenom huset. Jag rynkade förvirrat på pannan och försökte klura ut vem det var som kom på besök så sent. Dörren som tillhörde mamma och pappas sovrum öppnades och snabba fotsteg försvann förbi mitt rum. Jag satte mig åter igen upp i sängen och slängde benen över sängkanten. Kylan ifrån golvet spred sig i mina fötter när de snuddade golvet och fick en kall rysning att gå igenom min kropp. Jag trippade fram till dörren och puttade tyst upp den en bit till och klev ut i det mörka rummet. Jag smög tvärs igenom allrummet och stannade upp ovanför trappan, noga med att inte synas. Min hand for upp till min mun för att dämpa det chockade ljud som just nu var på väg upp ur min strupe. Louis stod i mellan två poliser och drog skakigt ena handen längs ärmen på sin stickade tröja. Polismannen nickade allvarligt åt samma håll som jag antog att mina föräldrar stod åt, och pekade mot Louis bröst. De pratade rätt lågt och allvarligt i något som kändes som en evighet innan poliserna lämnade huset. Mamma rusade fram emot Louis och drog in honom i en kram. Han grimaserade illa och mumlade något i hennes öra innan hon backade undan. I samma sekund som jag insåg att de var på väg upp för trappan vände jag mig om och skyndade mig snabbt in på mitt rum. Louis slängde en orolig blick in mot skuggorna som syntes ifrån mitt rum och föstes vidare av mamma. Jag försökte se så trött ut jag kunde när jag knuffade upp dörren och gick bort emot badrummet. När jag lät två svaga knackningar snudda den öppna dörren flög bådas blickar upp mot mig. Louis sänkte skamset blicken ifrån mina ögon och vände sig mot mamma. Hon log svagt emot mig och fortsatte att rota fram saker ur badrumsskåpet.
"What happened?" frågade jag oroligt och nickade mot Louis.
"We don´t know actually, but we´ll talk more about that tomorrow" suckade mamma nedstämt och satte sig på huk framför Louis. Han drog in ett skakigt andetag igenom sina sammanbitna tänder när mamma snuddade hans blå-lila hud vid handleden.
"Oh my little boy..". Mamma la ner bomullen i skålen med vatten igen och drog försiktigt upp Louis t-shirt. Hans bara bröst var fyllt av lila,röda och irriterade märken. Samt torkat blod här och var.
Jag skakade ledsamt på huvudet innan jag vände mig om och gick tillbaka till mitt rum. Sängen var fortfarande varm ifrån när jag klev upp och tog genast bort all min energi som jag bar kvar.

Efter en halvtimmas funderande öppnades dörren till mitt rum.
"Becca?" viskade Louis tyst och knuffade igen dörren bakom sig. Jag mumlade ett svagt "mhm" men låg kvar lika stilla. Sängen tyngdes ner bakom mig samtidigt som Louis drog täcket över oss båda.
"I love you sis, don´t forget that" viskade han och lät ena armen läggas runt min midja. Jag drog in doften av min älskade bror och kände ett litet leende träda fram på mina läppar, ett leende som endast skulle stanna kvar i några få dagar..

 

Jag tog ett djupt andetag och skakade lätt på axlarna och kroppen. Nervositeten låg runt mig som en ond aura, och lät mig inte få en minut till ro.
"Ta´t lugnt. Det kommer gå super" tröstade Danielle och knäppte sin kofta. Vi hade fått våra danskläder levererade för några timmar sedan, så att vi skulle kunna gå igenom dansen med kläderna på. Danskläderna bestod av korta färgglada shorts, ett kort linne som endast täckte bysten, och till det ett par snygga skor som innebar klack.
Jag var en aning obekväm i klädseln, men hade inga större problem med att vistas i den. Dock gick de flesta omkring med knäppta koftor och peppade varandra. Jag förstår inte hur killarna fixar av att ha konserter. Jag menar, titta på mig. Jag är super nervös och ska inte ens stå i rampljuset.
"Kan alla dansare samlas här?" Chad ställde sig på en pall så att han syntes över folkhavet och vinkade till sig oss dansare.
"Ni ska upp på scen om fem minuter. Folk har redan börjat strömma in och LMFAO är just nu och gör sig beredda. Jag hoppas att ni njuter i kväll och är lika duktiga som ni är i studion". Med det sagt klev han ner ifrån höjden och försvann snabbt bland alla människor som stressade omkring.
Jag,Danielle och halva gruppen ställde oss vid höger sida av scenen, samtidigt som resten av gänget ställde sig mittemot oss på vänster sida. Musiken till "Party Rock Anthem" startades och en fasligt skrik hördes ute på scen.

"Party rock!"
"Yeah"
"Woah" Vi sprang hoppande in på scenen och ställde oss på våra egna platser. Koreografin spelades up framför mig precis som i en film, och från mitt perspektiv så såg vi alla grymt samspelta ut. Jag såg inte publiken tack vare det starka ljuset som var riktat mot oss, men försökte ändå le som om jag såg hela mängden. Medan killarna stylade och shufflade tillsammans med sångarna så stod vi tjejer tillsammans och såg sexiga ut, så som Chad valt att beskriva det, och diggade i takt till musiken.
När "Shake that" delen kom så ställde vi oss med ryggarna emot publiken och shakade loss, tillsammans med killarna.


~~~~~~~~


Jag sprang skrattandes ut ifrån scenen och drog armen längs min svettiga panna.
"Det.. det där var fanemej det roligaste jag har gjort" fnittrade jag andfått och kramade om Danielle.
"Så då är du på nästa gång också?" flinade hon och drog på sig sin kofta. Jag nickade ivrigt och tog upp min vattenflaska ifrån väskan. Chad kom gående emot oss med världens bredaste leende och med ett glatt humör.
"Sådär ska det se ut minnas! Ni är fantastiska!" Han la armarna om oss båda och placerade snabba två snabba kyssar på vardera kind. Under tiden vi har dansat med Chad så har min inställning till honom ändras ju mer vi umgåtts. Han kunde faktiskt vara ett riktigt svin till och med. Som de gånger han har gått in i vårt omklädningsrum för att "meddela" någon något, utan att ge oss en förvarning. Jag försökte att inte se så äcklad ut av tanken med hans läppar mot min kind, och backade leendes undan. Just som han släppte Danielle för att ta tag i mig så las en bred arm runt min midja och vände mig om. Harry slängde en sur blick mot Chad innan han tittade på mig igen.
"Du är grym" viskade han och placerade en lång kyss på mina läppar. Jag kände Chad´s blick i ryggen, men brydde mig inte särskilt mycket. Bara av att ha Harry i min närhet fick mig att släppa allt som inte hade med honom att göra.
"Vi drar oss hemåt, men vi hörs nästa vecka antar jag?" sa jag snabbt och gick bort för att krama om Danielle.
Hon nickade leendes och tog tag i sin egen väska för att gå och möta upp Liam. Chad drog in mig i en snabb kram och lät mig sedan skynda mig bort till Harry igen.

"Jag trivs inte med att han får se dig så lättklädd flera gånger i veckan" muttrade Harry när vi satt i bilen på väg hem. Jag höjde flinandes på ögonbrynen och la min hand i hans knä. Han fixade till växelspaken och tittade snabbt i backspegeln.
"Jag trivs inte med att tjejer får ta på dig flera gånger i veckan" skrattade jag retsamt och gav honom en släng kyss. Han tittade åt mitt håll och putade med läpparna innan han fäste blicken på vägen igen.
"men det är inte samma sak, jag står inte i underkläder och rör på min kropp så som du gör"
"I underkläder? Harry , tror du på fullt allvar att jag står och dansar i underkläder framför honom?" frågade jag chockat och en aning..besviket. Jag förstår om Harry inte gillar att han är min danslärare, men samtidigt, är han seriös och tror att jag visar mig så för att jag vill?
"Nej, men det är ju nästan samma sak" Jag tittade tröttsamt ut igenom den svarta bilrutan och såg gatulampor flasha förbi fönstret.
"Okej det är inte samma sak, men jag gillar det inte" suckade han tillslut och tog tag i min haka med sin fria hand. Jag tittade menande på honom och drog handen igenom mitt hår.
"Harry, hur mycket du än ogillar tanken på att jag dansar med honom, så är det så det kommer att vara. Lika så kommer jag alltid att vara din"
Med den meningen slutade våran konversation, strax efter att Harry lutat sig över till mitt säte för att stjäla en kyss.


Senare den kvällen när vi låg i Harry´s säng, trötta som få och omringade av kuddar och täcken, mumlade han en mening som fick rysningar att sprida sig i min kropp, ända ifrån tårna.
"You´re all mine.."

---

Sådär, vet inte om det här är slutet.. eller om jag skriver en epilog senare, vilket jag förmodligen gör haha. Har varit så sjukt jävla missnöjd (ursäkta språket) med den senare delen av den här novellen. Har glömt saker, och mer saker som gör att jag vill glömma av hela novellen, haha >.<
Men hur som helst! kommer ha ett liiitet uppehåll ifrån att publicera fram till Jullovet, så det blir ju inte längre än tre veckor i alla fall. Dock vet jag inte när Epilogen kommer upp... Haha.

Skulle vilja be er om en enoorm tjänst, vilket kommer få mig att bli ännu mer taggad på att skriva nästa novell, vilket leder till att det antagligen blir roligare att läsa..
Skulle ni orka svara på några enkla frågor? ;)

*Vad är det du har fastnat för i min novell?
*Vad är det jag ska förbättra/tänka på till nästa?
*Hur har den här novellen varit? Handling/meningar/språk med mera.

 

 

 

Hanna´s perspektiv:

Jag klev ur Marion´s dusch och tippade in på det kalla trä golvet. Marion stod med ryggen emot mig och hade fullt upp med sitt eget utseende.
"Ta vad du hittar" flinade den vackra varelsen framför spegeln och gjorde en gest emot sitt smink bord, som enbart bestod av allt smink du kunde tänka dig. Hon lämnade sin plats för att gå fram till sin garderob och rota fram ett par kläder. Jag tittade roat på när klädesplagg efter klädesplagg hamnade runt om i rummet. "Tack!" utbrast Marion plötsligt drog fram vad jag antar hon letat efter. En grå, simpel tröja och ett par slitna jeans. Jag nickade smått för mig själv och gick bort emot min väska, som jag förövrigt packat dagen innan. Jag plockade fram mina ljusa jeans och min svarta långärmade tröja, lika så ett par svarta underkläder. I vanliga fall hade det kanske känts konstigt att stå framför någon i underkläder som de här, men med Marion så var det annorlunda.
"Vad flinar du åt?". Jag ryckte lätt på axlarna och skrattade åt hennes sura min, innan jag drog på mig mina jeans.
"Jag kan inte bestämma mig.." suckade hon frustrerat och drog handen igenom sitt hår ".. ska jag göra något med mitt hår?". Jag skakade bestämt på huvudet och knäppte på min Bh.
"Skulle du kunna göra en inbakad fläta?". Hon nickade och ställde sig bakom mig, innan hennes händer delade upp mitt hår i jämna delar, och började fläta.

Jag drog försiktigt handen längs den långa flätan och trädde tröjan över huvudet. Marion stängde ihop sin smink väska, smackade med läpparna och höll upp ett par svarta örhängen.
"Redo?" skrattade jag en aning nervöst och tog tag i hennes hand. Hon nickade glatt och öppnade dörren till hennes rum.
"Ha det riktigt trevligt nu flickor, och gör inget dumt", Carl kom gåendes ifrån köket med öppen famn och ett brett leende. Marion tvingade fram ett leende och gav sin pappa en ordentlig kram, innan jag hängde på och gjorde lika dant. Carl och Anne hade blivit mer eller mindre mina extra föräldrar, åtminstone kändes det så.

En gul taxi stod parkerad på vår uppfart, och fick oss båda att höja på ögonbrynen. Jag öppnade bildörren och log försiktigt emot chauffören.
"Jag antar att ni är Marion och Hanna. Jag är en av killarnas privatchaufförer, John". Min arm var på väg att lossna när han skakade hand med oss båda. Vi satte oss i taxin och såg huset försvinna runt hörnet, strax där på var vi ute på motorvägen.
"Jag är ledsen för bilmodellen, men vi vill inte ställa till för mycket uppmärksamhet" förklarade John och gjorde en gäst mot instrumentbordet.
"Det är helt okej, tycker fortfarande att det är ganska lyxigt att bli upp hämtade sådär" skrattade Marion och rätade på sig i sätet.



~~


John gick före oss i en oändligt lång korridor, men stannade slutligen upp framför en svart tjock dörr. Efter tre lätta knackningar gled dörren upp och Paul tonade upp sig framför oss.
"Marion, Hanna!" log han och gav oss varsin enorm kram. Vi smet förbi honom medan han pratade klart med John och letade upp killarna, något som inte var direkt svårt. Så fort vi stannat upp hörde man Louis röst, skrikandes ifrån rummet som gömde sig bakom den öppna dörren. Jag kikade in i rummet och såg Niall ligga halvt sovandes i en av sofforna.
"Babe!" utbrast Harry och rusade fram till Marion. Just som han uttalat orden öppnade Niall ögonen och tittade sig omkring. När hans blick föll på mig trädde ett brett leende fram på hans läppar. Han klappade lätt i sitt knä och sträckte ut armarna, i en väldigt övertydlig "kom hit" gest.
Jag slog mig ned i hans knä och gav honom en lätt kyss på läpparna.
"Du, jag har varit utan dig i fyra dagar, så jag är värd mer än det där" påpekade han och putade med sin mun. Jag flinade svagt och lutade mig in för att sammanlänka våra läppar igen, dock längre den här gången.
"Ew, det finns fler här inne!" hojtade Louis och kastade iväg en kudde åt vårt håll. Jag reste mig ifrån Niall, rätade till min tröja och försökte dölja den lilla rodnad som stigit fram.

Marion´s perspektiv:

Jag strök Harry över ryggen och sa så mycket peppade grejer jag kunde komma på.
"Det kommer gå super, fansen lär ju älska er lika mycket om ni så går upp och gör en charader" skrattade jag och pussade honom i pannan. Han gav mig ett lätt tjuvnyp i sidan innan han tog ett djupt andetag. Niall,Zayn och Liam kom gående emot oss, alla tre med rätt uppspelta och nervösa uttryck. Ett högt tjut hördes i rummet medan Hanna kom springandes med Louis hack i häl. I handen hade hon en påse med morötter, vilka tydligen tillhörde Louis.
När de båda lugnat ner sig, och Louis fått tillbaka sina morötter berättade han klart och tydligt, dock för överdrivet, om hur viktiga hans morötter är innan deras konserter.
En bred axlad och muskulös man klev in i rummet och pratade med någon på andra sidan av den sprakande telefonen.
"Det är dags killar, fansen har redan börjat komma in". Han började gå mot dörren igen och hade killarna med sig i släp tåg, strax efter dom gick vi. Vakten stannade slutligen upp i ett enormt rum, som mer eller mindre påminde om en hall. På varsin sida av den enorma väggen var två öppningar, men de var tillräckligt dolda för att fansen inte skulle kunna se in bakom scenen. Killarna fick order om att sätta in alla hörsnäckor och liknande saker.
"Hanna och Marion, jag ska visa er till era platser" meddelade Paul när han kom fram till oss och satte sina händer på våra ryggar. Han ledde oss in igenom flera korridorer, tills vi slutligen kom ut igenom en dörr strax nedanför scenen. Vi fick ett par misstänksamma blickar av fans runt omkring när vi slog oss ner på två av vipp platserna närmast scenen. Fler och fler vände sina blickar åt oss, några mer trevliga än andra.
"Är inte det Hanna och Marion..?" viskningarna var inte så diskreta, speciellt inte när det folk som satt närmast oss "viskade" till varandra. Jag ändrade obekvämt sits i den hårda stolen och log osäkert mot Hanna.
Alla viskningar tystades, samtidigt som hela arenan blev svart. Ett starkt ljus fick arenan som nyss varit tyst att föra ett förfärligt oväsen. Killarna kom springandes ifrån den vänstra dörren och vinkade glatt åt delen av deras fans som var här idag.
"Heloooo England!" skrek Liam och fick ett skrikande svar tillbaka. Det var deras tredje konsert med det nya albumet "Take Me Home" , vilket också var en av anledningarna till att de var nervösa. Musiken till "Live While We´re Young" drog igång och konserten började..

Mina applåder och bus visslingar smälte in med resten av det dånande ljudet. Hanna reste sig ifrån sin stol och drog upp mig ifrån min egen.
"Vi måste gå, innan det blir kaos här inne" mimade hon och började dra mig mot utgången. Paul stod några meter bort nedanför trapporna, och vinkade åt oss att komma. Jag tänkte precis nicka åt honom och öka på stegen när en fruktansvärd smärta spred sig i bakhuvudet samtidigt som jag rycktes bakåt. Hanna skrek till av rädsla och skyndade sig fram till mig, men blev strax omringad av fler skrikande fans. Några grät, några skrattade, några skrek och några.. brydde sig inte.
Jag försökte vända mig om men förstod inte att personen bakom mig hade ett ordentligt grepp om mitt hår. Hon ryckte till ännu en gång, fast hårdare, och fick mig att tappa balansen. Mina ögon tårades av den olidliga smärtan när mitt huvud träffade golvet samtidigt som min blick blev suddigare. Jag försökte komma loss ur hennes grepp, men hon gav sig inte. Jag lyckades resa mig just i tid för en tjej att dra tag i min gråa tröja. Ett svagt läte spred sig ifrån den samtidigt som en stor repa bildades vid en av sömmarna. Även om allt hänt på några sekunder, kändes det som en hel evighet innan jag blev bort buren ifrån platsen.Paul flängde upp den svarta dörren och lät mig bäras vidare av en annan man, hela tiden med Hannas snyftande i bakgrunden..
Harry och killarna kom gående emot oss, alla med breda svettiga leenden. Men Harry´s leende suddades ut så fort han fick syn på mig och Paul. Han joggade snabbt fram och drog in mig i sin famn. Mina ögon tårades tack vare rädsla,chock och smärta.
"Babe, vad hände?" viskade han tröstande samtidigt som han strök mig över ryggen. När hans hand snuddade vid den söndriga delen av tröjan stannade han upp och backade ifrån mig. Han stirrade på min tröja ett tag innan han frustrerat gned handen i sin panna och suckade.
"Jag antar att det var några av de.. där, ?" muttrade han, nästan ohörbart, och nickade bort mot dörren. Jag ryckte lätt på axlarna och torkade mina fuktiga kinder med kanten av tröjan. Medan Harry svor mer och mer åt händelsen , fick Paul be oss att gå iväg så att han kunde prata med Harry ifred. Louis kom snabbt fram emot mig och drog in mig i hans varma famn.
"Vad sägs som att vi åker hem och firar, samt vilar upp oss efter kvällen med en riktigt bra film?" föreslog Louis och tittade på oss alla.
"Bara om vi köper godis!" utbrast Niall och kysste Hanna på kinden. Louis suckade nickandes och gav ifrån sig ett svagt skratt.
"Låter som en deal"

 

 

 

 

Jag öppnade dörren och låg sekunden senare under Louis på vår snötäckta matta. Hans blick var lika chockad som jag kände mig, när han reste sig och försökte dölja sitt skratt. När jag såg resten av gängets förvånade blickar kunde jag inte hålla mig längre, och lät ett högt skratt fly ur min mun. Louis hängde snabbt på och strax där efter fylldes hallen med höga tjut och skratt.
När jag stängt dörren bakom de frusna personer som stod i hallen skyndade jag mig ut i köket, fram till Hanna. Jag hann precis sno en kyss ifrån hennes läppar innan Louis klev in i köket. Han höjde retsamt på ögonbrynen och korsade armarna när han såg hur nära vi stod varandra. När jag kände den röda nyansen tränga upp på mina kinder gav jag mig en mental spark där bak och backade undan.
"Nååå...?"
Jag suckade högt i takt med Hanna när vi båda insåg att vi inte skulle komma undan med det hela.
"Vi kramades?" muttrade jag och försökte låta så självsäker som möjligt. Han gav mig ett retsamt flin och skakade lätt på huvudet innan han gick fram emot oss. Hanna tog emot en snabb kram innan hon fortsatte ut för att möta Marion i en frusen kram.
"Tänker du berätta?" försökte Louis och stirrade in i mina ögon. Jag skakade skrattandes på huvudet och gick förbi honom med en lätt axel knuff.
"Människor, det är mat!" ropade jag och kikade ut i hallen. Harry var en av de första att reagera och skyndade sig bort mot köksbordet. Han gav ifrån sig ett väl belåtet läte, liknande ett stön, medan han smekte sig om sin mage och satte sig ner. Marion´s blick for bort och landade på honom i samma sekund som ljuder lämnade hans mage. Han gav henne en lätt blinkning vilket konstigt nog fick henne att rodna något enormt. Samtidigt som tanken slog mig spärrade jag upp ögonen och stirrade på Marion.
"vad?" fnissade hon nervöst och slog sig ner mitt emot Harry. Jag växlade blicken emellan dom ett par gånger innan jag själv satte mig ner på en av köksstolarna.

Det dröjde inte länge innan pizzorna var slut, coola flaskan upp drucken och allas magar var fyllda.
"vad sägs fifa tunering, singstar och... något" föreslog Harry och blickade utmanande emot oss alla.
"Fast jag tror inte tjejerna kommer tycka det är så kul..." började jag och nickade bort emot tjejerna, men blev avbruten.
"För det första, prata inte med oss som om vi inte är här. Och för det andra, varför skulle vi inte tycka det?". Marion hötte med näven emot killarna och försökte se så seriös ut som möjligt.
"Tjejer kan inte spela fotboll utan att förlora" förklarade Harry flinandes. Både Hanna och Marion drog förolämpat efter andan och stirrade på oss.
"Så du utmanar oss?" Skrattade hon och ställde sig upp ifrån bordet.
"Klart som fan!" tjoade Harry tjejigt och sprang runt bordet för att fånga upp Marion över sin axel. Hon pep till när han klämde åt hennes midja och begav sig in i vardagsrummet. Jag reste mig skrattandes ifrån stolen och sträckte ut ena handen till Hanna. Louis gav mig en menande blick när jag la armen över runt hennes midja och började gå in mot rummet.
Marion satt i ena soffan med fjärrkontrollen i handen och tittade utmanande på Harry.
"Så , fifa turnering då?" föreslog Zayn och slängde sig raklång i den största soffan. Jag satte mig bredvid hans fötter och drog ner Hanna bredvid mig. Än så länge var hon inte alls som Marion i vårt sällskap, utan var fortfarande lite osäker och blyg. Men det skulle nog inte dröja länge innan hon blev minst lika galen. Harry satte sig ner i den mindre soffan som Marion satt i, och lät benen vila raka runt Marion. Hon hoppade längre upp och satte sig lutandes mot Harry´s bröstkorg, med fjärrkontrollen i högsta hugg.

"JAG VAN!" skrek Marion glatt och flög upp upp ur Harry´s famn. Hennes glada lycko tjut ekade runt om i huset när hon sprang av sig sin glädje och energi. Hanna bröt ut i ett ljuvligt skratt samtidigt som Marion andfått trädde in i rummet igen. Harry stirrade chockat på teve skärmen innan han surt slängde iväg kontrollen.
"Duktigt Harry, du förlorade mot din tjej" flinade Louis och gav honom en retsamt klapp uppe på huvudet.
"Äsch, du är inte mycket bättre själv.."

Marion´s perspektiv:

Jag satte mig skrattandes ner vid sidan av Harry och strök honom över ryggen, som han så fint hade vänt åt oss.
"Sämst är du" skrattade jag och gav kontrollerna till Zayn och Louis. Jag skulle precis fortsätta reta Harry när två händer grep tag runt min midja. Ett högt tjut for ur min mun samtidigt som jag blev nedtryckt i soffan. Harry placerade sig själv över mig och attackerade mig med sina händer. Jag vände och vred mig under honom och försökte på alla sätt och vis få honom att sluta.
"Ta tillbaka det där" flinade han ondskefullt och lät händerna vila i några sekunder.
"Du.. du är inte sämst" flämtade jag andfått och försökte få tillbaka min normala andning. Han böjde sig ner för att ge mig en lätt kyss när både Zayn och Niall klagade. Med ett glatt skratt satte jag mig upp och tittade på när matchen emellan Louis och Zayn började.

+

"Fiiilm time" gäspade Niall och tryckte på mappen "Grease" på sin boxee box. Jag drog smidigt av mig tröjan innan jag drog filten om både mig och Harry och gosade in mig vid hans sida. Han la sin breda arm runt min midja och lät sina läppar nudda min nacke. Jag rös av välbehag och skrattade åt de extremt fula tecknade figurerna som skulle vara huvudrollerna.
"Godnatt" mumlade jag trött och vinkade lite lätt omkring mig, o medvetandes om vart de andra låg. Zayn,Liam och Louis delade på den stora soffan någon stans höger om oss, och Niall och Hanna i soffan mitt emot oss.
Mina ögon blev tyngre och tyngre under filmens gång, ända tills jag inte fixade att hålla dom öppna längre. Jag vände mig om och la armarna om den tungt sovande Harry. Med ett trött leende placerade jag en lätt puss på hans nakna bröst och somnade sedan med hans hjärtslag i mina öron...