Hanna´s perspektiv:

Jag klev ur Marion´s dusch och tippade in på det kalla trä golvet. Marion stod med ryggen emot mig och hade fullt upp med sitt eget utseende.
"Ta vad du hittar" flinade den vackra varelsen framför spegeln och gjorde en gest emot sitt smink bord, som enbart bestod av allt smink du kunde tänka dig. Hon lämnade sin plats för att gå fram till sin garderob och rota fram ett par kläder. Jag tittade roat på när klädesplagg efter klädesplagg hamnade runt om i rummet. "Tack!" utbrast Marion plötsligt drog fram vad jag antar hon letat efter. En grå, simpel tröja och ett par slitna jeans. Jag nickade smått för mig själv och gick bort emot min väska, som jag förövrigt packat dagen innan. Jag plockade fram mina ljusa jeans och min svarta långärmade tröja, lika så ett par svarta underkläder. I vanliga fall hade det kanske känts konstigt att stå framför någon i underkläder som de här, men med Marion så var det annorlunda.
"Vad flinar du åt?". Jag ryckte lätt på axlarna och skrattade åt hennes sura min, innan jag drog på mig mina jeans.
"Jag kan inte bestämma mig.." suckade hon frustrerat och drog handen igenom sitt hår ".. ska jag göra något med mitt hår?". Jag skakade bestämt på huvudet och knäppte på min Bh.
"Skulle du kunna göra en inbakad fläta?". Hon nickade och ställde sig bakom mig, innan hennes händer delade upp mitt hår i jämna delar, och började fläta.

Jag drog försiktigt handen längs den långa flätan och trädde tröjan över huvudet. Marion stängde ihop sin smink väska, smackade med läpparna och höll upp ett par svarta örhängen.
"Redo?" skrattade jag en aning nervöst och tog tag i hennes hand. Hon nickade glatt och öppnade dörren till hennes rum.
"Ha det riktigt trevligt nu flickor, och gör inget dumt", Carl kom gåendes ifrån köket med öppen famn och ett brett leende. Marion tvingade fram ett leende och gav sin pappa en ordentlig kram, innan jag hängde på och gjorde lika dant. Carl och Anne hade blivit mer eller mindre mina extra föräldrar, åtminstone kändes det så.

En gul taxi stod parkerad på vår uppfart, och fick oss båda att höja på ögonbrynen. Jag öppnade bildörren och log försiktigt emot chauffören.
"Jag antar att ni är Marion och Hanna. Jag är en av killarnas privatchaufförer, John". Min arm var på väg att lossna när han skakade hand med oss båda. Vi satte oss i taxin och såg huset försvinna runt hörnet, strax där på var vi ute på motorvägen.
"Jag är ledsen för bilmodellen, men vi vill inte ställa till för mycket uppmärksamhet" förklarade John och gjorde en gäst mot instrumentbordet.
"Det är helt okej, tycker fortfarande att det är ganska lyxigt att bli upp hämtade sådär" skrattade Marion och rätade på sig i sätet.



~~


John gick före oss i en oändligt lång korridor, men stannade slutligen upp framför en svart tjock dörr. Efter tre lätta knackningar gled dörren upp och Paul tonade upp sig framför oss.
"Marion, Hanna!" log han och gav oss varsin enorm kram. Vi smet förbi honom medan han pratade klart med John och letade upp killarna, något som inte var direkt svårt. Så fort vi stannat upp hörde man Louis röst, skrikandes ifrån rummet som gömde sig bakom den öppna dörren. Jag kikade in i rummet och såg Niall ligga halvt sovandes i en av sofforna.
"Babe!" utbrast Harry och rusade fram till Marion. Just som han uttalat orden öppnade Niall ögonen och tittade sig omkring. När hans blick föll på mig trädde ett brett leende fram på hans läppar. Han klappade lätt i sitt knä och sträckte ut armarna, i en väldigt övertydlig "kom hit" gest.
Jag slog mig ned i hans knä och gav honom en lätt kyss på läpparna.
"Du, jag har varit utan dig i fyra dagar, så jag är värd mer än det där" påpekade han och putade med sin mun. Jag flinade svagt och lutade mig in för att sammanlänka våra läppar igen, dock längre den här gången.
"Ew, det finns fler här inne!" hojtade Louis och kastade iväg en kudde åt vårt håll. Jag reste mig ifrån Niall, rätade till min tröja och försökte dölja den lilla rodnad som stigit fram.

Marion´s perspektiv:

Jag strök Harry över ryggen och sa så mycket peppade grejer jag kunde komma på.
"Det kommer gå super, fansen lär ju älska er lika mycket om ni så går upp och gör en charader" skrattade jag och pussade honom i pannan. Han gav mig ett lätt tjuvnyp i sidan innan han tog ett djupt andetag. Niall,Zayn och Liam kom gående emot oss, alla tre med rätt uppspelta och nervösa uttryck. Ett högt tjut hördes i rummet medan Hanna kom springandes med Louis hack i häl. I handen hade hon en påse med morötter, vilka tydligen tillhörde Louis.
När de båda lugnat ner sig, och Louis fått tillbaka sina morötter berättade han klart och tydligt, dock för överdrivet, om hur viktiga hans morötter är innan deras konserter.
En bred axlad och muskulös man klev in i rummet och pratade med någon på andra sidan av den sprakande telefonen.
"Det är dags killar, fansen har redan börjat komma in". Han började gå mot dörren igen och hade killarna med sig i släp tåg, strax efter dom gick vi. Vakten stannade slutligen upp i ett enormt rum, som mer eller mindre påminde om en hall. På varsin sida av den enorma väggen var två öppningar, men de var tillräckligt dolda för att fansen inte skulle kunna se in bakom scenen. Killarna fick order om att sätta in alla hörsnäckor och liknande saker.
"Hanna och Marion, jag ska visa er till era platser" meddelade Paul när han kom fram till oss och satte sina händer på våra ryggar. Han ledde oss in igenom flera korridorer, tills vi slutligen kom ut igenom en dörr strax nedanför scenen. Vi fick ett par misstänksamma blickar av fans runt omkring när vi slog oss ner på två av vipp platserna närmast scenen. Fler och fler vände sina blickar åt oss, några mer trevliga än andra.
"Är inte det Hanna och Marion..?" viskningarna var inte så diskreta, speciellt inte när det folk som satt närmast oss "viskade" till varandra. Jag ändrade obekvämt sits i den hårda stolen och log osäkert mot Hanna.
Alla viskningar tystades, samtidigt som hela arenan blev svart. Ett starkt ljus fick arenan som nyss varit tyst att föra ett förfärligt oväsen. Killarna kom springandes ifrån den vänstra dörren och vinkade glatt åt delen av deras fans som var här idag.
"Heloooo England!" skrek Liam och fick ett skrikande svar tillbaka. Det var deras tredje konsert med det nya albumet "Take Me Home" , vilket också var en av anledningarna till att de var nervösa. Musiken till "Live While We´re Young" drog igång och konserten började..

Mina applåder och bus visslingar smälte in med resten av det dånande ljudet. Hanna reste sig ifrån sin stol och drog upp mig ifrån min egen.
"Vi måste gå, innan det blir kaos här inne" mimade hon och började dra mig mot utgången. Paul stod några meter bort nedanför trapporna, och vinkade åt oss att komma. Jag tänkte precis nicka åt honom och öka på stegen när en fruktansvärd smärta spred sig i bakhuvudet samtidigt som jag rycktes bakåt. Hanna skrek till av rädsla och skyndade sig fram till mig, men blev strax omringad av fler skrikande fans. Några grät, några skrattade, några skrek och några.. brydde sig inte.
Jag försökte vända mig om men förstod inte att personen bakom mig hade ett ordentligt grepp om mitt hår. Hon ryckte till ännu en gång, fast hårdare, och fick mig att tappa balansen. Mina ögon tårades av den olidliga smärtan när mitt huvud träffade golvet samtidigt som min blick blev suddigare. Jag försökte komma loss ur hennes grepp, men hon gav sig inte. Jag lyckades resa mig just i tid för en tjej att dra tag i min gråa tröja. Ett svagt läte spred sig ifrån den samtidigt som en stor repa bildades vid en av sömmarna. Även om allt hänt på några sekunder, kändes det som en hel evighet innan jag blev bort buren ifrån platsen.Paul flängde upp den svarta dörren och lät mig bäras vidare av en annan man, hela tiden med Hannas snyftande i bakgrunden..
Harry och killarna kom gående emot oss, alla med breda svettiga leenden. Men Harry´s leende suddades ut så fort han fick syn på mig och Paul. Han joggade snabbt fram och drog in mig i sin famn. Mina ögon tårades tack vare rädsla,chock och smärta.
"Babe, vad hände?" viskade han tröstande samtidigt som han strök mig över ryggen. När hans hand snuddade vid den söndriga delen av tröjan stannade han upp och backade ifrån mig. Han stirrade på min tröja ett tag innan han frustrerat gned handen i sin panna och suckade.
"Jag antar att det var några av de.. där, ?" muttrade han, nästan ohörbart, och nickade bort mot dörren. Jag ryckte lätt på axlarna och torkade mina fuktiga kinder med kanten av tröjan. Medan Harry svor mer och mer åt händelsen , fick Paul be oss att gå iväg så att han kunde prata med Harry ifred. Louis kom snabbt fram emot mig och drog in mig i hans varma famn.
"Vad sägs som att vi åker hem och firar, samt vilar upp oss efter kvällen med en riktigt bra film?" föreslog Louis och tittade på oss alla.
"Bara om vi köper godis!" utbrast Niall och kysste Hanna på kinden. Louis suckade nickandes och gav ifrån sig ett svagt skratt.
"Låter som en deal"