Hej kära läsare!

 

Jag tittade på våra sammanlänkade händer och log.

”Why are you smiling at our hands?” frågade Zayn med höjda ögonbryn och skrockade lågt. Jag ryckte på axlarna. ”It´s crazy that I still get these butterflies whenever I hold your hand”. Zayn tuggade lätt på sin underläpp men lät sedan ett brett leende pryda hans ansikte.

”I still get butterflies whenever I see or think of you” erkände han en aning generat och kliade sig i nacken med sin lediga hand. Jag rodnade vid hans ord och knuffade lätt min höft mot hans. ”Remember when Liam told your mum about everything, and she forbid us to see each other?” skrockade Zayn plötsligt och tittade bort mot platsen där vi parkerat för ett år sedan.

”God yes I remember, I´ve never been so angry in my whole life” suckade jag och tänkte tillbaka på just den stunden...

*Flashback*

”Yeah maybe that´s the best, for now” suckade han besviket och lade armarna om min figur. ”I love you” viskade jag i hans öra och gav honom en snabb puss på läpparna. ”And I love you more” sa han högt, medveten om att min mamma hörde allt han sade. ”Come on Samantha, I want him to leave” hade mamma argt fräst och han gav henne en sista mörk blick innan han gick runt bilen. ”Call me?” mimade han till mig och fick en sista nickning till svar innan han hoppade in i bilen. Motorn drog igång med ett högt läte och Zayn körde fort ut ifrån området jag bodde i.

*End of flashback*

”You shouldn´t be thinking that much, I know I was the one who brought it up, but it´s in the past, okay?” mumlade Zayn och drog sin tumme över ovansidan på min hand. ”I know, I just hated those days, months so much. It´s hard not to think about it” sa jag lågmält och försökte att förskjuta tankarna. Att vara utan Zayn under en sådan lång tid hade helt klart varit det värsta jag varit med om.

Jag var så djupt försjunken i tankarna att jag inte märkte att vi var framme förrän Zayn hade ringt på dörrklockan. En ung flickröst hördes från andra sidan dörren och jag kände hur mitt hjärta tog ett extra skutt. Sophie. Dörren flög, bokstavligen, upp och en liten rödhårig tjej tittade upp på oss med förväntansfulla ögon. ”Sophie!” utbrast jag lyckligt och satte mig ner på huk för att dra in den lilla människan i min famn.

”Sami!” fnittrade Sophie förtjust med tystnade sedan när hon såg Zayn som stod bredvid mig. ”Who´s that?” viskade hon osäkert och gömde sig bakom mitt hår. ”He´s my boyfriend” förklarade jag och lyfte upp henne i min famn samtidigt som jag ställde mig upp.

”Zayn, this is my cousin Sophie. Sophie, this is my boyfriend Zayn”. Jag presenterade dom för varandra och såg på hur hon släppte all blyghet och sträckte ut armarna mot honon. Jag gav honom en frågande blick och han nickade med ett leende. I ett snabbt svep bytte vi roller, så att han var den som stod med Sophie i famnen. ”Do they hurt?” frågade hon förtrollat samtidigt som hon pekade på de olika piercingarna som Zayn hade i ansiktet.

”They hurt at the start, but now they don´t” skrockade han och ryckte på axlarna. ”They´re cool” fnissade Sophie och tittade sedan på mig. ”Michelle´s waiting for you”. Jag nickade och klev in i hallen för att ta av mig ytterkläderna. Sophie var väldigt lillgammal, därför var det svårt att tro att hon bara var fyra. ”Samantha, Zayn!” hördes en gäll röst inifrån köket och jag himlade med ögonen, av en ren vana. Mamma syntes strax i dörröppningen och hennes ögon lös praktiskt taget upp när hon såg Sophie i famnen på Zayn.

~~~~~~~~~~~GOSH~~~~~~~~

”That was delicious Michelle” sa Zayn efter att ha tömt sin tallrik på allt mat som fanns där tidigare. ”Thank you darling” log mamma en aning generat och lade ner sina bestick. ”Are you guys ready for the dessert?” frågade hon sedan och Sophie började glatt hoppa i sin stol. Jag nickade åt mamma med ett leende innan jag försökte få still på Sophie, så att hon inte skulle ramla av stolen och skada sig. ”Do you kiss each other often?” frågade hon sedan nyfiket och jag knep ihop ögonen. Att alla barn alltid skulle vara så nyfikna. Till min stora förvåning så svarade faktiskt Zayn hennes fråga.

”Yes we do kiss often, but when we´re alone” skrockade han och fångade upp min hand i sin i mitt knä. Jag log mot honom och var rätt tacksam över mamma, som kom in med ett stort fat av olika kakor. Jag var inte jätte sugen på att bli utfrågad om min relation med Zayn av en fyra åring, gud vet vad hon hade frågat om vi fortsuttit.

 ~~~~~~~~~~~~~~~~

”Thank you once again for the dinner Michelle” tackade Zayn mamma samtidigt som han drog på sig sin jacka. ”No need to thank me Zayn, It´s a pleasure to have you here” skrattade mamma glatt och lyfte upp Sophie på sin höft. Jag gick över till mamma och Sophie för att krama om dom innan jag gick tillbaka och väntade på att Zayn skulle ta på sig skorna. När han väl var klar tog han tag i min hand och flätade samman våra fingrar.

”Hurry up now kids, I think it´ll start raining soon” sa mamma och tittade ut igenom fönstret. ”We better go then, bye mum, bye Sophie!” skrattade jag och gav dom varsin slängkyss innan jag och Zayn gick ut igenom dörren. Himlen hade mörknat och lamporna från alla hus slängde mystiska skuggor på trädgårdarna.

”I really like your mum” erkände Zayn när vi börjat gå längs trottoaren och jag nickade gillande. ”Me too, i´m glad she changed her mind” suckade jag lättat och släppte Zayns hand för att kunna lägga min arm om hans midja i stället.

”Wait, I just need to fix something” muttrade jag när smärtan i mina fötter blev för mycket. Jag vet inte riktigt vad jag hade tänkt när jag tog på mig klackskorna tidigare i dag, men en sak var säker och det var att jag ångrade mig. Zayn höjde på ögonbrynen när jag höll upp skorna i ena handen och började gå igen, barfota. Jag blev betydligt kortare, men det var ingenting som bekymrade varken mig eller Zayn. Mitt inre barn hittade ut och jag började hoppa omkring på tå.

”How come i´ve never noticed your tattoo before?” frågade Zayn plötsligt och stirrade på min högra fot. Jag ryckte på axlarna och beskådade själv fåglarna som flög upp mot mitt ben. ”When did you get it?” frågade han sedan förvånat och drog in mig mot sin kropp.

”A few days after you got taken away from me, you see everytime I thought of you these black birds sat in my garden, so I wanted a tattoo of them” förklarade jag och ryckte på axlarna. ”They´re loverly” mumlade Zayn och gav mig en lätt puss på kinden. Jag log glatt upp mot honom, men fick sedan en bekymrad rynka när jag såg de mörka molnen som svävade in över oss. ”Mum was right, it´ll start raining” konstaterade jag och grep tag i Zayn´s hand. Just som vi var beredda på att springa öppnade himlen sig och regnet började ösa ner.

”Wow, great. Thanks god” ropade jag med ett gnälligt stön och slog en hand över min panna. ”It´s not that bad, it´s just...rain” skrattade Zayn och höll ut ena handen. Jag korsade armarna över bröstet och fortsatte att blänga upp mot himlen. Zayn tog skrockandes skorna ur min hand, placerade dom på marken bredvid oss och lade armarna om min midja.

”What are you do-” ”Schhh” viskade Zayn hest och avbröt min mening. Stämningen runt oss gick från att vara lättsam och skämtglad till sensuell och seriös. ”You look like a model” mumlade han och lade en våt hårslinga bakom mitt öra.

Jag fnös åt hans ord, ”with make up all over my face?” flinade jag och tittade in i Zayns ögon när han drog sin tumme under mitt öga, för att fånga upp mascaran som kletats ut. Våra ansikten lutade sig allt närmare och närmare varandra, och innan jag hann tänka klart så stod jag på tårna med läpparna sammanlänkande med Zayns. Det var helt perfekt, bara vi två utomhus i regnet som mjukt föll ner över oss.

Jag lämnade Zayns läppar och gick ner ifrån att stå på tå, fortfarande med Zayns armar om mig. ”You know what, if our story would become a movie or a book I think it should be called I´m Back” sa jag plötsligt och lät tankarna fara iväg åt alla möjliga håll.

”How come?” frågade Zayn nyfiket och tog upp mina skor för att sedan sakta börja gå hemåt. ”Think about it.First I got you suspended, then you came back. Then my mum got you arrested, and then you came back once again. So basically I´m back would be a perfect name” 

“Nah, I´d prefer He´s Back,it sounds better than I´m Back” skrockade Zayn och drog en hand igenom sitt blöta hår.

“He´s Back it is” skrattade jag glatt och fantiserade ihop filmen i mitt huvud, det skulle ha blivit en rätt intressant bok.

 

---

It´s officially over.... Jesus.

Laddar upp ett nytt inlägg strax som ni MÅSTE läsa, ni har alltså inget val! ;) xxxx