Jag tittade på rosorna som vilade i sin bukett. Det kanske var cheesy, speciellt för en kille som mig, att ta med sig rosor. Men vem fan bryr sig? Jag skulle kunna plocka ett tusentals rosor för Vanessa.

Mina trasiga jeans matchade väl inte sådär super bra med skjortan jag bar, men det fanns inte en chans i världen att jag skulle ta på mig fin byxor. Just som jag skulle skicka iväg ett sms till Vanessa och skriva att jag såg fram emot att se henne knackade det på dörren. Hon kanske bara var extra tidig?

Jag öppnade dörren med ett leende, men lät det förvånat falla från mina läppar när jag såg vem det var. Det var inte Vanessa, det var en kort tjej, med blont slitet hår, en piercing i läppen och en stor tatuering på ena axeln.

”Alice?”

”Niall! It´s been so long! How are you?” frågade hon glatt och kastade sig om halsen på mig. Jag kramade obekvämt om henne innan jag backade undan och rätade till mitt hår. 

”Eh, yeah. Why are you here?”. Hon putade lätt med underläppen och gick sedan förbi mig, som om hon var den som bodde här.

”We haven´t seen each other for a long time, and the first thing you say is ´why are you here?´”. Jag tittade på henne med höjda ögonbryn och skakade på huvudet. ”We broke up Alice, and I´m going out in just a few minutes so I really need you to leave” förklarade jag och nickade mot dörren. 

”Oh baby don´t be so boring, we broke up but who cares? It´s not like you have a girlfriend or anything” flinade hon och blinkade med ena ögat. Jag fångade upp rosorna i ena handen och ställde mig utanför dörren i trapphuset. 

”Come on, get out. I really need to go” sa jag lite mer argt den här gången och viftade med nycklarna i handen.

Till min lättnad började hon gå ut mot mig. Jag tittade snabbt ner på min mobil för att se att klockan redan hade blivit 08.04.

När jag tittade upp igen så var Alice närmare än vad jag hade väntat mig, och på bara några sekunder hade hon gått den sista centimetern fram och pressat sina äckliga läppar mot mina.

Jag knuffade snabbt bort hennes kropp och tittade chockat mot trappan när jag hörde snabba fotsteg. Allt jag såg var en rygg och massor av hår, men det var tillräckligt för att känna igen henne. Tillräckligt för att känna igen min Vanessa.

Jag gav Alice en sista ilsken blick, låste snabbt dörren och rusade efter Vanessa. Hennes snyftningar ekade igenom byggnaden och mitt dåliga samvete höll på att strypa mig. Den där jävla subban. Alice alltså, inte Vanessa.

”Oh fuck” muttrade jag högt när jag hörde att den stora dörren stängdes. Mina ben värkte men det fanns ingenting som skulle få mig att stanna. Jag knuffade upp dörren och rusade ut på gatan. 

”Vanessa! Baby wait!” ropade jag och såg hur hennes blåa klänning fladdrade runt hennes ben medan hon sprang. Jag ökade farten men andades ut när hon faktiskt stannade. Hennes hand for ut i vädret och först då insåg jag varför hon hade stannat. Hon skulle ta en taxi.

 ”No you fucking won´t” fräste jag mer eller mindre för mig själv och tog ut alla mina krafter för att hinna fram till taxin. Hon fick inte åka, hon fick inte lämna mig nu.

Mina ben bar mig fortare än vad jag trodde var möjligt och mina andetag blev allt tyngre. Det fanns inte en chans att jag skulle orka springa hela vägen hem, så jag gjorde det som var bäst. Jag stannade.

Men inte för att Niall skulle hinna ikapp och be om ursäkt, utan för att få tag i en taxi.

"Vanessa for gods sake,wait!" Hörde jag Niall ropa, men jag var alldeles för upptagen med att försöka få kontakt med en chaufför.

Jag vräkte praktiskt taget upp bildörren till taxin och kastade mig in i sätet. "Don't you dare drive!" Skrek Niall, vilket gjorde att chauffören gav mig en orolig blick genom backspegeln, som för att fråga om han skulle lyssna på den springande pojken.

"Drive, just drive" beordrade jag och höll på att stänga dörren när en annan hand kom inväger. "Please Vanessa, you´ve got to let me explain! Get out of the car" flåsade Niall andfått och tittade på mig med sina blåa ögon. 

"Why would I? You know what, fuck you, Niall Horan. Fuck you".

Jag drog extra hårt i dörren, så att Niall tappade greppet och gav sedan chauffören ett snabbt "go." . Bilen drog igång med ett brummande och Niall blev mindre och mindre ju längre bort vi åkte.

Efter att jag betalat chauffören, som för den delen såg ut att vilja krama om mig, så rusade jag raka vägen upp till vår lägenhet. Just som jag skulle dra upp handtaget så insåg jag en rätt viktigt sak.

Niall skulle komma hit och leta det första han gjorde, och med tanke på att Harry var här så hade saker och ting inte blivit så bra.

Tårarna hade lugnat ner sig och mina ögon gjorde inte lika ont, men jag var rätt säker på att mitt smink låg utsmetad under mina, antagligen, röda ögon. Jag tog upp min mobil och slog in Zayns nummer samtidigt som jag gick ner för trappan igen.

"Yeah?" Svarade en hes röst.

"Zayn? I'm sorry for disturbing you and I know that both of us has work tomorrow, but.. Can I come over?" Frågade jag och försökte att inte låta allt för ledsen.

"Are you crying babe? I´m at Liam´s place but I can pick you up in five minutes, okay?".

Jag nickade hjälplöst innan jag insåg att han inte kunde se mig.

"Yes that'd be great".

Jag knuffade upp dörren och ställde mig en bit bort, närmare trottoaren.

En blond siluett kom gåendes mot vår lägenhet och i en ren reflex backade jag in i mörkret och såg på när han kom närmare. Niall.

Han tittade på skylten med namn på, och ringde sedan på dörren.

Jag kunde sagt urskilja Rebeccas röst, som sedan övergick till Harrys innan dörren låstes upp.

Niall försvann in i lägenheten och lämnade mig med svag panik. Rebecca skulle bli jätte orolig.

Jag skrev ett snabbt sms till henne, där jag förklarade vad som hade hänt och att jag skulle stanna hos Zayn i natt. Vi skulle ju ändå träffas på jobbet i morgon, och då kunde jag förklara allting mer noggrant.

Som om Zayn hade någon form av superkraft körde han upp framför mig samma sekund som Niall kom ut ur lägenheten igen. Våra blickar möttes i en halv sekund innan jag vände mig om, öppnade bildörren och hoppade in.

Zayn stirrade på Niall igenom bilrutan, drog igång motorn och körde iväg med ett brummande läte. "Was it him? That made you cry?" Frågade han grinigt och knöt händerna hårdare runt ratten. Jag sjönk tillbaka i sätet och slöt ögonen.

Min tystnad räckte som ett svar.

"What the fuck did he do?" "Can't we talk about this once we're at your place? I just.. Yeah" förklarade jag och lade mitt hår över ena axeln.

"Vanessa? What happened?" frågade en orolig Liam när vi klev in i deras lägenhet.

”Niall happened” muttrade Zayn och lade en arm om mina axlar. Jag nickade instämmande och drog en hand under ena ögat, som genast blev svart. ”I probably look like a monster, sorry” skrattade jag utan någon form av humor och lutade huvudet mot Zayns sida. Vi gick alla tre in i Liams lägenhet. Zayn försvann in i köket för att fixa te medan Liam hjälpte mig att bädda i ordning i soffan.

”So he.. he just kissed her?” frågade Liam argt och ställde ner sin kopp med te. ”Yup, well she kissed him, but they still kissed”. Zayn drog en hand igenom sitt hår och pustade ut.

”I´m sorry guys, I should´ve listened to you from the beginning. I guess I was too blind to see the truth” mumlade jag och drog upp filten till hakan. ”You know what, none of this is your fault. He´s a dick so just try to.. I don´t know, forget about him or something?” tröstade Liam och strök mig sakta över ryggen. ”We´ll let you sleep now, Zayn will wake you up before work”. ”Thanks guys, and goodnight”.

Jag hade fått låna en t-shirt av Liam och slapp tack och lov att sova i min klänning. Bara tanken på klänningen fick mig att må illa. Jag hade köpt den på grund av den här dejten, som nu hade gått åt skogen. Tack vare Niall.

Det knackade på dörren till Liam´s lägenhet och jag spände genast öronen så gott jag kunde. Zayns mörka röst sa ord efter ord, men jag kunde inte urskilja just vad det var han sa.

”You´re not allowed in here, you´ve done enough so just get lost”. Jag antar att personen svarade, eftersom att Zayn tystnade och jag inget kunde höra. 

”Yeah? Well fuck you man, you´re a real dick. Wha- Get the fuck out! You´re asking for it, i´m telling yo-”, jag reste mig snabbt ifrån soffan och rusade ut i hallen.

Som jag hade väntat mig stod Niall där, med ögon som såg ut att kunna explodera och knytna nävar.

 ”Vanessa thank god, come with me baby. You can ´t stay with these jer-”.

 ”No Niall, they were right about you. You´re an asshole and I don´t want to see you ever again. Now do as Zayn said, get lost.”

___________________________________

Kapitel 26 everyone! Jag hoppas att ni tycker om kapitlet och att ni vill kommentera ^_^ 

Puss och kram mosad... Banan?