Jag öppnade sakta ögonen och lät dom vänja sig vid mörkret. Tack vare den enormt breda och tjocka gardinen så kunde knappt något solljus ta sig in i rummet, vilket ledde till att mörkret fortfarande fanns kvar. Min kudde kändes annorlunda, och rummet var helt klart inte mitt. Gårdagens minnen flödade tillbaka inuti mitt huvud och en djup rodnad spred sig över mina kinder. Jag och Harry..

Jag tittade ner på min kudde, och såg till ingen vidare stor förvåning, att min kudde bestod av Harry. Hans djupa snarkningar föll från hans läppar samtidigt som hans bröstkorg sakta reste och sänkte sig.

Allting var så stilla, så tyst och vilsamt att min panik började byggas upp.

Vad skulle folk tro om mig? Med ryktet om Harry´s alla tjejer så måste ju folk tro att jag är billig, och att jag är rent av korkad.

Vad skulle Vanessa, och killarna tycka om mig?

Skulle de bli sura?

Aldrig mer vilja prata med mig?

Men värst av allt, tänk om Harry bara tycker att jag är ännu en tjej som han kan ha kul med?

Jag skakade obehagligt på huvudet och lyfte försiktigt bort Harry´s arm, som för den delen legat slängd över min midja. Ett lågt grymtande föll från hans läppar, men han vaknade inte upp. Med en lättad pust reste jag mig tyst ifrån sängen, samlade ihop mina kläder och trippade ut till hallen. Med jeansen halvt uppdragna och tröjan över huvudet böjde jag mig ner för att slarvigt knyta på mig mina skor. Jag var tvungen att komma härifrån.

Mina händer fumlade med låset till dörren, och ännu en lättad känsla fyllde min kropp när jag stängde dörren bakom mig. Jag skyndade mig med att knäppa mina byxor och drog strax efter det ner min tröja.

Nu ville jag bara hem.

Jag vet inte hur länge jag gick, men när jag väl såg vår lägenhet var min kropp lika frusen som is. Det må vara sommar, men morgnarna var inte roliga om det inte var en svin varm dag. Min mobil var död sedan kvällen innan, så jag visste varken vad klockan var eller om Vanessa hade försökt hitta mig.

Med tunga och trötta steg klev jag upp för trappan och ramlade nästan ihop framför vår dörr. Jag sträckte upp handen och lät mina knogar slås mot träet tre gånger.

Knock

Knock

Knock

Dörren öppnades snabbare än vad jag trodde var möjligt, och framför mig stod något som kunde vara min Vanessa. De mörka ringarna under hennes ögon var det ända som inte passade in.

”Oh my god Rebecca!” tjöt hon när hon såg att det var jag, och på bara någon sekund kastade hon sig om min hals.

”Do you know how worried I was? You went out for a coffee with Zayn and never came back. I texted Zayn and asked if you were with him, and he said no so I got scared. But then he told me that you went with Harry, so I didn´t really know wha- Rebecca? Why are you crying?”. Jag kunde inte hindra tårarna som föll från mina kinder. Bara tanken på Harry fick mig att vilja bryta ihop.

”Rebecca? Honey come on, let´s go to the couch” uppmanade Vanessa och hjälpte mig av med skorna. Jag gick ledsamt in i vardagsrummet med henne bakom mig och sjönk ner i soffan. ”Tell me what happened, and why you came home at eight am all freezing cold”. Vanessa drog en filt över oss och lade sedan armarna runt mig.

”I.. I had sex.. with H-Harry” stammade jag patetiskt fram och knep ihop ögonen. Tystnaden som följde var fruktansvärt, i alla fall i mina öron.

”You.. you what?” frågade Vanessa förvånat, men hade fortfarande armarna runt mig.

”Don´t make me say it again” stönade jag och drog en hand under mitt öga, som aldrig ville sluta rinna. ”But.. I don´t get it. Why are you crying?” frågade hon förvirrat och det var nästan så att jag ville skratta. ”Because he´s... he´s Harry! He probably sleeps with a thousands of girls, and I swore to myself that I wouldn´t become another girl on his list. But here I am, and I feel so bad. I´m sorry” snyftade jag och lutade mitt huvud mot hennes axel.

”Oh honey.. I don´t really know what to say. But why on earth are you apologizing to me?”. Jag ryckte på axlarna. ”I thought you´d be mad. You know Zayn will kill me, literally. He warned us about them, and still there I was, having sex with Harry” mumlade jag lite lugnare den här gången och suckade tacksamt när mina ögon torkat. ”Of course I´m not mad, and Zayn won´t be mad either. He might get.. a bit.. Zayn..?” försökte hon förklara och gestikulerade med armarna. ”Yeah, that´s why I´m scared” konstaterade jag och höjde lätt på ögonbrynen.

”Oh come on, he won´t do anything and you know it. Now, what do you say about some ice cream? You can pop in a good movie and I´ll run to the store to buy some Ben & Jerry, yeah?” föreslog hon och klappade ihop händerna. Jag nickade och drog upp knäna under hakan. ”I´ll be back in just a few minutes then, don´t think about Harry. Okay?”.

Dörren stängdes efter att Vanessa hade lämnat och lägenheten drunknade i en tung tystnad. Med en djup suck reste jag mig ifrån soffan och gick fram emot lådan med filmer.

Efter att jag startat filmen var jag på väg att sätta mig ner igen, men blev avbruten av en knackning.

Vanessa kanske glömde något..?

Varför skulle hon knacka?

Hon kanske låste och glömde att ta med sig nyckeln...

Åh håll tyst, hon kan ju inte låsa från insidan och sedan gå ut.

Jag gick sakta ut till hallen och låste upp dörren, som ljudlöst gled upp och blottade personen som nu stod framför mig.

”You really thought I´d let you run away?”

Hmmm vem kan det vara som står bakom dörren? ;) xx

10 kommentarer till nästa!