Jag satte mig upp i sängen med en förvirrad blick och gnuggade mig i ögonen. Det var bäcksvart i rummet, men konstigt nog var det inte lika varmt som jag hade förväntat mig att det skulle vara.

Med ett litet leende vred jag blicken åt platsen där Niall låg, det enda problemet var bara det att det inte låg någon där. Jag satte handen på lakanet och kände att det fortfarande var varmt, vilket tydde på att han nyss hade gått upp.

”Niall?” frågade jag ut i det mörka, men fick inget svar. Plötsligt hördes en dov smäll ifrån vardagsrummet vilket avslöjade att det var där Niall var.

Jag reste mig ifrån sängen och rättade till mitt hår, som för den delen låg som om en orkan varit här. Jag styrde stegen mot ljudet och höjde på ögonbrynen när jag såg att en balkongdörr stod öppen. Sen när hade han en balkong?

Vinden blåste ljummet in igenom den tunna springan som syntes mellan väggen och den öppna dörren, men trots värmen korsade jag armarna över bröstet och purrade till.

När jag väl hade öppnat dörren såg jag Niall stå lutad mot balkongräcket. Hans rygg var spänd och djupa andetag fick hans kropp att vagga i en stadig rytm. ”Niall? What are you doing?” viskade jag oroligt och gick närmare. Han vred kvickt på huvudet och hans tidigare blåa ögon såg inte alls lika trevliga ut.

Det var i stället två mörka ögon som stirrade in i mina, och för att vara ärlig, det skrämde mig.

”Go back bed” beordrade han hårt och fortsatte sedan att stirra ut i mörkret. Mina ögonbryn knep ihop sig och jag är rätt säker på att jag hade en rynka i pannan. ”Tell me what´s wrong” sa jag och lutade mig precis som han mot räcket, bara en bit bort.

”Don´t make me mad” hotade han och drog en hand igenom sitt blonda hår. ”Don´t make me go back to bed without an explanation, cause i´m not stupid. I can clearly see that something´s wro-”

“Just shut up and go back to bed, will ya?”. Jag började överväga om jag faktiskt skulle lyssna på honom, då han kanske faktiskt ville vara själv och lugna ner sig, men det var innan jag hörde vad som lämnade hans läppar.

”Fucking bitch”.

”Excuse me? You knw what, I came out here cause I was worried about you. But if this is what I get then I regret coming here tonight. I´ll just call a cab and leave” suckade jag uppgivet och vände mig om. Just som min hand tog tag i dörrhandtaget grep en annan tag i min arm. På någon enstaka sekund hade jag snurrats runt och innan jag hann reagera var två armar draperade runt min kropp.

”Niall wha-” plötsliga ryckningar lämnade hans kropp vilket gjorde att jag blev stum.

Kunde det faktiskt vara sant? Niall Horan grät. Han grät.

”You´re scaring me babe” viskade jag oroligt och strök honom över ryggen. Han backade undan och torkade sig snabbt under ögonen, som om han ville rensa bort alla spår på att det funnits tårar där. ”Man what a pussy I am” pustade han ansträngt ut och flinade, trots att hans normala glimt i ögonen var som bortblåst. ”let´s sit down” föreslog jag och gick mot dom två stolarna som stod lutade mot väggen. Innan jag så mycket som hann böja på knäna hade Niall suttit sig ner före mig, i den stolen jag tänkt att ta. Han klappade med händerna i sitt knä, och som vanligt följde jag hans vilja. Han virade ännu en gång sina armar runt mig och vred runt mig, så att jag satt med mitt ansikte mot hans.

”What happened?” frågade jag för.. Jadu, jag vet inte hur många gånger jag frågade det. Niall skakade generat på huvudet. ”I.. I had, you know.. a nightmare”. Ett leende letade sig upp på mina läppar. ”Niall.. baby, we all have nightmares.. there´s no reason to be ashamed of that” tröstade jag och placerade mina händer vid hans käke, så att jag kunde vrida upp hans blick mot min. ”That´s the reason you got out here?”. Han nickade som svar på min fråga. ”Why did you get mad at me then?” frågade jag igen och log snett.

”Uhm.. the nightmare was about you.. and it sort of became too much when I saw you..”

”The nightmare was about me? Please don´t tell me I was a clown or something..” fnissade jag, men tystnade strax där efter när jag såg Niall´s seriösa min.

”You left me.”

”What?”.

”You left me, in the nightmare. That´s why I panicked when you said you´d take the cab and leave..”. Jag nickade förstående och lutade mig framåt. Hans ögon slöts och jag pressade mjukt mina läppar mot hans panna. ”I won´t leave you, okay? Unless you do something really bad.. But I won´t leave you, okay?”.

Han nickade åt mina ord och drog mig ännu närmare sig. Jag hade mina armar runt hans nacke och lutade huvudet mot hans axel. ”Let´s go back to bed, okay?”. Jag var på väg att resa mig upp när han enkelt ställde sig upp, fortfarande med mig i sin famn.

”Oh, okay” skrattade jag nervöst och hoppades att han inte skulle tycka att jag var tung. Jag lutade huvudet mot hans axel igen och knöt benen runt hans kropp, så att jag inte skulle glida ner.

När vi väl kom tillbaka till hans säng släppte han ner mig med en lätt duns.

Jag förväntade mig att han skulle gå runt sängen och lägga sig, men i stället satte han händerna på mina lår och stirrade in i mina ögon.

”Would you let me show you something?”

Hade helt glömt av att jag inte hade laddat upp det här kapitlet :O Det har legat klart i mitt dokument i flera dagar, men min upptagna hjärna hade bestämt sig för att jag visst hade laddat upp det här kapitlet...

Sorry :/ Men, här är kapitel 30 och jag hoppas att ni tycker om det! Nästa kapitel blir ett två A4 sidor med.... DIRTY DIRTY DIRT ;)))))

Kommentera and also  I love you more than fooooood xxx