Tidigare i This Love Last Forever:

Jag tog av mig skorna och gick in mot mitt rum. Ett smalt leende kröp upp på Melanie´s läppar när hon sjönk ner bland madrasserna. Jag knöt försiktigt upp hennes converse och ställde dom bredvid sängen innan jag gick bort till min garderob. ”Here, you can change while i´ll lock the doors” sa jag och lade en av mina gråa t-shirtar bredvid henne. ”Thanks Niall” sa hon sömndrucket och väntade på att jag skulle lämna rummet. En behaglig känsla låg och värmde i min mage medan jag låste dörrarna och kröp sedan ner under filtarna i soffan. 

Melanie´s point of view

Jag sträckte ut mina armar och gäspade. Minnena från gårdagen slog emot mig som en våg och illamåendet var värre än någonsin. Jag satte mig försiktigt upp, rädd för att stöta emot mitt ben. Min blick gled över Niall´s rum och jag log av tanken på att han hade stoppat om mig i hans säng, trots att jag i stort sett betett mig som ett svin.

”Uhm.. hello?” ropade jag försiktigt och drog en hand igenom mitt hår. Jag måste se ut som ett troll. Fotsteg hördes ifrån ett rum intill och sekunden senare dök Niall upp i dörröppningen. Hans blonda hår låg rufsigt över hans hvud och han fick gång på gång dra bort det ifrån sin panna. ”Hi” sa han lågt och log snett.

”How are you feeling?” fortsatte han och gick in mot sängen. ”My leg hurts, i have a tiny headache but i live” skrattade jag osäkert och hasade mig upp så att jag satt med ryggen lutad mot väggen. Niall satte sig på sängkanten och nickade.

”I don´t remember anything from the hospital Niall, but i hope i said that i´m sorry, i really am” suckade jag och förvånades över ljudet som kom ifrån Niall. Han.. skrattade? ”What´s so funny?” frågade jag förvirrat och drog upp ena benet till midjan.

”You had an amnesia so you loss your short memory. You couldn´t remember the stuff that happened just minutes ago and you did apologise a several times..” förklarade han med ett flin och ryckte på axlarna. ”Oh..” sa jag tyst och bet tag i min läpp.

”But still i´m sorry, i shouldn´t have left the studio like that and i should´ve answered your texts” mumlade jag och stoppade en hårslinga bakom örat.

”Don´t worry about that, i forgave you and so did Harry and Lucy. But i´m just a bit qurious about that guy from cafée.. are you a, thing or something?” Hans röst blev djupare och tjockare efter varje ord. ”Connor?” sa jag och kände hur ett litet leende trädde fram på mina läppar. Niall höjde på ett ögonbryn och såg halvt om halvt sårad ut.

”Niall, Connor´s gay.. So no, there´s nothing between us. And i have you so why would i be dating another guys?” babblade jag och spärrade upp ögonen när jag insåg vad jag precis sagt. ”I mean... i don´t have you, you´re not mine or anything i just.. uhm i mean” Niall avbröt mig genom att hålla upp handen.

”He´s.. gay?” sa han förvånat och andades lättat ut. ”Yep” svarade jag simpelt och drog mig längre bak i sängen. ”So i´m forgiven..?” fortsatte jag försiktigt och tittade upp på honom under mitt blonda hår, som ännu en gång envisades med att vara i vägen. ”Of course, i told you that you´re forgiven back in the hospital, but you don´t remember that”

”oh that´s good” jag nickade till mina egna ord och drog bort täcket ifrån min kropp, bara för att sekunden senare gömma mig under det igen. Jag glömde helt av att jag bara hade Niall´s t-shirt på mig. Niall insåg varför jag drog över täcket igen och reste sig ifrån sängen. Han återvände några minuter senare med ett par mysbyxor i famnen.

”Can you do it yourself or do you need help?” sa han medan han räckte över klädesplagget till mig.”I think i need help, i can´t reach my toes on this leg” suckade jag och försökte att nå min tå, men smärtan i mitt smalben blev för starkt. ”Wait i gotcha” sa Niall snabbt och satte sig ner på huk framför mig. Jag rodnade starkt när jag tänkte på vilken position vi satt i. Niall såg min rodnad medan han drog upp byxorna för mitt ena ben och flinade.

”Why are you blushing?” skrattade han roat innan han ansträngde sig för att inte slå emot mitt ben när han drog mysbyxorna så att kanten låg precis ovanför mitt gips. ”Nothing, thank you” sa jag snabbt och drog upp byxorna hela vägen upp. Niall reste sig upp och sopade av händerna på sina ben. ”So you´re one of those dirty minded girls?”.

”No i´m not” försvarade jag mig snabbt och korsade armarna över bröstet. ”and you want me to believe you?” flinade han och klättrade snabbt upp i sängen så att han satt med ryggen lutad mot väggen. Jag vred mig om och räckte ut tungan innan jag satte mig bredvid honom. Stämningen i rummet blev tystare och jag lutade mig sömnigt mot Niall´s axel , något han blev förvånad över. Jag satte mig snabbt upp igen och rodnade svagt. Niall la upp en arm bakom min rygg och drog mig närmare honom igen, så att vi satt ansikte mot ansikte. Hans blick borrade sig in i min och allt runt omkring oss stannade upp, precis som om vi vore i en film. Jag svalde ljudlöst när han sakta lutade sig in mot mig och tittade forskande in i mina ögon. Ljudet pulserade i mina öron och hela jag skrek av olika känslor. Just som våra läppar skulle mötas vred jag bort huvudet och stirrade ner i det vita täcket vi satt på. Niall harklade sig förvånat och stelt. Tystnaden låg mellan oss i några extremt pinsamma sekunder innan Niall bröt den.

”Melanie, what happened back in the studio..?” stämningen blev spänd och jag fumlade nervöst med mina händer. Efter att ett antal lögner passerat förbi i mitt huvud bestämde jag mig för att ta mod till mig och berätta. Berätta sanningen om min uppväxt.

”A lot of things passed my mind when Harry told us that we looked like a couple. Things like the hate i´ll get from the fans, and I don´t know if I will be able to handle that. The truth is, i´ve been bullied since first grade for my weight and stuff. So when I was thirteen I started to starve myself. I got an eat disorder which lead to anorexia. I´ve been insecure about my self since then and I´m scared that things will go back to the way it was before.. I can´t get this stupid names out of my mind you know, the things they called me. I was a whore, a fat cow, they told me that I was just a waste of time Niall, they wanted me to be dead” Först nu insåg jag att små salta tårar rann längs med mina kinder. Niall satt tyst vid min sida men lade sedan armarna om min kropp för att dra mig emot honom. Jag brukade aldrig öppna upp mig för någon, ingen annan än min familj visste om det förflutna.

”Oh god i had no idea Melanie, i´m so sorry” viskade han tröstande medan jag begravde mitt ansikte vid hans axel. Han drog upp mig i sitt knä och virade armarna starkare runt min midja. Jag snyftade patetiskt till och släppte fram ett halvt skratt. ”I´m sorry Niall, you must think i´m some sort of freak” sa jag hest och försökte att ta mig ur hans grepp, men han höll kvar mig. ”No i don´t” viskade han förstående och hans blåa blick borrade sig in i min. Tiden rusade förbi när jag satt där i hans famn, med hans armar starkt virade runt min midja. Vi pratade ut ordentligt, jag grät en hel del och Niall fanns alltid där för mig. Det var en underbar känsla. När klockan slog halv tre muttrade Niall något ohörbart och vände sig till mig.

”I have to be in the studio soon, is it okay to be here alone or do you want me to call someone?” suckade Niall och hjälpte mig att flytta mig ifrån hans varma och trygga famn. ”I´ll be fine” log jag övertygande och hasade mig upp ifrån sängen med hjälp av kryckorna niall lånat mig. Kryckorna som varit med på så många bilder ifrån när Niall skadade sitt ben. Niall reste sig osäkert ifrån sängen och hjälpte mig att ta mig ut till köket.

”Thanks Niall, for everything” sa jag tacksamt när Niall släppte mig. Han log och öppnade armarna för att dra in mig i hans famn. Jag andades in den goda doften och gnuggade lätt min näsa mot hans vita t-shirt.

”I´ll see you in a bit, okay?” viskade han och pussade mig uppe på huvudet innan han försvann ut ur lägenheten. Nu gällde det bara att kunna underhålla mig själv med ett brutet ben tills niall kommer hem. 

Jag är svin trött och börjar bli yr, så jag ber om ursäkt för stavfel osv. Jag hoppas att ni blir någorlunda nöjda ändå :/ Kapitel 12 kommer inte i morgon, men jag ska försöka få upp det under tisdagen :) 20 kommentarer tills dess! x