Solens starka ljus fick rummet jag låg i att lysa upp och spred en jobbig värme runt omkring mig Mitt täcke låg nersparkat på golvet och lakanet satt som klister mot min kropp. Jag grimaserade äcklat och tittade upp i det ljusgråa taket. Andrews röst var hög ifrån köket och jag antog att han bråkade med Ellinor, igen. Med en hög suck reste jag mig ifrån den numera obekväma sängen och drog handen igenom min morgonfrisyr. Utan någon vidare tanke på att de andra var där ute slog jag upp dörren och gick slappt ut till köket. Louis satt med huvudet nerböjt medan hans fingrar dansade fram över skärmen på sin mobil. Ellinor stod lutad mot köksbänken med armarna i kors och kastade en sur blick åt mitt håll. Jag förstår henne dock. Jag kisade ut igenom det stora fönstret och vred snabbt bort blicken när det blev för just. Louis tittade upp ifrån sin mobil och nickade mot kaffekokaren. Jag gav honom en grinig blick och gjorde min väg över till den svarta apparaten. När allt var klart hällde jag upp den svarta drycken i två koppar och hällde i mjölk innan jag räckte över den ena till Louis. Han tog tacksamt emot koppen och förde den till sina läppar. Medan jag slog mig ner bredvid honom lyssnade jag smått på Andrew och Ellinor´s konversation.

”Come on, it´s not that bad” muttrade Andrew grinigt och drog handen längs sin skäggstubb. Ellinors huvud flög upp och hennes blick var vassare än en vässad penna. Wow, jag brode bli poet.

”Not that bad? Not that bad?!” upprepade hon i en högre tonart. Andrew ryckte uppgivet på axlarna och gav mig en bedjande blick. Jag flinade åt honom och lät kaffet glida ner i halsen på mig.

”I have no friends, I can´t go outside without you, and if i do, the cops might notice us! I have no one..” mumlade hon tillslut och lät sin blick fastna vid sina fötter. Andrews knogar hårdnade och hans kropp spändes.

”You´re too young to have a boyfriend Ellinor” fräste han ilsket och drog tag i hennes arm. Hon kved till och stirrade upp på sin bror.

”I´m seventeen Adrew”. Hans grepp hårdnade och man såg att Ellinor började få ont. Men Andrew verkade inte märka det.

”You´re hurting me” pep Ellinor tillslut fram och knep ihop ögonen. Andrew släppte chockat greppet runt sin systers arm och inspekterade de röda märke som trängde sig fram över hennes hud. Hans ögon vidgades när han såg vad han själv hade orsakat, och innan någon av oss tre hade reagerat hade Ellinor rusat ut igenom dörren. Han var precis på väg att springa efter henne när jag och Louis reste oss upp. ”Let her be, just give her some time” mumlade Louis och klappade tröstande Andrew på ryggen. Han tittade uppgivet upp på oss och gick sedan bort mot hans eget rum. Louis klappade ihop händerna och släppte ut ett konstigt läte

.”So what are you gonna do now?” Jag gav honom en snabb blick och ställde ner min kaffekopp i diskhon.

”I´m gonna talk to Keely” och med det rusade jag tillbaka till mitt rum och rotade fram en svart t-shirt. Jag klev smidigt i mina jeans och fångade upp mina solglasögon på väg mot badrummet. Efter att jag stått fastklistrad framför spegeln i en halvtimma satte jag på mig glasögonen och lämnade huset. Jag tog upp mobilen ur fickan och tvekade i några sekunder innan jag la ner den igen. Om jag ringer henne lär hon bara göra allt i sin makt för att undvika mig. Det tog inte mycket mer än tjugo minuter att gå hem till Keely, men jag väntade utanför hennes tomt. Tänk om hennes mamma öppnar, hon lär ju vid det här laget veta vem jag är och kommer förmodligen inte att uppskatta min närvaro. Mitt svar kom som på posten. Keey´s mamma klev ut igenom dörren och strax därefter dök Keely´s mörka hår upp i dörröppningen. Hon sa något till sin mamma och sken upp i ett brett leende. Hennes klingande skratt hördes ända hit. Mina mungipor drogs plågsamt uppåt av synen. I nästan tre veckor hade jag varit utan henne, man kan inte förvänta sig något annat. Jag väntade till hennes mamma försvunnit bort mot sin bil och kände lite ångest fylla min kropp. Man såg att hon fortfarande hade ont i kroppen efter krocken. Vad är det jag säger? Zayn Malik, ångest? Det går inte ihop, men det är sant. Jag skakade av mig tanken och skyndade mig fram över Keelys gräsmatta när hennes mamma lämnat området. Hade jag tur nu så hade hon inga kompisar hemma. Jag tog de sista stegen upp på verandan och lät mina knogar slå emot den svarta dörren. Sekunden senare öppnades dörren och Keely himlade lätt med ögonen, utan att titta upp på mig, och gick tillbaka in i huset.

”What did you forget this time mum?” suckade hon slutligen och satte upp sitt hår i en lös knut. Jag harklade mig, osäker på vad jag skulle säga, och fick hennes uppmärksamhet. Hon vände sig om på bara någon sekund och hennes ögon blev dubbelt så stoa. Hennes haka måste ha vilat någonstans vid marken. När hon kommit över chocken tog hon snabbt upp händerna i någon försvarsposition och började skaka. ”Please, don´t.. don´t hurt me” kved hon ynkligt och knep ihop ögonen.

 

Keely´s point of view

 

Min puls var högre än någonsin och jag andades tungt. Zayn stod fastfrusen i hallen och tittade på mig. Min kropp skakade, av både rädsla och chock, jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Springa? Fly? Prata? Gråta? Fråga ut honom? Be om förlåtelse? Tankarna virvlade runt omkring mig och gjorde mig yr. ”I´m not going to hurt you. Can i come inside?” frågade han i stället och fick mig att chockad släppa min konstiga ställning. Jag svarade inte utan såg på när han långsamt stängde dörren bakom sig och sparkade av sig skorna. Han hängde av sig sin jeansjacka och tittade sig omkring i hallen. Jag stod fortfarande stumt kvar på samma plats vilket verkade irritera honom en aning. Han drog händerna längs varandra och harklade sig igen.

”Okay this is weird, i know. I´m not used to do things like this either. But we need to talk” mumlade han efter några sekunders tystnad och gick bort mot vårt vardagsrum. Jag tvekade i några sekunder innan jag följde efter honom och såg hur han slog sig ner i vår soffa. Han tittade upp på mig med sina mörka ögon och klappade på platsen bredvid honom. Jag gick fram mot fåtöljen som stod en liten bit ifrån soffan och drog upp knäna till brösten.

”I´m actually here to apologise..” suckade han efter ett tag och lutade huvudet i sina grova händer.

”Wh-what?” stammade jag fram och tittade på honom med vida ögon.

”I´ve been acting like, i don´t know.. But i´ve been so stupid. I made the girl i like scared of me. I mean, how smart is that?” Han släppte ut ett skrovligt skratt, helt utan humor och suckade. Pratade han om mig? Jag kände ett svagt sting av värme sprida sig i nedre delen av min mage men försökte desperat att ignorera den brännande känslan. Jag svarade inte utan satt bara tyst och försökte trassla ut alla mina tankar.

”I´m sorry Keely. I know you won´t forgive me this easy, but please, let me take you out on a date?” Då slog det mig, han måste ha fått reda på att jag var ute med Harry. Men hur?

”You´re acting like this because of Harry, right?” frågade jag en aning nervöst över hans svar. Hans kropp frös till i några sekunder innan han verkade fumla efter ett passande svar.

”Yes and no” sa han tillslut och ryckte lätt på axlarna. ”I like you Keely, i really do. But like i said before i´ve never done this before and that´s why it´s kinda hard. And yes, Harry came to me and told me everything. So i guess i went kinda jealous” Var det en rodnad som spred sig på hans kinder? Jag var tvungen att nypa mig för att kontrollera att jag inte drömde. Zayn Malik, traktens värsta värsting, satt framför mig och rodnade. Hur sött är inte det? Okej, fokus. Jag nickade fundersamt åt hans svar och bet tag i min underläpp.

”I guess it wouldn´t hurt” mumlade jag tillslut och tittade upp ifrån mina ben.

”What?” frågade han förvånat och lutade sig framåt.

”A date, it wouldn´t hurt” återupprepade jag och släppte ner mina ben. Hans blick mjuknade medans hans mungipor sakta gled uppåt.

”Wonderful” mumlade han mer eller mindre för sig själv och klappade ihop sina händer.

”If..” började jag tveksamt. ”..if you promise you won´t hurt me, and if i want to go home you´ll let me. Okay?” Han tittade på mig med samma hopp i ögonen och nickade snabbt.

”Great, i´ll pick you up eight o´clock at saturda then, in three days” han reste sig ifrån soffan och gick osäkert fram till mig. Att den här killen kunde vara osäker, nervös, att han rodnade och att han överhuvudtaget kunde prata normalt överraskade mig. Jag nickade och tänkte noga igenom mitt svar. En dejt kan ju faktiskt inte skada, och han hade ju lovat att vara försiktig. Han var på väg att dra in mig i en stel kram när jag skyggade tillbaka och släppte fram ett oskyldigt leende. Som om han förstod min rädsla mumlade han något åt mig själv, vinkade med ena handen och gick ut igenom dörren.

---

Woohooo!  Så vad tycker ni? Försökte komma på ett "Ship name" till Keely och Zayn. 

Zeely or Kayn. Vilket låter bäst? ;D