Zayn´s point of view

Jag skrapade frustrerat min sko i marken och tittade upp under min lugg som börjat visa sig. Mitt hår hade växt som ogräs, mitt skägg blev synligare och hela jag såg sliten ut. Men snart var jag hemma. Poliskvinnan läste plågsamt sakta igenom papperna innan hon, i slow motion, tog tag i en penna och tryckte fram stift. Mina ögon blev mörkare för varje sekund och jag fick hålla mig ifrån att smälla till henne och be henne att skriva snabbare. Hur svårt kan det vara att skriva under ett papper? Det är ju för fan bara ett namn, inte en hel bibel. Men i hennes takt skulle det här ta flera år.

Efter att hon suddat ut bokstäver om och om igen gav hon pappret till snubben som stod bredvid mig och stirrade mig surt i ögonen. Jag tvingade fram en oskyldig blick och blev nästan äcklad av det svaga leendet som började visas på mina läppar. Allt för att komma här ifrån, tänkte jag och reste mig ifrån stolen. Polismannen, som jag tidigare kallat för snubbe, gick med mig ut ur byggnaden och bort mot en av de hundratals polisbilarna. Han inspekterade varenda rörelse jag gjorde tills jag dragit bältet över min kropp och sjunkit ner i sätet. ”Where?” frågade han när han klättrat in i bilen och dragit igång det skrangliga fordonet. Jag mumlade fram adressen till de få lägenheterna som låg i närheten och korsade armarna över bröstet. Bilfärden var tyst och lyckligtvis var den snabbt över. Jag skyndade mig ur bilen och hoppades innerligt på att någon skulle gå ut ur de gråa byggnaderna. Eftersom att jag varken hade kod eller nummer till någon av de boende så kunde det här innebära trubbel. Jag kände polismannens blick i nacken och gick sakta fram till dörren. Den stora klumpen som började byggas i min hals släpptes med ens när jag såg en tant komma gående inifrån lägenheterna. Hon knuffade upp dörren och log vänligt mot mig, polismannen och passerade sedan ner för gatan. Jag tog tillfället i akt och skyndade mig in igenom dörren och upp för trapporna. När jag var uppe på översta våningen pustade jag ut och tittade försiktigt ner igenom glasfönsterna. Höjder har aldriv varit min starka sida. Jag såg på när polismannen klev in i bilen igen och hur bilen sakta lämnade sin plats. Så fort bilen var utom synhåll rusade jag ner för trapporna igen och ut på gatan. Jag satte fart på benen och joggade ner till nästa infart och kände leendet på mina läppar växa när jag kände igen vår gränd. Gången jag gått här med Keely upprepades i mitt huvud och jag kunde inte undgå att släppa ifrån mig ett svagt skratt. Hennes skrämda ansiktsuttryck fastnade i mitt minne och vägrade att släppa.

Jag vände mig om när jag inte hörde fotstegen bakom mig och trodde för en sekund att hon hade sprungit sin väg, men i stället stod hon nervöst kvar på samma plats och kikade in i mörkret. Hon ignorerade mina blickar och tog försiktigt ett steg närmare mig, hela tiden på sin vakt. Hon gick ännu närmare och skrek till när hennes fot kom i kontakt med en ölburk. Jag kände ett skratt välla upp inom mig och jag höjde roat ögonbrynen. Det var rätt tillfälle, intalade jag mig själv gång på gång och la trevandes armen runt hennes smala midja. Hennes kropp slappnade av i min närhet och jag tittade förvånat ner på henne.

”scared?” mumlade jag med ett retsamt leende när hon för tionde gången vände sig om. Som om hon ville försäkra sig om att ingen förföljde oss.

”I´ve never been a big fan of the dark..” erkände hon med en svag axelryckning.

Jag kom att tänka på Harry och Keely tillsammans och kände hur min kropp spände sig. Hon är min, och bara min. Att hon ens gått med på att dejta det svinet fick mig att må illa. Fast jag var inte mycket bättre själv, jag var nog hemskare.. Det var trots allt jag som kidnappade henne, tvingade henne att bo hos mig och brydde mig inte om att hon inte ville gå ut med mig. Jag avbröts i mina egna tankar när dörren till vårt hus öppnades och Louis rusade ut, i endast mysbyxor och en ljusgrå törja.

”Zayn!” röt han argt och närmade sig snabbt. Jag körde ner händerna i fickorna och gick fram för att möta odjuret. Han tvärstannade framför mig och fäktade villt med armarna.

”What the fuck did you do? And why? Huh? Are you fucking crazy?!” fräste han och tog efter ett tag ett djupt andetag. Jag tryckte undan min ilska och ryckte arrogant på axlarna. Louis släppte ut en hög suck och la sedan armarna om min kropp.

”Even though you´re a peace of shit, i´ve missed you” mumlade han mot min nacke och släppte sedan taget om mig.

”I´ve missed you too” erkände jag med ett svagt leende och gick upp mot huset. Ellinor och Andrew kom gåendes ner ifrån trappan när jag klev in i hallen.

”Well, what do we have here?” muttrade Ellinor och korsade surt armarna.

”I was this close-” uppmanade hon och höll upp ett mellanrum mellan sitt pekfinger och sin tumme- ”this close to finally build some friendship. And then you fucking ruined it! Like you did with my whole life” Andrew vände sig om när hans syster började få nog och gav henne en lätt knuff upp för trappan igen. När hon rusat upp och smällt igen dörren efter sig stirrade Andrew på mig i några sekunder.

”She miss him” suckade han tillslut och slog pannan i väggen. Jag nickade frånvarande och bet lätt tag i min underläpp. Med ena handen drog jag kvickt av mig skorna och gick bort mot vårt badrum.

”Imma take a shower” hojtade jag och stängde dörren bakom mig. När jag hade låst den drog jag av mig den svarta t-shirten och slängde den i tvätthögen tillsammans med mina andra kläder. Jag letade reda på mina produkter och ställde dom till rätta innanför duschdraperit och klev in i duschen. En rysning spred sig över min rygg när det varma vattnet rann över min smutsiga kropp och lämnade gåshud där det passerade. Jag greppade tag i schampoo flaskan och tryckte ut tvålen i min hand. Mitt hår kändes smutsigt mellan mina fingrar och en dusch var det minsta som behövdes. Ellinor får klippa mig sen. Jag masserade min hårbottnen och lät sedan vattnet skölja ur det vittra ludret ifrån min kropp.

När jag klev ur duschen låg huset i en stillsam tystnad och jag gick smidigt in i mitt rum. Jag rotade fram ett par slitna mysbyxor och drog på mig dom, men struntade i tröja. Louis log mot mig när jag klev in i köket och nickade bort mot sitt rum.

”I´ll get some sleep. See yah in the morning” mumlade han trött och gick bort till den stängda dörren. Utan några vidare handlingar öppnade han dörren, klev in i det mörka rummet och stängde den sedan efter sig igen. Jag släckte lamporna i köket, låste ytterdörren och vände mig om för att besöka min efterlängtade säng. De vita lakanen låg oanvända bäddade på min säng och såg så välkomnande ut att jag inte orkade göra något mer än att dunsa ner i sängen. Jag drog med ett högt stön täcket över min kropp och gosade ner huvudet i den vita kudden. Min trötthet tog över och jag föll sakta in i en djup sömn, med en enda sak i tankarna. Keely Ceverlyn. 

Sådär, då var kapitel 23 uppe på bloggen! Mitt skrivsug är på topp trots att jag hatar allt just nu.. Ni får dock ingen bild eftersom att jag är svin trött, Har flyttat hela dagen och behöver sova. Kommentera! Natti x