Keely´s point of view

28-06-13

28-06-13

Sommarlov.Sommarlov.Sommarlov.

Jag slätade ut den vinröda kjolen och drog ner den en bit över låren. Mamma tittade skeptiskt ner på de höga klackarna, och den korta kjolen.

“Come on, it´s just for one day” suckade jag och släppte ut mitt hår som föll ner över mina axlar.

“Okay, have fun darling! I´ll pick you up later then? Call me!” hojtade mamma när jag gick ner för uppfarten och jag vände mig om med en sista vinkning. Liam och Lovisa stod utanför skolgården. Liams armar var tryggt placerade runt Lovisas midja medan han vilade sin haka på hennes huvud. Hon himlade lätt med ögonen åt gesten men sken upp I ett brett leende när hon såg mig komma gåendes.

“Wow, you´re stunning!” utbrast hon glatt och la armarna om mig I en kram.

“Hmpf” fnös jag. “Then look at yourself!” Hon skrattade lättat och gick mellan mig och Liam medan vi trädde in på skolgården. Blommor var placerade överallt, folk stod glatt och pratade med varandra medan rektorn stod framme på scenen och gjorde sig redo för sitt tal. Jag lämnade Lovisas sida för att gå bort till platsen där Niall och Moalinn stod.

“Hey guys!” tjöt jag skrattandes och slängde armarna om båda två.

“Keely!” Jag vände mig om och såg Anna komma gåendes I en vit sommarklänning som räckte ner till knäna.

“Hey love” flinade jag och gav henne en lätt kindpuss. Hon la ena armen om mina axlar och väntade in Lovisa och Liam som sakta kom gåendes. Mikrofonen skrapade till på scen och fick de flesta elever att täcka för öronen av det skarpa ljudet.

“Oops, i´m sorry” skrattade vår rektor generat och satte fast mikrofonen där den skulle sitta.

“May I please get everyones attention”  Jag ställde mig bredvid resten av gänget och såg upp på den enorma scenen varav vår rektor just tog plats.

“This year has been an amazing year..” Mer lyssnade jag inte på. Rektorns tal var alltid detsamma. Lika långtråkigt och onödigt som förra året. Först börjar han med att förklara hur fantastiskt detta år har varit, hur otroligt duktiga alla elever är. Vad skolan har åstadkommit. Vilken sorg det ska bli att säga farväl till de äldsta och så vidare. Jag drog ointresserad i några lockar av mitt mörka hår och snurrade en hårlock runt fingret. Trettio minuter och femtio sekunder senare så klev rektorn ner ifrån scenen i följd av uttråkade applåder. Men att tyda av hans belåtna ansikte så hörde han förmodligen ingen skillnad på applåderna. Vår skolvärd, Elizabeth, klev nervöst upp på scenen och ersatte rektorns plats. Hon gick fram till mikrofonen och ställde sig på tå för att överhuvudtaget nå upp. Ett par elever började fnissa och Elizabeth fick genast en rosa rodnad över sina kinder. Hon förklarade snabbt att vi skulle ha en sista ´dans´ innan vi var fria att springa ut ur skolan för två månader framöver. Och en hel del oväsen spred sig genast kring eleverna. Jag vände mig tillbaka till gänget igen och log smått när Niall drog iväg med Moalinn, och Liam med Lovisa.

”Then it´s just you and me..” flinade jag åt Anna och vickade retsamt på ögonbrynen. Hon var precis på väg att svara när hennes blick fastnade på något bakom mig. Jag vred fundersamt på huvudet och kände hur jag satte mitt egna saliv i halsen. Mitt ur klungan med elever klev de välkända personerna fram. Ellinor och Andrew gick strax bakom Louis och Zayn. Bakom dom så gick resten av deras så kallade gäng med deras huvuden djupt nerböjda. Jag vände mig kvickt om till Anna igen och knep ihop ögonen. När jag trodde att kusten var klar och att de hade passerat kände jag en tung hand över min axel. Jag kikade försiktigt upp och såg Zayn stå bakom mig med ett snett leende.

”May i have this dance?” frågade han med sin djupa brytning och sträckte fram ena handen. Chockad över händelsen så vände jag blicken till Anna och såg hur hon stod med ögonen uppspärrade. Louis gjorde sin väg förbi oss och sekunden senare så hade han bjudit upp Anna på dans. Jag vred tillbaka blicken till Zayn och la försiktigt min hand i hans. Han drog in mig mot sin kropp och började sakta dansa i takt till musiken som spelades. Vi dansade längre och längre ut i klungan och stod slutligen i mitten med elever som dansade runt omkring oss. För några sekunder så glömde jag av vad Zayn hade gjort, och jag njöt av att ha honom nära mig.

”I´m sorry Keely. I´ve been acting like a dick lately” viskade han med huvudet nerböjt och hans läppar snuddade lätt vid mitt öra. Jag nickade stumt och lät min blick vara nerbrorrad i hans axel.

”You look stunning, by the way”

”Thanks” mumlade jag fram och ville strypa mig själv när rodnaden klädde mitt ansikte.  Varför skulle jag alltid rodna? Hans arm gled längre och längre ner för min rygg innan den låg vid min svank. Jag bet försiktigt tag min läpp och drog upp hans hand som bestämt sig för att hasa ännu lägre. Han skrockade svagt men höll kvar sin hand vid min rygg. Plötsligt kom en av Zayns killar fram till honom och grep tag i hans muskulösa arm. Chad, tror jag att han hette.

”Zayn i need to go! Can i borrow your car?” frågade han snabbt och drog luvan tätare kring ansiktet.

”Yeah why?” morrade Zayn, förmodligen irriterad över att han stört honom.

”The cops. I think they saw me that Tuesday when I jumped out of the red volvo. You remember?” flämtade han I samband som ett par poliser leendes gick runt och såg till så att allt stod rätt till. Min hjärna arbetade för fullt, och när jag insåg vad han sagt så rusade mitt blod runt I kroppen.

“WHAT?!” utbrast jag och knuffade förargat bort Zayn. Han I sin tur slog ena handen för pannan och räckte över bilnycklarna till Chad. Zayn vände sig emot mig igen men jag var redan på väg bort ifrån honom.

“Keely wait!” ropade han och jag såg ifrån sidan hur Louis släppte Anna för att se vad som stod på.  Jag rusade igenom klungan av dansande elever och snubblade nästan över tomheten när jag sprang på den tomma skolgården. Zayn var otroligt snabb, och det dröjde inte länge innan han greppade tag I min handled och drog mig emot honom.

“Let go of me!” tjöt jag med tårade ögon. Var Zayn med på det som hade hänt mamma? Var det deras idée? Hon var ju nära på att mista sitt liv! Zayns grepp hårdnade och han höll mig på soppas avstånd att han fortfarande kunde se in I mina ögon.

“Keely shut up” fräste Zayn och jag såg hur hans ögon mörknade. Skrämt drog jag upp ena knät och kände en liten bubbla av seger välla upp inom mig när han kvidande tog sig om sin manliga del. Innan jag hann reagera så hade samma händelse upprepat sig igen. En hög smäll, svidande smärta och tårade ögon. Han hade slagit mig. Igen. Jag försökte krångla mig ur hans grepp när Louis och Anna kom springandes. Anna stirrade skrämt på mig, förmodligen över det blåa märket som skulle börja synas igen. Medan Louis försökte slita bort Zayn ifrån mig. Allting gick så fort.  De två polismännen som tidigare passerat förbi kom springandes och alla händelser på skolgården stannade upp. Elever stod chockade och tittade på när Poliserna försökte få Zayn att stå stilla I deras grepp. Louis höll sig tröttsamt för pannan och hade ena handen vid Annas midja. Och jag. Jag stod skärrad kvar på samma plats och förde upp handen till min ömma kind. När poliserna fått kallat på en polisbil så hjälptes de alla tre åt att få in Zayn I polisbilen. Två av dom åkte iväg och det sista jag såg var Zayns ilskna blick. Mitt mod sjönk, jag ville sätta mig ner och gråta. Be om förlåtelse för något jag inte gjort.

“Are you okay? Do you need anything?” frågade Anna och la snabbt armarna om mig I en tröstande kram.

Hon backade sekunden senare undan för att den tredje polismannen skulle kunna prata med mig.

“You have to come with me” sa han barskt och låste upp den andra polisbilen som stod parkerad en bit bort. Jag vinkade smått till Anna och gav Louis en förvånad blick innan jag följde efter polismannen in I bilen. Det lär bli en skolavslutning att minnas. Tänkte jag och såg trött ut igenom bilrutan.

~It´safreakinglineherehideeverybodyhideee~

Efter en timmas utredning så lämnade jag trött och sliten polisstationen. En kvinnlig polis gick vid min sida och erbjöd mig skjuts hem. Det var en bit att gå hem så jag tackade med ett trött leende ja och hoppade in i polisbilen. Bilresan var tyst och stel. Allt jag ville var att komma hem så fort som möjligt och kunna dyka ner i min säng. Zayns blick satt fortfarande kvar i mitt minne och jag fick rysningar så fort jag tänkte på det. Han såg så arg ut, besviken och mest av allt. Förvirrad. Jag skakade av mig tankarna och lät blicken svepa fram längs vägen när vi svängde in på min gata.

”Stay safe now” sa poliskvinnan när jag klev ur polisbilen. Jag nickade åt henne och vände mig om för att gå rakt in min mammas famn. Hennes händer utforskade snabbt de skadade områdena runt mitt öga innan hon riktade blicken till poliskvinnan. Mamma hade börjat vänja sig vid att gå utan kryckor, men hon fick ändå halta en del när hon gick. Jag lämnade båda två där ute och gick innanför dörren. Bara för att bli bombaderad av mina vänner, som på något sätt lyckats ta sig in i mitt hus när jag åkt iväg.

”Oh my god Keely”

”How did it go?”

”Where is Zayn? Jag släppte Annas famn och snurrade runt. Louis stod lutad mot ena väggen med armarna i kors.

”In jail” muttrade jag med en rysning och drog på mig koftan som låg slängd över soffbordet.

“This is not good. Did they tell you how long?”  Jag skakade på huvudet och tittade frågandes på hans muskler som genast spände sig.

“This is so not good. Why am I here anyways. Fuck!” Han slog surt ut med armarna innan han raskt gick bort till hallen och försvann ut igenom dörren. Den stängdes med en smäll och alla stod tysta.

“Well that was..weird” suckade Anna och drog handen igenom sitt brun/orangea hår. Jag nickade sammanbitet och slog mig ner i soffan med en duns. Trots att hon såg sur ut så såg jag ett svagt sting av smärta i Annas ögon när Louis smällde igen dörren efter sig.Moalinn satte sig i mitt knä och la upp ena armen om mina axlar. Anna,Liam och Niall hoppade ner bredvid mig och Lovisa tog sin plats över alla tre.

”So..  What happened? Why did you run away from him?” frågade Liam nyfiket och kliade lätt på sin skäggstubb.

”His friend Chad came up and told him that the cops where there. He was kinda scared and he said that they could notice him from when he jumped out of the red volvo..” Niall såg mer än förvirrad ut och ingen av dom verkade förstå vart det ledde.

“It was Zayn´s idea. With the car accident and it was his fault that my mother almost died” Jag viskade ut de sista orden med en darrig röst. När jag tittade upp ifrån mitt knä så satt Niall,Liam,Anna,Lovisa och Moalinn med vida ögon och stirrade åt mitt hål.

“What?” flämtade Moalinn och vred sig om I mitt knä. Jag nickade.

“But that´s so sick!”

“yeah I know. And you should´ve seen the look on his face when they drove off. I will have nightmares because of that” sa jag frustrerat och lutade huvudet mot Moalinns rygg. Ytterdörren öppnades igen och mamma klev in med tårade ögon.

“Oh my little girl, What did he do to you.. and I thought you guys were in love i´m such a bad mother my..” Jag avbröt mammas svammel och skyndade mig fram för att kunna lägga armarna om hennes kropp.

“I should be the one who makes you comfortable right now, not the other way round” snyftade mamma med ett glädjelöst skratt och torkade sig över ena kinden. Jag flinade svagt och la armen om hennes midja medan jag vände mig till gänget. När klockan slog sex så bestämde vi oss för att det var dags för alla att gå hem, då både jag och mamma ville ha tid för oss själva.

“You´re still up for our week, right?” försäkrade sig Moalinn när de andra gått ut igenom dörren.

“yep, See you guys on Sunday” gäspade jag och väntade på att hon skulle gå så att jag kunde stänga dörren.

“Wanna tell me about you and Zayn?” frågade mamma när jag kom tillbaka in till vardagsrummet. Jag bet mig lätt I läppen och nickade tvekande. Vi satt I soffan I ett par timmar, skulle jag tro, jag har faktiskt ingen aning. Jag berättade om Zayn. Om första gången vi träffades, I skolan när han markerade mig som min. Mammas ansiktsuttryck var prisvärda efter varje gång jag berättat något nytt om honom. Som den gången Louis körde efter mig för att Zayn ville ha koll på vad jag sysslade med. När Zayn kidnappade mig, och jag ljög om att jag stannade hemma hos Liam. Jag berättade om Ellinor, hur hon tagit hand om mig när krocken skedde och hur Zayn hade kommit och, för första gången, varit känslig och snäll. Jag berättade dock inte om att det var Zayn som hade planerat krocken. Något sa mig att han skulle komma tillbaka, det var inte det sista jag hade sätt av Zayn och jag hade ingen lust att låta min mamma veta om hur han egentligen är. Hon skulle spärra in mig på mitt rum med vakter vid varje ingång till huset, om hon nu hade fått chansen alltså. Jag berättade om vår dejt, Jag tog med detaljerna om hur lycklig jag faktiskt var innan han hade fått I sig den där alkoholen. När jag berättade om hur han slagit mig så satt mamma med handen för sin mun, hennes ögon var blanka och det var här vi var nu. Mamma la sina beskyddande armar om mig och gungade mig sakta från sida till sida.

Kapitlet kom upp senare än vad jag hade väntat mig, men bättre sent än aldrig, ellerhur? 

Nåja, vi ger ett varmt välkomnande till all drama som ska komma nu, och även att vår egen Harry Styles snart träder in i novellen. *stående aplåder*

Kommenteeeeraaaa! x