Keely´s point of view

21-06-13

 

En vecka, en vecka är allt som är kvar av det här skolåret. Avslutningsceremonin ska anhållas om sju dagar i skolans aula, och de flesta är taggade på att få ledig tid. Jag gick längs trottoarkanten och visslade tyst på en av låtarna som funnits i mitt huvud hela morgonen. Mamma fick komma hem igen i förrgår och hon är nästan helt återställd, även om hon får hoppa omkring på kryckor ett bra tag framöver. Zayn har inte synts till sen i Tisdags och tro det eller ej, jag saknar honom nästan. Lite I alla fall. Jag ringde aldrig upp honom efter att han släppt av mig vid sjukhuset, men jag tror inte att han på fullt allvar hade väntat sig ett samtal från mig för den delen heller. I morse så gav mamma mig en summa pengar att handla avslutnings kläder för. I vanliga fall så brukar hon följa med mig, men inte idag, på grund av olyckan.

 Jag drog upp armarna på den svarta koftan jag bar och sparkade lätt till marken med min converse. Solen gassade på och hela Bradford var upplyst, trots den sena timmen. Jag hade spenderat fyra och en halv timma I stan innan jag hittade min outfit. En mörkrosa tjol, ett vitt linne och ett brunt skärp till det. Perfekt med andra ord. Leendet på mina läppar växte sig ännu bredare när jag som av rutin knuffade upp dörrarna till det undangömda caféet. Doften av nybryggt kaffe slog emot mig och jag gick med bestämda steg fram till kassan. En charmig mörkhårig kille klev ut bakom disken och log vänligt emot mig. Han måste vara ny. Jag tog alla påsarna i en hand och fiskade upp plånboken med den andra.

”Can i help you beautiful?” Jag tittade generat upp vid hans ord och nickade tveksamt.

“Yeah I would like to order a cup of tea and.. a muffin”

“What flavor?” frågade han med ett brett leende och ställde sig vid vattenkokaren.

“Pick one” flinade jag och lutade mig emot diskbänken. Han nickade med ett skratt och la ner en tepåse I koppen.

“Is it okay if I join? I have a break in three minutes” förklarade han och satte på vattenkokaren ännu en gång. Jag nickade snabbt.

“Yeah i´m sitting at that table, over there” sa jag och pekade på ett bord nere I hörnet.

“Sounds perfect”

 Jag tog min kopp och gick bort mot bordet jag precis pekat på. Mina fötter värkte ifrån dagens promenerande och jag ställde ner påsarna på golvet med en suck. Några minuter senare så kom den mörkhåriga killen gåendes med en egen kopp och ett fat med två muffins.

“Sorry, I didn´t catch your name” sa han med ett svagt leende och slog sig ner mitt emot mig.

“Keely Ceverlyn” skrattade jag och räckte fram handen. Han skakade vänligt om den och sa ” Austin Thorne”. Jag tog upp den rykande koppen och förde den varma drycken mot mina läppar. Vi satt och pratade en stund innan klockan blev för mycket och jag var tvungen att bege mig hemåt. Efter att ha bytt nummer och sagt hejdå så började jag sakta min vandring hemåt med Austin cirkulerandes i tankarna. Min mobil vibrerade till och jag tog kvickt upp den.

 From: Austin 07:55 pm

I look forward to meet you again Keely! Love,Austin x

 Jag smålog åt sms:et och skrev in ett svar.

 To: Austin 08:00 pm

I look forward too! It was nice meeting you. (: x

 

Jag lät mobilen slinka ner I fickan på mina söndriga jeans och traskade vidare.

“I´m home” hojtade jag och sparkade nonchalant av mig mina converse på mattan och gick in.

“I´m in the bedroom” hojtade mammas hesa röst tillbaka och jag gjorde min väg bort igenom vardagsrummet. Mamma låg nedkrupen I sin säng med en bok vilandes på magen. Hon tittade upp mot mig med ett brett leende och klappade på sängkanten.

“So.. How did it go?” frågade hon nyfiket och gnuggade sig lätt I ögonen. Jag tog fram klädesplaggen ur påsen och höll upp dom.

“Oh love it´s gorgeus!” utbrast mamma glatt och drog in mig I en kram. Jag fnittrade försiktigt till och la armarna om mammas smala midja, hon hade rasat I vikt de senaste dagarna, nu när hon knappt orkade äta om inte jag var hemma och tvingade I henne mat.

“Yeah and I met this guy, named Austin today” mumlade jag och satte mig med benen I kors. Mamma knep förvånat ihop ögonbrynen.

“What about this.. Zayn?” Jag frös till när namnet lämnade mammas läppar.

“Eh, we´re just friends” ljög jag och kände ångesten av att jag hade ljugit välla över mig. Jag hade alltid haft svårigheter när det gällde att ljuga, speciellt inför min egen mamma.

“Okay then. How did you met Austin?”

“He´s a waitress. So he joined me over a cuppa and then we started to talk” log jag och skrapade bort osynligt smuts ifrån min nagel.

“How lovely” mumlade mamma sömningt och kröp ner under täcket ännu en gång. Jag reste mig ifrån sängen, placerade en lös kyss på hennes panna innan jag lämnade rummet och stängde dörren bakom mig.

 

---

Gah, det här är nog det mest meningslösa kapitel jag har skrivit... Förlåt *drar täcket över huvudet*. Men i gengäld (?) så får ni ett extra långt kapitel i morgon! ;D

Snart blir det rena rama dramatiken här i FA... är ni redo? ;) Kommentera!