MARIONS PERSPEKTIV:

jag satte mig ner i soffan med en djup suck. De senaste veckorna har varit sjukt hektiska och stressiga. Vi har tränat in dans efter dans, uppträdande efter uppträdande och flugit runt hela världen enligt mig. Vi skulle haden sista konserten om två dagar här i Sverige och sedan börja bege oss hem igen. Träningen hade gått grymt bra idag och jag antar att alla är riktigt taggade för konserten. Danielle och jag har blivit rätt tajta nu under de veckorna vi har varit här och bestämt oss för att hålla kontakten när allt det här är över. Min dagbok har lyckats bli halv full av alla känslor och tankar jag burit inom mig. Så fort någon av killarna har varit i närheten så har jag hållit mig undan eller flytt från platsen. De lever sitt liv och jag lever mitt, två skilda vägar. De negativaste med den här resan är att Luke har blivit vän med killarna. De var ofta här i vårt rum vilket fick mig att stanna i sovrummet eller fly bort mot Danielle. Jai hängde oftast med Moose och var inte jätte mycket med någon av oss.

”Babe?” Luke´s röst fick mig att vakna till liv och låta mina tankar vandra vidare utan mig.

”ja?” hojtade jag och hörde hur dörren smälldes igen. Jag reste mig upp och gick mot dörren när Luke klev emot mig.

”heeeeeeeej” skrattade han och lyfte upp mig. Jag flinade åt honom och skakade lätt på huvudet när han slängde mig över axeln. Han började springa mot vardagsrummet. Jag hade onda aningar och började sprattla som en fisk på torra land. Han tappade balansen och snubblade till lätt vilket fick honom att hamna över mig i soffan. Hans djupa skratt ekade i rummet samtidigt som han rätade på sig och började kittla mig. Jag vred och vände mig och svor åt honom. Eftersom jag knappt fick någon luft av allt skrattande gjorde det mig ännu svagare än vad jag redan var. Han flinade ondskefullt mot mig medan han kittlade mig snabbare. Jag tjöt till och skulle precis försöka kicka iväg en spark när jag hörde skratt bakom honom. Jag antog att det var killarna och försökte återigen komma loss, men Luke gav sig inte. Mitt skratt kom tillbaka medan jag vände mig i hans grepp.

”SLÄPP.. MIG.. DITT..SVIN!” skrek jag skrattandes och lyckades på något sätt vrida mig ur hans händer. Jag reste mig snabbt upp och vinglade till innan jag återfick balansen. Just nu så brydde jag mig inte om killarna var här. Luke skulle precis resa sig från soffan när jag kastade mig över honom. Han föll ner i den med ett stön och tittade chockat upp på mig.

Jag ställde mig vid sidan av honom i soffan med ena foten på hans mage.

”Jag tror minsann jag vann” skrattade jag och hörde killarnas skratt stämma in i bakgrunden.

Luke räckte ut tungan åt mig och reste sig upp. Han gick fram till killarna så jag passade på att smita bort mot sovrummet.

”Marion?” jag stannade suckandes på stället och började av någon anledning räkna på hur många suckar jag släppt ur mig den senaste veckan. Måste vara minst 100..

”Ja?”

”Du kan väl vara med i kväll? Vi ska ut och festa allihopa. Vi lämnar hotellet om två timmar” jag sög på tanken en stund och ropade ett okej till svar innan jag gick in mot sovrummet. Perfekt tillfälle för min nya klänning som jag köpte i Tyskland. En ljusblå axelbandslös klänning som slutar strax nedanför rumpan. Från midjan och neråt så är det svart spetstyg tillsammans med en blå rosett. Jag la klänningen på sängen och gick vidare ut mot badrummet. Jag låste om mig och drog av mig kläderna innan jag klev in i duschen.

Jag klev ur duschen och drog en handduk runt kroppen medan jag snabbt torkade det värsta av mitt hår. Jag fixade i ordning efter mig och klev ut ur badrummet. En kall vind drog förbi och fick min hud att knottra sig. Jag pustade tyst ut och puttade igen dörren efter mig, jag smög vidare till sovrummet och hoppades på att inte stöta på killarna.

”Ser bra ut” jag vände mig snabbt om och såg Luke´s breda flin, följt av fyra rätt chockade ansikten och ett.. nöjt? ansikte. Jag tittade förvirrat på Harry som lätt bet sig i läppen och lät sin blick vandra över min kropp. Jag skakade lätt på huvudet och gick sedan vidare mot sovrummet. Jag hoppade i mina svarta spets trosor och drog på mig klänningen medan jag plockade fram sminkväskan.

Jag ställde mig framför spegeln och började sminka mig lite lätt.

Efter en timma ungefär klev jag ut ur rummet, färdig för en rolig och underbar kväll.

Luke stod i hallen iklädd i ett par chinos och en uppknäppt skjorta över ett vitt linne. Till det hade han på sig ett guldhalsband som liknade en kedja och en silvrig piercing i läppen.

”Ser bra ut” retades jag och härmade honom från förut. Han vickade retsamt på ögonbrynen och lät blicken vandra över min kropp.

”peddo” fnös jag medan jag tog på mig mina glittriga Jeffrey Campbell.

”Jag kan seriöst inte förstå hur ni kan gå i såna där grejor” skrattade Luke och nickade ner mot mina skor när vi lämnade rummet.

”man lär sig” flinade jag och ryckte på axlarna. Jag mötte upp Danielle i lobbyn och omfamnades i en varm kram.

”Redo för en galen kväll?” flinade hon och hoppade lätt på stället.

”Tror det..” skrattade jag men slängde en menande blick på killarna som stod en bit bort.

”Äh, glöm dom för en natt. Ikväll så är det bara du och jag!” tjöt hon och fick många irriterade blickar från folk i lobbyn.

Jag tog ännu en klunk av min öl och kände rummet snurra en aning. Luke klev fram till mig och drog med mig ut på dansgolvet.

”Sista dansen!” skrek han och började dansa framför mig. Jag skrattade åt honom och svängde med höfterna i takt till musiken. 

”Ska vi dra oss hemåt?” hojtade Luke och drog med mig mot hallen. Jag ropade ett hejdå till Danielle innan vi lämnade lokalen bakom oss. Precis när jag tänkte stänga dörren efter mig så hörde jag en allt för bekant röst ropa på mig.

HARRYS PERSPEKTIV:

”Marion! Vänta!” ropade jag och började skynda mig mot dörren. Helt ärligt vet jag inte varför jag ropade, men jag var långt ifrån nykter och ville bara ha henne helt enkelt.

Jag såg henne stelna till i några sekunder innan hon drämde igen dörren och försvann ur min syn. Jag suckade en gång och vände mig sedan mot Louis igen.

”Kanske bäst att låta det vara?” suckade han halvt vaket och försökte fästa blicken på en punkt.

”Kanske..” mumlade jag och började gå mot hallen. ”Jag drar hem, ska du med?” han nickade snabbt innan han följde med mig ut i kylan. Jag stoppade in händerna i fickorna på mina jeans och stirrade ner i marken.

”Du, det kanske är bäst att försöka glömma henne? Hon verkar ju inte vilja ha något med oss att göra ändå” suckade Louis och kom upp bredvid mig.

”Jag vet inte, så fort jag ser henne så fryser hela min kropp till is. Hela hon är så.. underbar. Vi skulle aldrig sagt upp kontakten med henne”. Mumlade jag och kände ögonen tåras av den kalla vinden. Louis nickade sammanbitet och log prövande mot mig.

”Jag är glad att jag har dig Boo Bear” skrattade jag och la armen om hans axlar. Han fnös skämtsamt och sken sedan upp i ett leende.

”Detsamma Curly”

 Vi gick tysta hela vägen till hotellet och dök sedan rakt ner i sängen. Sömnen slog emot mig som en våg och fick hela rummet att gunga till. Jag slöt ögonen och lät tankarna lämna min kropp.

Mamma och pappa stängde av internett innan jag laddade upp kapitlet -.-

Så ni får det nu på morgon kvisten istället ^^ Hoppas ni gillar det! :) 4 kommentarer till nästa? ^^

//Emilia xoxo