MARIONS PERSPEKTIV

”Wakie Wakie!” skrattade Luke och tände lampan i rummet.

”Håll käften” mumlade jag och gömde huvudet under kudden. Om det var något som var negativt med Luke och Jai var att de var sådana sjukt pigga morgonmänniskor. Vem i hela friden går upp frivilligt klockan 9 en helg liksom?! Den enda gången de sover länge är om de varit uppe och festat hela natten eller något liknande.

”Alla dansare ska samlas i Lobyn klockan 10. Klockan är just nu halv 10” skrek Jai i rummet och började dra på sig sina danskläder. Jag reste mig trött ur sängen och drog på mig mina gråa mysbyxor. Jag stängde dörren och vände mig mot garderoben innan jag snabbt drog av mig tröjan och på med sport-BH:n. Mitt korta linne fick göra resten av mina kläder sällskap tillsammans med min adidas jacka.

Jag fick snabbt flätat håret av Luke och drog på mig lite mascara innan jag lämnade hotellrummet med killarna.

”Är min diva lite trött?” flinade Luke och drog mig intill sig. Jag blängde bara på honom och lutade mig mot hans bröst medan vi väntade på att resten av dansarna skulle komma.

”Är alla här?” jag tittade upp och fastnade med blicken på en tjej som såg ut att vara runt 20. Hennes hår var något av det vackraste jag sätt. Man skulle kunna beskriva det som ”galet” eller något liknande. Det var stort och krulligt och hängde långt ner på hennes rygg. Det var folk som henne som fick en att känna sig ful..

hon log stort mot oss alla och räknade tyst in gruppen vilket slutade med att alla var här.

”Okej, då tycker jag att vi kör igång! Jag kanske ska presentera mig först” skrattade hon mjukt.

”Jag är Danielle Peazer och kommer vara med er under den här turnén. Jag ska egentligen inte lära er koreografin men just nu så är Cher inte här idag, så jag fick ta passet.” Hon började gå mot dörren och vinkade till sig oss. Vi följde efter som små,vilsna hundvalpar. Det måste sätt rätt roligt ut ändå.

~Itsalinehere~

”Vi tar det en gång till!” hojtade Danielle och startade om musiken. Jag stod längst fram på höger sida, och Danielle längst fram på vänster sida medan resten av gruppen stod strax bakom oss. Danielle visade snabbt hur jag skulle göra ett visst danssteg. Jag tittade imponerat på när hon mer eller mindre rörde sig lika mjukt som en ål.

Musiken drog igång och både jag och Danielle började svänga på höfterna i takt till ”Dance Again”. Vi gick fram några meter och lät dansstegen ta över våra kroppar. När refrängen drog igång så hängde resten av gruppen på, allt såg skit bra ut enligt mig.

Vi ställde oss i slutpositionerna och andades ut alla på samma gång. Det lät som en enorm suck, vilket fick mig att börja fnissa. Jag gick fram emot min vattenflaska och svalde snabbt ner några klunkar vatten.

”Vad säger ni, en gång till?” log hon och startade om musiken ännu en gång.

Dansstegen satt som en smäck och alla dansare såg ut som riktiga dansare. Inte för att vi var ”låtsas” dansare annars, men man kände sig mer professionell nu.

Jag stod kvar en stund för att rensa tankarna och stretchade snabbt innan jag gick fram emot min väska.

”Är du nervös?” jag vände mig snabbt om och tittade bort mot Danielle. Jag log och ryckte lätt på axlarna.

”Jo, det är väl klart att jag är nervös. Det här är inte direkt något vardagligt” skrattade jag och drog på mig min hoodie över linnet.

”Förstår det, Pitbull är en cool snubbe. Jag pratade snabbt med en tjej förut, men hon tyckte det var roligare att vara på samma ställe som One Direction” flinade hon och stängde av högtalarna. Jag nickade sammanbitet och fick en halvt orolig blick av Danielle.

”Vi är lediga en stor del av dagen, vad sägs som att ta en fika och se oss omkring lite senare?” frågade hon glatt och gick fram emot mig.

”Låter kul, ska vi säga att vi ses i Lobbyn om.. en och en halv timme?” frågade jag och ställde mig upp.

”Jag fick aldrig ditt namn” flinade Danielle.

”Oh, Marion. Marion Smith” log jag och skakade snabbt hand med henne. Något förändrades i hennes blick och hon log genast lite osäkrare.

”Då syns vi!” log hon och visade mig sedan ut genom dörren. Jag började gå tillbaka mot hotellet och funderade på vad det var med Danielle.

~~

”Så.. berätta lite om dig själv” Log Danielle och satte sig ner med sin milkshake framför mig.

”Det finns väl inte så mycket att berätta.. Lever ett vanligt tonårsliv och dansar” skrattade jag och rörde runt med sugröret. Danielle nickade och log mot mig, som om jag skulle fortsätta.

”Sen har väl allas liv några vassa kanter..” suckade jag och stirrade ner i bordet. Jag kände en hand på min axel och tittade upp för att möta Danielle´s förstående blick. Gah, ge mig hennes utseende någon?!

”Liam har berättat” suckade hon och rynkade på ögonbrynen. Då slog det mig, Danielle, det var ju Liams flickvän!?

”åh, jaså” log jag osäkert.

”Du behöver verkligen inte prata om det här, och verkligen inte med mig. Men du ska veta att jag alltid finns till. Men jag tycker vi glömmer dom nu” flinade hon och gav mig en lätt klapp på axeln innan hon lutade sig tillbaka.

”Så, bor du i London förövrigt?” frågade hon snabbt för att byta samtalsämne.

”Jupp, jag antar att du också gör det” log jag och ställde ner min tomma milkshake. Hon nickade och tittade sedan ut mot torget. Det började tömmas på folk och ersattes istället av regndroppar. Jag suckade högt och stirrade tråkat ut på gatorna.

”förlåt om jag frågar.. men var det något på gång mellan dig och Harry?” frågade hon osäkert.

”Jag vet faktiskt inte. Visst, han kysste mig en gång. Men jag antar att det inte betydde ett skit för den jäveln” suckade jag. Hon flinade halvt åt mig för mitt språk innan hon nickade.

”det skulle vara kul att lära känna dig bättre” log Danielle när vi stod utanför hennes dörr. Jag kramade om henne snabbt innan jag vände mig om för att gå. Liam kom gåendes och log osäkert mot mig innan han flackade med blicken mellan mig och Danielle.

”Hej” log jag och fick ännu ett osäkert leende tillbaka. Jag gick vidare bort mot vårt rum och slängde mig halvt död på sängen. Något jag behövde just nu var sömn..

Jag la mig tillrätta över täcket tog fram min mobil. Det var rätt längesen jag smsade Hanna.

”Hej! Vad händer hemma i London?;) Du anar inte hur mycket vi har att prata om när jag kommer hem. Jag antar att vi får ta och fika lite oftare sen ;) xx” I väntan på att hon skulle svara så la jag mig på sidan och blundade. Jag var precis på väg att somna när jag hörde någon kliva in i rummet.

”det är middag, ska du med ner?” jag grimaserade av ljuset som släpptes in tack vare dörren innan jag skakade på huvudet. Jai tittade på mig med ett höjt ögonbryn.

”Nah, jag tror jag stannar här. Fikade med Danielle förut” flinade jag. Han ryckte lätt på axlarna och vände sig om, jag tog chansen och daskade till honom på rumpan. Han vände sig hastigt om och gav mig en iskall,skämtsam blick innan han lämnade rummet. Ett brett flin prydde mina läppar medan jag sakta föll in i en djup sömn.

HARRYS PERSPEKTIV:

Jag spejade ut över restaurangen och hoppades på att få se det kastanjebruna håret någonstans, men fick inte syn på det. Tvillingarna kom in genom dörren men hade inte henne med sig, så jag passade på att gå fram till dom.

”Hej killar ! Uhm, vet ni vart Marion är?” frågade jag osäkert och kliade mig i nacken.

”Öh, ja hon ligger och sover tror jag.. hon var inte så hungrig” mumlade den ena vem jag antog var Luke. Jag nickade sammanbitet och styrde stegen tillbaka till killarna.

”Nå?” frågade Louis nyfiket och började tugga på en morot.

”Hon var tydligen inte hungrig så hon ligger och sover” suckade jag besviket och petade lätt i maten.

”Men gå upp ändå? Det kanske är ända chansen du får till att prata ostört med henne” sa Liam uppmuntrande och log mot mig. Hans hasselbruna ögon var verkligen underbara, så djupa..

Okej skärp dig Harry. Jag reste mig från bordet ytterligare en gång och gick ut ur restaurangen. Tankarna forsade runt som yra hönor uppe i huvudet. Skulle hon låtsas som om hon inte kommer i håg mig? Kommer hon smälla igen dörren i ansiktet på mig? Kommer hon förlåta mig?

Plötsligt stod jag framför dörren. Jag reste nervöst handen och gav dörren tre lätta knackningar. Jag tänkte precis vända mig om och gå när jag hörde steg från andra sidan dörren. Hon tittade chockat på mig där hon stod i en Mickey Mouse tröja som inte ens täckte låren, hennes hår var ostyrigt men på något sätt lyckades hon vara vacker hur hon än gjorde.

”Uh, hej” sa jag nervöst och log smått mot henne. Hon suckade, dock rätt lågt men tillräckligt högt för att jag skulle höra och tappa självförtroende. 

”Kan vi bara.. prata?” frågade jag ännu osäkrare och hoppades på en reaktion. Hon nickade tveksamt och släppte in mig i rummet. Hon stängde dörren efter oss och kröp sedan upp i soffan med en filt. Jag sjönk ner i soffan och gömde huvudet i händerna.

”Så, ville du prata?” frågade hon kallt.. Jag nickade och tittade upp på henne med ängsliga ögon.

”Jag är ledsen Marion... Vi visste att vi inte skulle klara av att inte få träffa dig så ofta som vi ville.. så..”

”Så ni bestämde er för att bara ignorera mig, skita i mig totalt och låta mig tro att ni alla fem inte ville ha något med mig att göra? Att jag inte räckte till? Att jag inte var bra nog? Vad hände med vår kyss Harry? Jag trodde det betydde något för dig? Men jag antar att jag inte var tillräcklig för dig..” det sista mumlade hon, vilket fick mig att må ännu sämre.

”Jag är verkligen ledsen..” suckade jag och tittade på henne. Hon bet sig i läppen, nickade och gick fram emot mig. Hon suckade näst intill ljudlöst och klev in i min famn. Jag drog in doften av henne och tryckte hennes nätta kropp hårdare mot min.

”Jag med..” mumlade hon och gick för att öppna dörren. Jag tittade chockat efter henne och gick sedan snopet ut ur rummet. Hon stängde dörren med en rätt hård smäll efter sig och lämnade mig mer förvirrad än någonsin.

HANNAS PERSPEKTIV:

Jag smällde suckandes igen skåpet och hängde väskan över axeln. Den nya skolan var fin, eleverna var inga mobbare och alla skötte sig. Det enda tråkiga var att ingen någonsin ägnat mer än en blick åt mig. Det hela skulle bli lättare när Marion kommer tillbaka.

Jag tog upp mobilen och såg att jag fått ett sms av Marion. jag svarade snabbt och skrev ett ”jag saknar dig” sms innan jag började traska hemåt.

”Hallå?” ropade jag när jag klev in i vår trånga hall. En stank av cigaretter slog emot mig samtidigt som jag passerade köket. Jag gick vidare till vardagsrummet där jag såg henne ligga sovandes på soffan. Jag gick så tyst som möjligt fram till henne och plockade bort all alkohol och alla cigaretter.

”Jag älskar dig” suckade jag och gav henne en lätt puss på kinden innan jag smög vidare till mitt rum. Niall mötte min blick så fort jag klev in i rummet. Även om det bara var en affisch så kändes hans blick så levande. Jag kan inte förstå att Marion just nu var iväg med One Direction. Jag skulle offrat mitt liv för en sådan chans. Jag vaknade upp ur mina tankar när jag hörde att det slamrade till nere i köket. Med en suck släpade jag mig tvärs igenom rummet för att slå mig ner vid skrivbordet. Jag plockade fram matte boken ur väskan och började sedan räkna.

Jag hann dock inte så långt innan mina tankar svävade iväg till Niall,killarna och Marion..