LOUIS PERSPEKTIV:

Vi packade upp våra grejor och fixade till det sista innan middagen.

”jag drar över till Liam snabbt bara! Vi ses nere vid middagen!” ropade jag och försvann ut innan han hann fråga varför.

”Lou! Vad händer?” frågade Liam och slog sig ner i soffan. Jag dunsade ner bredvid honom och gömde ansiktet i händerna.

”Hon är här” mumlade jag sammanbitet, men tillräckligt högt för att Liam skulle höra.

”Vem?” jag gav honom en lååång blick tills han spärrade upp ögonen och tittade chockat på mig.

”Hon, som är hon?!” utbrast han och tog sig för pannan.

”Hon som är vem?” frågade Harry som kom in genom hallen. Jag gav Liam en seriös blick och reste mig.

”En tjej jag såg på planet. Hon har varit med på nästan alla skivsigneringar och liknande” flinade Liam och tog på sig skorna. Harry gav oss en misstänksam blick, och jag tackade gud för att Harry inte var den smartaste personen på den här jorden.

Vi gick ner till restaurangen och fick ett eget bord. Jag sneglade bort mot det andra bordet och såg Marion skratta åt något en kille sagt. Bredvid honom satt en kille som såg precis lika dan ut läskigt nog, och bredvid honom en kille med riktigt krulligt hår.

Ska bli kul att lära känna alla och få veta vad alla heter först och främst.

Vi fick menyerna och beställde in maten när jag såg Harry titta bort mot bordet. Jag vet inte om han hade sätt henne, men i så fall gjorde han ingen stor grej av det. Han riktade blicken åt maten igen och högg in.

MARIONS PERSPEKTIV:

”Hej! Vi får ta fikat en annan dag ;) hoppas du har det bra nu och att vi hörs av så fort jag kommer hem! Saknar dig <3” jag la ner mobilen i fickan och väntade på svar av Hanna.

”Mina damer, det här är Moose” flinade Jai och nickade mot oss, och sedan mot en rätt snygg kille som stod bredvid honom. De satte sig ner mitt emot oss och tog tag i varsin meny. Luke tittade på mig, vickade på ögonbrynen och grep tag i sin meny. Jag hade ju en aning om vad han skulle göra, så jag satt lugnt och kollade på när han smällde till sin bror i huvudet när han var inne i sin meny.

”Dam kan du vara själv din tant” skrattade Luke medan Jai gned sin hand uppe på huvudet. Han räckte ut tungan åt Luke och låtsades flörta med honom. Fnittrig som jag var, så började mitt fnitter sprida sig i rummet. Luke och Jai tittade på mig med höjda ögonbryn innan alla tre började fnittra hysteriskt och härmade mig, vilket fick mig att bryta ut i as garv. Just nu så brydde jag mig inte om någon tyckte att jag var dum i huvudet, eller om killarna la märke till mig. Jag älskade mina kompisar, killarna räknades inte som en del i mitt liv längre.

”Oh gud, hur står jag ut med dig?” flinade Luke när jag tagit några djupa andetag.

”Så.. exakt vad står ut när du är med henne?” sa Moose med en mörk, pedofil röst. Luke satte händerna framför ansiktet och skrattade medan Jai la ner huvudet i tallriken. Jag följde Lukes sätt och gömde mitt skratt i händerna, vilket inte lyckades särskilt bra. Tårarna började rinna längs mina kinder, vilket fick mig att skratta mer. Det var som en ond cirkel.

Moose pekade på mig och höll sig för magen och skrattade ännu mer när mina tårar började spruta. Jag reste mig skrattandes upp från stolen och skyndade mig ut ur restaurangen. Väl ute så började jag -skrattandes- torka bort tårarna och tog gång på gång djupa andetag.

Min humor var ju inte bäst.. Efter ett tag så öppnade jag dörrarna och klev in i restaurangen. De flesta på bordet gav mig skumma blickar och tittade på mig som om jag var dum i huvudet.

Luke höll handen för munnen och skrattade åt mig medan Jai och Moose lyckats lugna ner sig.

Jag tittade snabbt åt höger för att se alla killarna titta chockat på mig. Jag vände skrattandes bort blicken och slog mig ner vid Luke igen. Snacket drog igång inne i restaurangen och mitt utfall var som bortglömt.

~~

”Det var det roligaste jag varit med om på länge, asså du började ju gråta!..”-skrattade Moose och pekade anklagande på mig- ”.. Jag trodde jag skulle dö, du skulle sätt allas blickar när du sprang ut”. Jag skrattade lätt och tog sedan sats för att hoppa upp på Jai´s rygg som gick några meter framför oss.

”Hörruru, jag e ingen häst” skrattade Jai och grep tag i mina ben. Han sprang upp i korridoren och vände sedan för att springa tillbaka till Luke och Moose. Jag tjöt till när han vinglade till men lyckligtvis nog så fick han tillbaka balansen. Han saktade in och gick sedan i samma takt som de andra. Jag hörde ett par upprörda röster bakom mig och vände mig om för att få snabb ögonkontakt med Harry. Jag log smått och vände sedan tillbaka blicken. Han var en sångare i ett band. Jag hade ingen anledning till att vara sur? Jag känner ju inte killen.

Det gjorde rätt ont att tänka så, men det funkade.

HARRYS PERSPEKTIV:

”jag kommer inte fixa det här!” utbrast jag irriterat när vi gick längs korridoren.

Louis började babbla på, men jag hade stängt av mina öronen. En bit fram gick två välbekanta figurer. Två av killarna som suttit med Marion under middagen. Hennes kompisar? Pojkvän? Bror? Nej vänta.. han dansade inte..

Ett högt tjut hördes i korridoren innan en kopia av killen framför oss kom springandes emot oss med ingen mindre än min lilla Marion på ryggen. Hon vände snabbt på huvudet och mötte min blick. Jag var beredd på att få ta emot ett finger eller en och en annan hat blick, men konstigt nog log hon mot mig. När hon sedan vände sig om igen fick jag en förvirrad blick från Louis. Tro mig, jag kände mig mer förvirrad än någonsin.

Hon stannade upp vid sin dörr och väntade på att den ena killen skulle fiska upp nyckeln.

Hans -vad jag antog var- tvilling log mot oss och klev fram med handen utsträckt.

”Jai” log han och knuffade fram en kille med krulligt hår.

”Moose” flinade han och skakade snabbt hand med oss. Efter honom presenterade sig Luke för oss.

”Marion” log hon och skakade hand med oss alla. Hon försvann in i rummet igen. Va?! Louis kliade sig i pannan och knep ihop ögonen. Rätt söt om du frågar mig. Men.. tillbaka till ämnet. Vad hade hänt med Marion? Minns hon inte oss, eller vill hon inte minnas oss?

Förvirrad gick jag bort mot vårt rum och kastade mig i sängen.

”Fuck!” utbrast jag och dunkade huvudet i kudden återupprepade gånger.

MARIONS PERSPEKTIV:

Väl innanför dörren bröt jag ihop totalt. Tårarna började rinna och min näsa blev tät på några få sekunder. Jag drog händerna under ögonen för att få bort tårarna, men det var lönlöst.

Moose gav mig en förvirrad blick innan jag kastade mig mot badrummet. Jag antog att Luke eller Jai berättar för honom. Jag satte mig på golvet och lutade huvudet mot väggen. Mina tankar gick huller om buller uppe i huvudet och fick mig att bli ännu mer rädd och osäker än vad jag var. När tårarna började bli för mycket och jag knappt fick någon luft grep jag tag i närmaste handduk och höll den för ögonen medan jag lugnande ner mig själv. Jag antog att jag spelade rätt bra där ute, eftersom alla killarna såg förvirrade ut, medan Moose log som om allt var normalt. Oh Gosh, Moose måste tro att jag är någon jävla lipsill. Jag reste mig upp och studerade spegelbilden. Jag såg mer eller mindre ut som en rödflammig tvättbjörn. Jag tvättade snabbt av ansiktet innan jag låste upp dörren med en djup suck. Killarna satt alla i soffan med fifa på och var helt inne i en match när jag gick förbi på väg mot sovrummet.

”Jag går och lägger mig” gäspade jag och skulle precis öppna dörren när någon kramade om mig bakifrån. Luke´s doft spred sig runt mig och med ens så kände jag mig trygg.

”Jag älskar dig bästis” mumlade han och pussade mig lätt på huvudet.

”Jag älskar dig mer” suckade jag och kramade om honom. Hon gav mig en lätt klapp på ena axeln innan han satte sig ner bredvid killarna igen. Moose och Jai vinkade lätt till mig innan jag stängde dörren efter mig. Det blev genast mörkt i rummet , så mörkt att du inte kan urskilja din hand om den så är tio centimeter ifrån ditt ansikte. Jag kröp snabbt ur kläderna och drog på mig mina gröna pyjamas shorts tillsammans med pappas gamla t-shirt. Jag hade klippt vid halsen så att den inte var så tight runt halsen. Jag kan inte gå med sådana tröjor, jag dör.

Jag la mig tillrätta i sängen och tog upp min dagbok.

”Kära dagbok, idag är det den 1 september..

Vi lämnade flygplatsen runt 8 och begav oss mot Paris, vårt första mål.

Jag tror jag är förälskad i Paris.. vårt hotell är nästan olagligt lyxigt.

Smidig som jag är så lyckades jag skämma ut mig under middagen och fick på så sätt visa killarna att jag är här. Jai och Luke presenterade sig för killarna när vi skulle gå in på våra rum, så jag gjorde lika dant och skakade hand med dom som om de var normala personer. Jag antar att de blev rätt chockade... det hade jag blivit.

Det är så många känslor som svämmar över i min kropp just nu..

Ena stunden vill jag springa över till killarna och glömma allt som hänt och låtsas som om de aldrig ignorerade mig för ett helt år, medan jag i andra sekunden vill ge dom varsin fet käftsmäll och skälla ut dom alla fem. Men jag tog flykten genom att låtsas som om jag inte kände dom..

Visst, jag har Luke och Jai, jag älskar dom över hela mitt hjärta. Men platsen som killarna tog med sig kommer aldrig kunna helas igen, den kommer alltid tillhöra dom.

Får se hur det löser sig, jag antar att jag får spela på ”jag känner inte er” biten nu när vi är här och försöka glömma allt när jag kommer hem.

Ska bli intressant att få koreografin till första dansen i morgon, är riktigt taggad.

Nu ska jag sova bort sorgen och försöka se allt från ett bra perspektiv..

xoxox din Marion”

Jag la suckandes ner dagboken i resväskan igen och drog täcket tätare omkring mig. Jag la mig på rygg och knöt händerna över magen. Saknade killarna mig? Ägnade de en tanke åt mig? Tyckte de att jag var en pina som dök upp här? Hade de ens tyckt om mig från början? Varför sa de upp kontakten? Var jag inte tillräckligt bra för dom? Var jag inte värd deras uppmärksamhet? Räckte jag inte till?

Jag skakade äcklat bort alla tankar och vände på mig ytterligare än gång innan jag sjunk in i mörkret.

”Harry?” viskade jag och la mig närmare honom. Han la sin arm om mig och gav mig en lätt puss på pannan.

”jag älskar dig” viskade han ut i mörkret och strök bort några slingor som hamnat i mitt ansikte. Han lutade sig upp och tog stöd av sin armbåge medan han böjde sig ner och pussade mitt ansikte. Han lät de enkla pussarna bli till kyssar som vandrade runt min hals. Jag suckade nöjt och lekte lätt med lockarna i hans hår. Han drog av mig tröjan och började placera kyssar från min mage och uppåt. Plötsligt kände jag en outhärdlig smärta i bröstet, som om någon högg dig med en kniv. Jag öppnar ögonen och ser Harry stå med mitt hjärta i handen. Han flinar stort och går sedan fram till fönstret. Det droppar blod från hans hand medan han tar de sista stegen. 

”så här mycket betyder du för mig” flinar han och kastar ut mitt hjärta i natten. Hans existens börjar avta och han blir sakta men säkert suddig.

”Harry?!” skrek jag desperat medan tårarna rann ner för mina kinder. Han vinkade retsamt innan han försvann helt och hållet.

Jag satte mig snabbt upp och blinkade till några gånger innan jag insåg att det bara var en dröm. Mitt hjärta var kvar i min kropp, fast bara fysiskt. Harry hade redan tagit det med sig när han stack. Jag började torka mina kinder som vid det här laget var dränkta i tårar och försökte få ner min andning.

”Babe?” viskade Jai och klev in genom dörren. Jag tittade förvirrat dit och såg hans bekymmer fulla ansikte.

”mhm” mumlade jag trött tillbaka och la mig ner igen.

”är allt som det ska? Du skrek på Harry flera gånger” suckade han oroligt och kom fram till mig. Han böjde sig ner och gav mig en snabb puss på kinden innan han lämnade rummet med dörren på glänt. Jag blundade och kände tröttheten slå emot mig som en våg. Långt där borta någonstans så hörde jag Luke och Jai´s röster nämna mitt namn och de lät inte direkt lugna.. men just nu såg jag bara fram emot att få sova och slippa tänka. Mörkret slöt sig kring mig och jag kunde äntligen somna på riktigt.

Bara för att ni är så underbara och fixade 3 kommentarer så snabbt! ^^

Här har ni kapitel.. vad blir det, sju? xD Tror det kan bli riktigt bra det här ;p

Tack för att ni kommenterar och läser, ni gör mina dagar!<3

3 kommentarer till nästa del? ^^

//Emilia xoxo