Tre dagar..

tre dagar kvar att bo ensam med mamma och Carl, sen kommer Marion hit..

 

När klockan slog 5 så ekade en knackning genom huset. Jag fixade snabbt till mitt hår innan jag sprang ner till dörren.

Louis stod utanför med ett brett leende och kramade snabbt om mig innan han började gå bak mot bilen igen.

”Hejdå mamma!” ropade jag och grep tag i min jacka, jag rusade ut och stängde dörren efter mig. Louis, gentleman som har var, höll upp bildörren åt mig och gav mig en flörtig slängkyss.

”euw, ni kan syssla med det där när vi inte tvingas att titta på” muttrade Zayn äcklat, dock på skoj. Jag himlade lätt med ögonbrynen och trängde in mig i baksätet bredvid Niall.

Paul körde, Liam satt bredvid honom i framsätet.

Jag satt bredvid Niall, och framför mig satt Louis och på hans höger fanns Zayn.

”När kommer Marion hem då?” frågade Louis försiktigt och tittade på mig.

”Tre dagar tror jag, det lär bli ett helvette..” muttrade jag och drog en hand igenom mina lockar. Louis nickade sammanbitet och tittade ut genom fönstret.

 

”tre minuter kvar grabbar” suckade Paul stressat och föste in oss i ett rum. Vi slog oss ner i en vit soffa som stod vid kanten av rummet och fixade snabbt till våra frisyrer. Någon sekund senare rusade en blond man in och log stressat mot oss. Han fixade snabbt till sitt hår och slog sig sedan ner i fåtöljen som stod placerad bredvid soffan.

Några kamera män kom in rummet med kameror och mikrofoner innan mannen sa:

”Vi sänder om tre..två..” han tog bort det sista fingret och vände sedan blicken mot kameran.

 

”Hej och välkomna till oss här i SugarScape. Vi är tacksamma att kunna presentera att vi har One Direction på besök!”

Vi log mot kameran och vände sedan blicken mot kameran.

 

Frågorna rullade på som vanligt, tills en viss fråga fick mig att bli lite obekväm där jag satt.

”Så Harry, det är rykten om att du fått nya familjemedlemmar? Vad har du att säga om detta?”

”Det finns inte så mycket att säga. Jag har fått två halvsyskon..” log jag och rätade på mig ”.. och en katt!” skrattade jag och log stort. Killarna skrattade åt mig samt han som intervjuade oss.

”Så vi lär få se tre nya människor runt dig och Anne nu då?”

”Antar det” log jag och skrattade lätt.

 

 

+

 

 

Intervjun gick fort och det dröjde inte länge innan vi var på väg ut igen. Som vanligt var trottoaren full av fans när vi klev ner för trapporna. Skriken var öronbedövande, men uppskattade.

”Kom ihåg att ni ska till studion och spela in i morgon,tisdag och onsdag. Ni ska dit rätt tidigt så jag antar att ni blir släppta rätt tidigt då också” sa Paul när vi hoppade in i bilen. Några minuter senare släppte vi av Niall och Zayn. de vinkade glatt åt oss innan de försvann bort mot sina hus.

Själv blev jag avsläppt sist, vilket jag dock inte hade något emot.

Jag vinkade glatt åt Paul innan jag drog upp dörren och klev in i värmen.

 

Mamma kom ut genom gaveln till köket och torkade händerna på sitt förkläde. Jag log mot henne och sparkade av mig skorna.

En lätt harkling fick min blick att flyga upp mot hennes när jag drog av mig jackan.

”Det bor fler än du här” påpekade hon och slängde en menande blick på mina skor. Jag suckade högljutt och ställde upp skorna på skostället.

 

”Åh just det ja, du kommer ihåg att Marion kommer i morgon bitti va?” hojtade hon när jag var på väg upp för trappan.

”I morgon?! Hon skulle ju inte komma förrän om tre dagar” ropade jag och suckade. Deras katt, Tenshi, kom jamandes från rummet som senare skulle bli Marion´s rum. Tenshi hade flyttat med Carl samma dag som han kom hit. Jag plockade upp katten i min famn och strök henne sakta över huvudet.

De senaste dagarna har han varit iväg och köpt möbler och fixat i Marion´s rum, allt för att hon skulle trivas.

Jag rusade upp på mitt rum och stannade i dörröppningen.Det såg helt enkelt ut som om någon hade rusat runt i mitt rum och rivit ner allt på golvet. Tenshi krånglade sig ur min famn och tassade glatt iväg när jag med trötta steg gick fram emot min säng och började plocka undan alla kläder.

Fast egentligen, hon har alltid varit van vid att jag och killarna är rätt slarviga, så helt ärligt skulle hon nog inte bli särskilt förvånad.

 

Efter några minuters snabbröjning i rummet slängde jag en blick på klockan. Eftersom jag skulle upp tidigt i morgon så hade jag behövt lägga mig innan 12, dock var klockan bara 7.

”Älskling?..” jag kikade ut genom dörröppningen och ner mot trappan. Mamma stod halvvägs upp och log mot mig, ”..Skulle du kunna gå ner till affären? Jag behöver mjölk och ägg”

Eftersom jag ändå inte hade något att göra så nickade jag svagt och började gå ner mot dörren. Hon gav mig en summa pengar och försvann sedan in i vardagsrummet. Själv drog jag på mig skorna igen och lämnade huset. Stämningen på gatan var knäpptyst, det ända ljud som hördes var mina andetag och knastrandet under mina skor. Mörkret hade börjat lägga sig över London och fick hela området att se betydligt mysigare ut.

Jag körde ner händerna i fickorna på mina jeans och ökade på stegen en aning.

När jag närmade mig affären drog jag upp luvan för att dölja mig så gott som möjligt. Även om det var ett rätt ”litet” område vi bodde i, och jag kan ju inte säga att den lilla livsmedelsbutiken var direkt känd, så var det några få människor som alltid kände igen mig.

 

”Shit, är det där Harry Styles?!”

 

 

MARIONS PERSPEKTIV:

 

När jag såg en liten livsmedelsbutik närma sig saktade jag in farten och pausade Justin röst för ett tag. Jag tog några djupa andetag och passade på att stretcha mina vader. Bara samma väg hem nu då. Jag skulle precis låta Justin sjunga vidare när ett par tjejer framför mig började bete sig konstigt.

”Shit, är det där Harry Styles?!” Alla tre stannade upp och började hoppa på stället. Min blicks drogs mer åt höger där jag såg att tjejernas blickar var fästa. En skugga gick några meter ifrån dom och styrde stegen mot affären. Han gick med huvudet nerböjt och hade luva på sig. Tjejerna ,antar jag, trodde att det var någon annan då han inte verkade reagera på namnet. Besvikna började de gå åt samma håll de var på väg. En snabb tanke sköts förbi i mitt huvud och fick mig att stanna lite.

Om vi ändå skulle bli ”syskon”, så måste jag kunna prata med honom, right?

Jag vände mig osäkert om och fick snabbt panik när han började gå in i byggnaden.

”ey!” förvånad över att det var jag som ropade kände jag pulsen öka ner han klev ut igen. Han tittade sig förvirrat omkring tills hans blick föll på mig. Jag tog några ostadiga steg framåt och log svagt mot honom.

”Marion?” viskade han och gick snabbare emot mig.

”Jepp, tänkte bara fråga vart du skulle” Harry tittade på mig med ett höjt ögonbryn, och när jag väl insett vad jag frågade började jag skratta nervöst.

”A, eller nåt..” flinade jag och hängde hörlurarna runt halsen.

”Mamma bad mig köpa några grejer tills i morgon”

”rätt konstigt va?”

Jag tittade frågandes upp mot honom och fastnade i hans ögon.

”Jag menar, allt som händer just nu, det känns bara så..skumt” flinade han nervöst och kliade sig på hakan. Jag nickade sakta och skannade av hans ansikte. En liten, tunn skäggstubb började växa ut runt hans sexiga käke. En ljus röst inne i mitt huvud sa åt mig att hålla käften, hans käke var inte sexig.

”Du behöver raka dig”. När orden väl lämnat min mun for min hand upp och höll för de andra orden som var på väg ut. Harry tittade chockat på mig innan han började skratta. Jag stämde nervöst in och var samtidigt en aning lättad över att han inte tyckte det var skummare än så.

 

”Ja, jo det har du rätt i” flinade han när han väl slutat skratta. Jag nickade lätt och ryckte lätt på axlarna.

”Jag antar att vi syns i morgon då?”

Jag nickade svagt och skulle precis backa ifrån honom när hans starka armar omfamnade mig.

”Jag har saknat dig” viskade han i mitt öra, och fick hela min kropp att spänna sig. Jag log halvhjärtat mot honom innan jag vände mig om och skyndade mig därifrån..