Två månader senare..

 

 

Jag la ner min pyjamas i resväskan och drog handryggen längs pannan. Två månader har passerat förbi som om de aldrig hade existerat. Pappa hade fått sålt huset och flyttat över de flesta grejerna till deras hus. Jag har knappt pratat med Harry, bara de gånger jag känt mig tvingad eller blivit frågad om saker.

I morgon skulle sista flyttbilen gå, sen bodde vi officiellt hos familjen Styles.

Josh,jag och pappa har bestämt att jag ska bo hos honom i några dagar så att pappa och Anne hinner vänja sig vid att bo med varandra. Också för att jag inte tycker det ska bli jätte roligt att dela hus med pojken som tog mitt hjärta,krossade det och nu ska bli min halvbror.

 

”Marion! Är du klar snart eller?!” ropade min bror från nedervåningen. Jag nickade snabbt åt min spegelbild innan jag slet åt mig väskan, tog en sista blick i rummet och traskade ner för trappan.

Josh stod påklädd i hallen med ett halvt irriterat ansiktsuttryck och såg på när jag stoppade i fötterna i mina skor. Pappa kom ut ur köket med ännu en kartong. När han såg att vi var redo för att åka släppte han ner kartongen som med ett dovt ”duns” landade på mattan.

Han log lätt och svepte armarna om oss båda.

”mina fina barn,ha?, vad skulle jag ha gjort utan er” suckade han lyckligt och gav oss varsin kindpuss.

”Ja, man kan ju undra” flinade Josh och vickade retfullt på ögonbrynen mot mig. Jag kämpade för att hålla mig för skratt när jag insåg vad Josh syftade på. I behov av något annat att koncentrera mig på slet jag åt mig min svarta jacka och till sist min mössa.Som en reflex sökte jag min spegelbild och la halva håret på vardera axel. Något jag alltid gjorde när jag hade mössa på mig.

 

Snön kunde komma vilken dag som helst då det redan hunnit bli November. Inget mig emot dock, jag älskar att sitta inne på vintern och mysa. Lika mycket älskar jag att vara ute i snön och känna mig som fem år igen.

Minnen från när jag,mamma och Josh brukade leka i snön spelades upp framför mig och fick mig att lämna verkligheten för ett tag.

 

”Jorden anropar Marion” skrattade Josh och viftade med sin högra hand framför mitt ansikte. Jag rycktes bakåt av närheten av hans hand innan jag rodnade svagt. En tendens jag alltid gör när jag råkat ”drömma” mig bort.

 

Vi lämnade en vinkandes pappa i dörröppningen när Josh svängde ut från vår uppfart.

”så, saknat Hailey något?” flinade Josh och fixade till backspegeln.

Jag gav ifrån mig ett svagt ”iiih” och nickade ivrigt. Han skrattade lätt och började fiffla med växelspaken innan vi åkte.

”Kom bara ihåg att hon är MIN. Inte din” påpekade han och hötte med fingret i luften. Jag log bara som svar på meningen och lutade mig bakåt i sätet.

”Hur går det mellan dig och Harry? Hur ska du fixa att bo med honom?” frågade han sedan i en allvarligare ton.

”Vet inte riktigt, antar att vi får låtsas som att vi inte kände varandra tidigare och försöka glömma det som hänt”.

Han nickade tveksamt och svängde in framför deras hus.

”konstigt nog går den här resan fortare och fortare varje gång jag åker hit”, skrattade jag och öppnade bildörren. Han flinade bara svagt åt mig innan han låste bilen och började traska in mot huset. Jag hängde väskan över axeln och små joggade sedan ikapp Josh.

 

”baaaabe!” skrek Hailey och rusade ut från huset. Josh ställde sig i en ”kram-position”, men fick ett snopet ansiktsuttryck när hon rusade förbi honom och vidare fram till mig.

”SHHHIEEEET vad jag har saknat dig!” skrattade jag och kramade om henne. Jag kikade över hennes axel och såg Josh stå med ett förvirrat ansiktsuttryck.

”så, nu är hon din” flinade jag och gick förbi honom. Väl innanför dörren kikade jag ut igen och såg det kära paret stå och hålla om varandra. Jag himlade snabbt med ögonen för mig själv innan jag sparkade av mig skorna. Gästrummet skulle bli mitt de få dagar jag skulle få bo här, eller snarare stå ut. Allt deras ”gulli gullande” kunde lätt få mig att må illa, särskilt då jag vet att det hade kunnat vara jag och Harry som hållit på så.

Jag tog av mig jackan och mössan och hängde de prydligt på krokarna innan jag gick vidare mot gästrummet.

Min resväska hamnade på golvet bredvid sängen samtidigt som jag stupade rakt ner i sängen.

Allt packande,slängande,flängande,körande och stressande tar ut sin rätt trots allt..

 

”MIDDAG OM EN HALVTIMMA!” hörde jag Josh ropa innan Hailey smällde upp dörren till mitt rum.

”berätta aaalllllt” flinade hon och slängde sig i min säng. När vi båda suttit oss i en bekvämare ställning så började jag berätta från dag ett, då vi lämnade flygplatsen här i London..

 

 

 

+

 

 

 

”Oh jesus krist” muttrade Hailey och drog händerna igenom sitt blonda hår. Jag nickade bara stumt till svar och försvann in i mina tankar igen.

”MATEN ÄR KLAR!” hojtade Josh från undervåningen, vilket fick oss båda två att rycka till. Jag tog sats och sköt upp mig själv från sängen och började gå mot dörren. Hailey kom upp vid min sida och la ena armen om mina axlar. Väl nere i köket tittade Josh förvånat på oss och sedan på dukningen på bordet.

”Ni ser ut som om någon har dött” muttrade han och placerade ut en kastrull med spagetti samt en gryta med någon läskig köttfärs.

Jag himlade med ögonen och började sedan lassa upp mat på tallriken.

”Tack älskling, ser jätte gott ut” fjäskade Hailey och gav honom en slängkyss. Jag skrattade lätt åt dom innan jag högg in på lasset som låg framför mig.

 

En kvart senare reste jag mig från bordet för att ställa ner tallriken i diskmaskinen.

”Jag tror jag går en sväng” ropade jag medan jag sprang upp för trappan. Jag hörde inte riktigt vad de svarade, men för att vara helt ärlig, jag brydde mig inte ett skit. Jag flängde upp dörren till mitt rum och hoppade ur mina kläder för att sedan dra på mig ett par jogging byxor. Jag sträckte mig efter min hoodie och krängde på mig den innan jag greppade tag i mina hörlurar, samt min iphone. Jag små joggade ner till hallen där jag fixade håret till en hästsvans.

”Hej svejs!” skrattade jag och öppnade dörren. Jag höll upp mina iphone hörlurar och satte sedan in rätt hörlur i rätt öra.

Med några drag över skärmen började albumet ”Believe” spelas.

Musiken till ”All around the world” kickades igång och fick mig att genast börja gå ner för backen, in i min egna lilla värld..

 

 

---

Lilla kapitel 15 nu då! :D

Hoppas ni gillar det ;)) Ska skriva häcken av mig i helgen, så att jag förhoppningsvis kommer ligga några kapitel i förväg. Seeen om ni har tur kanske det blir två stycken kapitel lördag/söndag ;))

3 + kommentarer till nästa del? ;)<3

//Emilia xxoxo