HARRYS PERSEPKTIV

 

 

Jag tackade Paul för skjutsen och joggade sedan mot ytterdörren. Jag kan ju tacka gud för att den var öppen.

”jag är hemma!” ropade jag in genom huset och sparkade av mig skorna. Min blick slets till ett par skyhöga svart,vita skor som stod bredvid två andra par. Antagligen mammas ”kille” och hans barn. Utan att ägna en tanke åt det gick jag in i vardagsrummet och såg sällskapet sitta runt matbordet. Dock såg jag inte flickans ansikte, hon satt nerböjd över sin tallrik och petade försiktigt i potatisen som låg framför henne. Jag fixade snabbt till håret innan jag klev fram emot folket.

”jag antar att du är Carl?” log jag och sträckte fram handen. Han skakade den hjärtligt och log ett bländade leende mot mig. Mannen kan ju inte vara äldre än 30. Eller så hade han bara grym tur med sitt utseende.

”Josh,Marion. Det här är Harry, min yngste son” jag vände chockat blicken till mamma innan jag vände den till de två ungdomarna som nu tittade på mig. Stirrade kanske är bättre ord, fast jag kan ju inte säga att jag stirrade mindre.

Min blick mötte de grön/blåa ögonen i en kort sekund innan hon vände blicken ner i tallriken. Så Marion är dotter till mannen min mamma dejtade? Jag försökte spela över det, och log därför mot de båda.

”Trevligt att träffas Harry” log hennes bror och växlade blicken mellan mig och Marion.

”Ja..” ljöd en liten ljus röst vid sidan av Josh. Min första instinkt var att slänga mig över bordet och aldrig släppa taget om henne. Dock fick den idén vänta. Jag nickade osäkert och satte mig sedan ner vid bordet.

Mamma, smart som hon var, märkte förstås inte den stämda spänningen som spred sig mellan alla oss ungdomar. Jag mötte Gemma´s blick över bordet och avfyrade ett litet leende.

Själv skakade hon bara lätt på huvudet och stirrade ner i sin tallrik.

”Uhm, vart är toaletten?” frågade Marion och ställde sig upp. Mamma pekade bort mot korridoren som ledde till toaletten. Jag såg hennes ryggtavla sakta försvinna runt gaveln och andades sedan ut, så tyst som möjligt.

 

Resten av middagen gick rätt fort. Marion kom tillbaka efter några minuter och tillbringade resten av kvällen tyst. Jag växlade några ord med Gemma och Josh, men annars satt jag också rätt tyst. Så fort jag sökte efter Marion´s blick så tittade hon envist på något annat eller så började hon prata med någon av de vuxna.

 

 

 

MARIONS PERSPEKTIV:

Det kändes som om en evighet hade gått när pappa äntligen tackade för sig själv och reste sig från sin fåtölj. Harry tittade på varenda rörelse jag gjorde när jag tog på mig mina skor.

”Inte lätta att gå i, huh?” Jag tittade chockat upp när jag insåg att Harry hade ställt frågan.

”man lär känna dom.. de är trots alltid de samma som tidigare” sa jag och flikade in ett halvt fejk skratt medan jag drog åt mig jackan. Jag antog att han fattade piken i meningen, för han svalde lätt och stirrade ner på sina händer.

”Vi hörs!” hojtade Josh innan jag greppade tag i min hand och drog ut mig från huset.

Pappa klev ut bakom oss med ett brett leende på läpparna, lika så hade de fått röd färg från Anne´s läppstift.

Josh fattade läget och la en tröstande arm över mina axlar.

”Marion kan stanna hos mig de första dagarna när ni flyttar och så” jag spärrade upp ögonen och tittade på Josh innan jag vände blicken och stirrade på pappa.

”vilken jävla flyttning?!” utbrast jag upprört och slog ut med händerna. Pappa blängde på Josh innan han klev fram till mig.

”Ja vi pratade om det när du var på toa. Både jag och Anne lever för det mesta ensamma. Du är borta hos kompisar,hos Josh, och så är du iväg och dansar. Varken Gemma eller Josh bor hemma, och Harry jobbar för det mesta..”Hans ögon börjades tåras en del av osäkerhet. Jag slog armarna runt honom och begravde mitt ansikte i hans bröst.

”förlåt, det kom som en chock bara..” suckade jag och kämpade för mitt liv för att tårarna inte skulle börja rinna. Efter ett antal blinkningar och lugnande andetag log jag mot pappa och fattade hans hand.

”När drar allt i gång då?” frågade jag och försökte låta så intresserad som möjligt.

”Det lär nog dröja ett tag..” suckade pappa och drog en hand genom sitt rufsiga hår.

”Jag tror det här kommer bli suuuper ” flinade Josh och klev upp vid vår sida. Jag log mot honom och greppade liknande tag i hans hand.

 

 

 

 

~doyouseetheline~

 

 

 

 

HARRYS PERSPEKTIV:

 

Mamma kysste glatt Carl innan hon vinkade av honom och stängde dörren. När hon vände sig om satt ett sött leende fastklistrat på hennes lätt målade läppar.

”Trevlig familj det där” log jag och såg hur hon sken upp i ett ännu större leende.

”Ni anar inte hur glad jag är att det funkar mellan er barn..” både jag och Gemma blängde på henne. ”.. ungdomar” hon fick på något sätt ”Barnungdomar” till ett ord, vilket faktiskt lät rätt snyggt. Hon passerade oss smått nynnandes och gick vidare in till köket. Så fort hon började stöka omkring där inne vände sig Gemma sig om.

Hon nickade upp mot trappan och gick sedan efter mig på väg mot mitt rum.

 

”Hur är det mellan dig och Marion?” slängde hon ur sig så fort hon stängt dörren. Jag gned händerna i ansiktet innan jag kastade mig bakåt i sängen.

”Åt helvete” mumlade jag och såg upp på henne.

Hon vankade fram och tillbaka i rummet med armarna i kors.

”Vadådå?” jag stötte upp mig själv på armbågarna och studerade min syster.

”Du fattar att hon antagligen kommer bli din halv syster om det nu funkar mellan mamma och den där Carl, va?” suckade hon och gled ner på sängen.

”Uh, har inte riktigt tänkt på det så...” muttrade jag och kände ännu en klump växa i bröstet.

”Jag hoppas det löser sig för er i alla fall. Nu ska jag sova, ska bege mig hemåt i morgon förmiddag. Godnatt brorsan!”

Gemma gav ifrån sig ett lätt flin innan hon lämnade mig ensam i rummet.

Tankarna flög tvärs och kors i mitt huvud och verkade inte vilja lägga sig till ro.

Det bästa är att prata med Marion, men jag antar att jag får vänta tills det är bestämt att hon blir min halvsyster..

 

 

 

---