Marions perspektiv

”MARION.UPP MED DIG!” jag satte mig upp med ett ryck, för snabbt helt enkelt, mitt huvud bultade i några sekunder och fick mig att knipa ihop ögonen. Huvudvärken försvann lika snabbt som den kom. Jag hasade mig upp ur sängen och placerade fötterna på det kalla golvet.

En rysning for genom kroppen när jag kände kylan sprida sig i kroppen.

Jag tog några snabba steg och hoppade sedan fram på min fluffiga matta. En snabb blick på klockan sa mig att den redan var 12. Jag drog på mig ett par mysbyxor och ett linne innan jag satte på mig ett par mjuka och varma strumpor.

Jag styrde stegen mot dörren och hoppade smidigt ner för två trappsteg i taget.

”Vi ska åka härifrån om fyra timmar. Så att du har koll. Och snälla, för min skull, ta inte en klänning. Det är snart vinter” flinade Josh och slog till mig lätt på armen. Jag lipade åt honom och gick vidare in i köket.

Efter en snabb frukost och lite prat begav jag mig upp på rummet igen. Fast nu i full färd efter att hitta något snyggt att ha på mig. Jag öppnade garderoben och bläddrade igenom plagg efter plagg. Jag drog fram en vinröd stickad tröja tillsammans med ett par svarta jeans. Jag höll upp det framför mig och nickade glatt, det skulle bli perfekt.

Jag höll upp den framför mig och log smått.

Jag vek ihop kläderna och la den på sängen innan jag gick vidare till min dator.

Spotify kom upp så fort jag öppnade datorn. Jag gick vidare in på min ”dance” spellista och satte på ”boyfriend” med Justin Bieber. Jag körde igenom lite olika övningar jag lärt mig från balettskolor jag gått på.

Fram med foten, peta i marken, bak igen och upprepa samma rörelse med spända ben.

Efter ett tags uppvärmning satte jag på ”Thought of you”, också med Justin, och började svänga lätt på höfterna. När refrängen kom så svängde jag på höfterna i en åtta och gick ner så långt jag kunde samtidigt. Sedan gick jag samma väg upp, fortfarande svängande med höfterna..

~Doyouseethelinehere~

Jag klev ur duschen och handduks torkade håret snabbt. När jag öppnat dörren och klargjort att ingen var i mitt rum trippade jag ut på golvet. Jag snappade upp min sminkväska och gick fram till spegeln. Eftersom det bara var pappas ”tjej” så behövde jag inte se jätte sminkad ut. Jag menar, om det blir någonting i mellan dom så kommer hon ju i vilket fall se mig utan smink?

Jag drog några lager mascara, målade lite kajal runt ögonen och slutade med en ljus ton ögonskugga.

Jag granskade min profil i spegelbilden och log nöjt åt min sminkning. Sedan gick jag emot min garderob, drog på mig ett par vita spetsunderkläder och outfiten över det. Ett gulligt halsband fick göra mig sällskap medan jag gick ner mot pappa och min bror.

”När jag sa ”inte klänning” så menade jag inte att du skulle välja kläder som kommer få hela London att dregla efter dig” skojade Josh samtidigt som han -klantigt nog- lyckades riva ner allt på hatthyllan.

”Vad duktig du är på att ta på dig skorna. Ska jag hjälpa dig kanske?” flinade jag och räckte ut tungan åt honom. Han himlade med ögonen och slängde upp allt på hyllan igen innan han satte på sig sina svarta skor. Jag drog åt mig min jeansjacka över och en halsduk tillsammans med ett par vit/svarta klackskor. Jag kommer sakna sommaren..

Pappa satt redan i bilen när vi kom ut och trummade på ratten. Jag skrattade lätt åt honom medan jag tog plats där bak. Han suckade nervöst och startade bilen med ett svagt muller.

När vi väl var på väg kände jag en liten bubbla nervositet sprida sig i magen.

Efter något som kändes som fem ynka sekunder var vi framme. Pappa klev glatt ur bilen och började gå emot det vita huset. Jag och Josh följde förvirrat efter och såg hur dörren öppnades av en söt kvinna.

Hon bar en vit blus tillsammans med ett par ljusa jeans. En riktigt söt tjej om du frågar mig.

”Annie!” utbrast pappa och gick med snabbare tempo mot henne. De omfamnades i en rätt lång kram, soppas lång att Josh fick harkla sig när vi stått och stirrat ett tag.

”Hej! Ni måste vara Marion och Josh?” frågade hon glatt och skakade hand med oss båda.

”antar det” flinade Josh och klev in i huset. Halvt förvirrad följde jag efter och tog av mig skorna. En tjej som såg ut att vara runt 20 kom nergåendes för trappan. Hon hade mörkt axellångt hår och ett par bruna ögon. När hon klev ut ur skuggan så föll min haka till golvet, och lika så hennes.

”Gemma?!” utbrast jag och kramade om henne. Hon tittade fortfarande chockat på mig,

”säg inte att du är Carl´s dotter?” stönade hon och satte handen i pannan. Jag tittade först förvirrat på henne innan jag kände hur något stort föll ner i min mage. Mitt hjärta.

”Harry..” det lät mer som en viskning än ett ord. Hon nickade sammanbitet innan hon drog in mig i sin famn.

Just som vi skulle sätta oss vid matbordet, fortfarande med en klump i magen, hörde vi hur ytterdörren öppnades och stängdes igen.

”jag är hemma!” ljöd en bekant,för bekant, stämma. Jag bet mig lätt i läppen och stirrade intensivt i min mat.

”Hey! Du måste vara Carl!” skrattade han och gick fram emot pappa. Vad jag hörde i alla fall.

”Josh,Marion. Det här är Harry, min yngste son” sa Annie och fick oss båda att vända blicken mot Harry. Våra ögon möttes samtidigt som han skakade lätt på huvudet.

”Trevligt att träffas Harry” log Josh osäkert och växlade blicken mellan mig och Harry.

”Japp” log jag också, lika osäkert och tittade sedan ner i min mat igen..

Helvette...

bildlöst sista minuten inlägg ;)

Det blev rätt kort,men jag har inte haft en sekund ledig de senaste dagarna :O

Så, nu kommer storyn äntligen igång! :D

3 kommentarer till nästa del? //Emilia xox