Ex Animo ~ Chapter 30
Hanna´s perspektiv: (någon timma efter att Marion hade lämnat huset)
Jag sträckte ut ena handen och vinkade åt Eleanor och Louis som slutligen bestämt sig för att också dra sig hemåt. Kylan spred sig i mina fingrar när jag tog tag i det iskalla dörrhandtaget för att dra igen dörren.
Jag stängde dörren och blåste snabbt på mina fingrar, i ett hopp om att få upp värmen medan jag vände mig om.
"Film?" flinade Niall där han stod i öppningen till köket med ena armen längs dörrkarmen och den andra vid hans midja.
Jag nickade nervöst och gick in igenom den andra dörren vidare till vardagsrummet. Niall klev in i rummet strax där efter med en skål popcorn och en coola flaska.
"Du, jag har fått nog av läsk" skrattade jag och tittade äcklat på coola flaskan som han placerade på soffbordet framför oss.
Jag reste mig upp i från soffan och skyndade mig ut i köket för att leta reda på en kanna man kunde ha vatten i.
När jag nått mitt mål tog jag den mörkblå kannan och fyllde den med vatten innan jag lät den stå och öppnade deras kylskåp. En halv citron låg överst och såg inte ut att behövas användas mer till matlagning. Jag pressade i citron i vattnet innan jag tog med mig två plastmuggar och gick ut till Niall.
"Tönt" flinade han när jag ställde ner sakerna på bordet. Jag räckte retsamt ut tungan mot honom och drog närmaste filten runt mig. Han satte på filmen och lät förtexterna på "Love Actually" börja rulla på teveskärmen.
Med en nöjd suck hoppade jag närmare Niall för att kunna luta mig emot honom, utan att visa min nervositet.
Han tittade ner på mig med ett gulligt leende och placerade en lätt puss på mitt huvud medan han la sin arm runt mig. En lätt rodnad tonade upp på bådas kinder när vi båda insåg av han precis gjort och hur vi sitter. Vi betedde oss nästan som ett par, en tjej och en kille tillsammans..
Niall Horan och Hanna Sundström, lät ju näst intill overkligt..
Det här hade jag inte kunnat ana för ett tag sedan.. då satt jag hemma och grät över att min Niall bara var en plansch.. och nu sitter jag här, med hans arm runt mig i hans soffa i hans hus. Jag sitter i Niall fucking Horan´s hus.
"Vad tänker du på?" Han avbröt mina tankar och log finurligt emot mig. Jag kikade upp på honom med ett nervöst leende innan jag mumlade "allt, dig, mitt liv" som erkännande. Han tittade förvirrat ner på mig med ett osäkert sträck över läpparna och en blick som visade att jag skulle fortsätta. Jag tog ett djupt andetag och började förklara lite smått om det här med min familj, om hur jag miste min bror, om hur min pappa lämnat oss och om min mammas..död. Det slutade med att jag satt med tårade ögon och stirrade på den pausade filmen när jag kom och tänka på att jag inte hade någon i min familj kvar på jorden. Något sådant ska ingen behöva uppleva.
Jag tittade upp på Niall som hade tryckt mig närmare sig och lutat sin haka emot min axel.
"Vill du veta en fånig sak?" fnissade jag plötsligt när jag kom att tänka på alla gånger jag suttit och pratat med en plansch.
Han tittade tveksamt på mig och nickade med ett svagt leende.
"Varje gång jag kom hem och hittade mamma stupfull i soffan, eller som de gånger hon skrek och skällde på mig när hon var bortom sitt förstånd, så gick jag alltid upp på mitt rum och pratade med dig" skrattade jag lätt och sträckte mig efter ett glas vatten.
"Med mig?" frågade han förvirrat.
"Ja, fast du var en plansch då" förklarade jag med ett ännu bredare leende.
"Du Hanna.. Vad var det som hade hänt, exakt den dagen då din mamma.. gick bort?" frågade han försiktigt.
"Vad menar du?"
"Hände det något, eller hittade du henne?" Jag tittade fundersamt upp på Niall innan jag släppte ur mig en djup suck.
"Jag kom hem och stötte på mamma. Hon var skit sur över att jag inte hade varit hemma och började slå mig. Sen föll hon plötsligt ihop framför ögonen på mig.." mumlade jag och såg allt spelas upp framför ögonen på mig.
"ursäkta mig" sa jag snabbt och skyndade mig ut ur vardagsrummet och vidare till en annan dörr. I hopp om att det var toaletten öppnade jag den snabbt och stängde dörren efter mig. Jag famlade i mörkret längs väggen och lyckades hitta strömbrytaren. Toaletten var tydligen någon annans rum, vilket jag antog var Niall´s. Tårarna byggdes upp i mina ögon när jag inte fick den hemska synen att lämna mina ögon.
En försiktig knackning hördes utanför dörren innan den öppnades och Niall kika in.
"förlåt" viskade han osäkert innan han skyndade sig fram och drog in mig i sin varma, trygga famn..
"Vad säger du, ska vi se film?" skrattade jag när jag lugnat ner mig ,och drog händerna under ögonen för att fånga upp mascaran som runnit.
Han nickade glatt innan han , med en arm runt mig, började gå ut ur sitt rum tillbaka till vardagsrummet.
+
"Tack för att jag kunde stanna så länge" log jag och drog på mig min stickade mössa.
"Det var bara roligt" skrattade Niall och gick emot mig med öppna armar. Jag la armarna om honom och burrade ner mitt ansikte vid hans bröst, omedveten om att jag faktiskt gjorde det. När Niall skrockade lågt började hans bröstkorg vibrera, vilket fick mig att blygt titta upp på honom. Sekunderna saktade in när jag mötte hans kristall blå ögon. Hans blick var så.. magisk. Det var som om hela min själv var öppen för honom, han såg hela mig. Hans ansikte närmade sig försiktigt mitt i takt med att mitt hjärta började rusa.
När han var någon ynka centimeter i från mig fick jag nog av den spända situationen. Jag ställde mig på tå för att minska den sista centimetern i mellan oss och kände hur hans mjuka läppar snuddade vid mina.
Jag backade rodnandes undan och log innan jag skyndade mig ut igenom dörren. Med nervösa steg skyndade jag mig där ifrån, rädd för att titta tillbaka och se honom äcklad eller arg.
Men jag kunde inte undgå att känna den enorma lycka som började välla upp inom mig, samma lycka som fick mig att vilja studsa en meter högt resten av vägen hem..
Marion´s perspektiv:
Jag satte mig tröttsamt upp i den obekväma soffan och sträckte på ryggen. Huset var nedsläckt och fick ljuset utanför att kasta läskiga skuggor runt om i rummet. Jag hasade mig upp ur soffan och drog lätt efter andan när kylan spred sig ifrån golvet. Jag tog upp mobilen och såg att klockan konstigt nog bara var runt tio, trots att det var lika mörkt som om den skulle varit tre på morgonen.
Jag tassade bort till Luke´s rum och knackade lätt på dörren då det kom ljus ifrån springorna runt omkring den.
Luke öppnade förvånat dörren och sken upp i ett leende när han fick syn på mig.
"Jag snor din säng" skrattade jag och drog undan det mörkblå täcket.
"Jaha, skulle ändå sova nu" flinade han och stängde ner det han höll på med på datorn. Jag la mig till rätta längst in till väggen medan Luke drog av sig kläderna och släckte lampan. Sängen sjönk ner bakom mig när Luke drog undan täcket för att kunna krypa ner bredvid mig. I vanliga fall hade det kanske känts kontstigt att sova i samma säng som sin bästa vän i bara underkläder och en t-shirt. Lustigt nog var det ingen skumt alls med att känna Lukes nakna ben snudda mitt eget, att känna hans arm runt min midja när vi låg under samma täckte. Jag blickade tillbaka till förmiddagen när Harry kommit hem och praktiskt taget blivit tagen på bar gärning. Det enda som störde mig var att han sagt "puss" till personen han pratat med, och att jag inte heller får veta vem det är så gör det ju inte hela saken bättre. Men det som gjorde mest ont var det att han svek mig igen.. Han gick bakom min rygg och träffade andra tjejer. Och med tanke på hans reaktion när han såg Gemma vara med mig tydde ju på att något var fel. Jag ryckte förvånat till när en vattendroppe snuddade min hand. Och sedan en till, och några på rad. Det var först då jag insåg att jag faktiskt grät, inte ett hysteriskt gråt, utan en tystare variant medan tårarna sakta rann ner längs mina kinder. När jag knappt fick någon luft av att min näsa täppts igen drog jag skakigt efter andan och märkte hur Luke reagerade. Hans drog mig närmare sig och viskade "är du okej?" . Jag nickade försiktigt medan jag drog händerna över mina kinder för att torka bort de tårar som fanns kvar. Efter ett par djupa andetag la jag ner huvudet emot den mjuka kudden och lät den få min trötthet att slå emot mig som en våg. Mina tankar skenade iväg och lämnade mig tom på känslor i Luke´s säng, tryggt sovandes i hans varma famn.
"Så du bestämde dig för att gå upp nu?" skrattade Jai när jag yrvakert klev in i köket. Han satt vid köksbordet med en halvt uppäten macka och ett glas oboy och till det hans morgonruffs. Mitt eget hår ville jag inte ens egna en tanke på just nu. Som vanligt kurrade magen till när jag såg brödlimpan och resten av frukosten stå upp dukad, men mina tvångstankar satte stopp för det hela.
"Jag tar en promenad" sa jag istället snabbt och vände på klacken. I min väska hade jag fått med mig mina svarta träningsbyxor, de liknade mer eller mindre ett par tunnare mysbyxor, och till det tog jag en vanlig grå t-shirt. Jag greppade tag i min iphone, klickade bort de fyra missade samtalen från Harry och pluggade in hörlurarna i öronen.
Jag klev ner i hallen och hoppade i mina svarta kängor innan jag drog på mig jackan och öppnade dörren ut.
"Var inte ute för länge!" hojtade Jai högt innan jag stängde dörren och playade musiken. "Diamonds" med Rihanna började spelas och fick mig att leendes mima orden hon sjöng. Jag drog jackan tätare omkring mig samtidigt som jag längde på stegen och började gå längs trottoaren.
"Jag är hemma". Hojtade jag drog fruset av mig skorna och jackan och gick vidare till Luke´s rum.
"Uhm, Marion, du har besök i vardagsrummet.. så att du vet" sa Luke tveksamt när han upptäckt att jag klivit in bakom honom. Mängder av människor flashade förbi i mitt minne men stannade sedan på den person som det antagligen är.
"då kan han gott vara där, jag ska upp och duscha" fräste jag slutligen och plockade åt mig ett par myskläder innan jag vände mig om. Just som jag klev ut ur rummet krockade jag med någon och tappade balansen.
Jag landade hyfsat mjukt på Luke´s matta men svor ändå högt när jag träffade golvet.
"Se dig för" muttrade jag surt och tittade upp på den enormt långa personen. Han gröna ögon stirrade djupt in i mina medan han ursäktade sig och sträckte fram ena handen för att hjälpa mig upp. Jag tittade surt på den i någon minut innan jag reste mig upp, borstade av smutsen ifrån min bak och gick vidare mot badrummet..
Förlåt för uppdateringen! har inte mått bra och har haft mycket in my mind just nu^^
Men bättre sent än aldrig, right? Sen sjukt att jag fick tio kommentarer :D Blev mega super as lycklig :')
Hoppas ni gillar det här, och att nu fortsätter kommentera.
8 kommentarer till nästa! ;) xxoo
» Emmy
Fett bra, meeeer!
» sofie
min favoritnovell, superbra!! meer :D
» Matilda
grymt
» Jenny
MEEER
» Sofia
Meeer!! Bli författare vafan!!
» Malin
Az bra!
» alva
grymt bra :D:D:D meeeeeeeer
» Klara
Snälla mer,, dööööör av längtan till nästa!!
Trackback