Ex Animo - chapter 1
2012-08-31 
Marions perspektiv
Tröttsamt reste jag mig från sängen och gick mot min garderob. Jag plockade åt mig ett par slitna jeans och. Efter några minuter så stod jag påklädd, men såg lika trött ut som förut. Jag gäspade högt innan jag gick in i badrummet och ryckte åt mig min hårborste. Efter några drag hängde mitt kastanjebruna hår en bit nedanför axlarna och lyfte fram mina gröna stora ögon.
”trött?” flinade Josh när han klev in bakom mig. Han fick nöja sig med en gäspning och nickning till svar.
pappa stod glatt i köket och fixade frukost som han höll på att placera ut på köksbordet.
”när slutar du idag?” frågade han och ställde fram en skål med kokta ägg.
”Två.. tror jag, eller så var det tre” sa jag och ryckte på axlarna.
”Du kommer väl ihåg att Jenna kommer hem sen va?” jag nickade glatt och fick plötsligt en känsla av att denna fredagen skulle bli den bästa på länge. Josh kom ner i mysbyxor och satte sig mittemot mig medan han började bre två mackor. Är det fel att tycka att sin bror ser bra ut? Inte alls på det sättet, men han är lååångt ifrån ful.
”ska jag plocka upp er två när du slutat?, jag åker ändå förbi på väg hem från Hailey” frågade Josh och tryckte in en bit macka i munnen. Hailey var hans älskade flickvän, jag har nog aldrig sätt ett gulligare par i hela mitt liv.
”Det hade varit bra!” skrattade jag och reste mig från bordet.
”Tack för frukosten, måste sticka nu” ropade jag snabbt när jag gick ut mot hallen. Tenshi, min katt kom jamandes och strök sig mot mina ben.
”älskar dig också” sa jag snabbt innan jag tog tag i min väska och lämnade huset. Med raska steg gick jag mot busshållplatsen medan Ed Sheeran´s låt ”Drunk” i öronen.
Jag öppnade mitt skåp och tittade på mitt schema när det två händer lades över mina ögon.
”Oh no, a rapist!” skrattade jag och flämtade på skoj. Niall´s skratt i bakgrunden hördes och sedan en lätt smäll.
”Släpp mig Looouis” gnällde jag när han fortfarande höll kvar dom. Han tog motvilligt bort händerna och kramade om dig.
”jag har saknat dig gräslök” skrattade han och ställde sig sedan vid killarna.
”gräslök?” fnös jag. ”jag har saknat er med”. Flinade jag och stängde skåpet. Harry klev upp och la armarna om mina axlar innan vi började gå mot teknik salen.
”vi syns vid lunch!” ropade han till resten av gänget innan han fortsatte framåt.
”Vad gör du i kväll?” jag försökte att inte visa hur påverkad jag blev av hans närvaro. Mina ben var spagetti och fjärilarna i min mage vill inte vara stilla.
”Jenna kommer hem” sa jag glatt och log mot honom. Han nickade och bet sig lätt i läppen, vilket jag fann sjukt sexigt.
”Vadå?” flinade jag när han fortsatte se bekymrad ut.
”va?” skrattade han nervöst och drog luggen till rätta. Jag skakade snabbt på huvudet åt honom innan jag öppnade dörren till teknik salen.
Jag gav honom en lätt klapp på axeln innan jag gick bort och satte mig på min plats.
Förmiddagen hade gått fortare än vanligt. Jag stod och stampade otåligt med foten i marken medan Harry smsade med Louis.
”Dom kommer vilken sekund som helst” suckade han och släppte ner sin iphone i fickan.
”GUUYS!” skrek Louis och kom springandes mot oss. Jag tog snabbt några steg åt sidan, så att han sprang förbi någon meter innan han kom tillbaka med en snopen min.
”aw” skrattade jag och började plocka åt mig lite mat. Fiskpinnar som såg allt annat än färska ut, mums.. vårt bord stod tomt som vanligt och väntade in oss.
Jag slog mig ner mellan Louis och Harry, och hamnade mittemot Niall,som hade Zayn och Liam på sina sidor. Niall tittade chockat på min tallrik som innehöll en fiskpinne, en potatis och några morötter.
”Säg inte att det är all mat du ska äta” frågade Niall och och petade med kniven mot min tallrik.
”Säg inte att du kallar det här för mat” utbrast jag äcklat och puttade undan tallriken. Louis snodde en morot från min tallrik innan han högg in på sin egen tallrik.
”När ska ni tillbaka till x-factor?”
”måndag” sa Louis stolt och log brett.
”Och om vi har tur så stannar vi i 10 veckor” la Niall till och log -om möjligt- ännu bredare.
”Ni får inte glömma av mig när ni blir kända” skrattade jag och putade med underläppen.
”Hur skulle vi kunna glömma dig pumpkin” flinade Louis och rufsade snabbt om mitt hår.
Jag log nöjt mot dom och tog en bit fiskpinne in i munnen.
”När slutar du idag?” frågade Niall och log sött mot mig.
”Vid två.. så om en timma ungefär” sa jag och slängde en blick på skolklockan.
”Vi syns min idiot!” ropade Louis och blinkade med ena ögat. Jag skrattade lätt åt honom när jag tog ut min vårjacka ur skåpet.
”Älskar dig också pucko” flinade jag innan jag lämnade skolbyggnaden bakom mig.
Josh stod lutad mot sin bil vid parkeringen och var fullt upptagen med sin telefon.
”Heej!” log han glatt och hoppade in i bilen.
”Ska vi direkt till Jenna nu eller?” .
”yepp. Hon väntar vid trottoaren”. Sagt och gjort, några minuter senare så stannade Josh bilen bredvid Jenna. Jag kastade mig bokstavligt ur bilen och kramade om henne innan vi hjälptes åt att lasta in hennes påse i baksätet.
”Josh, kan du släppa av oss vid affären? Vi kan gå den sista biten hem” sa jag snabbt när vi närmade oss affären. Han nickade och släppte av oss, bakdelen på bilen försvann långsamt och vi gick in i affären.
Kapitel 1 uppe! vad tycker ni ? :)
Sorry guys..
Kommer inget kapitel idag som ni kanske märkt, men jag har helt enkelt inte haft tid att ladda upp ett nytt kapitel.
I morgon kommer iallafall kapitel 1 ut, promise!
//Emilia xoxo
Länkbyte
Sophie Hansson är en dagdrömmare i 14 års åldern. Som en klassisk men speciell tonåring spenderar hon sina dagar på flickrummet med att lyssna och fantisera om pojkbandet One Direction. Varje kväll skriver hon om dagens händelse i sin kära dagbok. "När jag blir äldre kommer det vara så kul att läsa om det" tänker hon varje gång hon skriver. Hon må vara den enda i sin ålder som skriver, men som en hemlighet är det ingen som vet om det. En dag kommer den stora nyheten att One Direction kommer till Stockholm och hennes bästa vän Ellen Apelskog ska gå på deras skivsignering. Och det verkar leda till en gnista i en av killarnas ögon... Men vad säger omvärlden om det?
En grym novell ni verkligen borde läsa! Ge er på hennes tidigare noveller också, alla är läsvärda! <3
Ex animo - prologue
”Hejdå!” ropade jag och vinkade glatt åt henne när hon klev in i taxin. ” Jag ringer er när vi har landat. Älskar er!” ropade hon tillbaka innan hon stängde dörren. Jag tittade efter henne när bakluckan på taxin försvann ur min syn. Jag var 8 år sista gången jag såg henne..
Senare på kvällen så gick jag ner till köket för att ta något att äta. Pappa gick omkring med telefonen I högsta högg och väntade på att mamma skulle ringa.
En hög ringsignal ekade genom huset. Pappa tittade chockat på sin telefon innan han snabbt svarade. “Carl?”. jag följde hans samtal och tittade spänt på när jag såg pappas ansikte förvridas till en orolig grimas. “VA?!” utbrast han och stirrade tomt framför sig. Jag blev mer och mer orolig för varje sekund.
pappa viskade slutligen ett “mm” och lät mobilen falla till marken. “pappa?” frågade jag oroligt och gick fram emot honom. “Marion.. mamma kommer inte komma hem på ett väldigt,långt tag” suckade han och andades hackigt. När han insåg vad han just sagt bröt han ihop och började gråta hysteriskt. Jag förstod inte någonting, och gick istället fram för att krama om honom. Jag var näst intill tårar då pappa såg så förstörd ut. “hennes flygplan störtade..” snyftade han hackigt och skakade lätt på huvudet. Jag tog med ens in det han sa, men förstod inte riktigt. Mamma kunde ju inte vara död? Eller?
Vad fan var det som hade hänt?
Jag minns fortfarande varje dag det året.. vissa mer smärtfria än andra. Jag och pappa blev tajtare än tajtast då vi stöttade varandra igenom de svåraste tiderna.
Inte långt efter mammas död flyttade vi ifrån Oxford och bosatte oss I London.
Det har gått 9 år sedan mammas död, även om det känns som I går....
Vad tycker ni?
Ni gör min dag om ni kommenterar, just so you know ;)
// Emilia xoxo
Ex Animo - personbeskrivning
Marion Smith är en glad tjej på 17 år. Hon är 1,66 cm lång och har kastanjebrunt hår som når en bit nedanför axlarna. Hennes ögon är stora och blåa med en gnutta grönt i tillsammans med ett par små smilgropar under munnen. Hon har rätt markerande ögonfransar och ögonbryn och fylliga läppar. Hon har normal kroppsbyggnad men tränar upp sin kropp dag för dag tack vare hennes passion för dans. Hon pratar med allt och alla och är långt ifrån blyg. Om det är en spänd eller knepig situation så får hon nästan alltid folk att börja prata och le igen.
Hon är en sprallig person och tycker inte om att sitta hemma och inte göra något, utan rör på sig nästan jämt. Hon är en snäll och omtänksam person som alltid tar sina vänner i första hand. Det är inte lätt att få henne arg, men om du lyckas så är hon inte rolig att ha och göra med...
Hanna Sundström är en glad och positiv sjutton årig tjej med världens sämsta humor. Hon skrattar åt precis allt och inget. Hon är 1,65 cm lång. Även om hon nästan alltid är glad, så är hon en känslig person.
Hon tar lätt åt sig om folk hon känner säger taskiga saker eller behandlar henne illa. Hennes största intresse är basket vilket hon kommit långt med. Hon är ibland ute och tävlar med sitt lag och är rätt stora i England. killarna har hjälpt henne igenom en stor del av sitt liv och hon är därför en "Directioner". Hon har långt blont hår som lyfter fram hennes gröna ögon. Hon har långa ögonfransar och rätt fylliga läppar.
Josh Smith är Marion´s bror på 21 år. Han har mörkt rufsigt hår som gärna står lite hej vilt. Han har snygg stil och har uttöjning i höger öra. Han har en tjej vid namn Hailey, hon är lång,blond och en riktig godbit. Josh finns alltid där för Marion och har varit som hennes halva sen olyckan inträffade..
Sådär, då var personbeskrivningen ute! vad tycker ni? ^^ Är själv lite taggad för i morgon :D Tror det här blir as bra!
//Emilia xoxo