Min adventnovell
2015-11-29 Kära läsare!
Karaktärerna i "Fearless"
Natasha Hills:
Jobb: Jobbar på ett cafee vid namn ” Le pan” inne i London. Hon tar en paus ifrån skolan i ett år.
Bor: I en lägenhet strax utanför London i Oxford tillsammans med Harry,Oliver & Edwardo.
Utseende: Mörkbrunt hår med ljusa slingor i. Blåa ögon, smilgropar och är runt 160 cm lång.
Random fakta: Hon blir oftast kallad för ”Nat”.
Natashas familj bor några kilometer ifrån Oxford. Hon hälsar på dom så ofta hon kan. Det tar ca 20 minuter med buss/bil för att komma till centrala London ifrån deras lägenhet.
Jane Hills:
Ålder: 42 år
Jobb: Jobbar som försvarsadvokat.
Bor: Några kilometer ifrån Oxford med resten av familjen.
Utseende: Axellångt blont hår, blåa ögon och smilgropar. Ca 170 cm lång
Random fakta: Hon är Natashas mamma, och därav är Natasha ganska lik henne utseendemässigt.
Adam Hills:
Ålder: 45 år
Jobb: Jobbar precis som Jane som försvarsadvokat.
Bor: Samma som Jane
Utseende: Kort mörkt hår, gröna ögon och syns ofta med ett brett leende på läpparna. Ca 185 cm lång.
Random fakta: Han är Natashas pappa. Natasha har ärvt hans envisa och starka vilja. Jane och Adam är ganska välkända försvarsadvokater i England.
Jaden Hills: (Dylan Sprayberry)
Ålder: 16
Jobb: Jobbar inte, han går fortfarande i skolan.
Bor: Samma som Jane och Adam
Utseende: Mörkt blont hår och med gröna ögon.
Random fakta: Han är Natashas lillebror. De har en stark relation, trots att de bråkar en hel del.
Harry Styles:
Ålder:19 år
Jobb: Jobbar i en tatueringsstudio.
Bor: I lägenheten med Natasha,Oliver & Edwardo.
Random fakta: Hans familj bor inte långt ifrån Natashas familj, då Harrys mamma Anne och Natashas mamma umgås så ofta som de kan. De har varit bästa vänner i flera år, vilket ledde till att Harry och Natasha spenderade största delen av deras barndom tillsammans.
Oliver Grey: (Tyler Posey)
Ålder:21 år
Jobb: Jobbar i tatueringsstudion.
Bor: I lägenheten med Natasha,Harry & Edwardo.
Random fakta: Olivers mamma och pappa bor kvar i Californien, där han är uppvuxen. Han åker därför dit på de flesta högtider och så vidare.
Edwardo Bocelli: (Tyler Hoechlin)
Ålder: 23 år
Jobb: Jobbar på en italiensk restaurang inne i London.
Bor: I lägenheten med Oliver, Natasha & Harry.
Random fakta: Edwardos familj bor kvar i Italien, så därav reser han precis som Oliver iväg då och då för att hälsa på dom.
Liam Payne:
Ålder: 21 år
Jobb: Jobbar i tatueringsstudion
Bor: I en lägenhet inte alls långt ifrån Natasha,Harry,Edwardo och Oliver´s.
Random fakta: Han har knappt någon kontakt med sin familj, då hans mamma och pappa inte tycker om vad han har blivit. Han träffar sin syster ibland dock, men han tycker om att hålla den relationen hemlig. I hennes närvaro blir han en mycket mer sårbar, känslosam Liam Payne.
Josef Smith: (Cody Christian)
Ålder: 22 år
Jobb: Jobbar i tatueringsstudion
Bor: med sin familj i Centrala London.
Random fakta: Han har inte jätte stor roll i novellen, utan finns mest med bara för att han jobbar i studion.
Ryan Malik: (Colton Haynes)
Ålder: 22 år
Jobb: jobbar i tatueringsstudion
Bor: Hemma hos sin familj en bit ifrån Oxford.
Random fakta:Han har större roll än Josef, men kommer inte heller vara med mycket mer än när novellen utspelar sig hemma hos hans familj eller i tatueringsstudion.
Zayn Malik:
Ålder: 21 år
Jobb: Han jobbar inte för tillfället, men då han jobbat en massor så har han gott med pengar kvar för tillfället.
Random fakta: Zayn har en egen lägenhet i Oxford, men stannar ganska ofta hemma hos sin familj I Bradford ändå. Ryan däremot bor enbart hemma, då han påstår att han inte behöver en egen lägenhet.
Jack Rydell
Ålder: 19
Jobb: Går i skolan precis som Nat
Random fakta: Han är Natashas ex.
Louis Tomlinson
Ålder: 22 år
Jobb: Är kort sagt kriminell, håller på med droger och tjänar en del pengar genom detta yrke.
Bor: Han bor tillsammans med Liam och Niall i deras lägenhet.
Niall Horan
Ålder: 21 år
Jobb: Är också kriminell.
Bor: Han bor tillsammans med Liam och Louis.
Mindre roller:
Stella Duff:
Ålder: 20 år
Jobb: Jobbar i samma café som Natasha
Utseende: Blont långt hår, gröna ögon och ca 165 cm lång.
Random fakta: Hon är dotter till ägaren av Caféet.
Johnny Duff:
Ålder: runt 50 år
Jobb: Äger alla ”Le Pan” caféer i hela England.
Utseende: Mörkt (riktigt kortklippt) hår, mustach och gröna ögon. Runt 180 cm lång.
Random fakta: Har i princip ingen roll över huvud taget bortsett ifrån att han nämns då och då.
Emma Alhqvist
Ålder: 18 år
Jobb: Jobbar på Lindex i ett köpcenter.
Bor: Bor med sin familj i utkanten av London.
Utseende: Hon är ganska kort, blir lätt brun, har bruna ögon och mörkt hår.
Random fakta: Hon älskar att dansa och skriva, samt agerar hon ofta väldigt vuxet.
Wilma Helin
Ålder: 18 år
Jobb: Jobbar i en djuraffär i Oxford, inte alls långt ifrån tatueringsstudion där killarna jobbar.
Bor: Med sin familj i utkanten av Oxford.
Utseende: En rätt kort tjej med brunt hår och ögon med skiftande färg. Ibland är dom blå, ibland är dom grå och ibland är dom gröna.
Random fakta: Hennes vänner beskriver henne som en blyg person om du nyligen lärt känna henne, men så fort hon blir bekväm med dig är hon enormt pratglad.
Jessica Holly:
Ålder: 19 år
Jobb: Jobbar i djuraffären med Wilma.
Bor: Med sin familj i Oxford.
Utseende: Hon är ca 170 cm lång, hon har brunt hår och mörbruna ögon
Random fakta: Hon älskar att spendera tid med sina vänner, samt att sjunga och att hålla på med musik i almänhet.
Sådär! Nu vet ni lite mer om hur karaktärerna i novellen ser ut.
& grattis Jessica,Wilma och Emma till era roller i novellen!
Jag önskar att jag kunde ha med alla er som ansökte om en roll, men tyvärr hade jag bara plats för tre.
Vi syns igen när jag börjar uppdatera novellen!
Puss på er xx
Ännu en såndär onödig uppdatering.
Lite random update
Mitt skrivsug slog till som en stock.
Hej på er!
Då var det slut..
You´re Mine - Chapter 35 THE LAST CHAPTER
The writer´s point of view
Det hade gått tre dagar sedan Vanessas sista operation och efter många om och men hade Rebecca och Harry lyckats få hem Niall. Det var först när de hade lovat att hålla koll på henne och se till att inga doktorer gick in och började koppla bort maskinen som han kunde andas ut.
Niall låg utmattad i soffan och stirrade upp i taket. Hans lägenhet var mörk och stökigare än vanligt, då han inte haft någon ork att bry sig ett dugg. Det kan man ju i och för sig förstå.
Något tråkigt teveprogram rullade på teveskärmen men Niall hade inget intresse utav att titta.
Hans mobil gav ifrån sig ett hjärtskärande läte och fångade Nialls uppmärksamhet. Utan att bry sig om att titta vem det var höjde han telefonen till örat och sa ett lågt och hest ”yes?”.
”You need to get your ass back here” utbrast Harry i en konstig ton och Niall kände hur hans hjärta tog ett extra skutt. ”SHE`S AWAKE NIALL”.
De tre få orden fick Niall att slänga på luren i Harrys öra och springa ut till busshållplatsen. När han insåg att det skulle ta 20 minuter innan bussen var hos honom lade han benen på ryggen och rusade längs med trottoaren. Hon var vaken. Hans älskade Vanessa var vaken.
Efter flera minuter av hejdlöst springande kom Niall äntligen fram till sjukhuset. Han sket fullständigt i blickarna som patienterna och sjuksköterskorna gav honom när han joggade fram bland korridorerna. När han såg numret på Vanessas rum började hans ögon fyllas av tårar. ”Niall!”. Rösten som ropade hans namn var inte Vanessas, utan Rebeccas. ”She´s awake” grät hon hejdlöst och fick strax därefter Harrys armar om hennes midja. ”She´s really weak, but she´s been asking for you”.
Niall nickade och försökte samla sig själv så gott som möjligt innan han öppnade dörren till rummet. Rummet var mörkt och endast minimalt med ljus letade sig in bakom de tjocka gardinerna som täckte fönstren. ”Ni-Niall?” viskade en hes röst.
Nialls hjärta började banka allt hårdare och för första gången i sitt liv var han tvungen att bita sig i läppen för att inte brista ut i gråt. Dock hjälpte inte det över huvudtaget.
Tårarna började strömma ner för den blonda pojkens kinder och på bara några sekunder satt han vid sidan av Vanessas säng. ”Hi baby” mumlade han så starkt han kunde och log. Vanessas ansikte var blekt och hennes normalt livfulla hår såg inte ut som vanligt. Men på något sätt såg hon fortfarande helt fantastisk ut. ”How´ve you been?” mumlade hon lågt och letade försiktigt med handen längs sängkanten. Niall kunde inte hjälpa att skratta och lirkade sedan försiktigt samman deras fingrar. ”You´re the only person I know who´s asking someone else how they´ve been after almost dying”. Orden fick Vanessa att grimasera och Niall insåg genast sitt misstag. ”I´m sorry, I didn´t mean to say that”. ”It´s okay.. I don´t remember what the doctors told me. For how many hours have I been gone?” mumlade hon tyst och slöt ögonen en aning. ”A couple of days..”. Hennes ögon öppnades sakta igen och hon tittade på Niall med en förvirrad blick. ”What?”. ”You´ve been gone for four days to be exact” erkände han och grimaserade. ”Wow.. that´s scary”. Han nickade och pustade ut, ”You have no idea”.
Timmarna passerade och kvällen drog sakta men säkert in med sitt mörker över England. ”Mr Horan you´ll have to leave for the night. Vanessa needs her sleep” sa en mörk mansröst, vilket fick Niall att släppa Vanessa med blicken. Innan han hann säga något så öppnade Vanessa munnen. ”Please Mr.. Lee, I really want him to stay”. Någonting mjuknade i Mr Lee´s blick och han nickade sakta. ”Okay, I guess we don´t really have a choice anyway”.
Niall log triumferande och började sätta sig till rätta i stolen som han spederat de tidigare nätterna i. ”You´re not planning on sleeping in that chair, are you?” frågade Vanessa med ett trött men roat leende. ”Uhm actually I am. I´ve slept in this chair the past nights so I think I´ll do just fine”.
”don´t be stupid, you can lay beside me” föreslog hon och hasade sig mörbultat åt sidan. ”No I won´t sleep in that bed with you. What if I randomly hurt you when i´m sleeping?. Nope not a chance I´ll stay in this chair” svarade Niall envist och skakade på huvudet. ”Suit yourself, I´m not the one who´s gonna hurt my back”. Vanessa lät sitt huvud läggas mot kudden igen och blundade. ”I´ve been awake for just an hour or something, and it still feels like I haven´t slept at all”.
Niall bet sig osäkert i läppen och drog en hand igenom sitt hår.
”Uhm Vanessa.. There´s something I need to tell you”. Vanessa öppnade sina ögon och tittade på honom med en sömndrucken blick. ”These past days made me realise something..
It made me realize something that actually sort of freaked me out..” fortsatte han och tog tag i hennes hand, som nästan såg minimal ut i hans händer. ”I´ve been with a lot of girls, sadly that´s the truth. But none of them made me feel the way you make me feel.
Just watching you brings a smile to my face. Your eyes are the most beautiful eyes I´ve ever seen, and your smile.. gosh, I´m honestly in love with your smile. And your hair is just amazing, and your body.. don´t even make me start on talking about your body..”, Vanessa hade vid det här laget en röd rodnad över kinderna och ett brett leende över läpparna. ”What i´m trying to say is that.. I love you.”. Orden smakade konstigt i Nialls mun, men på något sätt kändes det helt rätt att säga dom.
”Wha-what?” frågade Vanessa förvånat och lät sin mun hänga öppen. ”I love you Vanessa. Fucking hell I love you like i´ve never loved anyone before. I´m not complete without you”.
Vanessas ögon fylldes av tårar. Men varken på grund av sorg eller smärta. Det var glädjetårar.
”Oh Niall, I love you too. God I think I´ve loved you since the day you scared me” snyftade hon och sträckte hjälplöst ut armarna. Niall reste sig snabbt ifrån sin stol och kramade försiktigt om hennes ömtåliga kropp.
Deras ögon stirrade in i varandras och allt som hördes i rummet var deras andetag.
Vanessa drog Niall närmare och pressade mjukt sina läppar mot hans.
Fyrverkerier lyste upp rummet och både Niall och Vanessa kände hur något inom dom landade på rätt plats. Som om något, som länge inte riktigt vetat vart det ska, äntligen hade funnit sin väg hem.
Mot hennes läppar mumlade han två ord, två ord som fick Vanessas hjärta att ta ett extra skutt av lycka samtidigt som rysningar for över hennes kropp.
”You´re Mine”
Sista kapitlet av You´re Mine..
Bestämde mig för att inte alls skriva en epilog, då jag inte riktigt vet vad den ska handla om. Hoppas i vilket fall som helst att ni tyckte om slutet och att ni har tyckt om novellen! Jag kommer skriva mer i morgon, om kommande novellen osv.
Puss och kram! xx
You´re Mine - Chapter 34
Hon låg livlös framför mig, med en massa slangar och andra läskiga grejer. Hoppet jag tidigare haft var nästan borta, men jag vägrade att ge upp. Jag vägrade låta dom koppla bort henne från maskinerna och bara låta henne dö.
”Dear boy, I´d say that you need to go home for a bit. Take a shower, eat some real food and get some sleep. You can come back later, or perhaps tomorrow?”.
Jag skakade på huvudet och drog en hand igenom mitt smutsiga hår. ”No, I won´t leave. I´m gonna stay here until she wakes up” envisades jag med att säga. Sjuksköterskan suckade. Hon satte sig ner på stolen bredvid mig och suckade. ”The chances that she´ll wake up are very small at the moment. We will do all we can and tomorrow´s the last operation. I can get you a blanket and some food if you want, I guess you´re gonna stay the night again?”. Jag nickade tacksamt och valde att ignorera de första ord hon sade. Ännu en natt spenderades vid sidan av sjuksängen, men jag fick ingen vidare bra sömn. Vem skulle kunna sova om personen som du älskade låg bredvid dig, knappt vid liv?
20 minuter efter att Vanessas operation var klar, satt jag utanför hennes rum, nervöst bitandes på mina naglar. Harry och Rebecca hade nyligen kommit och satt bredvid mig, minst lika nervösa. Rebecca hade inte fixat att vara här då hon inte kunde sluta gråta, och det störde tydligen folk här på sjukhuset. Men med Harrys hjälp lyckades hon hålla sig hyfsat lugn. Zayn och Louis satt mitt emot oss på varsin stol, båda två med hängande huvuden och sorgsna blickar.
Dörren till Vanessas rum öppnades och en man harklade sig för att få våran uppmärksamhet.
”She hasn´t woken up yet.. There´s still a small chance that she will wake up, but as I just said, those chances are almost too small to even count. You may go in now” ursäktade han sig och lämnade sedan rummet.
Mina ögon blev på bara några sekunder alldeles blöta, och salta tårar började strömma ner för mina kinder. Jag reste mig darrigt upp ifrån stolen och gick in i rummet. Bakom mig hördes Rebeccas snyftningar och Harrys tröstande ord.
”Vanessa baby..?” viskade jag, trots att jag visste att hon inte skulle svara.
Hon låg där, så fridfull och lika vacker som vanligt. Hennes hud var blek och hennes ögon var slutna. Det pipande ljudet ifrån den stora maskinen påminde mig varje gång att hon faktiskt inte andades, utan att det var maskinen som gjorde det åt henne.
Jag satte mig ner på stolen bredvid henne och tog försiktigt tag i hennes hand. ”I remember the first time I met you..”
~Jag drack upp det sista av ölen och tittade ut över dansgolvet. Min blick for över alla dansande kroppar men stannade upp när jag fick syn på en tjej. Hennes hår svängde i luften och matchade rörelserna hon gjorde med höfterna.
Jag styrde bestämt stegen ut på dansgolvet och mötte hennes, vad jag antog var kompis blick. Utan att bry mig vidare mycket om hennes skrämda blick lade jag armarna om flickans midja. Hon drog snabbt efter andan och jag pressade samtidigt hennes rygg mot mitt bröst..
Jag visste att det jag gjorde var fel, och att jag förmodligen skrämt livet ur henne, men det var något med henne som gjorde att jag inte kunde backa undan..~
”I scared you, and i´m pretty sure you hated me” skrattade jag och drog en hand under ögonen för att fånga upp tårarna som rann. ”And the time I took your phone, at the cafe. Remember?”
~”Here´s the place, come on now” suckade jag och vände mig om för att blänga på Harry. Han var verkligen seg ibland. Jag öppnade dörren till cafet och hörde med ens hennes ljuvliga röst. ”Did you forget somethin- AUOCH”. Hennes kompis från kvällen innan och tjejen jag velat se stirrade på oss med oroliga ögon. ”We-we´re closed” stammade hon osäkert och gjorde någon konstig grimars. Harry skrattade bakom mig och ryckte på axlarna. ”We just want a coffe”. ”As Vanessa just said, we´re closed. You´ll have to come back in an hour”. Jag skrattade åt deras meningslösa försök till att få oss att gå. Harry lutade sig fram över kassan och tittade in i Rebeccas ögon...~
(Lyssna medan du läser)
”You hated me, and you had every right to. Even though I was a dickhead you still chose me..” tårarna började rinna igen och jag kände hur hela min kropp började skaka. ”I love you Vanessa..”, jag lutade mig mot hennes hand och lät den fyllas av mina tårar, ”I´ve never loved someone the way I love you. I´m lost if you´re not beside me..”. Mina snyftningar ekade i rummet. "I´ll never let them stop the machine. I won´t give up on you, I´ll never give up, okay? I´ll stay here, day after day for the rest of my life. I will never leave your side.I love you Vanessa, do you hear me? I will never stop loving you, not even after I die”.
En bred hand lades på min axel och jag tittade uppgivet på Harry som stod där. Rebecca lämnade hans sida och tog gråtandes tag i Vanessas andra hand, den som jag inte höll i.
”Niall we need to go” viskade Harry så tröstande han kunde och drog lätt i min hand. ”No” sa jag bestämt. ”No, I won´t leave her”. ”Niall there´s no point in staying here, you´ll only make it harder for yourself”. ”There´s still a chance that she´ll wake up, okay? And I won´t just ignore that fact” sa jag argt och drog irriterat händerna under ögonen.
”It´s a not even a ten procent chance Niall, it´s use-” ”Don´t you dare say that! Don´t you dare say that it´s useless. Vanessa is the strongest person I´ve known and I´m gonna stay here, beside her until she wakes up. I´ve finally found the girl of my dreams, and I won´t let anything take her away from me..”.
Måste erkänna att mina ögon blev blöta, haha. Gud, bara ett kapitel kvar och en epilog.. What´s going on :O
Hoppas att du tyckte om kapitlet och att jag lyckades få dig att bli berörd ;)
Puss O kram xx
Här är länken till min höst novell på Julia tidningen: Klicka här
You´re Mine - Chapter 33
Jag gick med lätta och lyckliga steg åt det håll som min tjejs lägenhet låg åt. Det kändes egentligen väldigt konstigt, att kalla henne för min tjej? I vanliga fall så brukar det ju finnas en hel del tjejer, och inte bara en. Men när det kommer till Vanessa så fyller hon ut den tomhet som ofta fanns trots att jag hade flera tjejer runt mig.
Det var två veckor sedan Vanessa gick med på att vara min flickvän, och den korta tiden som vi har varit med varandra har varit fantastiskt.
Jag skrev in koden till portdörren och knuffade upp den. Den vanliga bekanta doften spred sig runt mig och jag började snabbt jogga upp för trappan. Med blicken fast i marken märkte jag inte mannen som gick neråt, inte förrän jag hade lyckats springa in i honom.
”Watch where you´re going dickhead” fräste jag irriterat och skakade på huvudet för att återfå balansen. ”I´m pretty sure you´re the one who ran into me, young man” sa mannen surt tillbaka. Något i hans röst kändes bekant, men jag hade ingen aning om vem han var.
”I don´t give a fuck, my girlfriend´s up there waiting for me, and ´m fucking horny. So if you don´t mind imma go upstairs and have a fucking great night” muttrade jag och började gå förbi honom, men allting gick inte i min väg. Hans arm placerade sig framför mig och stoppade min väg. Jag tittade på honom med höjda ögonbryn och var på väg att slänga ur mig något elakt, men han hann först. ”You don´t talk about my daughter like that. You´re not the boy I thought you were and mark my words, I´ll make sure you won´t come near her again. In fact, you can get the fuck out of this apartment and i´m gonna go back to Vanessa and talk to her. I hope you´ll have an awful day”.
Min haka hade sakta men säkert öppnats och det var då det slog mig. Det var ju därför jag hade känt igen hans röst och dåliga engelska. Det var ju för fan Vanessas pappa.
”I-”
”Don´t even start, leave. Now”.
Det knackade på dörren och jag skuttade glatt ut till hallen igen.
”Niall´s coming over for a while Rebecca!” ropade jag innan jag låste upp dörren och lät den glida upp. Till min förvåning var det pappa som stod där igen, och inte Niall. ”Hey, did you forget something?” frågade jag förvånat och lutade mig mot dörrkarmen. ”Du får inte träffa Niall längre, jag förbjuder dig att se honom”. Jag tittade på pappa med höjda ögonbryn. ”What are you talking about?”. ”Jag förbjuder dig att träffa Niall. Du får flytta hem till Sverige igen om ni inte kan hålla er ifrån varandra. ”What´s this all about? And you can´t forbid me to see him dad, i´m nineteen so I can do whatever I want.” sa jag surare den här gången och korsade armarna över bröstet. ”Jag träffade din så kallade pojkvän i trappan, och han var inte vidare trevlig.”
Efter tio minuters pratande, eller mer bråkande, så lämnade pappa lägenheten med en sur min. Han hade flugit över och spenderat några dagar här med mig, men nu så skulle han åka hem igen. Det hade ju kunnat sluta roligare, men nu var det så här det blev.
Jag tittade ut igenom fönstret och såg när pappa hoppade in i en taxi, innan han försvann ut ur min syn. I princip samma sekund knackade det på dörren, och jag var rätt säker på vem det var.
Rebecca tittade på mig från soffan och himlade med ögonen. ”Imma go to my room, good luck”.
Med flera djupa andetag gick jag för tredje gången den här kvällen ut till hallen och öppnade dörren.
Niall tittade på mig med en bekymrad min.
”I heard you met my father,yeah?” suckade jag och lät honom komma in. ”Yup and i´m pretty sure he hates me”.
”what did you do?” frågade jag och stängde dörren bakom honom. ”I didn´t do shit, all I said was that he was in my way and that I was horny” muttrade han och drog en hand igenom sitt blonda hår.
”What? You must´ve done something else”. Han ryckte på axlarna. ”I ran in to him, then I sort of yelled at him for being in my way. I also said that I was horny and that I wanted to get up to my girlfriend and have a fucking great night”. ”Niall! Didn´t you understand that he´d get mad?” utbrast jag och lade en hand i pannan. ”Not my fault that that dickhead can´t stand the fact that his daughter is having sex” .
”Oh my god, that´s my father you´re talking about! What did you think, that he´d get happy and ask you about our sex life? Of course he doesn´t like the idea of me having sex. You´re even more stupid than I thought you were!” tjöt jag argt och stirrade honom stint i ögonen. Nialls blick blev bara mörkare efter varje sekund och jag kände hur min puls höjdes. ”Get over it, he´ll be fine”.
”He doesn´t allow you near me, and if he founds out that we´re still seeing each other he´ll send me back home to Sweden. So no Niall, he won´t be fine. But clearly you´re too stupid to realize that”
”Could you fucking please stop being a bitch?” röt Niall och slängde ut med armarna. ”When you stop being an asshole that´s only thinking of himself, yes”, jag gick med bestämda steg närmare Rebeccas rum och ropade högt, ”REBECCA I`M GONNA GO OUT FOR A WHILE”.
Niall klampade surt efter mig och tog tag i min arm när jag sträckte mig efter min jacka. ”Where are you going?”. Jag ryckte åt mig min arm och fortsatte med att ta på mig jackan. ”Away from you. I can´t stand being near you right now”. Utan att bry mig om hans suckande och frustrerande drag igenom sitt hår tog jag på mig skorna och gick ut.
”What is it that you don´t understand? I don´t wanna be near you, so why the fuck are you following me?” frågade jag argt och vräkte upp portdörren.
Jag vände mig om och blängde på Niall. ”I won´t let you leave like that and you know it. Now stop overreacting and get your ass back in the apartment. I´m horny and I don´t wanna let your dad ruin this night for me” skrockade han, precis som om allting var okej igen.
”That´s it Niall! You only think about yourself! You offended my dad, you offended me and then you think I´ll have sex with you? Are you out of your fucking mind?!” skrek jag och brydde mig inte längre om att folk kunde se mig. Jag var rasande.
”Calm down Vanessa..” uppmanade Niall och gick närmare mig för att kunna ta tag i min arm. ”Don´t touch me” fräste jag och backade snabbt ett steg bakåt. Men trottoaren var kortare än vad jag hade tänkt mig och jag backade halkandes ner för trottoarkanten, och rakt ut i vägen.
Ett svischande ljud, skrikande bromsar och ett förfärligt ljus kom emot mig, men det var redan försent att reagera.
”VANESSA!” skrek Niall förtvivlat, och sekunden efter det blev allting svart..
*SÄTT IN DRAMATISK MUSIK HÄR*
:O
You´re Mine - Chapter 32
ZAYNS POV
Liams lägenhet var ned släckt och det enda ljus som fanns kom ifrån de små värmeljusen som stod på soffbordet. ”Are you ready?” frågade jag och ställde ner popcorn skålen framför hans näsa. ”As ready as I can be, i´ve been waiting for this movie since I saw the first one two years ago” skrattade Liam och lade filten över sina ben.
”Me too, I´ve heard that this movie is better than the first one”. Jag satte mig ner bredvid min pojkvän och sträckte mig efter fjärrkontrollen.
Efter att jag klickat på ”starta filmen” så drog introt till The Amazing Spiderman igång med en väldans fart.
”Did you know Emma and Andrew is a real couple now?” frågade jag finurligt och såg att Liam höjde ögonbrynen, vilket tydde på att han redan visste. ”Duh.. They´re like the hottest couple. Andrew is so sexy”. Jag tittade på Liam som med ett, i hans ögon oskyldigt leende satt och tittade på skärmen. ”But I´m sexier, right?”. Han tittade upp från teveskärmen och rynkade näsan.
”I don´t kno.. Ow Zayn get off me!”. Jag hade på några sekunder kastat mig mot honom och lyckats få ner honom i soffan, så att han hamnade under mig.
”Tell me that i´m sexier than Andrew, otherwise I´ll just stay here” skrockade jag och ryckte på axlarna. ”God you´re such a baby Zayn. Of course you´re sexier than Andrew. I wouldn´t date you if you weren´t”. Jag var på väg att segrande resa mig ifrån honom, men satte mig sedan ner med en hård duns igen. ”Zaaaaaaayn i´m dying down here”. Jag skakade på huvudet.
”No you were mean, I won´t get off you”. Liam tog loss sina händer från mina grepp, eftersom att han var runt tio gånger starkare.
Det tog inte ens en sekund för honom att flytta runt oss, så att jag var den som låg på rygg i stället. Jag kände det normala pirrandet i magen och log.
”Why are you smiling, big boy?” frågade Liam roat och lutade sig ner för att gnugga sin näsa mot min. ”I still get butterflies in my stomach when I´m around you. It´s crazy, that even though it´s been so long since we got together you still make me feel the way I did when we started dating” erkände jag och slöt ögonen. ”Oh Zayn”. Jag kände Liams andedräkt och sedan hur hans läppar snuddade vid mina. Våra retsamma humör hade helt och hållet försvunnit, och allt man kunde känna i luften var kärlek.
”I love you Liam, I really do love you” mumlade jag och tog loss min hand ifrån hans grepp, då han inte längre höll fast mig, för att sedan lägga den runt hans nacke. Jag drog ner hans huvud mot mitt och fångade upp hans läppar i en djup kyss.
”I love you even more Zayn, I can´t believe that you´re mine. Mine and only mine...” han pussade mig lätt på läpparna. ”Those lips.. are mine”.
Hans hand drogs ner längs min hals och stannade inte upp förrän hans fingrar sprang över mina revben. ”Mine”. Slutligen så började min puls öka och jag kände hur mina andetag blev tyngre. Han placerade sin hand mellan mina ben och klämde åt.
”Mine”.
Jag tittade in i skyltfönstret och suckade. ”Really Harry?”. Han ryckte oskyldigt på axlarna.
I skyltfönstret var endast dockor med underkläder, och inte vilka underkläder som helst. De mest vulgära och sexuella du kunde tänka dig.
”I think we should buy you one, you´d look hot as fuck” flinade han och började gå mot ingången till affären. ”Not a chance, grow up Harry. Stop being such a boy” skrattade jag men kunde inte hjälpa att rodna ändå.
”Then I´ll buy you one myself” mumlade han lågt och jag valde helt enkelt att låtsas som om jag inte hört något.
Harry och jag gick bredvid varandra och tittade på människor som passerade förbi. Efter att ha suttit hemma hos honom i över en timma bestämde vi oss för att det antagligen skulle bli roligare om vi gick ut. Jag sneglade gång på gång ner på våra händer som vaggade sida vid sida. Harry lade märke till detta och lirkade samman mina fingrar med hans.
”Is this okay?” frågade han och kliade sig med hjälp av andra handen i sin hårbottnen.
”This is perfect” log jag och försökte att inte visa hur lycklig jag blev.
Tiden flög förbi och det blev dags för mig och Harry att börja dra oss hemåt. Vi stod vid busshållplatsen och väntade otåligt på att den, nu tio minuter försenade bussen skulle komma.
Jag kände hur Harrys arm runt min midja hårdade och hur han tryckte mig allt närmare sig själv. ”Harry, I won´t be able to breathe if you continue. What´s going on?” frågade jag aningen oroligt och skämtsamt på samma gång.
”There´s this really fucking annoying dude who keeps looking at you. What he doesn´t get is THAT YOU`RE MY GIRLFRIEND AND HE SHOULD FUCK OFF”. Harry ropade ut den sista delen, men jag var alldeles för paralyzerad för att orka bry mig.
”Yo..your girlfriend?”.
Harry tittade förvånat på mig. ”What?”.
”you called me your girlfriend” upprepade jag och kände hur mina kinder blev en mörkare ton av röd. ”I guess I did... was that okay?” frågade han nu mera oroligt.
”Of course that´s okay! I´d love to be your girlfriend”.
Ett brett leende kröp upp över Harry´s läppar, och jag är rätt säker på att ett ännu större vilade över mina.
Han böjde sig sakta ner och förde samman våra läppar i en djup och passionerad kyss.
”You´re mine”
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, min uppdatering har varit bedrövlig. Allt jag kan säga är att jag inte haft något skrivsug, så varje gång jag har tagit upp dokumentet för att skriva så har jag backat ur. Det har varit en pain in the ass för mig med.
Lägg märke till mina mystiska "You´re Mine" fraser, hahahaha.
Hur som helst, bara 3 kapitel kvar och en epilog... :O
kommentera! xx
You´re Mine - Chapter 31. THIS IS SOME DIRTY SHIT I`M GOING TO HELL OH GOD
Min puls steg samma sekund som Niall´s händer började vandra längs mina ben. ”Wha-what do you mean?” stammade jag patetiskt fram, trots att jag kunde förstå åt vilket håll det här skulle leda till.
”Let me make you feel good” mumlade han och böjde sig ner för att låta sina läppar pressas mot mitt lår. Jag drog in ett djupt andetag då känslorna svämmade över i min kropp, men jag hade ingen aning om vart jag skulle ta vägen. ”You can grab my hair baby, just close your eyes and relax” viskade Niall. Hans irländska var starkare än någonsin förut och hans röst var lägre, precis som om någon åldrat den med flera år.
Ett lågt skrockande fick mig att brytas ut ur min panik trans. ”Relax baby, I won´t bite you. Just.. lay down for me, yeah?”. Jag nickade och gjorde som han sade, jag lade mig ner. ”Put your head on the pillow, in that way you´ll feel more comfortable”.
Mitt huvud snurrade av alla möjliga anledningar, men Niall´s närvaro fick mig att bli yr, på riktigt. Mitt huvud föll ner på den vita kudden jag tidigare legat på och det dröjde inte länge innan Niall var i höjd med mig.
Han grep tag i mina lår och särade på mina ben. ”Niall I don´t kno-” ”Schh baby, I can feel how nervous you are. But you need to breathe, breathe for me princess” uppmanade han och lade sig mellan mina ben. Jag rodnade lätt av speknamnet, vilket Niall givetvis lade märke till direkt. ”Why are you blushing?”. ”You called me princess” sa jag med ett brett leende och tackade Niall i mitt huvud, då hans ord fått mig att bli lugnare. ”Yeah I did, is it okay or do you want me to stop calling you that?” frågade han förvirrat då han inte riktigt förstod vad jag menade. ”Yes I like it, it´s cute”. Niall himlade med ögonen innan han återgick till att dra händerna upp längs mina ben. Min puls steg ännu en gång och jag drog hackigt efter andan. Nialls händer stannade upp innan han tog tag i min haka och tittade mig djupt in i ögonen. Jag kände hur jag blev lugnare igen för varje sekund som passerade. ”I don´t know why i´m freaking out, I´ve just.. never done anything like this before” erkände jag och rodnade. ”Really? I´ll take it easy baby, there´s no need to be nervous” . Jag nickade åt hans ord och såg på hur han backade ner tills han låg så att hans huvud var i höjd med mina höfter. Hans grova fingrar tog tag i kanterna på mina shorts och drog ner dom längs mina ben. ”You´re so beautiful, and god I love the lotion you´re using, what kind of smell is it?”. Av allt han kunde säga så var det det han valde? På riktigt? Hans läppar började placera kyssar på insidan av mina lår och jag höll på att bita av mig tungan. ”It´s raspberry” stönade jag och ville nästan skrika av hur ointressant det var just nu.
Niall tog tag i kanten på mina trosor och tittade upp på mig. Jag nickade trots att jag egentligen ville springa ut ur rummet och gömma mig under en sten. Eller ett berg.
Han drog ner dom längs mina ben och kastade, precis som han gjorde med shortsen, dom på marken.
Han drog ner dom längs mina ben och kastade dom, precis som han gjorde med shortsen,på marken. Jag knep i panik ihop benen och blundade så hårt jag kunde.
Niall rörde sig över mig och när jag kisade med vänstra ögat såg jag att han hade tagit av sig sina kläder, så att han enbart låg i kallsånger. Han tittade upp på mig, log och tog sedan bestämt tag i mina knän. Utan så mycket att säga till om kände jag hur mina ben särades och hur Niall drog händerna på insidan av mina lår. "Look at me" viskade han hest, vilket fick mig att försiktigt öppna ögonen. Hans ansikte var i samma höjd som mitt och hans läppar var bara några centimeter ifrån mina. Jag låste fast min blick på hans läppar, som efter varje sekund kom närmare och närmare. Mina händer lade sig runt hans nacke och drog honom närmare mig, tills våra läppar nuddade varandra. Något som började från små, oskyldiga kyssar övergick snabbt till något helt annat.
Mitt i allt kyssande kände jag hur hans hand placerades mellan mina ben. Ett chockat ljud lämnade min mun, vilket ledde till att jag särade på läpparna. Niall tog det som sin chans och lät sin tunga smeka min underläpp. Alla möjliga känslor rusade i min kropp och det kändes som om jag skulle explodera. Niall drog sig ur kyssen och lade en hårslinga bakom mitt öra, fortfarande med sin hand på mitt privataste ställe. Jag kände hur rodnaden kröp upp över mig och tittade generat upp i taket, då jag blev alldeles för nervös av att titta på Niall. Han log mjukt och det var precis som om tatueringarna och piercingarna försvann. Ovanför mig låg en snäll, oskyldig blond pojke som bara hade värme och kärlek i sin blick. Den läskiga punk-aktiga figuren som jag mötte inne på caféet var som bortblåst ifrån hans kropp.
"This might feel a bit.. uncomfortable at the start, but it´ll feel good soon, okay?" sa han lugnt och återgick till att kyssa mig. Fast inte mina läppar den här gången. Hans mun läppnade öppna, slarviga kyssar längs min käke och ner för min hals. Jag var så upptagen av hans mun att jag inte märkte vad han gjorde med sin hand, men plötsligt hade han ett finger inuti mig. Min mun blev alldeles torr och jag svalde förmodligen tretioelva gånger. "Relax darlin´" mumlade han mot mitt nyckelben, där han nu stannat. Han bet försiktigt tag i den ömtåliga huden och slickade sedan, som för att få bort smärtan. "God Niall" pustade jag andfått ut och krökte omedvetet på ryggen när Niall lirkade in ett till finger.
Efter skapandet av många sugmärken och tre fingrar inuti mig drog Niall fram en kondom från sin byrå. "Aren´t I´m supposed to do... something?" frågade jag osäkert och bet tag i min nu mera svullna läpp. "You mean a blowjob?" svarade han blunt och flinade. "Nah babe, I got pretty hard by having my fingers in you".
"Niall!" utbrast jag och tog närmaste kudde för att kunna gömma mitt ansikte.
"What? I had my finge-"
"SHUT UP!"
"You´re so cute".
Jag hörde hur han öppnade kondompaketet och kikade fram bakom kudden. Han drog i ett snabbt svep av sig sina kallsånger och lät sin penis stå stolt och pulserande mot hans kropp. "Don´t look so afraid baby" skrattade Niall och rullade på kondomen utan några problem. "Wait, get rid of that shirt" sa han bestämt och nickade mot den vita t-shirten jag hade på mig, som egentligen var hans. Jag skakade bort alla osäkra tankar som vandrade omkring i mitt huvud och drog tröjan över huvudet. "Good you´re so fucking beautiful" stönade Niall medan han lade sig till rätta mellan mina ben. Jag bet ännu en gång tag i min läpp och tog ett djupt andetag. Niall märkte att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra, och tog tag i en av mina händer för att lirka samman våra fingrar.
"You ready?". Jag nickade trots att jag inte hade någon aning om jag var redo eller inte.
Toppen av Niall´s penis vilade mot mitt känsligaste ställe och jag fick gång på gång påminna mig själv om att andas. Niall drog sina höfter mot mina och jobbade sig längre in i mig, innan han drog sig ut en bit för att sedan gå in igen. Hans höfter juckade mot mina och jag krökte på ryggen av all njutning. "God baby you´re amazing" stönade Niall hest och grep från ingenstans tag i ett av mina bröst. Jag orkade inte ens bry mig om att vara nervös längre, det kändes som om jag flöt omkring på ett rosa moln. Eller vet du vad, stryk det. Det kändes tio miljoner gånger bättre.
Vi låg där, så nära att det inte gick att komma närmare varandra, njutandes av varenda sekund. Våra höfter drogs mot varandra, min rygg kröktes, svordomar och stön lämnade Niall´s min och allting var en enda stor röra. Men det var en perfekt slags röra.
En sådan röra som man inte vill ska ta slut.
OH MY GOD DET HÄR ÄR SÅ JOBBIGT JAG VET INTE VART JAG SKA TA VÄGEN HJÄLP MIG JAG HAR PRECIS SKRIVIT SNUSK OCH JESUS JAG VILL INTE ENS LÄSA IGENOM DET SÅ JAG BER OM URSÄKT FÖR FELSTAVNINGAR OCH FELBYGGDA MENINGAR MEN JAG BRYR MIG INTE JUST NU. JAG TÄNKER GÖMMA MIG UNDER MITT TÄCKE OCH DÖ FÖR NÅGRA MINUTER, SEN SKA JAG SOVA.
You´re Mine - Chapter 30
Jag satte mig upp i sängen med en förvirrad blick och gnuggade mig i ögonen. Det var bäcksvart i rummet, men konstigt nog var det inte lika varmt som jag hade förväntat mig att det skulle vara.
Med ett litet leende vred jag blicken åt platsen där Niall låg, det enda problemet var bara det att det inte låg någon där. Jag satte handen på lakanet och kände att det fortfarande var varmt, vilket tydde på att han nyss hade gått upp.
”Niall?” frågade jag ut i det mörka, men fick inget svar. Plötsligt hördes en dov smäll ifrån vardagsrummet vilket avslöjade att det var där Niall var.
Jag reste mig ifrån sängen och rättade till mitt hår, som för den delen låg som om en orkan varit här. Jag styrde stegen mot ljudet och höjde på ögonbrynen när jag såg att en balkongdörr stod öppen. Sen när hade han en balkong?
Vinden blåste ljummet in igenom den tunna springan som syntes mellan väggen och den öppna dörren, men trots värmen korsade jag armarna över bröstet och purrade till.
När jag väl hade öppnat dörren såg jag Niall stå lutad mot balkongräcket. Hans rygg var spänd och djupa andetag fick hans kropp att vagga i en stadig rytm. ”Niall? What are you doing?” viskade jag oroligt och gick närmare. Han vred kvickt på huvudet och hans tidigare blåa ögon såg inte alls lika trevliga ut.
Det var i stället två mörka ögon som stirrade in i mina, och för att vara ärlig, det skrämde mig.
”Go back bed” beordrade han hårt och fortsatte sedan att stirra ut i mörkret. Mina ögonbryn knep ihop sig och jag är rätt säker på att jag hade en rynka i pannan. ”Tell me what´s wrong” sa jag och lutade mig precis som han mot räcket, bara en bit bort.
”Don´t make me mad” hotade han och drog en hand igenom sitt blonda hår. ”Don´t make me go back to bed without an explanation, cause i´m not stupid. I can clearly see that something´s wro-”
“Just shut up and go back to bed, will ya?”. Jag började överväga om jag faktiskt skulle lyssna på honom, då han kanske faktiskt ville vara själv och lugna ner sig, men det var innan jag hörde vad som lämnade hans läppar.
”Fucking bitch”.
”Excuse me? You knw what, I came out here cause I was worried about you. But if this is what I get then I regret coming here tonight. I´ll just call a cab and leave” suckade jag uppgivet och vände mig om. Just som min hand tog tag i dörrhandtaget grep en annan tag i min arm. På någon enstaka sekund hade jag snurrats runt och innan jag hann reagera var två armar draperade runt min kropp.
”Niall wha-” plötsliga ryckningar lämnade hans kropp vilket gjorde att jag blev stum.
Kunde det faktiskt vara sant? Niall Horan grät. Han grät.
”You´re scaring me babe” viskade jag oroligt och strök honom över ryggen. Han backade undan och torkade sig snabbt under ögonen, som om han ville rensa bort alla spår på att det funnits tårar där. ”Man what a pussy I am” pustade han ansträngt ut och flinade, trots att hans normala glimt i ögonen var som bortblåst. ”let´s sit down” föreslog jag och gick mot dom två stolarna som stod lutade mot väggen. Innan jag så mycket som hann böja på knäna hade Niall suttit sig ner före mig, i den stolen jag tänkt att ta. Han klappade med händerna i sitt knä, och som vanligt följde jag hans vilja. Han virade ännu en gång sina armar runt mig och vred runt mig, så att jag satt med mitt ansikte mot hans.
”What happened?” frågade jag för.. Jadu, jag vet inte hur många gånger jag frågade det. Niall skakade generat på huvudet. ”I.. I had, you know.. a nightmare”. Ett leende letade sig upp på mina läppar. ”Niall.. baby, we all have nightmares.. there´s no reason to be ashamed of that” tröstade jag och placerade mina händer vid hans käke, så att jag kunde vrida upp hans blick mot min. ”That´s the reason you got out here?”. Han nickade som svar på min fråga. ”Why did you get mad at me then?” frågade jag igen och log snett.
”Uhm.. the nightmare was about you.. and it sort of became too much when I saw you..”
”The nightmare was about me? Please don´t tell me I was a clown or something..” fnissade jag, men tystnade strax där efter när jag såg Niall´s seriösa min.
”You left me.”
”What?”.
”You left me, in the nightmare. That´s why I panicked when you said you´d take the cab and leave..”. Jag nickade förstående och lutade mig framåt. Hans ögon slöts och jag pressade mjukt mina läppar mot hans panna. ”I won´t leave you, okay? Unless you do something really bad.. But I won´t leave you, okay?”.
Han nickade åt mina ord och drog mig ännu närmare sig. Jag hade mina armar runt hans nacke och lutade huvudet mot hans axel. ”Let´s go back to bed, okay?”. Jag var på väg att resa mig upp när han enkelt ställde sig upp, fortfarande med mig i sin famn.
”Oh, okay” skrattade jag nervöst och hoppades att han inte skulle tycka att jag var tung. Jag lutade huvudet mot hans axel igen och knöt benen runt hans kropp, så att jag inte skulle glida ner.
När vi väl kom tillbaka till hans säng släppte han ner mig med en lätt duns.
Jag förväntade mig att han skulle gå runt sängen och lägga sig, men i stället satte han händerna på mina lår och stirrade in i mina ögon.
”Would you let me show you something?”
Hade helt glömt av att jag inte hade laddat upp det här kapitlet :O Det har legat klart i mitt dokument i flera dagar, men min upptagna hjärna hade bestämt sig för att jag visst hade laddat upp det här kapitlet...
Sorry :/ Men, här är kapitel 30 och jag hoppas att ni tycker om det! Nästa kapitel blir ett två A4 sidor med.... DIRTY DIRTY DIRT ;)))))
Kommentera and also I love you more than fooooood xxx
